Kategori: 2018:09 Italien

Som planerat ska vi lämna huset idag. Vi har avtalat med Giuseppe att han ska komma till huset klockan nio för att kolla att allt är ok och för att få betalt för elen. Redan halv nio dyker hans fru upp. Jag håller på att diska det sista, men det gör ju inget.

Hon går runt och räknar möbler och annat. Så ropar hon på mej och undrar vart den tredje stolen på balkongen är! Det ska finnas tre och nu är det bara två. Men så länge vi varit här har det bara funnits två stolar. Hon rycker på axlarna och accepterar det. Hon tar med sig Bengt ut och läser av elmätarna, det är tre olika mätare och så räknar hon ut hur mycket vi ska betala. När det är klart packar vi in det sista i bilen och åker norrut. Det är 22 grader varmt och strålande sol.

Vi åker mot Rom där vi hyrt ett hotellrum för två nätter. Vi börjar så, så får vi se om vi vill stanna längre här eller vad vi hittar på. Resan går jättebra, inte mycket trafik förrän vi börjar närma oss Rom. Vi stannar på en Autogrill och fikar medhavda mackor och kaffe. Det finns inga bord, vi får sitta/stå vid bilen.

Bengt får köra sista biten in till hotellet. Det är så smala gator och rätt så mycket trafik och alla dessa bilar som står parkerade i dubbla led överallt. Vi hittar hotellet som ligger i utkanten av city, en bit bakom Vatikanen. Vi har valt detta hotell eftersom det har en bra parkering. Vi vill ju att bilen ska stå säkert dessa två dagar.

Rummet är inget att hurra för, känns rätt så ofräscht i badrummet. Vi vilar en kort stund och ger oss sedan ut på stan. Vi bestämmer oss för att prova och se hur det går för Bengt, hur långt han klarar att gå. Det får bli många stopp, men det gör ju inget.

Å plötsligt dyker Hard Rock Café upp. En ny butik som bara funnits där i två år. Vilken glad överraskning för Bengt, nu orkar han lite till.

Vi strosar vidare mot Campo di Fiori och där blir det ett stopp igen, denna gång för att ta en Spritz.

Om vi orkar gå så långt…. tänker vi äta middag på en favoritrestaurang som ligger i Trastevere så vi går mot floden Tibern.

När vi väl korsat floden är det inte långt kvar. Det är mycket folk ute och äter trots att klockan bara är halv sju men vi får ett bord på Restaurang Alle Fratte di Trastevere. Vi har ätit här några gånger tidigare och alltid blivit så nöjda. Vi beställer bruschette Mista till förrätt och får tre olika bitar bröd med tomat, tapenade och jordärtskocka. Väldigt gott. Sen äter Bengt Saltimbocca alla Romana med varma grönsaker (cicoria) och jag tar en risotto med svamp och tryffel. Det smakar verkligen bra.

Trastevere är ett väldigt populärt område och det finns hur många restauranger och barer som helst och det är packat med folk överallt. Till vissa ställen är det långa köer för att få ett bord.

Det är låång väg tillbaka till hotellet. Bengt har ont lite från och till. Vi tar en genväg…… men precis som det sägs så blir det en senväg. Vi hamnar i ett parkeringsgarage!! Det verkar finnas en gångväg genom garaget, men nu är det mörkt och det känns inte så himla kul att prova den vägen! Det är bara att gå tillbaka en bit och välja en annan väg.

Vi kämpar på och när klockan är strax efter nio och det är riktigt mörkt är vi framme vid hotellet. Nu har vi gått ca 15000 steg, det är rekord för denna resa. Bengt beställer en whisky i baren, det är han värd. Jag tar en blodapelsinjuice, gräsligt söt men iskall och rätt god ändå. Whiskyn är en Jack Daniels (whiskey) som smakar som den smakar….. inte gott alltså :).

När vi kommer upp på rummet är det ungefär tusen grader varmt. Vi får försöka ha fönstren öppna, det är ju lite svalt ute nu. Det är ingen trafik utanför fönstret, men däremot en massa katter som bråkar och fräser. Å så en granne som duschar i rummet bredvid. Meeeen, hjälp vad lyhört det är!!!!!

Kristina – varför inte, en parkering passar ju jättebra här där det är så smalt och krångligt att ta sig in 🙂

Ingalill – ja, vi vänder redan hemåt, men vi vet ju inte NÄR vi kommer hem, bara att vi är på hemväg 🙂

Så här har vi kört idag, ca 45 mil.

Torsdag

Vi äter frukost klockan åtta. Det finns lite av varje på frukostbuffén. Flera olika sorters bröd, olika pålägg, fiskpaté, sill, fil, mjölk och flingor. Bengt får frågan om han vill ha omelett och det vill han. God omelett enligt belgiskt recept.

Frukostrummet är riktigt höstigt pyntat. Utanför fönstret sitter en stork på skorstenen (ej levande).

När vi kom igår kväll var det mörkt så vi såg inte så mycket av byggnaden. Idag ser man hur fint det är! Stort och välvårdat. Det ligger mitt ute i skogen med vandringsleder i närheten.

Vi sticker iväg strax före nio och siktar på att köra hela vägen hem. Det är så många vägarbeten, det går långsamt långa sträckor. Men vi vet ju att det brukar vara så här i Tyskland, det är bara att gilla läget. Vi stannar på en vägkrog och äter varsin wurst, vi kommer inte ihåg vilken variant, det fanns tre att välja mellan. Denna var kryddad med kummin i alla fall och smakade bra. Vi tar en kaffe ute vid bilen och det är så kallt!!! Vad har vi gjort, åka hem till denna kyla!!??Usch så kallt det är!

På flera ställen efter autobahn finns det skyltar som verkligen får en att hajja till. Denna till exempel ”Marie (38) distraherad av ett SMS” utformad som en dödsannons. Det kanske kan få några att låta bli att hålla på med telefonen under bilkörning och är det ju bra.

Vi har köpt en flexbiljett till färjan mellan Puttgarden och Rödby, så vi kan åka när som helst under dagen. Vi blir sista bil som får åka på kvart i fem färjan. Egentligen lyste det rött på på bana tre där vi kom körande, men Bengt gasar på lite extra och då ändrade dom till grönt och skrattade och vi kom med.Hej då kontinenten, vi ses igen.

Efter 6 veckor och en dag är vi hemma igen. Det känns skönt men också lite tråkigt. Jag kommer att sakna värmen och de italienska miljöerna. Men vi kommer ju att åka tillbaka igen….. såklart.

Sista etappen denna gång blev 84 mil. Vi var hemma klockan åtta. Det blev lite krokigt runt Malmö eftersom motorvägen är avstängd på grund av brobygget över den nya fyrspåriga järnvägen, men vi trasslade oss fram i mörkret.Dagens resrutt.

Nu blir det lite paus i bloggandet. Kul att ni har läst och tack för alla kommentarer, vi har uppskattat dem väldigt mycket!

C o B

Onsdag

Nu har vi bestämt oss för att påbörja hemresan. Suck – så tråkigt!! Men ändå, det måste ju göras.

Vi packar ihop och lämnar den trevliga lägenheten. Men sängen var så himla hård så jag har sovit uselt. Vi har ätit medhavd frukost, och tänker ta det där kaffet som hyresvärden bjuder på, på baren intill lägenheten. Vi går till adressen vi fått, men där finns ingen bar. Äsch, vi orkar inte leta vidare så vi går mot bilen och slinker in på en annan bar och tar kaffe och cornetto. Det kostar totalt fyra euro. Senare messar vi med hyresvärden och hon blir förtvivlad, hon har gett oss fel adress. Hon ber tusen gånger om ursäkt. Om vi vill hyra hennes lägenhet igen ska vi ta direktkontakt med henne så får vi rabatt.

Bilen finns kvar i garaget och vinet är kvar :-). Jag hade glömt datorn där också, därför blev det ingen blogg igårkväll. Killen som lämnar ut bilen är den suraste tråkigaste människa jag träffat på länge. Så besvärad han är av att måsta hämta vår bil! Den står längst in i garaget så han måste flytta tre andra bilar innan vår går att köra ut!! Vi säger tack, han blänger på oss utan att säga ett ord. Stackars kille, vilket tråkigt liv han måste ha, tänk att vara så sur redan klockan halv nio på morgonen.

Det tar lite tid att trassla sig ut ur Milano, det är avstängda vägar här och där och som vanligt i Italien, dåligt skyltat! Bengt får köra, jag avstår gärna trassliga storstäder och här ska man ju även samsas med spårvagnar och trådbussar.

Pampiga berg i Schweiz.

Nu kör vi på 1560 meters höjd.

Brrr, det är kallt så här högt upp, bara 4 grader som lägst.

En fikapaus i Schweiz, 22 grader varmt.

Vackra höstfärger i södra Tyskland.

Hotellet ligger några kilometer från motorvägen.Ett fint rum har vi fått. Lite sjuttiotalskänsla.

Varsitt kit med schampo, duschkräm, lotion, tandborste och tandkräm ingår. Plus en liten godisbit.

Kvällsmacka.Vad stökigt det ser ut!!!

Det blev en lång dag, vi körde 83 mil.

Dagens resrutt.

Tisdag

Sent igårkväll bestämde vi oss för att resa vidare från Riccione. Utemiljön här på boendet är inget kul och att göra ytterligare utflykter kändes inte så lockande. Efter lite funderande kom vi på att ett besök i Milano inte skulle vara så tråkigt. Vi har varit där en gång tidigare och sagt att vi inte tänker åka tillbaka, men man kan ju ändra sig.

Vi sätter igång att googla på boenden, det ska finnas parkering och inte vara alltför långt från city. Jag hittar en lägenhet ca 20 minuers promenad från den stora katedralen. Den kostar lite mer än vi tänkt, men är den enda vi kan hitta och den har fått strålande recensioner, så vi slår till.

Redan klockan halv tio har vi packat ihop, ätit frukost och checkat ut. Jag måste ta med en bild på kylskåpet, hahaha, vilken konstig fördelning dom gjort av hyllorna!! Troligen såg det ut så när dom fick skåpet och var meningen att man skulle ändra som man ville. Det går tyvärr inte på detta ställe eftersom dörren till kylskåpet inte går att öppna tillräckligt mycket så att man kan ta ut hyllorna.Två väääldigt låga fack och ett jättehögt.

Detta har blivit en favoritfrukt här i Italien. Här heter den Kaki och i Sverige Sharonfrukt eller Persimon. Jag har googlat och det är inte lätt att veta om Sharonfrukt och Persimon är samma frukt. Ibland står det så och ibland inte. Jag (och Elisabeth) tycker att frukten som vi sett i Sverige är mer lik en tomat i formen medan denna är mycket större. Vi tycker också att denna är mycket godare och sötare än den vi ätit i Sverige. Jag måste såklart prova när jag kommer hem.Persimon, söt och god.

Vi sätter siktet på Milano. Det ska bli spännande att komma dit igen. Milano är Italiens näst största stad och världens modehuvudstad. När vi kommer fram får vi stora problem att hitta en ledig parkeringsplats. Vi får snurra runt länge innan det dyker upp ett parkeringsgarage som lyser ’ledigt’. Vid infarten står en man och visar med handen att vi måste stanna utanför. Jag kliver ur och försöker fråga om det finns möjlighet att parkera. Jadå, det ska gå bra och efter lite trixande med engelskitalienska kommer vi fram till att vi vill hämta bilen imorgon. Bengt kör in på anvisad plats, takhöjden är inga problem. Vi packar ur resväskorna och ett par andra saker vi ska ha med oss och låser dörren. Men då kommer ’han som har hand om det’ och vill ha bilnyckeln. Hmmm…. vi har ju en massa vin i bilen, vågar vi lämna den? Ja, vad annat kan vi göra?

Vi promenerar till lägenheten, det tar ca 10 minuter. Efter en stund kommer en kvinna och tar emot oss. Meeeen oj, vilken fin lägenhet! Välstädad och jättebra planerad. Detta blev bra!Köksdelen.

Det finns tepåsar, kaffe, kex, chips, mineralvatten, yoghurt och två små flaskor prosecco. Dessutom finns två kuponger som vi kan använda imorgonbitti för att få kaffe och cornetto på en bar alldeles nära lägenheten.

Bengt är inget bättre i sin förkylning så vi vilar en stund innan vi går ut på stan. Vi har inga andra planer än att promenera till en bar och äta en aperitivo. Bengt har googlat och hittat en bar som fått superberöm för sin aperitivo. Den ligger på andra sidan city, men att promenera är vi ju vana vid och klockan är bara fyra på eftermiddagen så vi kan ta det lugnt.

Några bilder från Milano. Det går en lång kanal något kvarter från vår lägenhet. När vi var här förra gången låg det restaurangbåtar här, vi åt på en av dem. Minns ni dem, Elisabeth och Åke? Nu verkar de vara borta.Kanalen.

Vi promenerar till Duomo di Milano som är världens näst största gotiska katedral, den i Sevilla är större. Katedralen byggdes från 1300-talet till 1800-talet men har på ett sätt aldrig blivit färdig eftersom byggandet konstant pågår. Förra gången var vi inne och kollade i den och vi gick även uppe på taket (i regn).  . Idag nöjer vi oss med att ta ett foto och en selfie. Det är så mycket duvor på torget!

Intill katedralen finns den urtjusiga gallerian Galleria Vittorio Emanuele II som uppfördes mellan 1865 och 1877. Gallerian är gigantisk stor med sina två arkader som båda är fyra våningar höga och över alltihopa ligger ett glastak. Här finns lyxig shopping och fina restauranger. Vi strosar rakt igenom.

Operahuset La Scala ligger också här i Milano.

Eftersom Bengt är lite krasslig behöver vi göra många stopp. En glass är ju aldrig fel. Vi hittar ett litet ställe långt ifrån ruschen vid katedralen där sätter oss ner med varsin liten glass. Bengt kör med stracciatello och lemone och jag tar pistaccio och noccia. Det har blivit våra favoritsmaker. Vi har läst på fejjan att det har öppnat en italiensk glassbar i Center Syd medan vi varit borta, den måste besökas när vi kommer hem :-).

Det finns både spårvagnar och trådbussar i Milano.

Byggnaden längst bort i bild heter Torri Unicredit, en stor bankkoloss.

I utkanten av den stora parken Parco Sempione finns denna ståtliga triumfbåge, Arco della Pace.

Nu har vi äntligen hittat baren där vi ska äta aperitivo. Det finns många rätter att välja mellan och allt smakar bra. Dessutom har dom en chokladfontän!!! Mumsigt att doppa frukt och små mjuka kakbitar i den supergoda chokladen.Det blev en Aperol Spritz.

När vi ätit klart har det nästan blivit mörkt. Det är en jätteskön kväll, runt tjugo grader varmt.

Sen börjar den lååånga promenaden tillbaka till lägenheten. Vid centralstationen finns flera konstverk.

Det tar oss över en timme att hitta hem. Vi går lite fel, men det gör inget. Nu är det alldeles fullt med serveringar vid kanalen och ett väldans folkliv. Meeen, vi hade ju kunnat stanna kvar här ikväll, det är ju jättemysigt. Nu blir vi tvungna att sätta oss ner och ta nåt att dricka innan vi går och lägger oss, och då får man ju lite tilltugg på köpet :-).

33 mil reste vi idag.

Måndag

Bengt hostar och nyser så vi börjar lugnt idag. Det är grått och bara 17 grader, så det blir frukost inomhus.

Avloppet under diskhon läcker på två ställen. Jag upptäckte det i lördagskväll när jag tömde ut diskvattnet. Idag är hyresvärden (eller vem det nu är) på plats i receptionen så vi säger till om problemet och han lovar lösa det under dagen.

Vi tar bilen till Rimini som ligger ca 1,5 mil härifrån. Det första vi stöter på när vi parkerat är en stor saluhall. I fiskavdelningen är det ödsligt, det är två fiskdiskar öppna av totalt ca 30 diskar. Men frukt och grönsaker finns i mängder.Saluhallen

På Piazza Tre Martiri ligger den lilla kyrkan Tempietto di Sant Antonio som vi tittar in i. Den byggdes 1963 på resterna av en barockkyrka från 1518.Torget.

Fellini är född här i Rimini (1920), vi strosar vidare mot Piazza Cavour där filmen Amarcord till stor del är inspelad. En av Bengts favoritfilmer. Filmen vann en Oscar 1975 som bästa utländska film.

Några bilder från torget.

Man skulle ju kunna tänka sig att det finns en staty av Fellini på torget, men det gör det inte. Istället finns där en bronsstaty på en marmorbas av påven Paul V. I sin vänstra hand har han nycklarna och den högra handen tecknar välsignelse.

Bengt googlar för att kolla om det finns något Fellinimuseum här. Det gör det inte ännu…. men staden har nu givit tillstånd till att bygga ett museum som enligt plan ska vara klart år 2020, så vi får väl återvända hit då.Byggarbetsplats för Fellinimuseet.

Nu är vi lite fikasugna så vi sätter oss på ett café och dricker kaffe med rejäla bakelser :-).

Å så ska det köpas dyr finöl.

Bengt vilar en stund utanför den ofullbordade katedralen, Tempio Malatestiano från mitten av 1400-talet. Kyrkan är stängd.

När man är i Rimini måste man ju se den lååånga stranden också. Vi parkerar vid parken Parco Frederico Fellini som ligger nära strandpromenaden. Här finns en fontän och den berömda kameran som är en av de mest fotograferade objekten i Rimini. Kameran ”Fellinia” byggdes 1948 och användes som fotoshop, senare har turistinformationen legat här. Den är ca fyra meter bred och tre meter hög. Jag förstår inte riktigt hur den har kunnat inrymma en fotoshop, kanske var det någon byggnad som hängde ihop med kameran.

Intill parken ligger det eleganta Grand Hotel. Enligt nätet är det det enda femstjärniga hotellet i Rimini och det enda hotell som har en egen privat strand. Det invigdes 1908 och rummen är fortfarande inredda med venetianska och franska antikviteter från 1700-talet. Grand har även en andra byggnad som ligger tvärs över gatan och kallas Residenza där finns det moderna rum. Fellini älskade att bo på hotellet där han alltid hade samma svit. Grand Hotel finns även det med i hans film Amarcord.Grand Hotel.

Ännu en övergiven strand.

Vi promenerar en stund på stranden. Det är ett stort arbete på gång, vi fattar inte vad dom ska göra, men höga järnfundament pressas ner i sanden tätt intill varandra. Här syns hela balken och när dom är klara är det bara ca en meter som sticker upp ur sanden.

Så blev det ändå till slut en solstol. Det var ju inte ens tjugo grader imorse, så det blev långbyxor, men nu är det skönt i solen. Bengt har glömt badbyxorna idag också, men förra gången han var i Rimini, i början av 70-talet, då badade han (säger han i alla fall).

Innan vi åker tillbaka hem äter vi lite mat. Idag beställer Bengt Fish and Chips (en italiensk variant) och jag provar en burgare på mozarella, tomat, parmaskinka och basilikamajonnäs. Inte kunde jag ana att det skulle vara så vansinnigt mycket mat. Bengt blev tvungen att hjälpa till att göra rent på tallriken. Det var väldigt gott.Meeen va mycket mat!!

Här har dom redan förberett för jul!

På hemväg passerar vi flygplatsen som också den fått namn efter Fellini, ”Frederico Fellini Flygplats”. Enligt prognosen skulle det ha regnat lite både på för- och eftermiddagen idag, men det har vi sluppit.

När vi kommer hem är vi spända på att se om avloppet är fixat, och det är det faktiskt, men hantverkaren har lämnat allt precis som hantverkare brukar. Smutsigt!! Han har använt disktrasan att torka med så den är ju oanvändbar nu. Usch va trist. Men läckaget är är lagat :-).

Elisabeth – som du ser är ordningen återställd, vi äter torta igen. Gårdagen var ett misstag, vi hoppade över elvafikat!

Karin – ja, trappan upp till tornet var en pärs, men den såg inte ut som i Bologna för en sån trapp klarar jag inte :-).

Tuula – kul att du läser och kommenterar 🙂

Söndag

Det blev frukost utomhus idag också. Det är sol på vår uteplats nu på morgonen.

Det börjar bli höstfärger på löven här nere också.

Bengt har blivit jätteförkyld. Vi funderar på vad vi ska göra idag, som inte är så ansträngande och bestämmer oss för att ta en promenad på stranden. Det är drygt 20 grader varmt och strålande sol. Nere vid havet fläktar det skönt. Sandstranden är ca tre mil lång. Vi går i riktning mot Rimini i ungefär fem kilometer. Det finns massor av serveringar efter stranden, men de allra flesta är stängda.

Vi ser bara en enda ensam solande kille på stranden.Ingen trängsel på stranden.

Vi går upp från stranden för att hitta någonstans att äta. Men det är såå ödsligt. Allt är stängt. Vi hittar en lite finare fiskrestaurang, men där får vi nobben, det är helt fullt. Vi fortsätter gå och till sist hittar vi en restaurang som inte ser jättemysig ut, där finns all slags mat och det brukar ju inte vara nåt vidare. Men nu är vi jättehungriga så vi väljer att äta där. Personalen är väldigt trevlig och det är rent och fint. Jag beställer seefood med fräscha grönsaker och Bengt octopuss med potatismos. Det är supergott!!

Vi fortsätter promenera, nu på den stenlagda strandpromenaden. Här finns massor av bänkar och stolar att sitta på. På ett ställe finns även bord där man kan äta medhavd mat eller spela schack eller andra spel. Vi har med oss varsin bok och sätter oss ner och läser en stund.Liggstolar, dom provar vi inte.

När vi sökte restaurang kändes staden helt öde, men som i ett trollslag hamnar vi på en gata där det vimlar av människor. Det är här alla människor är! Ett område med butiker och restauranger och barer.

Vid övergångsstället står det poliser och stoppar trafiken, det var längesen man såg det.Poliser vid övergångsstället.

På ett ställe har man lagt gatstenen som en världskarta.Världen.

Å här ligger Lödde.

Vi handlar lite på coop och åker hem till lägenheten.

Vi hör att det är superhärligt väder i Sverige också. Laura skickar en bild från Sundsvall.21 grader i Sundsvall idag.

Och utanför Viktors fönster har trädet fått så vackra höstfärger.Höstfärger på Kungsholmen.

Lördag

Ja, idag är det flyttdag igen. Veckan i Viareggio har verkligen gått fort och vi har haft bra väder, bott bra och haft väldigt trevligt.

Klockan halv tio kommer hyresvärden körandes på moppe och hon har hjälm, hon är så sportig, fru Ornella. När hon ska räkna ut hur mycket vi ska betala i förbrukningsavgift för el och gas blir hon så förvirrad. Hon räknar och räknar och till slut säger hon äsch, vi struntar i det. Det tror vi att hon säger, hahaha hon babblar på på italienska och gestikulerar hej vilt med armarna. Jag får kindpuss, inte Bengt, och så åker vi iväg österut.

Dagens resa är bara runt 30 mil så vi bestämmer att stanna i någon liten stad på vägen. Vi kollar på kartan och hittar Arezzo som ligger två timmar bort, det verkar ju lagom.

Tur som en tokig hittar vi parkering precis i utkanten av stan och vi lyckas förstå hur vi ska betala avgiften också. Platserna är markerade med målade siffror i asfalten och detta nummer ska man knappa in på automaten innan man betalar.

Vi strosar upp till Pizza Grande och beställer en kaffe och en macka. Det är rätt mycket folk, solen skiner och det är drygt 20 grader.Piazza Grande.

Torget är väldigt stort, man får lite Sienna-känsla faktiskt.

Utanför en restaurangen står en kvinna och bakar pastakuddar.Pastabagare.

Det finns många vackra gamla byggnader i den staden också.

Förutom vackra hus finns det massor av restauranger och barer och en och annan staty.

Konstverket ”Lapidarium: på den förlorande sidan”, i gjutjärn och stål står utanför ett museum. En trasig häst.

På ett av torgen står en ståtlig staty av Guido Monaco. Han var född ungefär år 990 och är en av dem som ligger bakom notskriften. Han ville hitta på ett system för att underlätta för sångare när de skulle lära sig nya sånger.

I en ram står Bengt.

Vi fortsätter vår resa österut. Vägen är verkligen inte bra! Det är hur många vägarbeten som helst. Det är ett stort behov av att rusta upp vägarna här, asfalten är gropig och trasig på många ställen. Det är så jobbigt att köra genom dessa vägarbeten, hastigheten är på vissa ställen sänkt till 40 km/tim. Jag saktar ner till ungefär 80, men blir ändå omkörd och om det bara är ett körfält så har jag en hel kö bakom mej! Lite stressande, i Sverige är vi mycket bättre på att respektera fartgränserna vid vägarbeten. Å så är det alla broar, hahaha Bengt håller på att bli tokig på skarvarna. Det låter ju som när man åkte tåg förr i världen ett dodonk, dodonk, dodonk. Men naturen är tjusig!Häftig natur efter vår resväg.

Så är vi äntligen framme i Riccione där vi ska bo några nätter. Vi har kollat på nätet och försökt hitta något bra ställe med självhushåll, men det finns inte så mycket att välja bland om man inte kan betala hur mycket som helst förståss. Vi har iallafall hittat en anläggning med trevliga lägenheter och pool. Vi tänker väl slöa en hel del, ligga på en solstol vid poolen och läsa till exempel.

Så här ska vi bo (men poolen är stängd för säsongen)!!!Matplats, och bäddsoffa.

Nu blir det spännande att se hur vi kommer att trivas här :-).

Så här har vi kört idag, rakt över landet, 35 mil.Dagens resrutt.

Swante – jag är själv imponerad av att jag verkligen gick ändå upp i tornet. Jag kände inte att jag höll på att dö, men jag höll på att kräkas flera gånger :-).

Fredag

Redan klockan nio sitter vi i bilen på väg till Lucca. Vi har varit där två gånger tidigare, en gång ifjol med Karin och gänget och en gång för massor av år sedan, med Elisabeth och Åke då vi var på väg till Pisa och bara råkade stanna i Lucca. Det är en rätt så stor stad, ca 90000 innevånare.  Runt hela staden löper en hög mur som är bevarad sedan 1500-talet. Muren är 12 meter hög och 4,4 km lång. Det går att promenera och cykla uppe på muren. Innanför muren är det nästan bilfritt. Men desto fler cyklar och här cyklar dom som tokar, hur fort som helst, mest vuxna faktiskt, inte så många barn.

Staden består av en mängd smala gränder och massor av vackra hus. Det finns 40 kyrkor här, men vi kollade bara in ett par stycken.

Lucca är verkligen värt ett besök, åk hit om ni har möjlighet.

Vi hittar en bra parkering strax utanför muren, det går att parkera med EasyPark här också! Så promenerar vi till torget som är byggt på den gamla amfiteatern och tar en kaffe och en cornetto som är fylld med nutella. Det är varmt idag så vi söker oss till skuggan under en parasoll. Det är massor av turister här. Flera guidade grupper, många amerikaner men som vanligt också många tyskar.

Vi promenerar i de smala gränderna. På ett ställe håller de på att renovera en lägenhet på översta våningen, en fiffig hissanordning gör att det blir enkelt att frakta upp alla prylar utan att behöva ta trapporna.Varuhiss.

I en lite lokal sitter flera tjejjer och väver, oj nu fick jag lite hemlängtan. Lisbeth och jag hyr ju en liten lokal i Kävlinge där vi har två olika vävar igång, ska bli kul att fortsätta väva när jag kommer hem.En vävlokal.

Här finns en staty av Francesco Carrara, han med marmorn!Francesco Carrara.

Puccini är född i staden och har förståss fått en staty på ett av torgen.Giacomo Puccini.

Utanför musikhögskolan sitter Boccherini.Luigi Boccherini.

Bengt har siktat in sig på att traska upp i ett av de många tornen som finns i staden. Tornet Guinigi är 44,5 meter högt och berömt för att det är ekar planterade högst upp i tornet. Jag är ju så himla höjdrädd, men tänker att jag ändå ska gå med in för att kolla hur trapporna ser ut. Om man inte ’ser igenom’ trappstegen brukar det gå rätt bra. Det kostar 4 euro att komma in. Jag vågar mej ända upp…. väldigt bra gjort av mej, men fy vad illamående jag är. Bengt tog väl sådär en hundra bilder på hur jag smyger efter väggarna :-).Usch, jag ryser när jag ser bilden.

Det var väldigt fin utsikt där uppifrån och häftigt att det växte stora träd där. Bengt tog alla bilder, jag höll i mej :-).

Sen ska man ju ner igen också, det gick lite bättre.

Där uppe har vi varit.

Efter denna pärs är man värd en glass.Glasstime.

Vi stöter på två snygga bilar. Det är nåt event kring bröllopsbestyr.

Några kyrkbilder.

Vi går upp på muren och promenerar drygt 2 km. Man får ingen direkt känsla av att man går uppe på en mur eftersom den är så bred, det känns nästan som en bilväg eftersom den är asfalterad i mitten. Nu är det 27 grader varmt, puh.Muren.

Överallt i stan håller dom på att bygga upp enorma tält. Jag har läst att Lucca Comics & Games hålls här varje år i slutet av oktober och det är detta man förbereder. Förra året hade eventet ca 270000 besökare. Vilken tur att vi missar det!Jättestora tält.

Dags för lunch. Bengt äter friterad baccala (torsk) och friterad zuccini och jag äter caprese på tomat och mozarella. Mycket gott.Lunch

Vi är lite sugna på att besöka en vingård igen. Bengt har googlat på en gård som ligger ca 30 minuters resa från Lucca. När vi börjar närma oss tycker vi att vi känner igen den krokiga vägen. Hahaha när vi kommer fram så märker vi att det är en av gårdarna vi besökte förra året med Karins gäng. Vi provar fyra röda viner och köper några flaskor.Hmm, vad ska man köpa.

Sen åker vi hem och packar. Detta är ju sista dagen här i Viareggio. Imorgon bär det av mot nya spännande trakter.

Elisabeth – jag skulle gärna köpa lite fina marmorprylar och fixa till lilltoa, men jag har ju inte råååd. Det går för mycket pengar till resor  ;-).

Swante – jaaa vi njuter verkligen och tänker bara på vikten ibland. I våras gick ju Bengt till och med ner ett halvkilo och det försöker han råda bot på nu.

Karin – ja, huset är superbra och både Viareggio och Lucca har vi kunnat kolla mer på iår.

Torsdag

Det har regnat en del inatt, men inte så mycket och nu är det uppehåll. Helmulet, men inget regn.

Efter frukost tar vi bilen in till Viareggio för att kolla på marknaden. Bilen framför oss verkar inte ha surrat fast sin last speciellt bra.Stora lösa pappkartonger.

Det är enkelt att hitta parkeringsplats idag också, men det är en bit att gå in till marknaden och det är bara bra, så att vi får röra lite på oss. Mycket mat och dryck blir det, vill inte tänkt på vad vågen ska visa!

Vi börjar bli lite mätta på marknader, det är ju lite samma lika överallt. Men idag hittar jag en kavel, som jag inte sett tidigare. Vi köper lite ost också.

Sen tar vi en långpromenad efter stranden. Idag är det mycket folk ute och väldigt många som äter på restaurangerna. Men bara turister. Jag ser två svenska tjejjer och det är väldigt många tyskar.Ett öde pariserhjul.

Efter någon timme går vi tillbaka till bilen och nu börjar det regna lite smått. Vi tar en sväng förbi ’Karins’ hus.

Det är 21 grader, men känns ruggigt ändå eftersom det småregnar mellan varven. Men jämfört med den prognos vi såg igår kväll så är det ju toppenbra väder idag. Vi har verkligen haft tur med vädret, nu har vi varit borta i fem veckor och knappt fått något regn på oss alls.

Ikväll blir det pasta med svamp och pesto. Eventuellt ett avsnitt av bonden också :-).

Onsdag

Vilodag igen. Idag sitter vi i skuggan av huset och de två gamla olivträden som finns på tomten. Frukost

Vi tar en kort promenad ner till vår by som heter Piano di Mommio. Här finns några butiker, några serveringar och en liten supermarket. Vi handlar lite porchetta till kvällsmat. I butiken får vi smaka en friterad boll som är jättegod, vi köper med oss två såna också.

Detta hus är verkligen rymligt och bra. Kanske det bästa vi bott i här i Italien. Men omgivningarna är ju bättre i Grazzano :-).

Det finns två badrum, ett med badkar och ett med duschkabin. Tyvärr är vattnet i duschkabinen alldeles för hett för mej, det går inte att få det kallare, så jag får använda badkaret istället. Bengt tycker det är perfekt.

Ikväll blir det rött vin till maten, vi har ju inte druckit vin sedan i lördags! Bengt kommer på att Bonde söker fru har börjat på TV, så vi kolla på det. Herreguud, ska man verkligen se detta??? Ja det ska man säger Bengt, han älskar alla dessa dokusåpor!!Kvällsmat.

Imorgon är det marknad här i Viareggio, den tänker vi besöka. Men usch och fy, jag kollar in vädret och det ska ju regna hiskliga mängder hela dagen. Kanske blir det en hemmadag igen. Vi får se :-).