Kategori: 2019:02 Italien hösten 2019

Inatt har det regnat och åskat och blixtrat som bara den. Morgonen är mulen och bara ca 15 grader så det blir frukost inomhus och långbyxor.

Idag ska vi ta en tur till Asti för att kolla på en utställning av tavlor av bland annat Cloude Monet. Det är Rosaria som tipsat oss om att denna utställning nu är i Asti.

Som vanligt startar vi med en kaffe.

Vi köper biljetter för pensionärer, 10 euro istället för 13 euro per person. Det är en massa fina tavlor av flera kända och okända konstnärer. Det gemensamma är att de målades i Normandie och anses vara starten på impressionismen. Konstverken är från tiden omkring 1870 och en bit in på 1900-talet. Vi får en telefonliknande apparat där vi kan knappa in numret på vissa tavlor och få information omkring målningen på engelska. Vid dessa tillfällen märker jag att min engelska inte är så bra som den borde. Det är en hel del ord som jag inte förstår!

Utställningen är mindre än vad vi förväntade oss, inga riktigt stora kända konstverk.

Bengt har inte så ont idag så vi tänker passa på att klättra upp i något av alla torn som finns här i Asti, staden har kallats ’staden med 100 torn’ och många av dem finns kvar än i dag. Vi köper biljett i konstmuseét för att få tillträde till ett av tornen. Biljetten är ett litet kort som vi ska hålla mot kortläsaren som finns vid tornet, modernt och bra, öppet hela dygnet! Vi går till Torre Rosse, men där finns ingen kortläsare vid ingången, det finns knappt en ingång, tornet är väldigt risigt, det verkar vara en plats där duvorna håller till. Det har alltså blivit någon missuppfattning, det är ett annat torn vi köpt biljetter till och det ligger på andra sidan staden.

Det är bara att vända och promenera rakt genom staden.

Tornet vi har biljett till heter Torre Troyana, ett betydligt mer inbjudande torn, det ser väldigt fräscht ut. Tornet är byggt på 1200-talet och är 44 meter högt med 199 trappsteg.

Det finns en kortläsare i grinden utanför tornet och det funkar klockrent att ta sig in. Jag är tveksam om jag ska klara detta, jag är ju så himla höjdrädd. Trapporna är ändå väldigt rejäla, fastsatta efter väggarna så jag börjar klättra upp i sakta mak, Bengt går före och försvinner snart uppåt. Han älskar ju att klättra i torn och går med väldigt lätta steg :-). Det går rätt bra för mej, men när jag är uppe i höjd med näst översta fönstret tar det stopp. Jag mår illa och benen är som gelé och jag tycker tornet börjar svaja. Det är bara att vända och ta sig ner. Bengt är redan högst upp och fotograferar.

Efter denna pärs går vi ner till centrum och äter piadina.

På kvällen är det dags att besöka den nyöppnade restaurangen i byn. Vi promenerar dit.

Rosaria har berättat att det är en köttrestaurang, så det är vi förberedda på. Vi beställer en charktallrik till förrätt, att dela på. Till huvudrätt tar jag rostbiff. Bengt väljer att följa med kyparen ut till charkdisken och peka ut en köttbit han vill ha. Lite ovanligt, men kul. Ingen av personalen i restaurangen kan någon engelska. Bengt hoppas verkligen att dom förstår att han vill ha köttet ’medium rare’. Vi beställer blandade grönsaker som tillbehör till köttet.

Innan förrätten kommer in får vi en liten brödbit med en slags pesto som smakar supergott (och så en köttbit ovanpå såklart).

Charktallriken är gigantisk, det går inte att äta allt detta! Men det smakar gott.

Sen kommer varmrätten in och det är så mycket mat så det känns inte alls bra. Jag kan absolut inte äta så här mycket, till och med Bengt tycker att det är alldeles för mycket.

Det finns ungefär 30 platser inomhus och det är nästan fullsatt. Det finns även en stor uteservering men där är det tomt, det är rätt så kallt ikväll och här har dom ju ingen infravärme. Sällskapet intill oss, tre ungdomar och en äldre man beställer varsin förrätt och äter upp allt. Efter det beställer de hamburgare. Bengt blir tvungen att fråga om han får ta ett foto på de gigantiska burgarna med tillbehör. Det visar sig att dom inte heller orkar äta allt detta. Men dom klämmer i sig varsin dessert efter en stund.

Vi orkar ingen dessert, det får bli varsin kaffe. Kyparen ser lite besviken ut. Allt smakade ju jättebra, men vi kommer nog inte att gå tillbaka hit. Det är alldeles för stora portioner!

Karin – ja visst är det spännande med ett nytt vin, det kan man få smaka om man kommer till Lödde…… Å fy sjutton för kyla, vi får nog stanna kvar här ner ett tag till :-).

Oj, vad tiden går fort, nu är det bara tre dagar kvar för oss här i Grazzano. Vi har en del på listan som vi måste hinna med innan vi åker härifrån. Till exempel att besöka ytterligare ett par vingårdar som vi spanat på.

Det är två gårdar som ligger några mil sydost om Asti som vi tänker besöka, båda gårdarna har öppet fram till klockan tolv, sen är det stängt och öppnar igen klockan fyra. Det gäller att komma iväg tidigt om man ska hinna med innan lunchstängningen. Redan strax efter nio sitter vi i bilen.

Vi hamnar bakom en långtradare fullastad med halmbalar! Jag håller mej på behörigt avstånd, tänker inte köra om. Man får köra max 70 km/tim på småvägarna in till Asti och det blir aldrig nödvändigt att köra om eftersom alla, även stora lastbilar, kör mycket fortare än så. Det är jättetrångt i vissa korsningar, lasten kränger hit och dit, det är ett under att han klarar allt passager. Efter en stund viker han av in på en parkeringsficka. Skönt!

Det är enkelt att hitta till den första gården, Franco Mondo. Vi har inte bokat tid utan hoppas att få komma in och köpa några flaskor så här spontant. Vi träffar på ett par personer som jobbar på gården och dom ber oss vänta en stund så ska dom hämta någon som kan hjälpa oss. Det är sonhustrun i familjen som tar emot oss och hon vill gärna visa hela gården för oss. Eftersom Bengt inte kan gå så mycket nöjer vi oss med att kolla den närmaste omgivningen. Hon pratar och berättar, det är väldigt intressant.

Vi får se källaren där vinet lagras på träfat. En mycket gammal källare med endast ett par graders variation på temperaturen under året, perfekt för vinet.

När vi går tillbaka från källaren passerar vi vår bil och jag frågar Bengt om han inte ska hämta sin krycka, den underlättar ju verkligen för honom. Meeeeen…… kryckan ligger inte i bilen! Vi börjar fundera, var kan den vara?? Han måste ha glömt den när vi åt glass i Casale igår, det var det sista vi gjorde innan vi satte oss i bilen för att åka hem. Glassbaren låg precis intill parkeringen. Hahahaha, vi måste faktiskt skratta, vilket strul :-). Tur han har den andra kryckan hemma i stugan.

Nu ska vi i alla fall få smaka några viner. Vingården ligger i distriktet Nizza Monferrato som anses vara det bästa distriktet för Barberaviner. Här produceras de fina Nizza-vinerna som lagras minst 24 månader på franska ekfat. Ekfaten används endast tre gånger, därefter kasseras de. Det är många stränga regler runt tillverkningen av Nizza, tex får druvorna endast tas från speciella vinfält, blir skörden dålig ett år får man inte använda druvor från ett annat fält, trots att det är samma druva.

Jag ber om att få väldigt lite i mitt glas, men det går hon inte med på. Man måste ha en viss mängd för att doft och smak ska komma fram, så vi smakar lite och sen häller vi ut resten.

Vi funderar en stund innan vi bestämmer oss för vilka viner vi ska köpa med oss hem, det blir några flaskor……

Företaget säljer viner till Sverige också, inte till Systembolaget, men till ett företag som säljer via nätet, Vinoteket. Det känner vi ju till, Karin! Sonhustrun (vi kommer inte ihåg vad hon heter) har varit i Sverige flera gånger och gillar Stockholm väldigt bra.

I dag sköts vissa moment ute på vinodlingarna med hjälp av små traktorer, man klipper gräset mellan vinstockarna och man klipper rankorna på varje sida och på toppen. Kartgallring görs två gånger, i maj och i juli då man manuellt klipper bort de klasar som hänger för tätt. All skörd görs manuellt, den har precis kommit igång nu. I december beskär man rankorna (manuellt) man spar en stängel med ett visst antal ögon, den ska ge nästa års frukt. Dessutom spar man ytterligare en yngre stängel som ska ge frukt nästkommande år. Bengt frågar hur många personer som jobbar ute i fälten men får inget svar, MÅNGA säger hon. November är den lugnaste månaden, men då jobbar man inne i vinkällaren istället.

När vi är klara är klockan nästan tolv, vi har varit här i nästan två timmar! Det betyder att vi får nöja oss med en vingård idag. Vi har haft en väldigt trevlig förmiddag.

Nu är vi lite hungriga och åker ner till den närmaste staden, Canelli. En sak som är kvar på vår att-göra-lista är att äta pizza. Det får bli pizza till lunch idag. Bengt äter en med tomat och buffelmozarella och jag tar en med ruccola, mozarella och färska tomater. Det smakar hur bra som helst.

Det är så varmt idag också, 28 grader! Vi åker vidare till den gamla staden Nizza Monferrato, som är ’huvudstaden’ i Monferrato-området. Vi parkerar på ett jättestort torg och hittar en lång gågata i de gamla kvarteren av staden. Det ser väldigt trevligt ut, men är nästan helt folktomt. Vi möter ett gäng norrmän som också är ute och promenerar. En glass blir det och kaffe innan vi vänder hemåt igen.

Ingalill – vet du….. dagen innan hängde hon vår tvätt också, då var det ca 15 kallingar och 15 trosor, hahaha. Vi var kvar på vingården när tvätten var klar så hon tyckte att hon kunde hänga den eftersom vi hade så mycket annat att göra…..

Karin – hur smarrigt som helst :-).

Vi åker Casale idag, det får bli den sista marknaden för denna gång. Bengt har en dålig dag, han har väldigt ont. Jag går en längre tur och Bengt en kortare.

Vi handlar ingenting! Strosar istället upp till torget för att ta en elvafika. Idag hittar vi stadens bästa café. Härliga mackor och en liten bakelse med grädde på. Det är ovanligt med grädde här.

På torget står ett ryttarmonument av Carlo Alberto som tack för att han 1838 valde staden som andra säte för domstolen i Piemonte och för att han lät bygga den första bron över floden Po.

Efter ett antal tabletter har Bengt lite mindre ont så vi passar på att ta en kortare promenad genom staden. Det är väldigt varmt idag också, mer än 25 grader så vi behöver svalka oss med en glass innan vi åker hemåt.

När man inte kan gå så mycket får det bli bilåkning istället. Vi tar en stor omväg hem.

På eftermiddagen ber vi Rosaria om att få köra en tvätt, det går jättebra. Hon hämtar våra smutsiga kläder och kommer tillbaka med rena :-).

Ingalill – Chokladsalamin blev mycket omtyckt, den kan jag göra igen! Hahaha, vi är så unga och starka så vi ska nog klara en vecka till ;-).

Det blir en rätt lugn dag idag också. Vi tar en tur till byn vi ser när vi sitter vid vårt matbord, Grana.

Vi hittar ett litet café och slår oss ner och beställer kaffe och cornetto. I bordet intill sitter fem herrar och en dam och har precis beställt in ytterligare en flaska vitt vin. Klockan är elva på förmiddagen och vi är inte precis sugna på vin just nu :-). Det är ett städat sällskap, högljudda men dom verkar ha väldigt trevligt, surrar om allt möjligt, alla är med och snackar. Dom är så finklädda, nystrukna skjortor och välputsade skor.

När dom är klara tar några av dem sina bilar och kör iväg. Jag vet inte hur mycket dom druckit, men två flaskor vin har dom delat på i alla fall.

Bengt har inte så ont idag, så vi passar på att ta en liten promenad i den lilla, lilla byn där det bor ca 600 personer.

Utmed muren växer en klängväxt med jättefina blommor. Jag tar med en frökapsel.

Vi åker hemåt och kommer fram till Casorzo, ’Landet av Malvasia’. Malvasia är en ganska vanlig druva i Piemonte, men det är inte så ofta vi sett den, oftast är de blå druvor som syns på fälten här.

Till lunch fixar Bengt spenatbiffar ungefär enligt receptet som vi fick från Rosaria häromdagen. Med lite mer kryddor (vi har inte så mycket av den varan med oss hit) kommer dom att bli lika goda som hennes.

Klockan fyra har vi bokat tid med Vittorio på vingården Sulin. Han är som vanligt jättestressad, men som vanligt jättetrevlig. Vi köper några flaskor som vi ska ta med hem. I år har dom ett nytt vin, Monferace, som tagit fyra år att ta fram. Vittorio berättar att det är väldigt hårda regler runt denna produktion, vinet görs på druvan Grignolino och ska lagras i 40 månader varav 24 på träfat. Det är tio utvalda gårdar som är med i denna första officiella årgång (2015). Totalt 1098285 flaskor har producerats under uppsikt av Monferace-föreningen. Kul att få vara med och prova den första utgåvan. Detta är en stor händelse som dom är väldigt stolta över.

Efter Sulinbesöket åker vi några hundra meter till nästa vingård, Fratelli Natta. Det var här vi hade en så kul vinprovning förra året när Rosaria var med. I år är hon inte med men hon har ringt till vingården och förvarnat att ’svedese’ kommer att dyka upp denna eftermiddag. När vi kommer dit är det bara gamla pappan som är där och han kan inte ett enda ord engelska. Han ringer till en av sönerna och vi uppfattar att han kommer att dyka upp om 10 minuter. Han vinkar på oss och vi hänger med till vinprovningsrummet. Han bjuder på rött vin och sin egentillverkade salami.

Vi får vänta rätt länge innan sonen dyker upp. Vi vet ju från förra året att en av sönerna pratar engelska men den andra gör inte det. Vi håller tummarna för att det är den engelsktalande som kommer, men det är det inte. Oj, nu blir det lite jobbigt. Dario, som han heter kliver in med kryckor, vi förstår att han brutit benet och gått på detta sätt i två månader. Han ser verkligen lidande ut. Vi berättar att vi vill köpa några flaskor vin. Men han lyssnar inte utan beordrar oss att sitta ner och dricka vin. Hahaha, vi vill inte ha mer, men vågar inte annat än att ta en liten skvätt till och skåla med honom. Drink, drink är de enda engelska ord han kan.

Sen går vi genom produktionshallen och han packar ner våra flaskor. Fratelli Natta är också en av de vingårdar som är med och producerar det nya vinet Monferace. Det ska bli kul att prova deras och Sulins vin vid samma tillfälle.

Swante – vi får se om det blir någon poolbild på Bengt nästa vecka. Chokladsalami är alltså mörk choklad med nötter i som rullats till en rulle som ser ut som en salami, därav namnet. Jag gjorde en sån förra julen :-).

Kristina – ja det är så lugnt och avstressande här, så man kan till och med vara lite krasslig utan att längta hem 🙂

Jag känner mej mycket bättre idag. Inte helt återställd, men på väg. Det blir en lat dag. Vi åker en snabbtur till affären annars är vi hemma hela dagen. Det blir fisk och potatismos till lunch, lagom snäll mat.

Det är 29 grader varmt på dagen och 25 nu klockan 19. Bengt passar på att ta några foton på utsikten från tomten i kvällssolen.

Tack för alla krya-hälsningar, imorgon blir det nya äventyr 🙂

Ingen bra dag idag (för mej). Precis som förra året åker jag på magproblem dagen efter att jag ätit ute på gatorna i Asti.

Inga detaljer och inga bilder idag. Det har varit te, vätskeersättning, te men också lite lite mat. Det känns redan bättre. Ny dag imorgon!

Bengt med sin stålmage mår ju såklart bra :-).

Sol och 26 grader varmt idag också.

Idag ska vi bara ta det lugnt innan vi ska åka in till Asti på WineStreet Tasting.

Till lunch lagar Bengt Ravioli med gorgonzola.

Vi får ha bilen parkerad i carporten under Rosarias hus. Den är alltid så sval och skön när man hämtar den. Det är jättevarmt idag också, 26 grader och nästan vindstilla.

Vi är inne i stan alldeles för tidigt, det är svårt att utläsa när eventet ska börja, så vi sätter oss på en bar och tar en kaffe. Bengt tar en Sambocca.

Vi är som vanligt bland dom första….. Nu har vi läst att det ska börja klockan sju, men halv åtta öppnar den första. Det får bli en favorit från förra året, malen råbiff med ruccola och olivolja. Det är så jädrans gott. Eftersom vi lyckas hitta en sittplats passar vi på att handla en inbakad ost också.

Det är så behagligt varmt en riktigt härlig kväll. Folk strömmar till och det blir rörigt men mysigt på gatorna.

Nästa stopp tar vi där det serveras Prosciutto med Manchego-ost och tre små puffar fyllda med någonting och flagor av mörk choklad. Vi fattade aldrig vad fyllningen bestod av, men det blev väldigt dyrt!!! Jag googlade nu och får fram att det är gåslever, hahaha inte konstigt att det var dyrt, men det var ingen utpräglad smak, bara gott.

Vi strosar vidare bland alla serveringar, det är totalt 49 stycken, så det finns massor att välja mellan. Vi bestämmer oss för Zucchinifylld Ravioli med ’råa’ tomater.

Vi gör ytterligare ett stopp innan hemfärd. Vi måste ju ha en dessert :-). Vi hittar två serveringar mitt emot varandra, den ena serverar Pannacotta med salt kola och den andra en chokladsalami. Hos en av dem finns det till och med ett ledigt bord där blir vi kvar en låång stund.

Sen ger vi upp, vilken toppenkväll det blev och det är fortfarande 22 grader varmt! Jag måste tillägga att eftersom vi har bil och ska köra hem har vi ju bara druckit små skvättar av vinet.

Ingalill – ja vi har det superbra 🙂

Karin – kul, stan är ju inte så stor för visst menar du Alba 🙂

Idag ska vi träffa vänner från Skåne. Dom är med på en bussresa här i trakterna och bor just nu strax utanför Alba. Det är Mickes (min brorson) svärföräldrar, Gun och Christer från Lomma. Det ska bli väldigt trevligt.

Vi hämtar upp dem utanför deras hotell och kör in till Alba. Som av en händelse är det marknad här idag och vi går omkring en stund där. Gun och jag hittar varsin klänning som vi köper. Det är många sommarkläder som det är rea på nu, sommarsäsongen är ju i princip slut och höstkläder börjar synas allt mer. Vi betalar 8 euro var för våra klänningar.

Gun behöver ta ut pengar, vi försöker på tre olika bankomater innan det funkar.

Vi tar en titt in i kyrkan, Cattedrale di San Lorenzo eller Duomo di Alba. Den är enormt stor och mycket vacker. Den har genomgått flera restaureringar, den senaste 2007 då man hittade ca 100 barngravar från 1600 och 1700-talet under byggnaden.

VI strosar genom staden, fram till det lilla torget.

Igår googlade vi på restauranger och hittade en som fått väldigt bra recensioner. Det gick att boka bord på nätet, så det gjorde Bengt.

Det är ett trevligt ställe, ingen uteservering så vi sitter inne. Personalen pratar bra engelska och får förklara en del rätter på menyn. Bengt och Christer väljer ravioli fyllda med tre olika sorters kött, bland annat kanin. Gun tar pasta med räkor och octopus och jag tar en vegetarisk rätt med bland annat auberginer. Vi blir alla mycket nöjda med maten. Vi delar en flaska vin och väljer samma druva som Bengt och jag provade igår, Arneis, gott och fräscht med mycket smak. Vinet, San Michele, och kostar bara 15 euro, bra pris för ett gott vin.

Det sitter en herre i ett bord intill vårt som frågar om han ska ta ett foto av oss. Han hör att vi är från Sverige och säger att han har någon sort anknytning till vårt land, men ingen av oss uppfattar exakt vad det är :-).

Efter lunchen tar vi en kort promenad till en liten bar där vi tar ’efterrätt’, en Spritz. Som vanligt i detta land får man ju en massa tilltugg till drinken också. Egentligen är vi väldigt mätta, men en och annan godbit slinker ner ändå.

Innan vi skjutsar tillbaka Gun och Christer till deras hotell hinner vi med en italiensk glass också.

Vilken trevlig dag det blev, så kul att träffa våra vänner. Ikväll ska dom på utflykt med middag och trevligheter. Imorgon väntar tryffeljakt med tillhörande provning. Det låter spännande med så många olika utflykter.

Vi åker hem och sätter oss i solstolarna en stund. Det är fortfarande 26 grader varmt. Rosaria kommer över med ett fat med spenatbiffar och friterade zucciniblommor. Jättegott!!

Senare på kvällen knackar det på dörren och Rosaria står utanför och säger att vi måste komma med ut och titta på den vackra månen. Oj, så fint det är ikväll, alldeles ljummet och helt klart på himlen.

Ingalill och Swante – usch för flygmyror. I övrigt har vi det ju som ni märker ’hyfsat’ här ;-).

Solen är tillbaka, det är så varmt redan klockan halv nio så vi kan äta frukost utomhus.

Halv tio tar vi bilen in till Asti. Nu har vi varit hemma ett par dagar så nu är det dags att röra på sig igen. Vi har väldans tur och får en parkering i ’vårt’ parkeringshus. Det är fullt med bilar överallt, mycket på grund av att det är marknadsdag. Marknaden äger rum på den jättestora parkeringen mitt i staden som alltså är avstängd för bilar idag.

På denna parkering gäller en speciell parkeringsapp. Bengt har såklart laddat hem den och registrerat sig och sitt kontokort där, förberedd för att bara knappa in antal timmar och betala. Oj, det är inte så lätt. All info är ju på italienska, det tar en kvart, men med gemensamma krafter lyckas vi i alla fall betala för rätt bil, rätt parkeringsplats men alldeles för låång parkeringstid.

Det är en bit att promenera ner till marknaden så det känns tryggast att börja med en fika.

Vi går runt på marknaden en stund, det finns det vanliga, dvs allt möjligt. Jag köper en silkig underklänning för 4 euro och 3 schalar för 5 euro.

Vi hittar några konstiga grönsaker och kan inte få någon ordning på vad det är. Bengt lägger ut en bild på facebook och frågar om någon vet vad det är. Det blir en del gissningar, Lisbeth tror att det kan vara auberginer (det gissade jag också på eftersom de låg intill ’vanliga’ auberginer).

Vi hade bestämt att stanna kvar i Asti och äta pizza till lunch idag. Men när vi strosar genom gränderna dyker vi på en liten mysig restaurang som ser ut att ha god mat. Ingen pizza, men det får vi väl ta en annan dag då.

Det visar sig att de som jobbar på restaurangen har intellektuella funktionshinder. Jag läser senare om Hotel och Restaurang Albergo Etico. Det började (2009) med att företaget hjälpte en pojke med Downs syndrom genom att erbjuda honom en praktikplats på hotellet/restaurangen. På den vägen är det, denna pojke har nu en fast anställning och är handledare för andra pojkar. Killen har presenterat företaget i EU-parlamentet, han har hälsat på presidenten och skakat hand med påven. Så kul att läsa om ett så viktigt projekt.

Servitrisen vid bordet bredvid vårt tar upp beställning från åtta personer, sju vimsiga tanter och en reseledare. Tanterna ska ha förrätter, varmrätter och desserter. Vissa ska ha allt, en del bara en rätt och andra ska dela med varandra. Herreguuud, vad duktig hon är som faktiskt klarar att reda ut alla beställningar så att alla blir nöjda när rätterna kommer in.

Vi är ju mycket enklare att ha att göra med :-). Vi beställer en förrätt att dela på och varsin varmrätt. Det är så himla gott!! Till maten dricker vi varsitt glas vitt vin som smakar friskt och gott, gjort på druvan Arneis som härstammar från Piemonte.

Bengt går in och betalar och då ser han att det står tomma vinflaskor i en hylla där etiketterna är foton på personalen. Kul idé.

Mätta och väldigt belåtna går vi mot bilen och tar en sväng förbi turistinformationen. Där gör man reklam för utställningen ”100 donne per la storia”. Det är en fotoutställningen som firar Club Zontas 100årsjubileum. Klubben finns i hela världen och jobbar med att ge röst till de kvinnor som varje dag kämpade för lika rättigheter. Utställningen presenterar 100 kvinnor som har bidragit till att förändra världen, från det lokala till det globala sammanhanget. Tyvärr är utställningen inte här i Asti och tyvärr är all info på italienska. Men man kan ändå kolla lite på fotografierna och beundra dessa kvinnor, en del känner man ju till.

Innan vi åker hem tar vi en glass. Jag tror Grom är den glassbar som har den absolut godaste pistacchio-glassen. Kedjan har 45 glassbarer i 34 italienska städer, dessutom finns de i nio städer utanför Italien, dock ej i Sverige.

När vi hämtar bilen loggar Bengt in på parkeringsappen och kan smidigt avsluta parkeringen. Vi behövde alltså bara betala för den tid vi parkerat!

På hemväg stannar vi till vid vår supermarket och handlar. Där finns de konstiga grönsakerna vi såg på marknaden och här har de ju ett namn också. Det är auberginer.

Hemma tar vi kaffe och lägger oss i solstolarna och läser. Det är strålande sol och ca 25 grader varmt. Men vid 18-tiden börjar det krypa djur på mej. När jag tittar upp ser jag hur det rör sig i gräsmattan. Usch och fy, det är alldeles fullt med flygmyror och dom har börjat röra sig mot oss. Det är bara att packa ihop och fly inomhus.

Idag är det mulet och grått precis enligt prognosen. Klockan tolv ska det börja regna, det dröjer till halv två, men sen kommer det flera skurar. Vi ser inte solen på hela dagen.

Till lunch lagar Bengt fisk och fräser fagiolini (gröna bönor) i olivolja och vitlök. Det är ju en favoriträtt som smakar jättegott. Lite dressing blir det också på majonnäs, ricotta och kapris.

Sen händer inte mycket mer. Vi planerar lite för veckorna framåt, dricker kaffe och bara tar det lugnt.

På kvällen ser vi sista avsnittet på en deckare som varit väldigt obehaglig. En engelsk på fyra avsnitt, Cheat heter den. Handlar om fusk och lögner, usch, det var tur att det bara var fyra avsnitt! Och att det blev ett riktigt avslut, allt för många serier nu för tiden slutar inte på riktigt utan lämnar öppet för nya säsonger vilket jag oftast tycker är trist.

Kristina – jag förstår att det inte är lätt att hålla redan på allt vad vi pensionärer hittar på, men jag har saknat dej här :-). Och visst var det tur att det gick så smidigt att köpa kryckor. Dom är faktiskt till stor hjälp.