Kategori: 2019:02 Italien hösten 2019

I natt har Bengt sovit hyfsat bra trots att medicinen han tog igår kväll inte har hjälpt så mycket (de rosa pillren från Claudio). När han nu har så ont i tanden har han nästan glömt bort värken i benet ;-).

Jag har ställt väckaren på halv sju och redan strax efter sju äter vi frukost. Bengt äter fil och ett ägg, det går bra. Jag äter te och mackor, det finns gott bröd och ost, alldeles lagom frukost. Personalen är jättetrevlig.

Idag ser vi hotellet också, när vi kom igår var det ju mörkt.

Idag går det bra att köra igen, det är fint väder och flyter på bra trots massor av vägarbeten. Det är inte konstigt att vägarna behöver underhållas med tanke på all trafik, så himla många långtradare!!! Jag har ställt in mej på att vi ska försöka komma hela vägen hem ikväll, så att Bengt kan komma iväg till tandis imorgon. Men vi tar en bit i taget och ser hur det går.

Vi rastar två gånger på vägen upp till Puttgarden, Bengt är inte så besviken för att han inte kan äta någon mat, den är ju ändå så äcklig här i Tyskland :-).

När jag känner att det nog går att köra ända hem ikväll bokar Bengt färja Puttgarden till Rödby klockan kvart över fem. Vår biljett gäller för alla avgångar under dagen i mån av plats. Vi är vid färjan redan strax före fyra, och får åka med färjan som går fyra.

Sen är det ju bara dryga 20 mil kvar hem och det flyter på superbra. Vi stannar på Kastrup och tankar. Sen blir det ett stopp på affären i Lödde för att handla lite frukost.

Sex veckor precis har vi varit borta, det känns märkligt att vara hemma igen. För att omställningen inte ska bli så jobbig tar vi ett glas vin och lite italiensk ost :-). Bengt har ont, men det är lite bättre.

Innan vi åkte från Grazzano kom Rosaria och gav oss två burkar hemgjord Antipasti, dessa ska vi njuta av vid ett senare tillfälle.

Idag blev det 81 mil, på kartan syns alla stora vägarbeten.

TORSDAG:

Det bästa med att vara hemma är min sköna säng och det praktiska med att ha alla saker omkring sig och att kunna pyssla såklart. Men det är så kallt!

Bengt får en akuttid hos tandläkaren här i Lödde. Tanden, som är lagad flera gånger, är ’rutten’. Han får en tillfällig lagning och ska få en ny tid för att dra ut den. Den sitter längst in i överkäken så den kan han klara sig utan.

Eftersom jag berättat om hans problem tycker Bengt att jag ska berätta att jag också konsulterat Claudio :-). Jag fick en urinvägsinfektion (har haft det för tre år sedan och kände igen symptomen) och när vi kom tillbaka efter ’syskonveckan’ frågade jag Claudio om han möjligen hade något mot det och det hade han ju såklart. Jag fick tre tabletter antibiotika, en per dag i tre dagar. Som vanligt är jag skeptisk mot all medicin och googlar och läser om biverkningar. Jag läste bland annat att man brukar ta till denna medicin om inget annat hjälper. Usch, det verkar ju hemskt! Jag ringde 1177 och pratade med dem och där säger sköterskan att det är en rätt så vanlig medicin mot urinvägsinfektion. Men….. kanske inte så vanligt med så stark dos och så kort tid! Jag velar hit och dit, men det är väl ändå bäst att jag äter den så att jag blir av med detta innan det blir värre. Redan efter första tabletten försvinner symptomen, men jag äter alla tre och jag kände inte av några biverkningar :-).

Då var det klart för denna gång :-). Så kul att ni följt bloggen och TACK ni som kommenterat, det är jättekul att läsa det ni skriver.

Igår eftermiddag fick Bengt en fruktansvärd tandvärk så vi bestämde oss för att skyndsamt åka hemåt. Han har knappt sovit något alls inatt trots en massa alvedon/ipren.

Det är runt tio grader varmt och en lite magisk dimma ligger kvar i dalen.

Jag kokar som vanligt min gröt (i kastrull Åke, det finns ingen mikro här). Nu är det inte många havregryn kvar i det paket jag hade med mej hemifrån, vilken bra timing :-).

Vi betalar Rosaria för de dagar vi bott denna omgång, men behöver bara betala för en vecka, hon bjuder på de tre extra dagarna :-). Innan vi åker berättar vi för Rosaria om värken och hon hämtar Claudio som har med sig starka värktabletter (diclofenac) och ett pulver som också är smärtstillande.

Vi har köpt med 2018 års glögg som vi lämnar till Rosaria tillsammans med pepparkakor. Hon blir väldigt glad.

Bengt har stakat ut en resväg som vi (delvis) inte åkt tidigare, vi vill ju inte ta samma väg som när vi åkte ner på grund av alla köer vid Gotthardstunneln. Istället kör vi genom den vackra Aostadalen och vidare genom Stora Sankt Bernhardstunneln som startar i Italien och mynnar ut i Schweiz. Tunneln öppnades 1964 och är sex kilometer lång och ligger runt 1900 meter öh. Det kostar ungefär 260 kr att åka genom tunneln.

Jag tvingar Bengt att fota lite från bilen :-). Det är så himla fint här.

Innan vi åker in i tunneln är det en passkontroll. Det är några bilar framför oss. De blir grundligt kontrollerade, den ena bilen får inte åka vidare utan får ställa sig på en parkeringsplats på sidan om vägen. När det blir vår tur visar jag passen, men polisen säger bara Buongiorno Signora och viftar att vi ska åka vidare. De är inte intresserade av två svenska pensionärer :-).

Bengt har tagit pulvret och värken har lättat betydligt. Vi stannar på en vägkrog i Schweiz och äter soppa, det är bra mat när man inte kan tugga.

Egentligen har vi inte tänkt köra mer än drygt 50 mil idag, men vi kom iväg redan strax efter klockan nio och jag känner mej så pigg så jag tycker vi ska fortsätta en stund till. Det är så bra väder och trafiken är hyfsat lugn och Bengt behöver komma till en tandläkare så fort som möjligt.

Vi bestämmer oss för att köra upp till Frankfurt. Vi borde vara framme vid sju- halv åttatiden. Bengt hittar ett bra hotell, det ligger precis vid motorvägen och det har fått bra recensioner.

Men när vi har ungefär 20 mil kvar kommer det en varning på GPS:en om en stor olycka som innebär 1,5 timmes försening. Fy så trist! Bengt söker en alternativ väg och får ett förslag. Vi kör den gulmarkerade snutten på kartan nedan och det går ju bra men långsamt eftersom det är mindre vägar, men vi slipper stå stilla i bilkö. Och plötsligt är vi inne i Frankrike, hahaha, vad förvånade vi blev när skyltarna helt plötsligt hade franska namn.

När vi kommer ut på autobahn igen börjar det regna, vi har ca 10 mil kvar. Nu blir det jättejobbigt. Jag börjar känna mej trött och Bengt får fylla på med fler värktabletter eftersom pulvret slutat värka. Han googlade på pulvret (eftersom jag tyckte han skulle göra det) och efter att ha läst att flera länder slutat använda det eftersom det näst intill är livsfarligt tar han inget mer av det pulvret. I Sverige verkar det aldrig ha använts.

Det är kolsvart och blänker från ljusen i den blöta asfalten. Runt Frankfurt är det ungefär tusen på- och avfarter, bilar till höger och vänster, fyra filer. Det är nog bland de jobbigaste milen jag kört, inte kul alls. Men vi kommer fram helskinnade den här gången också :-). Klockan är ungefär åtta.

Hotellet är jättebra, stort och rymligt rum och en skön säng. Jag dråsar ner på sängen och somnar nästan, jag hör i bakgrunden hur Bengt pratar i telefon, han ger lite IT-support, det är visst någon som behöver nytt bank-ID ;-).

Så här har vi åkt idag, det blev ungefär 86 mil.

Det blir ytterligare en dag i lugnt tempo.

Vi har varit i vår affär och hämtat en ost på 3,5 kg som vi ska ha med oss hem. Vi har ätit den här i veckan och tyckte den var jättegod. 130 kr/kg kostade den, superbilligt.

Efter det var det dags att handla de sista flaskorna vin på denna resa, vi ska INTE köpa fler. Vingården Spinerola ligger några kilometer från oss, vi har handlat där tidigare och tycker om deras viner.

Efter en kall morgon blir det en jätteskön dag, ca 20 grader och strålande sol. Solen är fortfarande så varm så det är skönast att sitta under parasollen. Rosaria kommer över med lite friterade antipasti, hon håller på att fixa lunch till Claudio.

Efter ca 10 minuter kommer hon skrattande igen, då har hon med sig två bitar brylépudding. Claudio kommer precis cyklande och han kommer också bort till oss. Rosaria skyndar sig att säga till honom att det finns brylépudding till honom också. Han är visst en riktig godisgris :-).

Deras yngsta son håller på att renovera ett hus som han och hans fru köpt här i Grazzano. Claudio jobbar där hela dagarna som projektledare och allt i allo, han är ju pensionerad sedan ett antal år tillbaka. Rosaria servar med lunch och middag.

Det är ännu en vacker kväll i Grazzano. Himlen är brinnande röd, synd att det inte kommer fram ordentligt på foton.

Ingalill – inga äventyr idag, bara lugnt och skönt 🙂

Swante – jag lovar hålla koll på Bengt!! Rosaria och Claudio har 6 barnbarn i olika åldrar, den äldsta 8 år så jag hoppas verkligen dom har koll på småbarnen.

Idag har vi inte gjort ett enda dugg. Det har varit runt 20 grader och halvsoligt så vi har slappat i trädgården. Jag har läst ut den femte boken på resan.

Rosaria, Claudio och den yngsta sonen har rusat fram och tillbaka i trädgården hela dagen. Dom verkar göra höst! De stora blomkrukorna har rullats bort. Troligen har dom beskurit fruktträden för vi har sett att sonen har kört en massa grenar och kvistar på en stor vagn efter gräsklipparen. Detta gör att jag börjar tänka på att det är en massa jobb som väntar i trädgården därhemma.

Jag måste också meddela dej Swante att det tyvärr inte blir någon badbild på Bengt detta år! Idag täckte Claudio över poolen!!! Ber om ursäkt för detta, det ska inte upprepas ;-).

Jag funderar lite på vilka regler som gäller för pooltäcke här i Italien. Micke har berättat att i Sverige ska man ha ett så stabilt överdrag så att det ska hålla för två personer (om jag fattat rätt). Bengt tror att om man kliver på presenningen dom lagt på poolen här så kommer den att sjunka! Men å andra sidan är ju poolen helt öppen här under sommaren, får man ha det så i Sverige?

Swante – fy för frost, vi stannar ett tag till :-).

Det är bara 8 grader när vi går upp klockan halv nio. Som vanligt är solen så varm så runt lunch har temperaturen stigit betydligt och på eftermiddagen är det shorts-väder igen.

Idag tar vi bilen ner till vår affär, vi behöver handla rätt mycket och det blir tungt att bära hem i mördarbacken. Det är livat inne i affären, fullt med folk och kö till den manuella disken.

När vi handlat går vi en sväng i byn. Rosaria har berättat att man håller på att bygga en stor fontän intill kyrkan och den letar vi upp. Arbetet är i full gång även idag men den ser ut att vara klar.

Uppifrån kyrkan se man byn med andra ögon. Bland annat upptäcker vi en typ radhuslänga som vi inte sett tidigare.

Vi har ännu inte ätit någon glass här i Grazzano så det känns som det är dags för det idag. Vi sätter oss på uteserveringen och njuter av solen.

När vi sitter ute med en kopp kaffe kommer Rosaria med en supergod dessert. Gud, vad man stoppar i sig!!

Strax efter klockan fem tar vi på oss lite finkläder och åker upp till Crea där den gamla kyrkan ligger. Det ska vara en konsert här klockan sex som Rosaria berättat om. Det är mycket folk, men mässan pågår fortfarande så vi sätter oss utanför och väntar. Vi är lite tveksamma, på dörren till kyrkan finns ett anslag om att det är konsert idag, men klockan tre. Mycket riktigt, när klockan är kvart över sex slutar mässan och folk strömmar ut ur kyrkan. Sen blir det rätt så tomt på platsen. Rosaria har gett oss fel tid, det känns verkligen snopet, men inget att göra något åt.

Men nu blir vi tveksamma om vi fått rätt tid till middagen ikväll, hon har sagt 20.00. Vi åker ner till baren där festen ska hålla till och läser på anslaget på dörren. Det kommer fram en kvinna och babblar, jag tror hon säger att det är en privat tillställning. Hon ropar på kocken som kan lite engelska. Jag förklarar att vi anmält oss och att jag bara ville stämma av vilken tid vi ska vara här och när jag säger det förlösande ordet ’Rosaria’ skrattar alla och hälsar oss välkomna klockan åtta.

Vi kommer till festen samtidigt med Rosaria och Claudio. Rosaria ser till att vi får sitta bredvid en kvinna som kan engelska, själv ska hon hjälpa till med serveringen. Claudio sätter sig mitt emot oss. Vi får en jättetrevlig kväll, kvinnan bredvid mej är från Milano och har ett hus på Sicilien och ett hus här i Grazzano. Hon pratar hela kvällen. Claudio som oftast inte säger så mycket, pratar en hel del engelska ikväll, det kanske är vinet som gör honom modigare, det är inget fel på hans engelska. Det är en jättehög ljudnivå men så är det ju här i Italien när vänner träffas. Golvet är av sten så skrapet av stolar är hemskt!

Det blir en fyrarätters middag med vin från den närmaste vingården Sulin. Antipasti: Två olika salami, en kokt och en rå och så en stor råbiff. Primi piatti: Panissa orginale Monferrina, det är typ risotto men en specialare härifrån trakten med bönor och grönsaker, istället för vitt vin använder man ett rött barberavin. Secondo alla chef (varmrätt överraskning), tunna skivor kalvkött med en supergod sås med färsk grönpeppar och senap. Till köttet (contorni)är det potatis som panerats i bröd och bakats i ugnen. Dolci: En mycket saftig kaka med hasselnötter. Allt smakar verkligen jättegott. Kanske saknar man lite kaffe till kakan eller varför inte en klick glass eller vaniljsås :-). Jag är så mätt så jag håller på att spricka, till och med Bengt är supermätt (han fick ju lov att äta lite av min mat också, så jag slapp lämna)! Detta kostar oss 20 euro per person, verkligen värt pengarna.

Lokalen som används är ett gammalt hus som rustats upp. En gång i tiden var här biograf. Huset användes i början av krigsveteraner från andra världskriget och nu för tiden har folket i byn sammankomster här flera gånger om året. Vi har sett skylten BAR utanför detta hus och undrat vad det är eftersom det alltid sett så dött ut, aldrig någon aktivitet och inget anslag om öppettider. Nu fick vi alltså en historia om huset, jag tror Rosaria sa att det är öppet kvällstid under helger.

Rosaria visar oss övervåningen där det finns ett stort kök med en enorm gasspis. Vi får också gå ner i källaren som använts som vinkällare, ’Infernot’ på Unesco:s världsarvslista. Det är verkligen häftigt att se.

Innan vi går hem tar Bengt en kaffe och Sambuca, jag sitter nöjd.

Swante – bra tips det där om försäkringen, hahaha. Nej av ’kryckmannen’ fick jag ingen hjälp, han är inte så snabb ;-).

Det är en kylig morgon, men solen skiner så luften värms upp rätt så snabbt. Vi ska ta en tur söderut för att besöka en vingård som vi ’missade’ förra gången vi var i de trakterna.

Först åker vi till vår lilla affär där vi ska boka två platser till en middag på lördagkväll. Rosaria berättade att det kommer att ordnas en ’middag för vänner’ här i Grazzano och hon vill bjuda in oss. Det vill vi ju gärna vara med på. Vi har tur, för tjejjen som talar engelska jobbar i affären idag, annars kanske vi hade haft svårt att förklara vad vi ville :-). Det går bra att boka och hon skrivet Rosaria efter vårt namn, så att alla ska veta vilka vi är.

Efter det åker vi till vingården Coppa i Canelli. Eller egentligen är det bara en vinbutik, vingården ligger lite utanför samhället. Idag är vi bara ute efter att köpa några flaskor att ta hem. När vi åt middag i Grazzano en av de första veckorna (denna resa) drack vi ett av deras viner och vi tyckte det var jättegott. Det är rätt dyra viner så det blir inte så många flaskor. Det brukar vara många turister från Sverige i butiken under sommarmånaderna berättar flickan i butiken. Vingården är även känd för sin fina spumante, men vi nöjer oss med några flaskor rött.

Bengt har väldigt ont idag också, han glömde kryckan i bilen sån tur att det finns en kork där han kan sätta sig och vila :-).

Vi träffade ju på några svenskar som var ute och cyklade för några veckor sedan och dom talade så varmt om den lilla byn Neive. Dit måste man åka eftersom det är så vackert. Byn ligger bara någon mil från vinbutiken så vi tänker passa på att åka dit och äta lunch. Det är verkligen vacker natur och utsikten är enastående. Byn ligger i Langhe-området så det är vinfält i alla väderstreck så långt ögat kan nå.

En sicksackgång leder upp från parkeringen till byn.

Kyrkan Parroccia dei Santi Pietro e Paulo med delar från 11oo-talet är väldigt vacker med många fina konstverk.

Det går snabbt att gå runt den lilla byn med kullerstensgator, smala gränder och vackra byggnader. Men egentligen har vi sett byar och städer som är precis lika fina som denna, det är inget som sticker ut speciellt här.

Vi tittar in i ytterligare en kyrka, San Michele från 1700-talet.

Det finns inte så många restauranger här, en av dem lockar med ’veranda med panoramautsikt’, vi går in där. Hovmästaren frågar om vi bokat bord, vilket vi ju inte har, men vi har tur och får ett bord ute på den stora altanen. Bredvid oss sitter två killar (cyklister) från Norge och vid fyra andra långbord sitter det svenskar, hahaha. Av ca 40 gäster på altanen är mer än 30 från Skandinavien. Det stora svenska sällskapet är på vinresa med buss. Det är ett gäng kompisar som åker runt i Frankrike och Italien och äter och dricker gott. Vilken kul idé, att samla ihop kompisar och kompisars kompisar för en sån resa.

Vi beställer varmrätt, vatten och varsitt glas barbarescovin. Servitören kommer in med bröd och en liten förrätt som är ’on the house’. Så trevligt det är när man får nåt lite extra. Brödet och smöret (smaksatt med citrus) är ljuvligt gott.

Vilken utsikt!!! Det är lite svalt här i skuggan, jag behåller jackan på :-).

Vi skulle ju bara äta en enkel lunch, men blir frestade att beställa dessert när servitören kommer med menyn. Jag beställer ett ägg, tänker att jag ska våga prova nåt som jag inte kan tyda vad det är. Det kommer in ett ägg med ska av vit choklad, fyllt med choklad- och nougarmousse, toppat med hasselnötter på en bädd av….. jag vet inte vad! Allt går att äta säger servitören. De små tunna ’snörena’ smakar inget alls, men ger lite crisp åt rätten. Så himla gott, men mäktigt!

Bengt får en chokladkaka och nåt vaniljskum och en liten amaretto. Det var också väldigt gott. Bengt tror att likören var utspädd.

Vi begär in notan och får den tillsammans med ytterligare godsaker ’on the house’. Hjälp, jag är så mätt!!

Två italienare från Turin börjar prata med oss om den vackra utsikten. De är på motorcykeltur. Killen har varit i Sverige många gånger, han har jobbat för ett företag som hade verksamhet i Sverige, vi kom oss inte för att fråga vilket företag! Det är roligt när människor börjar prata med oss, en del kan ju faktiskt engelska.

En sån härlig lunch, men smakar det så kostar det. Maten visste vi vad den kostade, det stod på menyn, men vinet, ojoj ett glas gick på 13 euro!!! Det är det absolut dyraste vin vi någonsin druckit i Italien. De har också den dyraste ’coperto’ (kuvertavgift) vi betalt, 5 euro per person! Coperto brukar ligga på max 2 euro, även i storstäderna.

Sen blir det raka vägen hem!

Oj, vilken fin morgon! Helt klart, inte ett moln på himmelen. Det blir frukost utomhus igen, härligt.

Det är fortfarande så fascinerande att se de höga bergstopparna. Vi måste ta foton så att vi kan minnas och längta tillbaka när vi kommer hem.

Det får bli en kort tur in till Moncalvo, den närmaste staden. Det finns en genväg och den väljer vi idag. Sån tur att det är Bengt som kör eftersom vi får möten två gånger i samma kurva och måste backa tillbaka på den smala vägen som saknar vägren och har ett brant stup på höger sida. Backa är inte min starka sida, men Bengt klarar det galant.

Det är rörigt på parkeringen idag och när vi går därifrån händer det, en äldre man backar rakt in i en annan bil! Detta händer ju hela tiden här i Italien. Efter att vi druckit elvakaffe upptäcker vi en ny butik där vi tittar in. Dom säljer glass och alla möjliga bakverk. Allt ser så smarrigt ut. Vi tar varsin glass. Vi äter alltså en glass precis efter fikat, ojoj jag undrar hur många kilo jag gått upp under denna resa????

Men nej……. när vi startar för att åka hem igen kommer varningen om att lufttrycket i däcken måste kontrolleras. Detta har ju hänt varje år här i Italien, suck. Det är bara att leta upp en mack där vi kan kontrollera lufttrycket. Det finns tre mackar på rad här i närheten, men ingen av dem har kompressor. Då kommer jag på att det finns en stor biltvätt, gör-det-själv, kanske finns det en mätare där. Vi har tur, det finns det, men det kostar en euro. Det är lite för lite luft i alla fyra däck, men inget uppseendeväckande. Bengt fyller på och kontrollampan lyser inte längre.

När vi nu står vid biltvätten ser vi hur smutsig bilen är. Bengt skjutsar hem mej och åker tillbaka och tvättar bilen. Jag får ligga hemma och lata mej.

Jag är så glad att jag får stanna hemma, jag läser en riktig bladvändare just nu, Bara du av Ninni Schulman. Spännande och otäck.

I Moncalvo är det marknad och vi köper hem färsk ravioli fylld med ricotta och en bit gorgonzola som vi äter till middag. Det smakar jättebra.

Det finns några läskiga kryp här i och utanför huset som kommer flygande och landar lite hur som helst och var som helst. Dom liknar ’Bärfisar’ som finns i Sverige, men är mycket större. Jag tänker att jag måste ta ett kort. Precis när jag har tryckt av så flyger kusen rakt mot mej och jag rycker till och tappar telefonen i stengolvet och skyddet spricker i tusen bitar, jädrans kryp! Men telefonen blir inte skadad i alla fall.

Det blir frukost inomhus idag, det är molnigt och dimma och känns riktigt ruggigt. Man ser inte kyrkan i byn mitt emot oss.

Jag skriver på bloggen, det är många dagar som ska dokumenteras innan jag är ikapp igen :-). VI brukar köpa hem små glassbägare från affären. Dom är riktigt goda, jag har ju snöat in på pistasch och Bengt har en som smakar kaffe.

Vi köper stora påsar med oskalade jordnötter. Bengt älskar dessa så han tycker att det är värt allt pyssel innan dom kan ätas.

På eftermiddagen klarnar det upp, helt enligt prognosen. Vi tar bilen in till Asti för att äta Aperitivo. Det brukar serveras mellan klockan fem och sju, ungefär. Man beställer en drink och får lite tilltugg på köpet. Bengt googlar och hittar två ställen som får mycket bra recensioner för sin Aperitivo. Det ena stället ligger lite i utkanten av city. Bengt har väldigt ont idag, men han tycker ändå att vi ska leta upp den restaurangen, så vi går i sakta mak och hittar den på en bakgata. Men någon Aperitivo har dom inte! Vi får gå tillbaka in till city igen, men har samma otur med den andra restaurangen, ingen Aperitivo där heller. Man kan inte lita på allt som skrivs på nätet! Kanske är det för sent på säsongen?!

Vi går till Hard Café, där vi åt förra året. De har hyfsat bra tilltugg och Bengt blir glatt överraskad eftersom det finns en massa finöl att välja på. Jag tar en spritz.

Det är en så härlig kväll så vi går vidare till en bar på torget och äter där också. Bengt beställer en Americano och jag tar ett glas Nebbiolo.

Här blir vi sittande en lång stund och kollar på folket på torget. Det är rätt många ute ikväll, gamla som unga.

Idag har vi tänkt att vi ska åka till Casale, den lilla staden vi floden Po som vi besökt flera gånger och som vi tycker är så mysig. Det är marknad där idag så vi tänker åka vid halv tio för att hinna strosa där en stund.

Oj, grinden är stängd idag!! Det brukar den inte vara, förra gången vi behövde öppna den så fungerade ju inte vår fjärrkontroll, hoppas dom har fixat den under tiden vi varit borta härifrån. Men nej, den fungerar inte idag heller. Jag går upp till huset och ringer på, men det är ingen hemma. Bengt skickar iväg ett mejl till Rosaria för att kolla om hon är i närheten. Men han får inget svar. Vi väntar ungefär en timme, sen ger vi upp och sätter på lite kaffe och dåå kommer Claudio hem!! Grinden är öppen igen och vi åker iväg, drygt en timme senare än vad vi tänkt.

Eftersom vi varit på så många marknader nu så är det inte lika spännande längre, det är inget vi behöver handla. Jag går en runda medan Bengt går till glassbutiken där han glömde sin krycka för precis två veckor sedan. Han frågar expediten om hon sett till den och det har hon!!!! Hon hämtar kryckan som dom har tagit hand om. Bengt blir så glad så han firar med att köpa en glass :-). Nu har han fyra stycken kryckor igen!

Vi går tillbaka till samma konditori som vi besökte förra gången vi var här och tar precis samma gofika som då och det smakar precis lika gott.

Sen går vi till den vackra katedralen Sant Evasio och tittar på glaskonsten som står precis innanför entrén. Det är verkligen en vacker kyrka.

Bengt har ont idag men vi går en liten sväng genom staden. I ett kvarter hittar jag en servering som verkar ha massor av öl. Tyvärr har den bara kvällsöppet, men Bengt lyckas ta ett foto genom fönstret.

Sen hittar jag en tygaffär med rea, men nu är klockan över ett och då är det stängt för siesta. Jag får också nöja mej med ett foto genom fönstret.

Det är många intressanta affärer på bakgatorna, här har vi inte promenerat tidigare. I ett skyltfönster ser vi Greta.

Vi tar en liten omväg när vi kör hem. Det är så himla vackert överallt. Böljande landskap och milslång utsikt.

På ett ställe står en gigantisk bänk. Vi stannar till, den vill man ju prova. Det finns en beskrivning intill bänken, Big Bench kallas den och det finns flera i världen. De är gjorda efter en idé Chris Bangle, en amerikan som flyttat till Italien, den första gjordes 2010. Hans avsikt har varit att bänken ska placeras i ett naturskönt läge, tillgänglig för allmänheten. Genom att bänken är så stor vill han få oss att känna samma känsla som då vi var barn och förundrades över världen.

På kvällen äter vi lite porchetta, ost och vin och inviger vinglasen vi fick från Margareta. Hon hade tänkt ta hem dem som handbagage, men ångrade sig och gav dem till oss. Tack Margareta, de var goda att dricka ur och här i huset finns ju bara vanliga dricksglas.

Meeen, jag glömde osthyveln i syskonhuset!!! Den blev nog kvar i diskmaskinen :-). Här nere är det omöjligt att få tag i en ny så vi får skära osten med kniv istället.

Idag blir det sovmorron :-).

Efter frukost tar vi en promenad in till byn och handlar lite färdiglagat småplock till lunch. Idag är det en ny expedit i affären, en yngre tjej som faktiskt pratar lite engelska. Kul, vi pratar en massa med henne. Hon berättar att det är hennes svärmor som äger butiken och hennes man jobbar i baren som ligger vägg i vägg med affären. När vi berättar att vi bor hos Rosaria säger hon ”Åå det är en stark kvinna”, på ett positivt sätt :-).

Vi har väldiga problem att få henne att förstå att vi bor i Sverige och inte Schweiz. Hon är väldigt imponerad av att vi kört bil ända hit och att vi är här för tredje året i rad.

Resten av dagen latar vi oss. Sitter i skuggan och läser. Till middag blir det fisk.

Jag hade glömt att berätta att vi blev påkörda på parkeringen på flygplatsen i lördags, är ni intresserade av det får ni läsa om lördagen en gång till :-).