Kategori: 2018:09 Italien

Söndag

Det är härligt att vakna i Grazzano. Det är soligt och redan 18 grader varmt när vi äter frukost vid halvåttatiden. Idag är det den stora paraden inne i Asti, den startar redan klockan nio, så det blev väckning med väckarklocka!

Vi har sparat adressen till en bra parkering nära centrum i Asti, i vår GPS och där finns det hur många lediga platser som helst. Det tar knappt tio minuter att promenera ner till centrum. Eftersom vi är så tidiga är det inte tokmycket folk, vi hittar ett jättebra ställe i en gatukorsning (i skuggan) där vi kan stå och kolla på paraden.

Det är ca 40 ekipage från lika många byar som ska visa upp sig. Varje by presenterar ett hantverk eller en syssla. Det är skola, sjukhus, församling, skrädderi, vinodling, grönsaksodling, mm mm mm.

De flesta byarna har en eller flera traktorer som drar stora vagnar där folk utför olika sysslor. Säkerheten är väl lite si och så, det är rätt så vingligt på vagnarna och en hel del småbarn som måste passas så att de inte ramlar av. Jag tror inte att denna typ av parad skulle kunna förekomma i Sverige. Vi i publiken står ju jättenära traktorhjulen utan några som helst avspärrningar. Det är ett otroligt oväsen, dels från de gamla bullriga traktorerna men även från människorna i paraden som tjoar och stojjar.

Hela tåget inleds med en liten orkester. I orkestern går det några gubbar och slår med jättestora piskor i gatan, i olika rytmer. Det är otroligt effektfullt, har aldrig sett eller hört nåt liknande. Tyvärr lyckades vi inte ta någon bra bild på dem. Jag tyckte nog det var det häftigaste i hela paraden.

(Klicka på bilderna så blir de större)

Vår by presenterade ”Den heliga fredagen”. Den speglar ankomsten av en ny präst där de troende har klätt upp sig i sina finaste klädesplagg.

På en av balkongerna såg jag en mamma som matade sin baby. Hon såg ut att vara väldigt ointresserad av babyn :-).

Det tog över 1,5 timma innan alla ekipage hade passerat. Vi var rätt trötta och törstiga så vi gick ner till ett av torgen och tog oss en spritz med lite tilltugg.

Nästa aktivitet blir den gigantiska matmarknaden där alla 40 byar som deltog i paraden har ett litet stånd med en specialitet. Vi letar upp Grazzano där vi äter en bruschetta med tomat och en med örtig olivolja. Det är massor av folk och supervarmt. Alla trängs hur som helst, ingen ordning alls.

Vi tänker ge upp i värmen, det är så himla mycket folk, jättelåånga köer till alla stånden. Men vi lyckas hitta ett ställe där det bara är en kort (ordnad) kö. Först köar man för att betala, sen ställer man sig i en annan kö för att få hämta ut sin mat. Vi äter en god pasta med olivolja, lök och sardeller. Vid varje stånd kan man även köpa ett glas vin. Vinet kostar 50 cent per glas, jättebilligt.

Men efter det är  vi nöjda. Vi promenerar upp till centrum igen och tar en kaffe med glass innan vi åker tillbaka till Grazzano.

På kvällen blir det valvaka – huvva vilken rysare. Och så sorgligt att SD blir så stora!

 

Lördag

Äter en jättebra frukost idag också. Vi har lång väg att köra idag så vi tar oss inte tid att kika något mer på festivalen i staden utan ger oss av direkt efter frukost. Nästa år (??) kanske vi stannar här i fler dagar om vi råkar komma hit när det är festivaldags. Det är måånga vägarbeten idag och en del jättelånga köer helt utan anledning, bara massor av trafik.

På gränsen till Österrike stannar vi för att köpa ett skattekvitto som måste sitta på framrutan när man kör igenom landet. Vi funderar på om vi ska chansa och låta bli att köpa det, vi kommer bara att köra 20 minuter i Österrike, sen är vi i Schweiz. Men, vi bestämmer att det är bäst att göra rätt för sig. Det var ju verkligen tur, för när vi passerar gränsen står det en vakt och kollar att man verkligen har märket i framrutan. Det har vi aldrig varit med om tidigare.

Vi tar en bensträckare i Schweiz också och äter banan och dricker vatten.

Så är vi då äntligen i Italien. Vi stannar till på stormarknaden där vi brukar handla och köper frukost mm. Hyresvärden (borgmästarinnan) är inte hemma, men det hänger en lapp på dörren där hon hälsar oss välkomna och nyckelen (skånsk stavning) sitter i dörren så det är bara att flytta in. Hon har även ställt en flaska vin på köksbordet.

Vi packar in alla våra prylar, nu ska vi ju bo här i tre veckor, det känns så himla bra. Sen tar vi ett glas vin och lite ost och parmaskinka och njuter av kvällen. Klockan har hunnit bli sju och det är 26 grader varmt, helt vindstilla och alldeles tyst.

Idag har vi kört 67 mil och åkt genom 27 tunnlar.

Fredag

Sängen var hård som vanligt, men en jättebra frukost serverades precis som vi beställt klockan halv nio. Vi får sitta på glasverandan. Det är två andra sällskap som sovit här inatt också. När vi ska betala frågar värden hur mycket vi tänker betala, hahaha, 50 eller 53 euro. På booking.com står det 50 euro inklusive frukost så det är vad vi betalar och han verkar nöjd.

Strax före halv tio åker vi mot nästa boende som är ett hotell i den mysiga staden Rothenburg ob der Tauber. Vi stannade till där och åt lunch på vägen ner till Italien i våras, och nu ska vi passa på att övernatta där eftersom vi tyckte den var så trevlig.

Hotellet ligger precis vid torget men det går att köra bilen ända fram. Parkeringen ligger på baksidan av hotellet. Vi checkar in och får vårt rum, som är fräscht och fint.

Vi sätter oss på ett café på torget och tar en fika med tokstora petits choux, mums. Ja, det stavas så, har googlat på ordet och det betyder litet kålhuvud :-).

När klockan börjar närma sig tre, kommer en massa människor till torget och kollar upp mot en husfasad. Prick klockan tre startar ett klockspel och två fönsterluckor öppnas och några figurer rör sig därinne. Det är detta folket ska fotografera.

Efter denna vrålfika behöver vi röra på oss så vi går omkring och kolla på staden. Det är väldigt många fina hus och i utkanten en stor park med träd och en kryddträdgård. Långt där nere i dalen rinner floden Tauber, men av den ser man nästan ingenting, det är alldeles igenvuxet.

Utanför St Jacobskyrkan finns en fin bronsstaty av St James. Den ska  symbolisera att pilgrimsfärden på St James väg fortfarande är levande. I Rothenburg samlas pilgrimer från hela Europa eftersom staden ligger vid en central korsning av många pilgrimsfärder.

På väg tillbaka till hotellet hittar vi en fantastisk julbutik. Den är hur stor som helst, flera våningar med julpynt. Jag har aldrig sett något liknande. Och hur mycket personal som helst som går omkring och ser till att man inte rör grejjerna och att man INTE, absolut INTE fotar!!!

Vi bestämde oss för att äta middag på hotellet, dom verkar ha en bra restaurang. Jag valde en vegetarisk rätt, rösti med sallad och örtcreme, det var rätt så gott. Bengt tog tre sorters kött med potatiskroketter och örtsmör. Han var inte helt nöjd, men inte lika besviken som igårkväll. Till detta drack vi ett tyskt rödvin. Dom är verkligen inte snåla med vinet, ett glas innehåller 2,5 dl. Mycket mer än vad man brukar få när man beställer ett glas vin hemma i Sverige.

I receptionen till hotellet hittade jag information om en årlig festival, ”Imperial City Festival” som faktiskt startar just ikväll! Vi har då verkligen tur och råkar hamna i en massa trevligheter. Festivalen handlar om stadens historia. Omkring tusen deltagare i tidstypiska dräkter medverkar med olika aktiviteter under helgen. Under invigningen, på fredag kväll, presenteras alla grupper och det hela avslutas med ett gigantiskt fyrverkeri. Jag läser att en av grupperna heter ”The Swedish tro0p”, vilket avser den svenska trupp ledd av kung Gustav II Adolf som skulle hjälpa staden i det 30-åriga kriget (om jag nu uppfattade allt rätt, det var inte så lätt att höra i allt oväsen).

Jag tror man gått ”man ur huse”, det är hur mycket folk som helst, gamla och unga, och en massa turister, väldigt många asiater”. Jag läser att staden i en japansk mangaserie inspirerats av Rothenburg, kanske kan det inspirera dem att turista här.

Det är verkligen ett spektakel, en kilometerlång parad av utklädda människor, allt avslutas med fyrverkerier. Det tråkiga är att man inte ser så mycket av själva paraden pga allt folk.

Alla fyrverkerier sköts iväg från den stora gamla rådhusbyggnaden på torget, väldigt pampigt.

Det var väldigt jobbigt att stå stilla i över två timmar på den lutande kullerstensgatan, vi fick ont i ryggen, både Bengt och jag. Vi avslutade kvällen i hotellets bar med en massa andra människor. Jag beställde en Irish coffee, men det visste dom inte vad det var, så jag tog en liten öl istället.

Idag har vi ’bara’ kört 35 mil.

Dagens resväg.

Torsdag och Bengts födelsedag!

Då var det dags igen för några veckors Italienvistelse. Vi bokade tre av dessa veckor ganska snart efter att vi kommit hem förra hösten. Vi är på väg till Grazzano utanför Asti, för att bo hos ”Borgmästaren”. Det känns kul att få återvända till ett boende vi haft tidigare, det har vi aldrig gjort förut.

Men innan Italien gör vi två stopp i Tyskland. Ikväll är vi i Bad Grund som ligger några mil sydost om Hannover.

Resan gick bra, vi startade halv tio (soligt väder, 18 grader varmt), och färjade från Rödby till Puttgarden kvart i tolv.

På färjan tog vi varsin korv och delade en kaffe. Det blev dyrt, men så är det ju på färjan, men när vi kollade kvittot hade vi fått betala för en ”open sandwich” också. Bengt gick tillbaka till kassan och dom bad om ursäkt och betala tillbaka ca 40 kronor. Det är så lätt att ”råka komma åt nåt på skärmen” sa tjejjen i kassan…… hmmm man borde nog bli bättre på att kolla sina kvitton.

En del vägarbeten och en del låånga köer här i Tyskland, men det flöt ändå på väldigt bra. Vi stannade på en rastplats och åt medhavda mackor och kaffe och som födelsedagstårta blev det en chokladboll med hallonfyllning och rosa kokosflingor (hemmagjord såklart).

Det var enkelt att hitta till vårt boende, ca 1,5 mil från motorvägen. ”Ett pensionat med bra frukost och väldigt sköna sängar” stod det bla i recensionerna. Det låter ju vansinnigt bra för att vara utomlands :-).

Vi gick in på gården som kändes som en bakgård, det fanns liksom ingen framsida på huset, ingen större ingång. Men så kom det en man ut från en port och frågade om vi är från Nederländerna. Det är vi ju inte, men det gick bra med Sverige också, det var hyresvärden. Han babblar på, på både tyska och engelska. Han såg rätt så ruffig ut, Kristina – om du läser detta – han påminner om Kalle Sköld!!!!!!

Han visade oss till rummet, ett riktigt gammaldags pensionatrum. Men det verkar i alla fall rent och prydligt.

Sen berättar han vart han tycker att vi ska äta middag. Det finns flera krogar i byn, men alla är blaha, blaha utom den tyska krogen som har superbra mat. Han talar också om (by the way) att hans kamrat är här på besök, han fyller år idag och dom ska äta korv med ketchup och senap (detta berättar han två gånger), hahaha. När Bengt frågar om vi ska betala skrattar han och säger att imorgon tar han fram en kalashnikov och ber oss betala, haha vilken humor, vilket ställe och vilken kuf.

Precis när vi kom fram började det regna rätt så mycket. Under dagen har det varit upp till 28 grader varmt, så detta är ju väldigt oturligt. Det blir till att ta bilen ner till den tyska krogen, vi vågar inte prova någon av de andra!

Det är massor av folk på krogen, det verkar vara både turister och stammisar. Bengt beställer currykorv med potatissallad (på avdelningen i menyn som heter ”För den som inte är så hungrig”) och jag tar en toast America. Min macka smakar rätt så bra, men det kunde räcka med hälften av den smälta osten. Som vanligt när det gäller tysk mat är Bengt väldigt missnöjd, hans jätteportion är dränkt i tomatsås och smakar inget vidare.

Det ska bli spännande att se vad vi får till frukost. Vi beställde den till halv nio, undrar om värden kommer ihåg det, han kanske festar till ordentlig med sin kompis ikväll.

Idag har vi kört 60 mil.