Kategori: 2019:01 Italien våren 2019

Första morgonen vi inte sitter ute och äter frukost. Det är mulen och bara 15 grader. Efter en stund börjar det regna, helt enligt prognosen, det ska regna hela dagen. Det är väl lika bra att göra en utflykt med bilen…..

Bengt har kollat vart det är marknader i närområdet och hittat den lilla staden Castellana Grotte där det bor ca 20000 innevånare. Vägen till den lilla staden kantas av enorma vinodlingar. Här nere i södra Italien verkar det vara väldigt vanligt att man täcker vinodlingarna med plast, vilket vi aldrig har sett i norra Italien.

Marknaden är stor, massor av stånd på alla smågator. Men det är nästan bara kläder och skor. Ingen mat och inga grönsaker.

Så börjar det regna och vi skyndar in på ett café och tar en elvafika.

Det är inget trevligt att vara ute i regnvädret så vi tar bilen till de berömda kalkstensgrottorna som ligger i närheten, Grotte di Castellana. För att se grottorna måste man gå med i en guidad tur. När vi kommer fram ska en tur med engelsktalande guide precis starta, så vi betalar och ställer oss i kön. Det är massor av folk här. Det finns två turer, den korta som är ca 1 km och tar runt 50 minuter (där kan man välja engelskspråkig) och den långa som är 3 km och tar ca 2 timmar (där pratas det endast italienska).

Det är en väldigt spännande tur. Men också läskig (tycker jag iaf). Det är bara i den första grottan man ser ut. Denna grotta kallas Graven och är 60 meter djup, 100 meter lång och 50 meter bred. Här får man ta foton, när man fortsätter till de övriga grottorna är fotografering förbjuden.

Det är synd att man inte får fota i de andra grottorna och i gångarna mellan grottorna. Trots att guiden högt och tydligt talar om att vi inte får fota är det ju folk som gör det ändå. Hon fortsätter att ropa gång på gång ’please don’t take photos, it is forbidden’. Men vi tror att det är en del personer i gruppen som inte förstår engelska, för dom fortsätter fota ändå. Den enda chansen att få se grottorna är att gå med på en tur och det kan man ju faktiskt göra utan att förstå vad som sägs.

Det är smalt och blött och rätt så mörkt och överallt hänger de droppformade ’taggarna’ som är enorma på sina ställen. Guiden pratar engelska med jättestor brytning så det är inte lätt att förstå henne. Men jag uppfattar att det tar ca 40 år för en ’droppe’ att växa med 1 cm. Inne i grottorna är det konstant 18 grader varmt.

Så fort vi kommer in i grottan börjar jag tänka på jordbävning och rasrisk (så himla dumt). Men guiden berättar att grottorna på något sätt står emot jordbävningar, väggarna i grottorn rör sig inte. Men jag är ganska nöjd när jag märker att vi börjat gå uppåt igen för då är vi på väg ut :-).

Nu har det slutat regna men nu blåser det hårt istället. Vi går tillbaka till bilen och funderar på om vi ska åka hem eller inte. Vi är rätt så hungriga märker vi. Det finns en liten stad som har massor av trullihus, det vill man ju se så dit åker vi. Staden heter Alberobello.

Trullihusen är verkligen märkliga och väldigt söta. Tyvärr är det inga som är öppna för allmänheten, så vi får bara se utsidorna. Jag läser att husen har mellan 80 och 270 cm tjocka väggar. Det gör att värmen hålls utanför under sommaren och innanför under vintern. Man tror att denna enkla tjocka stenkonstruktion användes (på 1400-talet) för att man enkelt skulle kunna montera ner husen när skattmasen kom för att kräva skatt för husen. När masen försvunnit monteras husen upp igen.

Nu regnar det igen och vi bestämmer oss för att åka tillbaka hit en annan dag. Det blåser och är bara 13 grader. Brrrr

Innan vi åker hem behöver vi lite mat i magen. Det är som vanligt inga restauranger öppna (när vi vill äta lagad mat) så vi slinker in på ett café och beställer en macka och en öl istället. Jag väljer Foccatia de Italia och blir väldigt överraskad när jag får en liten bricka med sex små brödbitar, jag trodde jag skulle få en macka. Bengt blir ju såklart avundsjuk, men när hans panini kommer in känner han sig nöjd (å så fick han en av mina bitar också). Dessutom fanns det finöl på detta ställe så allt var så himla bra.

Det blev en trevlig men kall dag. Men när vi läser om vädret i Sverige så har vi det lite bättre här ändå. Det blev i alla fall inget häng på takterrassen idag.

Det är inte många insekter här, men denna lilla fining (ca 5 cm lång) hittade vi på balkongen, det är en liten hälsning till Karin 🙂

Karin – Usch vilket väder ni haft i Härnta. Men snart är det din tur att resa till värmen och lunka runt.

Ingalill – det finns mååååånga städer och de flesta är mysiga. De fem inringade har vi varit i hittills så du ser ju att det är många kvar……

Klockan är tio över sju och Bengts telefon ringer. Det är hyresvärden, Giuseppe. Han lägger på direkt, men då ser Bengt att han redan klockan halv sju skickat ett meddelande. Där står det att han”måste berätta att vi ska vara på Carrozzeria klockan halv nio eftersom rutorna har kommit och ska bytas idag”. Hurra, tänk att dom kom före helgen ändå. Så skönt att bli av med detta!

Vi googlar på adressen och ser att det ska ta ca 13 minuter att köra dit. Som vanligt är vi ute i god tid, och vilken tur eftersom det står en bil och blockerar vägen. Det går ju inte att mötas på vår väg, men som tur är finns det två vägar ut från området så vi får vända och ta den andra. Sen flyter det på och vi är framme tjugo över åtta.

Jag har packat en bok, vi vet ju inte om vi ska sitta här och vänta eller vad som kommer att hända. Men det är en äldre man där som tydligen ska skjutsa oss hem till huset och hämta upp oss och köra oss tillbaka till firman när bilen är klar, troligtvis omkring klockan 12. Jättebra tycker vi! Vi får skriva till vandra på telefonen för att kommunicera, men det funkar ju rätt så bra.

Bengt sätter sig fram och börjar beskriva vart vi bor, men då skrattar mannen och säger aaaa me papá Guiseppe!! Han är alltså pappa till hyresvärden. Så bra, då vet han ju vart vi bor. Såå himla snällt att han ställer upp och skjutsar oss, verkligen toppen.

Strax före klockan tolv ringer det på dörren och papá står utanför och babblar en massa som vi inte förstår. Vi känner på oss att det är problem! Han ber oss följa med till Carrozzeria och när vi kommer ut på gatan står vår bil där och vi ser att vänster bakruta inte är bytt. Den lilla på höger sida är fixad. Jag tror jag förstår att han säger att dom fått fel ruta.

Vi kör in till verkstaden och där möter oss verkmästaren och han förklarar att dom fått fel ruta, en högerruta istället för en vänster. En ny ruta ska komma på tisdag morgon och den ska bytas samma dag! Sen fattar vi inte riktigt hur vi ska sammanstråla på tisdag, men det får vi ta via meddelande med Giuseppe.

Då åker vi till Euro Spin och handlar lite mat istället.

Precis där vi bor, utefter kusten finns det flera fiskaffärer. Vi stannar till vi den största. Oj, va mycket fisk och skaldjur, vi känner inte igen hälften av alla sorter. Det är väldigt fräscht med rinnande vatten i baljorna där skaldjuren ligger.

Vi köper två fiskar som ser trevliga ut. Vi vågar oss inte på något annat. Sen åker vi hem och Bengt tillagar dem. Så himla goda!!

Efter maten går vi för att slänga sopor. Det gör man nere vid havet, ca 200 meter från huset. Sopkärlen finns överallt utefter vägen.

Eftermiddagen avslutas uppe på takterrassen. Varmaste dagen så här långt, 22 grader.

Å nu blir det lite fredagsmyys 🙂

Idag blir det en liten tur till Bari som är huvudort i den här provinsen. Det är en stor stad med över 300000 innevånare.

Lite historia…. Hamnen i Bari utsattes för ett förödande flygangrepp av det tyska flygvapnet den 2 december 1943. 27 fartyg sänktes och dessutom skadades ett antal. Ett av fartygen som sänktes hade en last av senapsgas och det ledde till att ytterligare ca 2000 människor dog, både civila och militärer. Anfallet fick namnet Lilla Pearl Harbor.

Vi går mot den gamla stadsdelen och i en stor teaterbyggnad pågår en tv-inspelning. Det är filmfestival här just nu. Vi känner inte igen en enda av de filmer som man gör reklam för, men de är säkert stora här i landet.

I nästa vecka är det ett helgon som ska firas, San Nicola. Man är i full gång med att bygga upp tjusiga ställningar där tusentals små lampor i olika färger hängts upp. Det är samma sorts dekorationer som vi såg förra året när det var festival i den lilla staden San Marco, men här är det mycket större.

Den här staden är stor och inte alls lika mysig som de vi tidigare besökt här i trakten. Den är också mycket mer turistisk. I den gamla stadsdelen är gränderna fulla med små shoppar som säljer krimskrams och souvenirer. Vi slår oss ner på ett café för att få vårt elva-fika. Det blir kaffe med ett bakverk fyllt med vaniljkräm, de vanliga cornetto var slut för tillfället. Här kostar fikat dubbelt så mycket som i småstäderna.

Här hittar vi ett par kyrkor som är öppna.

Vi går vidare ut från den gamla stan och in i den nyare delen. Det är ingen vacker stad precis. Vi kommer fram till några breda gågator där alla lyxvaruhusen är samlade, Prada Gucci osv, här finns även HM och Zara. Jag lämnar Bengt på en bänk och strosar runt i de lyxiga kvarteren på egen hand, men det blir förstås ingen shopping.

Idag blir det sallad till lunch.

Sen åker vi hem till takterrassen igen.

Åke – usch vilket skitväder ni hade i morse, skönt att resan till Jämtland gick bra.

Ingalill – Hahaha, kanske jag kan göra en bok med tips på bra fikaställen och en å annan kyrka :-).

Swante – Ja, det flyter på nästan som vanligt här i Italien. Det blir ju inga långa promenader denna gång. Bengt klarar bara kortare sträckor, sen blir det rast-vila en stund. Det är ju bekymmersamt att Bengt har så ont, dessutom kommer man väl att lägga på sig några extra kilon eftersom vi fikar, äter och dricker lika mycket som vanligt :-).

Det är soligt idag också och varmast hittills. Frukost äter vi ute på den lilla balkongen, som vanligt.

Idag tar vi en tur till den närmaste staden, Mola di Bari, en liten stad med omkring 25000 innevånare, det finns spår som tyder på att staden funits här redan på stenåldern.

Det märks att det är helgdag idag, det är massor av folk som är ute och promenerar, mest familjer med barn.

Vi börjar dagen med att stärka oss med kaffe och cornetto.

Sen ska vi leta efter det fina operahuset. Vi försöker följa google maps, men det är ju inte enkelt när man promenerar. Vi lyckas passera huset två gånger innan vi vänder tillbaka en tredje gång och då ser vi det. Det är såklart inte öppet! Synd, för det ska vara väldigt vackert invändigt.

Ingen av de många kyrkorna i staden är heller öppna. Väldigt konstigt tycker vi, kyrkorna brukar ju alltid vara öppna för allmänheten.

Det går en bred härlig strandpromenad längs hela centrum.

Vi promenerar utefter stranden och sätter oss och vilar en stund. Sen går vi tillbaka in till centrum och letar efter någonstans att äta lunch. Vi hittar en liten servering i en gränd, det finns ingen uteservering men ser jättemysigt ut inomhus.

Vi beställer pasta med tryffel och ett glas vin från regionen. Medan vi väntar på maten blir vi bjudna på en förrätt, en lokal specialitet, auberginer i en sås av tomat och ost och kryddor, mumsigt!

Servitrisen är så trevlig och försöker pratar med oss, hon kan lite engelska, sen kommer ägaren ut till vårt bord och undrar varifrån vi kommer. Aha.. Sverige, han börjar ’spela curling’ med sopande rörelser och tummen upp för att visa att han vet att Sverige är duktiga i curling, kul!

Sen bjuder han och och servitrisen (vi tror att dom är ett par) på torkade fikon med mandlar. Det är väldigt sött och väldigt mastigt, inte så gott tycker jag, men det är svårt att inte äta upp när man blir bjuden.

Vinet är också mycket bra, vi köper med oss två flaskor hem.

Det blev ännu en mysig dag, vi åker hem och så blir det att slappa och läsa på takterrassen. Det är nu så varmt att man kan ligga i shorts och linne, härligt!

Dags för en utflykt. Vi har googlat lite på städer i närheten av vårt boende och väljer att åka till Monopoli som ligger drygt 3 mil söderut. Staden är mycket gammal, har knappt 50000 innevånare och en stor hamn.

Eftersom fönstren på bilen är plastade kör vi inte fortare än ca 80 km/tim, det låter rätt mycket om plasten. Det är soligt och ca 17 grader. Eftersom jag avskyr att frysa så har jag tagit täckjackan och en stor schal :-). Det är absolut inget uppseendeväckande, många går fortfarande omkring med vinterkläder här. En och annan ungdom har shorts och linne.

Vi är framme vid halv elva och hittar snabbt en bra parkering, här kan man använda EasyPark vilket gör Bengt såå nöjd.

Det är en fin liten stad, väldigt fräsch och välvårdad. En person som varit här för ca 30 år sedan skrev att staden på den tiden var hemskt skitig och väldigt osäker att vistas i, men nu har man verkligen förändrat den till det bättre. Vi börjar med att ta en kaffe och cornetto på en trevlig uteservering.

Vi promenerar i de mysiga gränderna. Väldigt många har blommor utanför sina hus.

Vi går ner till hamnen och kollar in i Castello Carlo V, som är en försvarsborg. Just nu är det en konstutställning där.

Det finns massor av kyrkor i staden, men det är endast en som är öppen.

Innan vi åker tillbaka hem äter vi en lättare lunch. Vi delar på en charkbricka och en ostbricka, det är alldeles lagom och väldigt gott. Nu är det så varmt och skönt så jag kan faktiskt ta av mej täckjackan medan vi äter :-).

Vi stöter på ett svenskt par med två små barn, vi som trodde vi var de enda svenskarna här! Dom har hälsat på vänner i närheten och är nu på väg till flygplatsen.

Det blir en lugn eftermiddag, vi ligger på takterrassen och läser. Det är runt 20 grader och strålande sol.

Åke – men va spännande, nu blir vi nyfikna, vad har ni på gång? Ska ni iväg på nåt skoj??

Bengt har ringt försäkringsbolaget igen och fått uppgift om att vi ska betala hela kostnaden för byte av rutor på bilen här på plats och sen får vi reglera det med försäkringsbolaget i Sverige. Någon polisanmälan här i Italien är inte nödvändig, däremot har vi polisanmält i Sverige, det kunde man göra via webben.

Hyresvärden har sett till att originalrutor är beställda, enligt honom är det tre dagars leveranstid på dem. Ska bli spännande att se om tre dagar betyder tre dagar här i Italien. Till att börja med är det ju helgdag även här den 1 maj, så nåt byte av rutor innan helgen skulle göra mej väldigt förvånad och glatt överraskad.

På förmiddagen var det varmt och soligt, så vi softade på takterrassen. Efter lunch har det regnat. Vi behövde handla en del så vi åkte till det stora köpcentret igen. Idag var det nästan ödsligt. En av femton kassor är öppna inne i matvarubutiken och vi känner oss nästan ensamma.

När jag står i kassan och packar upp varorna på bandet säger kassörskan plötsligt signora, signora till mej pekar på kunden bakom mej! Jag förstår direkt vad det är, kvinnan bakom oss är gravid och då låter man henne gå före i kön. Så verkar det fungerar här i Italien, vi var med om samma sak på Malta. Ann-Sofi, har du varit med om det i Spanien också??

Efter handlingen är jag så sugen på glass och såklart finns en Gelateria här inne. Äntligen en riktig italiensk glass, så himla gott, jag äter pistage och en för mej ny smak, bittermandel. Jättegott!! Bengt tar stracciatella och coccos.

Bengt har lagat god fisk med bönor till middag. Regnet har upphört och nu hoppas vi på sol imorgon.

Elisabeth, ja terrassen är verkligen stor, ungefär som den utanför Genua. Du kan ju hälsa Åke att han kan köpa den där rutan i Kramfors och åka hit med den, han hinner kanske hit innan firman här nere får in rutorna :-).

Idag har det inte hänt så mycket. Vi hade ju planerat att bara ta det lugnt med tanke på all tid vi spenderat i bilen de senaste dagarna och efter gårdagens upplevelser känns det som ett bra beslut.

Och hörrni…. tack för all omtanke via kommentarer här på bloggen och i andra media, det är skönt att veta att ni bryr er :-). Det känns ju bättre idag men igår var det bara så trist så att man (=jag) till och med fick lite hemlängtan.

Vi äter frukost i solen ute på den lilla balkongen utanför köket. Sen slappar vi och provar solsängarna (heter det så??) uppe på den enorma takterrassen. Det har varit soligt och runt 20 grader men blåst rätt så svala vindar.

Bengt ringer försäkringsbolaget men får inga klara besked om vad som gäller. Tjejjen han pratar med jobbar i Norge och vet bara vad som gäller där, om samma regler gäller i Sverige vet hon inte (?). Vi måste ringa imorgon då det finns svensk personal på plats!

Hyresvärden har lämnat en påse muffins till oss. Dom har nog inte börjat plastbanta här i Italien, det har vi ju noterat tidigare. Dessa muffisar ligger i en plastpåse där varje muffins dessutom har sitt egna lilla omslag.

Hur vet man att man är i Italien?? Jo, om inte annat så har man ont i hela kroppen eftersom man sovit i en stenhård säng. Men Bengt tycker den är perfekt :-).

Vi är i alla fall överens om att frukosten är usel. Det finns inga mackor förutom rostat bröd i plastförpackning, inget smör och inget pålägg. Men det finns flera sorters söta bullar, med och utan fyllning, vilket inte är det man är sugen på till frukost. Vi bestämmer oss för att åka till Ancona och ta en kopp kaffe och en god macka.

Ancona ligger vid havet och vi trodde att vi skulle hitta ett mysigt café vid vattnet. Men Ancona är en rätt stor stad och nere vid vattnet finns bara den stora hamnen. Vi lyckas hitta en parkering och går mot centrum. Det är marknad idag!! Jag kollar lite efter den där jackan som jag inte köpte förra våren, men den finns inte här. Vi sätter oss på en servering och äter varsin jättegod macka och varsin croissant med vaniljfyllning. Det är så billigt, allt detta kostar bara 6,40 euro.

Ancona är ingen fin stad, stökigt och bökigt och husen är ruffiga. Efter kaffet åker vi vidare söderut. Det är runt 22 grader och solen lyser så skönt. Vi kommer in i regionen Puglia och här är landskapet väldigt platt. Det är massor av odlingar efter motorvägen, vin och oliver men även en del fruktträd. Det är omväxlande väldigt mycket trafik men också långa sträckor där det är riktigt lugnt.

Vi har bestämt möte med hyresvärden klockan fem men behöver hämta pengar innan dess så vi åker till det närmaste samhället som har bankomat (Bengt har såklart googlat på detta), Torre a Mare, det ligger bara ca 10 minuters bilfärd från huset där vi ska bo.

Vi letar parkering och plötsligt dyker det upp några killar som viftar åt oss att svänga av vid nästa gata för där finns parkering, och det stämmer vi hittar direkt en plats utefter gatan. Det är ett mysigt samhälle, massor av folk nere vid havet och på uteserveringarna. Vi hittar snabbt till bankomaten och tar ut en massa pengar.

Nu är klockan halv fem, så vi går tillbaka till bilen. Meeeeen vad ser jag….. bakrutan är sönderslagen!!! Någon har krossat rutan på vänster bakdörr och sen ser vi att den lilla rutan på höger bakdörr också är krossad. Hela baksätet är täckt av glassplitter. Bengt hade sin skinnväska i baksätet och sin lilla handväska, jag hade min ryggsäck där. Dessa har dom rotat igenom om lämnat blodspår efter sig. Men vilken tur i oturen, vi hade inga pengar i väskorna. Men båda passen låg där och dom är kvar!!! Det måste ha varit pengar dom var ute efter. Så dumt att lämna något synligt kvar i bilen. Hade baksätet varit tomt hade dom säkert inte brutit sig in. Vi funderar på om inbrottet har något att göra med dom ’vänliga’ killarna som visade oss vart vi skulle parkera??? Å vad gör man nu då??? Jag såg en polisbil nere vid vattnet, Bengt går och kollar om han hittar någon polis, jag står kvar vid bilen. Men någon polis syns inte till. Bengt ringer hyresvärden, men han kan inte ett enda ord engelska, pratar bara italienska. Hyresvärden skickar ett meddelande istället och säger att han kommer bort till oss. Det hjälper ju inte så mycket att han kommer, vi kan ju nästan inte göra oss förstådda med varandra. Men eftersom inget är stulet bestämmer vi oss för att åka bort till huset och checka in.

Vid huset finns hyresvärdens fru och hon kan pyttelite engelska. Men hon är en hejjare på att använda översättning i telefonen. Hon pratar in den ena meningen efter den andra och får översättning till svenska. Det går ju riktigt bra. Dom lovar att ringa en firma som kan byta bilrutor på måndag och hjälpa oss att boka en tid. Killen åker iväg och hämtar plast och tape och fixar så att bakrutorna blir täckta.

Vi får tips om vart vi kan åka och handla mat. Både Bengt och jag är lite skärrade och längtar mest efter att få sättas oss i lugn och ro och pusta ut. Men handla måste vi ju. Men hjälp vilket vansinnigt stort köpcentra vi hamnar i. Det är så stressigt, redan på parkeringen är det kaos och folk tutar som tokar och musik dånar från högtalare. En vakt stoppar vår bil och ber om en gåva eftersom dom har nåt speciellt jippo denna helg (vi fattar inte vad). Han vill ha 10 euro, men han får bara 5, han blir sur men vi förstår att vi ändå blivit lurade!! Vi hittar i alla fall en mataffär och försöker skärpa oss och snabbt plocka på oss det mest nödvändiga men det tar så lång tid att hitta i den jättestora butiken.

När vi ska ut från området åker vi mot Exit, men den sista sträckan har en maxhöjd på 1,95. Där kan vi inte köra eftersom vi har takboxen på! Bengt får backa mellan irriterade bilister och så hittar vi en annan exit med fri höjd. Sen kör vi fel och får köra rätt långt innan vi kan vända. Vi kommer ’hem’ till sist, men tyvärr missbedömer jag avståndet när jag viftar ok till Bengt när han parkerar så det blir skrapmärken på vänster framskärm. Fy vilken skiteftermiddag!!!!

Nu har vi i alla fall ätit lite gott italienskt och sitter i soffan och slötittar på TV. Huset är fint och jättestort, så det ska nog bli bra det här!

Idag har vi kört ca 54 mil. Nu ska vi inte åka på några längre turer på ett tag.

En solig och kylig morgon, bara 5 grader, men riktigt vackert med de snöklädda topparna.

Frukosten var riktigt bra. Vi checkar ut och tar några bilder innan vi åker mot Italien.

Efter att ha kört knappt en timme på en slingrig smal väg kommer vi ut på motorvägen igen. Nu är det slut på att åka gratis, nu börjar betalvägarna. Det är bra internet-täckning här i bergen, sån himla tur eftersom Bengt ska beställa biljetter till en konsert som han och Swante ska gå på i november. Biljetterna släpps klockan nio och tio över har han lyckats med köpet. Det är nån mysko musik som framförs av nån son till nån som inte längre lever…….

Italien hälsar oss med regn och bara 14 grader varmt. Det positiva är att bilen äntligen blir rentvättad från all pollen.

Idag äter vi på Autogrill som är en räddare i nöden när man vill att det ska gå snabbt. Det finns en hel del att välja mellan, vi tar varsin grillad macka och en kopp kaffe. Sen stannar vi ytterligare en gång efter vägen och tar en glass. Nu har vädret blivit jättebra, soligt och 24 grader när vi rastar strax utanför Bologna.

Vi är framme vid vårt boende redan vid femtiden. Hotellet ligger i centrum i den lilla staden Pesaro som ligger efter ostkusten, söder om Rimini. Det är en riktigt liten fin stad som Bengt hittat. Vi promenerar gågatan som går genom centrum, ända ner till havet. Det är massor av folk ute men det verkar inte vara några turister här. En del restauranger har fortfarande inte öppnat för säsongen.

• 

Vi äter middag på en mysig restaurang mitt i centrum. Bengt äter salsicca med wookade grönsaker och jag äter gnocci med knaperstekt speck. Båda rätterna smakar jättegott.

Det har kommit en häftig regnskur medan vi ätit, men nu har det klarnat upp igen. Vi går tillbaka till vårt hotell, rummet är stort och rymligt och sängarna verkar vara sköna.

Idag har vi kört ca 63 mil.

Tuula, kul att du också är med och läser 🙂

Swante, nu är vi i Italien så nu kan Bengt njuta av maten igen….

Oj vilket oväder det varit i natt, både åska och blixt. Men det verkar inte ha regnat. Vår bil hade mått bra av ett riktigt störtregn eftersom den är täckt av pollen från Lödde.

Efter en jättebra frukost startar vi dagens etapp. Vi kommer iväg redan klockan nio.

Det är varmt idag också, runt 24 grader och strålande sol. Vi stannar till i Bayreuth, en stad med drygt 70000 innevånare. På den långa gågatan finns det massor av serveringar. Vi sätter oss i skuggan och Bengt beställer Pasta med spenat, paprika och mozarella, jag beställer en Italiens sallad med parmaskinka. Bengts pasta smakar nästan bara paprika, inte alls god (som vanligt med den tyska maten alltså). Min sallad är jättebra, men lite för mycket dressing.

Utefter gågatan rinner det vatten i en liten kanal och det finns flera fontäner. Väldigt trevligt.

Det finns ett fint operahus i staden. Det berättas att tonsättaren Richard Wagner besökte staden 1870 för att uppföra en av sina operor där. När Wagner fick se det befintliga operahuset tyckte han att det inte var bra nog, så han bestämde sig för att bygga ett eget operahus! Bygget påbörjades 1872 och var klart 1876. Tyvärr får man inte besöka huset spontant utan måste gå med på någon av de guidade visningarna, som är på tyska! Vi hoppade det och nöjde oss med att kolla på husets utsida.

Vi rastar ytterligare en gång och dricker kaffe med glass. Det är väldigt många vägarbeten idag så resan blir rätt jobbig. Det är stundtals väldigt häftig trafik på autobahn, det gäller verkligen att hålla koll så man hinner se fartdårarna som susar förbi i närmare 200 knyck.

Ikväll ska vi bo på Gästehaus Baldauf i Berwang i Österrike, vi bodde här förra våren också. Ett bra prisvärt litet hotell.

Idag har vi kört ca 75 mil.

Swante: Kul att du vill läsa och alltid kul när du skriver något!

Kristina: Va skoj att höra ifrån dej!!! Synd med förkylningen, krya på dej, skånebaciller är inte att leka med :-). Vi har haft tur och sluppit förkylning denna säsong.