Författare: CarinaÅ

Bengt fyller 63 år och vi har firat hela dagen lååång. Eller…. inte gjort så många knop faktiskt. Det är första dagen på hela resan som det är mulet och lite småregnigt. Första gången vi äter frukost inomhus. Vi tar ändå en promenad ner till stranden som ligger väldigt öde och tom. Inget dåligt samvete för att man inte badar idag :-).

Sen promenerar vi upp till en gammal borg och kollar på utsikten över staden Moneglia där vi bor.

Det finns två kyrkor i staden. Vi kikar in i den äldsta, som byggdes 1726. Här stod tidigare en kyrka byggd år 1030 som mysteriskt kollapsade i början av 1700-talet. Det är en mycket vacker kyrka. Ett kors som är starkt upplyst hänger över altaret. Någon spelar vackert på en kyrkorgel som är placerad bakom altaret.

Nu har det slutat regna, men luftfuktigheten är så hög. Jag köper med lite lunchmat. Det finns massor av små ’hål i väggen’ där man säljer hämtmat. Idag blir det något som liknar pizza.

Förutom alla grattishälsningar på facebook och sms ringer mamma Nancy och Swante och gratulerar.

På kvällen äter vi på Ristorante Da U Limottu. Bengt väljer det dyraste som finns på menyn, det är ju ändå hans födelsedag!!! Grillade skaldjur, jag tar dagens grillade fisk. Vi får vänta jättelänge på maten men när den väl kommer in så smakar den väldigt bra. Till detta dricker vi ett gott Nebbiolo-vin.

Det kommer mer och mer folk till restaurangen. Vid ett bord står fyra stolar och på en stol ligger en katt och sover. Servitören lyfter bort stolen med katten på och ställer en annan stol vid bordet så att gästerna kan sätta sig. Katten ligger kvar på stolen hela kvällen.

Sen vill vi ha dessert. På menyn finns citronsorbet med vodka. När vi var i Barcelona såg vi en kille på en bar som fick in en skål med glass och en flaska vodka bredvid. Han fick själv hälla på spriten vartefter han åt glassen. Bengt hoppades att det skulle var på samma sätt här, men icke! Han fick sorbet i glas och det kunde kanske anas en gnutta vodka :-).

Medan vi äter kommer skåningarna vi träffat på tidigare till samma restaurang. De sjöng och hurrade för Bengt och övriga på restaurangen applåderade! När vi gick hem var fullmånen på väg upp!

 

 

 

Idag ska vi ta tåget (kl 10.00) till Cinque Terra för att vandra. Cinque betyder fem och hela området består av fem små städer, från söder är det Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso al Mare. Det finns vandringsleder mellan alla de fem städerna och vi tänker vandra den korta sträckan mellan Riomaggiore och Manarola. Det är en enkel vandring och vi tycker det ska passa oss bra.  På tågstationen möter vi svenskarna från igår (dom är skåningar såklart). Dom ska också vandra, men dom ska gå den långa turen mellan Corniglia och Manarola och kanske någon fler tur också. Dom ser ut att vara vana vandrare :-). Dom har läst att den långa turen ska ta ca 2 timmar, i vår guidebok står det att den tar 4 timmar!

När vi kommer fram till Riomaggiore får vi veta att den korta sträckan vi tänkte gå är stängd. Vi går runt i staden och funderar på hur vi ska göra, tar en fika och bestämmer oss för att prova att gå mellan två andra städer istället trots att det är mycket längre. De blir alltså samma vandring som skåningarna skulle göra fast åt andra hållet (4-timmarsvandringen).

Vi tar tåget tillbaka till Manarola och handlar lite vatten och frukt och börjar går mot Corniglia.

Så börjar en timmes vandring i uppförsbacke. Det är för det mesta breda/långa trappsteg, väldigt, väldigt jobbigt. Jag måste ta mer än ett kliv i varje trappsteg. Det är 27 grader varmt och svetten svider i ögonen. Jag måste stanna och vila massor av gånger. Detta är nog den jobbigaste vandring jag någonsin gjort. Vi möter en kille som är på väg ner som undrar hur långt vi gått. När vi säger 45 minuter ändrar han sig och går uppåt igen. Efter ca 5 minuter kommer han halvspringande nerifrån igen, herregud, han har hunnit ta nån annan sväng för att kolla på utsikten och ska tillbaka upp igen. Jag känner mej helt utmattad! Bengt är inte lika slut som jag. Men nu är det inte långt kvar innan vi är uppe i den lilla byn Volastra som ligger 513 meter öh. Det finns några barer och matställen i byn. Vi tar varsin färskpressad apelsindryck som smakar himmelskt.

Vi sitter inte så länge, det tar faktiskt inte så lång tid att hämta andan. När vi startar igen möter vi skåningarna! Dom kommer från den stad vi är på väg till. Dom har också haft en jättejobbig klättring uppför och det har tagit dem över två timmar och nu har dom ju ca 1 timmes vandring nerför kvar. Vi önskar varandra lycka till och går åt varsitt håll.

Men nu får man verkligen lön för mödan. Oj va vackert det är här uppe. Vilken utsikt! Det går inte att förklara! Vi tar en massa kort, men det är ändå svårt att förmedla känslan! Stigarna är väldigt smala, och går utmed branta stup. Jag tycker vissa delar är väldigt otäcka (=höjdrädd). Man kan ibland inte mötas utan får vänta in mötande folk där det är lite bredare. Här uppe är det inte alls jobbigt att vandra :-).

Här kommer en massa bilder 🙂

Vi slog oss ner på en av alla barer som finns i staden och beställde Testaroli med pesto. Testaroli är en sorts pannkaka som först steks sen kokas. Den anses vara en föregångare till pasta. Tillsammans med pesto smakade det väldans gott.

Vilken härlig dag vi haft. Det har inte varit speciellt mycket folk ute på stigarna. Fy så jobbigt det måste vara under den värsta turistsäsongen, att hela tiden möta en massa folk och folk som vill gå förbi och folk man själv vill gå förbi. Jag är glad att jag inte visste hur jobbig klättringen uppför var, då kanske jag hade fegat ur. Man kan grovt säga att vi gick 1 timme uppför, 1 timme på ganska platt och 1 timme nerför. Mina knän som ibland inte klarar att gå nerför har hållit jättebra idag. Det var bara de sista 200 trappstegen ner till tåget som var besvärliga. Väl hemma igen var det dusch som gällde. Fy så skitig jag var från fötterna och en bra bit upp på benen. Det var då dammigt på stigarna.

 

Hej alla som läser! Nu har jag kompletterat 26 augusti – 1 september med några bilder. Bengt och jag tycker att det är jättekul att läsa era kommentarer, så skriv mer!!! Om man klickar på bilderna så förstoras de (för dom som inte vet).

3 september
Idag är det en slappardag igen. Vi ser oss omkring runt hotellet och i staden.

Vi rekar lite på stranden, det finns många olika ställen där man kan hyra stolar/parasoll, men även en del offentliga strandremsor där man kan vara helt gratis. Det är söndag idag och packat med folk.

4 september
Frukost går bra att äta ute på balkongen, det är skönt på morgonen, solen finns på vår balkong fast den är delvis skymd av ett stort pinjeträd.

Vi går ner i trädgården och lägger oss på varsin solstol och läser. Jag har börjat på den fjärde och sista delen av Elena Ferrates historia om de två italienska vännerna Elena Greco och Lila Cerullo. Väldigt bra! Bengt läser Lee Child, vet inte vilken i ordningen, det finns en massa.

Efter lunch går vi ner till stranden. Idag är det betydligt mindre folk, väldigt glest faktiskt. Vi hyr varsin solstol och ett parasoll för dyra pengar (15 euro). Det är varmt och skönt och vattnet är rätt så varmt det också.

Vi träffar på fyra svenskar, det är de första svenskarna vi mött sedan vi lämnade Venedig. De är här för att vandra i Cinque Terra. Dom bor på samma hotell som vi.

 

Vi lämnar Gardasjön vid halv tio på morgonen. Bengt pratade med Anders igårkväll och dom kom att prata om de goda vita vinerna från Soave. Eftersom vi har gott om tid att ta oss till vårt nästa boende bestämde vi att ta en omväg för att besöka den lilla staden Soave. Det är inte mycket trafik så de sju milen går snabbt att köra. Vi hittar en vinproducent och ber att få prova deras vita viner. Det är ett par från Tyskland som också provar viner och detta är deras absoluta favoriter i Soave, dom har varit här flera gånger. Vinet smakar bra och vi köper några flaskor (som vanligt). Dom har även ett mousserande rosa vin som också slinker med!

Det är för tidigt för lunch så vi tar en fika på en liten bar. Det tyska paret sitter också där med sina tre barn. Vi pratar lite och dom berättar att dom varje påsk brukar åka till en storstad utanför Tyskland, nästa år kommer dom att åka till Göteborg eller Stockholm. Deras äldsta ficka (kanske 13 år) går i en skola där man sista året kan välja att studera i Sverige!

Det är fint i Soave, hit måste vi också åka fler gånger.
Några vyer från Soave:

Sen styr vi kosan mot vårt nya boende som ligger strax norr om La Spezia, dit är det nu ca 28 mil. Efter motorvägen får vi varning om att det är 8 km köer vid Carpi så vi tar lite småvägar istället. Det regnar lite till och från, riktiga störtskurar. Temperaturen växlar mellan 12 grader som kallast och 27 grader som varmast. Idag blir det snabblunch på en autogrill efter vägen.

När vi närmar oss vårt resmål blir vägen smalare och kurvigare och så blir det plötsligt en jättelång tunnel. Så smal och så mörk. Den är enkelriktad, trafiken styrs med trafikljus, från vårt håll får man åka var tionde minut, 00, 10, 20 osv (står på en infotavla vid infarten av tunneln). När vi nästan är ute ur tunneln skymtar jag något på min vänstra sida, det är folk som går i tunneln, herregud, jag hade kunnat köra på dem!!! Det är inte tillåtet att gå där och man fattar inte hur någon kan komma på idén att ta sig in där till fots!

Vi snirklar oss uppför berget och hittar hotellet. Vi får hjälp att parkera bilen, det är väldigt trångt i garaget. Vi checkar in, det är en liten lägenhet, bara ett rum, ett badrum och en lite balkong. Men fiffiga lösningar gör att det ändå inte känns så trångt.

Det var inte någon rolig väg att ta sig upp till hotellet, men tjejjen i receptionen berättar att det bara tar 10 minuter att promenera ner till byn, Moneglia. Känns väldigt bra att inte behöva ta bilen måste jag säga!!! Vi går iväg för att handla lite mat. Det är brant! Vi kollar lite på stranden och går en runda i affärskvarteren. Det känns lite märkligt att vi valde denna ort! Men nu är vi här och det kommer att bli jättebra. Vi handlar och packar en del i ryggsäcken, benmusklerna kommer att må bra av att vandra upp till hotellet minst en gång om dagen i en veckas tid.

 

31 augusti

Idag ska vi inte göra någon utflykt utan bara var hemma. Det blir en lugn dag på altanen.

Vi samlar ihop det som behöver tvättas och köper en tvättpollett för 6 euro, då ingår tvättmedel, rätt så dyrt tycker jag, men vi behöver ju tvätta! Tvättmaskinen ser hyfsat fräsch ut och är enkel att starta, tvättiden är 30 minuter. Det är ju väldans snabbt om man jämför med tvättiden vi har hemma! Resultatet blev bra, allt känns rent och inget är förstört.

Jag kollar igenom alla broschyrer vi fått när vi checkade in och upptäcker att det är en kvällsmarknad inne i byn ikväll. Det är ju en lite lagom aktivitet, så vid sextiden promenerar vi in till byn och passar på att äta lite också. De är massor av folk på restaurangerna. Efter maten går vi en sväng och kollar på marknaden. Det är en del hantverk blandat med lite krimskrams och lite loppisprylar.

Sen blir det en snabb prommis hem i mörkret. Vissa delar av vägen är upplyst, men annars är det verkligen kolsvart ute.

1 september
Efter gårdagens hemmadag ska vi göra en kortare utflykt idag. Vi har kollat runt på kartan för att hitta en trevlig mindre stad i närheten dit vi kan åka och äta lunch. Det är inte så lätt att hitta, Bengt har googlat och kollat på Trippeladviser (=TripAdvisor, men Bengt har trott att det heter TrippelAdviser, hahaha, så nu får det heta så). Bedizzole verkar vara en lagom stor stad bara ett par mil från oss så vi ställer in GPS:en och åker iväg.

Då plingar det till i färddatorn och meddelandet att det är för lågt lufttryck i vänster bakdäck presenteras. Ååå, fy!! Det får inte bli fel på bilen i ITALIEN!!! Vi kör in på närmaste mack, men där har de ingen lufttrycksmätare utan pekar att vi ska fortsätta en bit längre fram. Vi kör vidare och då dyker det upp en skylt med en skiftnyckel och ett däck på – precis vad vi behöver!!! Vi svänger in och har sån himla tur att killen i verkstaden kan lite engelska. Han lovar att kolla på däcken om vi kan vänta i 10 minuter. 10 minuter i Italien kan ju betyda lite vad som helst, så vi ställer in oss på att vänta. Men det går snabbt, han tar fram mätaren och kollar alla däcken. Det är för mycket luft i några däck och för lite i några, han släpper ut och fyller på å så är det klart! Det kostar en kopp kaffe! Vi fattar inget, men så skrattar han och ber om 1 euro 😊.

Vi fortsätter mot Bedizzole, men tyvärr ser den staden inget mysig ut. En enorm kyrka har dom, men inget torg med serveringar.

Vi kör mot Brescia istället. Oj vilken trevlig stad det är!! Flera stora torg med många serveringar. Massor av fina byggnader och konstverk. Här finns bl a ett Herkulestempel av marmor byggt 72 e Kr och en katedral byggd 1604 -1825 i form av ett grekiskt kors. Hit måste vi åka fler gånger, här finns mycket att se. Vi går över en enorm piazza som vi senare läser är Piazza della Loggia som är känt för terrorbombningen i maj 1974 (röda brigaderna) där åtta personer dog och över 100 skadades.

Vi äter lunch på en av de många uteserveringarna. Sen strosar vi en stund i staden, här finns även massor av fina butiker med kläder, skor och inredning. Jag slinker in på HM och köper en underklänning (check på den KARIN!!!!!).

Här kommer några bilder på fin konst och vackra byggnader:

Vi åker hem igen och är så glada över att lufttrycket i däcken verkar vara stabilt.

Det mulnar på framåt kvällen och jag hämtar koftan från bilen, första gången sedan vi kom till Italien jag får användning av den. Och första kvällen vi flyttar inomhus efter att ha ätit middag. Det känns bra att åka härifrån imorgon, det har nämligen flyttat in fyra ungdomar i lägenheten över oss och där är ett himla liv. Medan dom satt på sin balkong spelade dom popmusik också!! Usch och fy, hahaha. Dom är tyskar som nästan alla turister här är!

På nästa ställe hoppas jag på bättre internet och mycket mjukare säng. Det är svårt att sova här, sängen är väldigt hård!

Fortsätt läsa ”31 augusti – 1 september”

Åke och Elisabeth packar ihop och vi skjutsar dem till tågstationen i Decenzano. Dom ska nu fortsätta till Venedig där dom stannar till lördag. Det är enkelt att köpa biljetter i automaten så det blir tid över till att ta en fika innan tåget går. Vi sätter oss på en liten bar utanför stationen och dricker kaffe och äter crossianter. Det är många roliga människor som passerar, bl a en rysk donna i klackeskor och kortkort kjol som är hög på någonting, hon gapar och gestikulerar, lite bakom henne går en yngre kille i shorts o t-shirt, dom hör ihop på nåt sätt. Han bär på en kattunge. Hon är så arg där hon vinglar fram. Hon köper cigaretter och sen försvinner dom i en liten bil.

Vi hänger med upp på perrongen och väntar in tåget. Medan vi står där är det flera tåg som susar förbi i väldigt hög fart, utan att sakta in något alls! Undrar om det är så i Sverige också? Eller om tågen saktar in när de passerar en station? Några minuter efter utsatt tid avgår tåget. Kul att ni kom och var med oss några dagar!!!

Nu är vi ensamna efter två och en halv vecka tillsammans med olika folk. Det känns lite tomt. Vi åker till ett snabbköp och handlar mat för resten av veckan. Sen åker vi hem till lägenheten och slappar på altanen med varsin bok. Det är runt 30 grader varmt idag också.

Innan vi lagar middag tar vi en promenad ner till stranden. Det är en stenig strand inte så badvänlig, men det är rätt så varmt i vattnet.

Bengt steker fisken vi köpte i affären. Det är en fisk som påminner om röding, till den äter vi bönor och kapris. Det smakar jättegott.

 

Jag vaknar först av alla och märker att vi inte har någon el. Jag smyger in i köket och letar efter säkringarna och ser där att huvudsäkringen är trasig, bara att vippa upp den så funkar elen igen. Tur vi inte har nåt i frysen förutom kylklampar som nu är tinade.

Vi äter frukost och åker sedan mot Sirmione som ligger på sydspetsen av Gardasjön. Elisabeth har läst att man därifrån kan ta båtturer på sjön. Vi åker mot centrum i den historiska delen av staden. Det är mycket vackert i de medeltida gränderna och där finns en stor medeltida borg. Men det känns som att det bara är turister som vimlar runt i staden. Det finns en massa butiker, cafeér och glassbarer. Vi köper varsin glass, det finns mängder av smaker, nog det mesta jag någonsin sett. Idag behöver vi nog ingen lunch, glassen är väldigt mäktig. Vi hittar ingen båttur som verkar intressant utan bestämmer oss istället för att åka vidare norrut på den östra sidan av sjön.

Det är jättevarmt idag också, över 30 grader. Vi åker upp till staden Torri där det ska gå båtturer över till den västra sidan. Det är inte så många mil, men det går långsamt så vi är inte framme i Torri förrän halv två. Härifrån går det en färja över till Maderno, som även tar bilar. Nästa tur går fem över två så vi behöver inte vänta länge. Det blir en härlig båttur på ca 40 minuter (kostade drygt 300 kr för bil och 4 personer).

Maderno ser inte så kul ut, en lite ort dit folk åker för att bada och sola. Vi åker ca en mil norrut istället till staden Gargnano (Bengt och jag har varit där tidigare). Det är en söt liten stad med en strandpromenad som kantas av restauranger. Som vanligt är vi hungriga på lite fel tid då många ställen har stängt för siesta, det är mest glassbarer och cafeér som är öppna. Men vi hittar en bar som ligger ungefär mitt i gatan, där tar vi dagens spritz och lite god mat. Vi passar även på att handla lite godsaker till kvällen.

Sista kvällen med Åke och Elisabeth! Som vanligt sitter vi ute på altanen, det är så himla skönt med dessa varma kvällar!

 

Efter frukost på våra respektive hotell ska vi besöka några vingårdar i Valpolicelladistriktet.

Bengt och jag har varit på några gårdar där tidigare. Vi börjar med Le Bessole som ligger i Pedemonte, där vi handlat vin i tre år i rad. Vingården har framställt vin sedan 1821! Vi gillar både deras Classico Superiore och Ripasso. Vi ber att få prova några viner och det går bra. Vi slår oss ihop med ett danskt par som är på vinresa i norra Italien. De har gjort dessa resor i tio års tid och här i Pedimonte bor dom i TÄLT!! Dom ser ut att vara i 60-årsåldern. Oj, att tälta är inget att tänka på för oss! Vi provar fyra olika viner och köper med oss 6 flaskor Corvina Veronese som är ett nytt vin och 6 flaskor Classico. Åke och Elisabeth handlar också några flaskor som vi kommer att frakta hem till dem.

Vi åker vidare och letar efter vingården som gjort det vin vi drack på restaurangen igårkväll, men vi hittar inte den gården trots tre försök till tre olika adresser. Istället ser vi att det är marknad i den lilla trevliga staden Negrar, dit Bengt och jag brukar åka varje år. Vi stannar till för att kolla lite på marknaden. Vi köper goda ostar och Bengt slår till på ett par kamoflagefärgade shorts. Elisabeth hittar typiska italienska gardiner som hon letat efter i flera år. Vi ser fram emot att få se dem i deras sovrum nästa gång vi kommer till Kragom.

Sen äter vi lunch på samma ställe där Bengt och jag bodde förra året. En jättetrevlig bar strax utanför Negrar. Vi äter sallad som serveras i brödskålar. Väldigt gott är det.

Bengt har en fd jobbarkompis som känner till en vingård som heter Recchia vini som ligger i närheten. Dit åker vi efter lunch och får prova ett antal viner som smakar väldans bra och vi köper med oss några stycken. Här har dom även ett Bardolino som bara kostar 3,8 euro, så billigt brukar det inte vara på vingårdarna, vi köper ett par flaskor att ha till middagen ikväll.

 

 

Vi hinner med ytterligare en vingård, Fratelli Vogadori där Bengt och jag varit en gång tidigare. Då köpte vi deras Amarone, som jag då tyckte var det godaste vin jag någonsin provsmakat. Vi får prova det iår igen och det är verkligen jättegott, kanske inte till mat, men som vin att dricka efter maten. Ja, vad gör man när allt smakar så bra!!! Köper några flaskor här också och en stor flaska olivolja!