Kategori: 2018:09 Italien

Tisdag

Ännu en varm härlig morgon. Utanför sovrum nummer två (som vi inte använder) finns en liten balkong där det är morgonsol. Där dricker vi frukostkaffet.

Idag tar vi en tur till La Spezia som ligger ca 6 mil norrut, efter kusten. Det ska vara en fin liten stad har vi fått höra, infarten till Cinque Terre (där vi var förra året). Vi kör motorvägen och det tar ca 1 timme. Det är så häftiga berg längs vägen. Jag tar några bilder från bilen, men det är svårt att se hur mäktiga de är.

Vi passerar staden Carrara och då kommer jag att tänkta på att det finns en fin marmor som heter Carraramarmor. Jag kollar på nätet och ser att det är från stenbrotten i dessa berg som man tar denna marmor. De flesta av stenbrotten ligger på 1000 meters höjd över havet och de äldsta gruvorna går tillbaka till år 200 f.Kr. Under kejsartiden i Romarriket var carraramarmor efterfrågat som byggnadsmaterial för representativa offentliga byggnader. Operahuset i Oslo är byggd av denna marmor.

Det finns fortfarande flera hundra aktiva marmorbrott runt Carrerra och det bryts dagligen flera tusen ton marmor här. Men bara en liten del av all marmor har den högsta klassen.

Det vita fälten i bergen, som nästan ser ut som snö, är den ljusa marmorn.Häftiga berg.

Det finns inga lediga parkeringar i centrum av La Spezia så vi ställer oss en bit utanför och promenerar mot den gamla stadsdelen. Varför inte ta en fika??Elvakaffet.

Bengt har läst att det ska finnas en stor borg här, på högsta punkten i staden. Vi beger oss dit. Det går att ta sig upp till borgen med hiss och sen en bergbana och vi väljer detta sätt istället för trapporna. Här uppe har man jättefin utsikt över staden.

När vi kommer fram till borgen ser det lite ödsligt ut och det visar sig att det är stängt måndag eftermiddag och hela tisdag. Jaha…. men det var ju iallafall en fin utsikt.Castello di San Giorgio.

Tillbaka ner till centrum tar vi trapporna.

Det finns många fina statyer och fontäner i staden. Både gamla och moderna.En gång med vatten och spegelbågar.

Å så en bronsstaty av general Garibaldi från 1913. Monumentet väger 6 ton och det ovanliga är att hästen bara står på bakbenen vilket gör den instabil. 2008 blev man tvungen att sätta ett metallstöd under hästens mage för att undvika att den skulle tippa. Senare har man restaurerat och stabiliserat statyn och stödet är nu borttaget. Vi läser på nätet att Garibaldi var en frihetskämpe och en folkhjälte som ser ut att ha krigat i hela sitt liv (född 1807, död 1882), både för Italien och för Frankrike. Han kämpade för ett enat Italien. Han ägde den lilla ön Isola Caprera, norr om Sardinien. I slutet av sitt liv skrev han några romaner med antikyrkligt innehåll. I alla italienska städer vi besökt finns en gata som heter Via Garibaldi.

Vi tittade in i kyrkan Santa Maria som var väldigt enkelt inredd men ändå vacker.Chiesa abbaziale di Santa Maria Assunta.

Den stora katedralen är stängd.Chiesa di Nostra Signora della Neve.

Det finns flera jättestora bougainville, tyvärr är de nästan överblommade.  Denna är flera meter hög.

Såklart måste vi se hamnen också, och strandpromenaden. En lång och bred strandpromenad som kantas av knubbiga palmer.

En bro leder över till en liten halvö där alla tokstora yachter ligger. 

Ojsan… hit ut fick man inte ta med vapen och sprängämnen!! Då kan man ju undra…. är det tillåtet på andra ställen i staden alltså??Vapen mm är förbjudet här.

Vi strosar förbi flera barer där fina folket sitter ner och tar en drink. Lite i utkanten av piren hittar vi en bar som ser lite enklare ut, där sätter vi oss och beställer varsin fulöl (ja…. Bengt tar också FULöl – det finns ingen finöl här!!!)Visst ser han besviken ut :-).

En duva är väldigt närgången.Sugen på lite chips??

När vi åker hemåt igen väljer vi att inte ta motorvägen utan en parallell väg. Det tar oss nästan två timmar att komma hem eftersom vägen går igenom samhällen hela tiden, vi kör i krypfart. Här märker man verkligen att det är marmor som gäller, det är mängder av försäljningsställen efter vägen. Vi ger oss inte tid att stanna till, jag försöker ta några bilder genom rutan, det blir lite olika bra :-).

Fluffiga träd, så fina. Jag tror det är pinjeträd.

Elisabeth – Bengt fick inga skavsår. Men om han får så ringer han dej, du måste ju vara den bästa på att ge råd om just skavsår. Hahahaha, men denna resa var väl ändå en av de minst smärtsamma :-)?

Måndag

Huset vi bor i nu ligger ungefär en halv mil från det ställe Karin hyrde när hon fyllde år, ifjol. Där vi var med och hade väldans skoj :-).

Då åkte vi in till Viareggio en dag för att sola och bada på stranden. Det var så himla mycket folk och massor av trafik, omöjligt att hitta parkering i närheten av stranden så vi fick ställa oss i utkanten av staden och gå jättelåååångt.

Idag åker Bengt och jag in till Viareggio och situationen är en helt annan. Nu är det väldigt lite folk och hur enkelt som helst att hitta parkering nära havet. På många ställen har man städat undan solstolar och parasoller, stora ytor är alldeles öde. Det är rent och fint både i sanden och i havet, till skillnad från förra året då det flöt omkring både det ena och det andra i vattnet, blääää.

Vi börjar med en fika, trots att många serveringar stängt för säsongen är det rätt mycket folk efter strandpromenaden. Det är drygt 20 grader och sol, vi sätter oss på en uteservering.Fikatime.

Vi promenerar längs stranden i solgasset. Jag känner på vattnet och det känns faktiskt riktigt skönt. Strandpromenad.

Alla stränder har olika namn, här är det en som heter Alice (som Karins barnbarn).

Bengt har nyskorna på sig idag. Dom behöver snöras ordentligt.

Sen går vi genom stadens centrum. Det mesta är stängt eftersom klockan har passerat ett.

I ett skyltfönster går det omkring en söt liten katt.

Innan vi åker hem tar vi en tur till affären. Vi hittar tillbaka till samma Conad som vi handlade i förra året :-).

Där finns en stor fiskdisk och vi köper en färsk filé som ser bra ut, vi har ingen aning om vilken sort det är.

Bengt steker fisken som smakar jättegott. Till den äter vi bönor och pesto, och dricker vatten.

Söndag

Idag har vi tänkt att vi bara ska lata oss och så blir det också. Vi pysslar lite och läser, äter och fikar. Det är ca 22 grader och vindstilla.

På kvällen ser vi Allt för Sverige.

En enda bild togs idag, frukostkaffet på balkongen.En härlig morgon.

 

Lördag

Skönt att ha packat klart redan igår kväll så vi kan ta det lugnt nu på morgonen. Senast klockan tio ska vi ha checkat ut. Vi äter frukost och plockar ihop det sista. Så bra att slutstädning ingår i hyran. Vi (ingen nämnd) råkade glömma en badhandduk på torklinan på balkongen en av de mer blåsiga dagarna och när vi kom hem var den bortblåst. Vi frågade hyresvärden om vi skulle köpa en ny eller ersätta henne med pengar, men hon bjöd på den :-).

Det blir fullt i bilen, Elisabeth får ha en vinkartong i knät och jag har en kartong vid fötterna. Men vi ska ju bara till flygplatsen så det är ingen fara.

Så trevligt vi haft tillsammans denna vecka, så kul att ni ville komma och hänga med oss! Hoppas hemresan går som smort. Men ni flyger ju med SAS så det ska väl funka bra!Jag glömde fota när vi sa hejdå, så jag tog en bild på dörrarna på flygplatsen istället :-).

Nu ska vi åka vidare till ett hus strax utanför Viareggio. Meeen oj vad vi får snurra runt innan vi kommer ut på motorvägen. Vi gör två försök som går fel och vi är tillbaka vid flygplatsen igen, men på tredje försöket kommer vi äntligen ut. Det tog oss nästan en timme. Strulet beror på att en av utfarterna inte längre går att använda eftersom det var där bron rasade. Det är jättedåligt skyltat eller egentligen inte skyltat alls och massor av trafik. Jag tycker verkligen synd om folk som dagligen måste köra i denna kaos och det verkar ju inte finnas någon plan för att bygga en ny bro heller. Rosaria berättade att Italien inte vill bekosta brobygget själv utan tänker försöka få EU-bidrag och det kan ju ta väldigt lång tid innan en sådan begäran går igenom. OM den går igenom!

Skönt att vara på väg. Vi stannar till på en autogrill och tar en fika. Sen messar vi hyresvärden och frågar om vi får checka in tidigare än klockan fem och vi får komma redan halv fyra. Vi åker in till Viareggio och handlar lite mat. Vi hinner med en glass också, jättegod pistage.

Vi hittar huset direkt med hjälp av GPS:en. Det ser precis ut som på bilden i annonsen, stort och fint. Hyresvärden och hennes man hälsar oss välkomna till Casa Ornella. Det trixiga är att dom inte kan ett enda ord engelska!!! Jag kan ju pyttelite italienska och vi lyckas förstå den viktigaste informationen (tror vi iallafall). Som alla italienare babblar hon på hela tiden, trots att vi inte förstår vad hon säger. Hon skrattar och viftar med armarna.

Huset är fint och rummen stora, här har vi då verkligen mycket plats.Huset

En jättestor trädgård har vi också. Det känns bra, här ska vi nog trivas några dar framöver.

Dagens resa, drygt 18 mil blev det.

Fredag

Det var längesen vi besökte en vingård, så det tänker vi göra idag. Men först ett stopp i Alba där Åke och Elisabeth letar goda ostar att köpa med sig hem. Dom hittar en liten butik där dom får provsmaka två olika sorters pecorino, dom tar en bit av varje. Här i Italien har de flesta ostaffärer möjlighet att vacumförpacka ostarna, det är ju bra så slipper man lukt i resväskan.

Vi tar en fika också, på en mysig servering på torget. Det är lite svalt idag, bara runt 15 grader, men solen värmer skönt.Gofika i Alba.

När vi tittat klart på Alba är vi sugna på lunch. Bengt googlar på vingårdar som ligger i närheten och hittar en där man också serverar lunch. Gården ligger bara en knapp halvtimmes färd från Alba.

När vi ska gå in på restaurangen ser vi att dom har en Michelinstjärna så vi funderar en stund om vi ska äta här eller åka vidare. Meeeen, ingen av oss har ätit på en Michelinkrog tidigare, så vi tycker att det ska bli kul.

Vi blir visade ett bord ute i den fina trädgården och får in menyn. Servitrisen förklarar att vi endera kan välja enskilda rätter eller ta en av de tre avsmakningsmenyerna som finns. Men varför finns det inga priser på rätterna i menyerna? Hur ska vi då våga beställa? Det är lugnt, det är bara Elisabeth och jag som fått menyer utan pris…. såklart vi är ju damer och ska väl bjudas på lunch!Svårt val.

Vi bestämmer oss för att prova avsmakningsmenyn ’Typiska rätter från Piemonte’. Till det beställer vi en flaska Barolo att dela på.

Detta blir verkligen en upplevelse i smaker! Så himla gott allting är.

1. Tre olika bröd. Ett litet runt grönt bröd som innehåller pesto och ska doppas i olja. Ett lite större mörkt runt bröd med knaprig skorpa och så focaccaia.
   – supergott

   

2. Kökets överraskning. En gudomlig soppa gjord på zuccini med små fiskbitar stekta i olja. Ovanpå ligger citronzest.

   

3. Råbiff med råa grönsaker och tryffelsås, mumsigt.

   

4. Grillad ål med auberginer och salt plommonpuré. Så läckert.

   

5. Revben med rostad majs och sås på dess fond. Jättegott.

   

6. Pasta med svart tryffel och mjuk rund hasselnöt. En av mina favoriter, men nu är jag så mätt så jag blir tvungen att ge bort lite till Bengt. Servitören ser, men tittar bort (man kanske inte byter tallrikar på en Michelinkrog när man inte orkar äta upp, hahaha men isåfall är det ingen regel vi känner till).

   

7. Lamm med lök och lokala svampar. Å såå gott. Bengt fick en del av mej här också. Men… till detta fick vi in varsin liten, liten kastrull med stekta eller friterade inälvor från lammet. Usch, Elisabeth och jag smakade inte detta. Bengt tog en bit av levern och Åke provade nåt mer jox också. Inte gott!!

   

8. För-efterrätt – Mintglass med chokladtryffel. Såå gott.

   

9. Dolci – här får vi välja en efterrätt från menyn. Bengt och Åke tar chokladfondant med vaniljsås och hallon. Elisabeth och jag tar vaniljglass med hasselnötsgrej och vilda örter. Oj så gott – men det hängde med ett litet mini pelargonblad som inte smakade så bra.

   

   

10. Efter-efterrätt- en Yoghurtbubbla som skulle ätas hel och pressas sönder mot gommen så den sprack och fyllningen rann ut på tungan. Spännande…

    

11. Småkakor – tre småkakor till kaffet, en hasselnöt med nötkräm, en chokladform med persikomos och en grillad marshmallow.

    

    Allt smakade så fantastiskt gott och serverades så fint! Men smakar det så kostar det, dyyyyyrt, det dyraste jag någonsin ätit!! Men vilken upplevelse, så artiga fina servitörer i en härlig miljö, vi tyckte det var värt pengarna.
    

    
    
    Vi tar en sväng in till deras vinförsäljning också, det var ju lite därför vi åkte till en vingård, för att köpa med några flaskor hem. Det finns en hel del att välja på. Vi köper fyra Nebbiolo och två Barbera, hälften till Å o E.
    

    

    

    

    Sen åker vi vidare till ytterligare en vingård. Vi åker genom Barbaresco där det är så otroligt vackert.

    

    Skörden är i full gång. Det är många som är ute i fälten och plockar vindruvor (för hand).

Vi stannar vid vingården Massimo Rivetti som enligt google ska vara öppen drygt en halvtimme till. Men det verkar dött, inga människor syns till, bara några hundra som skäller som tokar. Men precis när vi är på väg tillbaka till bilen ser vi en man som vinkar på oss. Det visar sig att hela gänget jobbar med att sortera vindruvor bakom gården. Det är ett himla liv på maskinerna så det är inte konstigt att dom inte hörde att vi kom. Tur att hundarna förde ett sånt liv. Det är fem personer som manuellt sorterar alla druvor. Gården har övergått från att producera vin ’för lokalbefolkningen’ till att göra kvalitetsvin, så det är jättenoga att bara de bästa vindruvorna används.

Vi får prata med en av sönerna i familjen, han är den femte generationen som jobbar på gården. De säljer även vin till Sverige, till en importör i Nacka och funderar på att försöka slå sig in på Systembolaget också.

Egentligen har dom ingen vinprovning här ute på gården, men killen tar spontant fram några glas och vi får prova två olika viner. Det blir inköp här också, både Barbera och Nebbiolo. Jag hoppar över provsmakningen denna gång, någon ska ju köra hem också.

Det har hunnit bli mörkt innan vi är tillbaka till Pegli. Åke och Elisabeth hoppar av vid affären och handlar lite kvällsmat. Vi behöver inte så mycket ikväll, efter den stadiga lunchen. Sen blir det hem och packa, detta är sista dagen i Pegli. Imorgon åker Elisabeth och Åke hem till Norrland och vi åker vidare till ett nytt boende.

Torsdag

Eftersom vi hade ’vilodag’ igår så blir det utflykt idag, man får inte ligga på latsidan. Vi tänker göra ett nytt försök att åka båt in till Genova. Och idag går det bra, färjan kommer till rätt plats och avgår på rätt tid. Det är soligt och varmt men lite blåsigt. Det är inget vackert landskap att kolla på, men ändå en härlig tur som tar en halvtimme.Här kommer Navebus.

Båten går mellan en lång pir och stranden. Det är lugnt, inga vågor.

Några fartygsbilder, speciellt för Swante :-).

Genova airport ligger några kilometer öster om Pegli och vi åker parallellt med start- och landningsbanan. Här är ett plan på väg att lyfta.

Det ligger en hel del riktigt stora båtar i hamnen.

Denna vackra byggnad som ligger i hamnen inrymmer idag ett hotell.Albero Parigi.

Vi köper biljetter för att besöka de ståtliga palatsen på paradgatan Via Garibaldi. Vi väljer ett alternativ där man får besöka tre palats på samma biljett (pansjobiljetter såklart – vi skickar fram Åke eftersom han har legitimation :-).

Alla tre palats tillhör idag Genova kommun och används som museum. Alla finns med på Unescos världsarvslista.

Vi börjar med Palazzo Bianco som byggdes mellan 1530 och 1540. Här finns målningar från 1600 och 1700-talet. Många av tavlorna är murriga och har dystra motiv. Väggarna är gråmålade, vi tycker det känns lite trist.

Vi går över till Palazzo Doria Tursi som byggdes 1565. Byggnaden täcker tre tomter och har två trädgårdar. Här är det lite mer omväxlande konst och även myntsamlingar. Här finns också en sal tillägnad Paganini som var född i Genova. Hans berömda violin ’Cannone’ finns här. Tyvärr var det ingen av oss som tog någon bild på instrumentet, men vi kollade på det!

Det tar på krafterna, bäst att fylla på med något ätbart. Idag blir det mackor och kaffe och Bengt passar på att köpa sig ett par nya sköna skor.

Sen tar vi oss an det tredje och sista palatset, Palazzo Rosso som byggdes 1671 och 1677. Nu blir det riktigt trevligt, här finns ursprungliga vägg- och takdekorationer och mycket vackra möbler.

Någonstans läste vi att den översta, fjärde, våningen var bebodd så sent som på 1950-talet. Det ska ha varit en kvinnlig museichef som bodde här.

Några bilder från fjärde våningen:Så fint sovrum.

Bengt har rätt så ont i kroppen idag och vid ett tillfälle tänker han smita mot utgången, men en vakt tycker det är så dumt eftersom han då missar den fjärde våningen. Han blir erbjuden att vila en stund på vaktens stol.

Jag har läst att det är Paganinifestival under oktober och att det ges några gratiskonserter. Vi kollar upp detta och bestämmer oss för att försöka få plats på den första spelningen klockan fem i eftermiddag. Vi har lite tid att slå ihjäl, så det blir ett besök på en servering igen.

Vi hittar kyrkan där konserten ska vara och är där i god tid före fem och få jättebra platser. Det är en ensam musiker som spelar gitarr. Han är otroligt duktig.

Innan vi tar tåget tillbaka till Pegli äter vi en Aperitivo (utan att ta en enda bild).

Onsdag

Jag vaknar tidigt, har sovit lite oroligt på grund av den dåliga parkeringen igårkväll. Strax efter sju väcker jag Bengt och vi promenerar till bilen. Den står kvar, hurra och inga böter. Men det är fortfarande bara vår bil som står just där. Vi hittar en ny parkering på vår egen gata, det finns en del lediga platser så här tidigt på morgonen, men de flesta bilar verkar stå parkerade på samma ställe dag efter dag.

Vi passar på att köpa lite färskt bröd till frukost och till elva-fikat. Det är svårt att välja bland alla goda bullar så vi tar fyra olika. Det är vilodag idag, vi har inget speciellt inplanerat.

Elvafika på terrassen.Bengt delar upp fikabrödet.

Efter fikat tar vi en promenad ner till stranden och handlar lite mat till lunch.Soporna svämmar över, men det syns aldrig till några fåglar eller andra djur i närheten.

Åke fotar några vackra hus.

I den här staden heter supermarketen Basko.

Bengt står som vanligt för matlagningen, det blir piadina fylld med parmaskinka, buffelmozarella, ruccola och tomat.Lunch på balkongen.

Det blir mycket mat och dryck….. innan vi går ner för att äta middag tar vi en flaska Sprumante. 

Vi får bord på en pizzeria som verkar vara lokalbefolkningens tillhåll. Gästerna ser ut att känna varandra och alla verkar känna pizzabagaren. Det blir lite nostalgikänsla, lite som den första pizzerian man besökte i sin ungdom, stökigt, slamrigt, varmt och med massor av god pizzadoft.En jättemysig pizzeria.

Det är fullt med folk, jag vet inte hur många pizzor som bakades under de timmar vi satt där, men många blev det. Servitrisen rusar fram med pizzorna, hon liksom glidåker på skorna den sista biten fram till borden. Bagaren snurrar och slänger med pizzorna, det är verkligen underhållande :-).Servitrisen

Egentligen orkar vi ingen efterrätt, men vi tar det ändå.Fyra stora goda efterrätter.

Plötsligt slocknar ljuset. In kommer servitrisen med en födelsedagstårta och en eldfontän. Det är en av gästerna som fyller år och alla i lokalen sjunger Happy birthday (på italienska).

Pizzabagaren dyker upp med en flaska med mörkt, nästan svart innehåll. Det finns inga etiketter på flaskan. Han häller upp i fyra glas. Vi tar en liten smutt, jag tycker det smakar pyton. Åke och Bengt tycker att det ’krävs viss tillvänjning’. Servitrisen kommer fram och berättar att det är hennes mamma som gjort drycken på myrten, hon tycker själv inte om den. Elisabeth försöker söta upp den med socker och då blir den lite bättre.Hmm… den blir något bättre med massor av socker.

När vi ber om notan får vi summan presenterad på en stor räknemaskin (men utan remsa, Karin).Il conto!

Efter denna bastanta måltid känns det bra att vi har en bit hem, dessutom uppför, så man får röra ordentligt på sig. Det är en varm härlig kväll.Häftig väggmålning.

Ännu en händelserik kväll i Italien!

Tisdag

Idag blir det en bilresa till Sanremo som ligger ca 14 mil från Pegli. Vi väljer motorvägen eftersom den går snabbast, det tar ca 1,5 timme. Så var det detta med att leta parkering. Vi åker mot centrum och hittar ett parkeringsgarage. Maxhöjden är 2,20 och det ska vi klara trots att vi har takboxen på taket. Åke går ut och kollar så att bilen inte är högre än ’bågen’ som markerar maxhöjd, det hänger även några kättingar där och det är inga problem att köra under dem. För visst är det väl så att denna båge sitter på maxhöjd för att man ska vara säker på att bilen kommer att ’rymmas’, redan vid infarten till garaget??? Bengt är lite, lite tveksam, men vi bestämmer oss för att det kommer att gå bra så han börjar köra nerför rampen. Första våningen är full så vi fortsätter nedåt till nästa där det finns plats. MEN herreguud, det finns inte en chans att komma in där, det är alldeles för lågt i tak just vid infarten. Kommer man väl förbi den så är taket högre. Vad gör vi??? Jomen vi kan ju montera av takboxen och bära in den i garaget! Bra ide. Hmmmm nyckeln till takboxen ligger hemma i lägenheten!! Nu blir det lite kris en stund. Men, men…. vi måste lösa problemet. Åke går uppför rampen och stoppar några bilar som är på väg ner medan Bengt elegant backar uppför rampen. Det går jättebra. Nästa problem…. hur kommer vi backandes ut genom bommen??? Jag provar med att krypa under den och trycka på knappen för att få en biljett, då brukar ju bommen öppnas. Men det funkar inte, kanske finns det någon avkänning i marken som känner att jag inte är en bil? Medan vi funderar kommer en vakt och frågar om vi vill backa ut för att vårt ekipage är för högt?? Jaaaaaa, det vill vi! Han försvinner och visp har han manuellt öppnat bommen åt oss. Puhhhhh. Det var liksom inte läge att ta några bilder på denna strapats :-).

Vi parkerar en lång bit utanför centrum och tar en välbehövlig promenad istället.

Det är marknad i stan, vi strosar runt en stund. Elisabeth söker efter ett nattlinne till sin mamma, men det är omöjligt att hitta ett som inte har knappar i halsen, det vill hon inte ha. Vi köper tunna mjuka sockar i ull istället, för att förbereda oss inför vintern. Fyra par för 10 euro – bra pris tycker vi.

Sen är det dags för lunch. Vi hittar ett litet torg där vi slår oss ner på en av barerna och äter lite blandat. Jag tar melon och skinka, Elisabeth och Åke tar charktallrik med ost och Bengt en pasta vongole.

Christofer Columbus som föddes i Genova står staty intill restaurangen.Christofer Columbus

Vi strosar ner mot vattnet, det är fint i Sanremo. Det bor ca 60000 personer här. Alfred Nobel har varit bosatt här under sina sista år. Blommorna till nobelfesten skänks varje år från staden Sanremo. Enligt en artikel på nätet var det år 2015 30 000 blommor, 10 000 gick åt till konserten och 20 000 till prisutdelningen. Sanremo är känt för sina odlingar av snittblommor, tex rosor och nejlikor. Elisabeth har läst att staden tycker att kostnaden för nobelfestens blomsterarrangemangen börjar bli alldeles för hög. Vi får väl spana på årets nobelfest, kanske är det färre blommor nu. Sanremo är också kända för sin sångfestival och Evert Taube har ju sin sång om den glade bagaren i Sanremo.

Det är jättefint i hamnen, strålande sol, lite blåsigt och massor av båtar.

Det blir lite shopping också. Jag hittar en fin liten blus och Elisabeth ett linne.Reafynd.

Så kommer vi fram till casinot som är Italiens äldsta. Det öppnade den 14 januari 1905. Vi går in i den pampiga foajen. Det står en vakt där och kollar på oss hela tiden. Om vi lämnar väskorna får vi gå in och kika i spelhallen. Det är en gigantisk hall med massor av spelautomater. Det vi kan konstatera är att ingen av oss förstår hur spelen fungerar. Det sitter folk och trycker på knappar och symboler snurrar runt, runt i automaterna. Det är säkert många som vinner och blir glada, tyvärr ännu fler som förlorar. Det var fotoförbud, så inga bilder från insidan.

Glasspaus.Glass är ett måste Italien.

På väg tillbaka till bilen hittar vi en butik som har hur många klockarmband som helst. Elisabeth har med sin pappas klocka som behöver ett nytt armband och det fixar dom lätt här.Det fanns en del att välja på.

Vi hann med en kyrka också. Det fick bli katedralen San Siro, den äldsta religiösa byggnaden i Sanremo, uppförd under 1100-talet.Concattedrale di San Siro

Vi åker kustvägen österut mot Pegli, men efter några mil kör vi ut på motorvägen igen. Det går så extremt långsamt att ta sig fram med all trafik på de smala vägarna.

Vi tänker stanna till någonstans och äta middag på väg tillbaka till Pegli men vi vet inte exakt var. Då kommer Bengt på att vi kan skickar ett mess till Gun. Vi vet att hon och Christer har semestrat i någon av de små städerna som ligger här utefter kusten. Gun berättar att dom varit i Pietra Ligure så dit åker vi. Det är en jättefin liten stad med en massa restauranger. Vi väljer en i mängden. Åke äter friterade calamaries och Bengt äter grillade dito. Elisabeth tog skaldjursantipasti med tonfisk och bläckfisk. Deras mat ät vällagad och god. Jag beställde stekt lax som tyvärr var som en spånskiva, torr och tråkig.

Bengt kör hem. Elisabeth och jag börjar räkna tunnlar eftersom det är massor, vi kommer upp till 64 stycken på 68 kilometer.

När vi kommer tillbaka till vår lägenhet finns det ju ingenstans att ställa bilen. Vi snurrar runt flera varv nära och längre och längre bort. Det står bilar överallt, i korsningar, på övergångsställen, på trottoarer… ja överallt. Men helt plötsligt kommer vi fram till en gata där det finns massor av plats. Det är en vit linje målad efter trottoarkanten, vi vet inte vad det betyder, troligen ABSOLUT FÖRBJUDET att parkera eftersom ingen står där. Men nu är vi så trötta så vi ställer bilen där och går hem och lägger oss. Vi hoppas på att bilen inte blir bortforslad, men det får vi se imorgonbitti…..

Måndag

Det är faktiskt en bra säng i denna lägenhet, inte alls så hård som sängarna brukar vara, tror att det är den bästa jag legat i Italien :-).

Idag tänker vi ta båten in till Genova. Vi hittar hållplatsen och enligt tidtabellen ska det gå en båt klockan halv elva. Men det dyker inte upp någon båt! Bengt messar till Bettan och frågar och hon säger att båten ska avgå kvart över elva. Vi vet inte om vi vågar lita på det, så vi går till tågstationen och tar tåget istället. En biljett för fyra personer och 24 timmar kostar nio euro, det är prisvärt. Tåget går snabbt, på ca 20 minuter är vi framme i Genova.

Vi startar med en fika på tågstationen. Det blir en akutfika eftersom jag får lite abstinens (huvvevärk). Men det är absolut inget fel att fika på en järnvägsstation :-).Fika.

Första kyrkobesöket i Genova blir den pampiga Basilica della Santissima Annunziata del Vastato. Den är verkligen överdådig, massor av guld och vansinnigt stor.

 

Det kanske är tur att det är tydliga markeringar på dörrarna till biktbåsen, vilken dörr som är för ’ånger’ respektive biktfader, så man inte gå fel :-).

Vi strosar runt i den gamla stadsdelen. Det är ett myller av gator och gränder. Somliga ruffiga kvarter och så finns ju paradgatan Via Garibaldi med alla sina häftiga palats. Tyvärr är de alla stängda på måndagar, vi får beundra utsidorna och komma tillbaka en annan dag.

Paraplyer över gatan, det har vi sett i någon annan stad i Italien.

Många häftiga palats.Det är väldigt blåsigt idag och inte alls så varmt som tidigare, bara runt 18 grader. Det kommer lite regn också. Vi äter lunch på en liten restaurang där vi tror att servitrisen är ’ny på jobbet’. Hon har svårt att förstå vad vi beställer, trots att vi pekar i menyn. När vi beställer vin blir hon helt förvirrad, hon verkar tycka att man inte ska dricka vin till lunch….. Hon tar iallafall upp beställningen och efter en stund kommer en kille med tre flaskor rött vin, hahaha, vi vill bara ha EN flaska säger vi. Men han har hämtat tre olika sorters rött vin för att vi ska kunna välja vilken vi vill ha. Både mat och vin smakar bra.

Det är verkligen kallt och ruggigt när vi kommer ut från restaurangen. Jag och Elisabeth slinker in i en liten mysig butik och köper varsin varm stickad tröja. Senare köper även Bengt en tjockare huvtröja. Åke nöjer sig med en tshirt. Vi har med oss regnponchos från Box wiskyfestival som vi tar på oss, dom fladdrar i blåsten så vi låter som flaggspel.

Det får bli en fika igen, så vi får värma oss en stund.

Vi söker upp Katedral San Lorenzo som stod klar i början av 1100-talet. Det är väldigt plåttrigt med många olika ’saker’ inne i kyrkan. Lite rörigt faktiskt.

Bengt har googlat fram en restaurang som ska servera Genovas bästa aperetivo och den hittar vi efter lite strul. Som tur är för det är en helt fantastisk buffe av smårätter som man äter till sin drink. En Aperol spritz såklart, men Bengt kör en Americano istället. Den är ungefär likadan men med Campari istället för Aperol.

Det är massor av folk och efter en stund ramlar det in ett sällskap på 20 personer. Det är en svensk busslast!! Killen som blandar drinkar har det stressigt, han är jätteduktig.

Bengt ser att det finns en massa finöl här, så han beställer en Staut som inte är så enkel att hälla upp.En Stout.

Innan vi lämnar restaurangen tar Åke på sig sin extra tshirt också, det gäller att inte frysa ihjäl :-). Vi går genom en massa skumma kvarter när vi ska tillbaka till järnvägsstationen. Det är väldigt många olika typer av människor ute i Genova. Här skulle jag absolut inte vilja gå ensam en kväll.

Vi får vänta nästan en timme på tåget. Vi har lite hemlängtan och Elisabeths fot behöver lite omplåstring.

Söndag

Idag blir det en dag i Pegli. Utefter hela strandpromenaden är det marknad. Den första delen består av frukt, grönsaker, blommor och diverse mat. Efter några hundra meter övergår det till att bli loppis med allt mellan himmel och jord.

Ifrån hamnen ser byn rätt så fin ut. Det finns också en del väldigt fina hus.Ett pampigt hus.

Pegli ligger några mil väster om Genova och tillhör Genova kommun. Här bor drygt 26000 innevånare. Strandremsan är ca 2 km lång och består mestadels av sten och klippor.  I slutet av 1800-talet fram till första världskriget var det många rika familjer och kändisar som tillbringade somrarna i Pegli, bland annat August Strindberg och Kafka.

Den 18 augusti i år rasade en motorvägsbro som förband Pegli med Genova och 43 personer omkom. Av den anledningen får vi rådet av Bettan att ta tåg eller båt om vi ska åka in till Genova. Trafiken är kaotisk på grund av att all trafik måste ledas om till en enda infart.

Vi äter lunch på en liten bar vid stranden. Det blir piadina, en italiensk favorit.

Sen strosar vi hemåt i solskenet. Vi tar en siesta och Bengt lagar god risotto som vi äter uppe på terrassen.

På kvällen kollar vi Allt för Sverige på SVT. Vi kommer på att det nog är första gången någonsin som vi kollar TV tillsammans, trots att vi känt varandra i över 20 år. Då är det ju på tiden. Det finns ingen ’vardagsrum’ i lägenheten, TV:n hänger på väggen i köket.