Författare: CarinaÅ

Idag tar vi en tur in till Asti igen, det är ju en så himla trevlig stad.

Vi strosar en stund på onsdagsmarknaden och köper lite godis. Sen blir det en fika på en uteservering, det är varmt och mysigt idag också.

Jag känner mej lite sugen på att shoppa, efter alla besök i gamla byggnader och kyrkor så vi åker till ett modernt shoppingcenter strax utanför Asti. Men det är verkligen inget att ha. Det ser ut att vara gigantiskt, men det är bara några få affärer som säljer kläder. Såklart hittar Bengt en snygg skjorta som han köper och det är ju kul för honom :-).

Det finns en matvaruaffär här också. Fruktansvärt stor, där går vi omkring en stund. Vi skulle köpa frukt och vatten, men det blir lite fler saker. Vinavdelningen i affären är hur stor som helst, så där fastnar vi en stund. Bengt hittar miniöl, 15 cl/flaska som han köper till mej. De är lagom tycker han.

Resten av dagen slöar vi, jag ligger i solen ungefär en kvart, sen blir det för varmt så jag flyttar in i skuggan. Igår läste jag färdigt Linn Ullmans bok ’De oroliga’ som handlar om henne och hennes föräldrar. Det var väldigt bra! Idag har jag börjat på Alex Schulmans bok ’Glöm mej’ som handlar om hans uppväxt med en alkoholberoende mor.

Vi äter fisk, potatismos med pesto till middag, vansinnigt gott är det. Bengt steker fisken i mycket olivolja. Till det dricker vi en god italiensk sprumante. På en av vingårdarna beskrev killen Sprumante som lite mer komplex än Prosecco. Proseccon är lite mer lättdrucken. Ja, så tycker vi också :-).

Sen blir det en lite ostbricka.

Så här avslutades kvällen, herreguud – det är tolfte säsongen!!

Idag har vi inget på programmet. Det är soligt och varmt igen. Vi har ända sedan vi kom hit sagt att vi ska sticka ner till affären på morgonen och köpa nybakat bröd till frukost, men det har inte blivit av. Idag gör jag det, dom har flera sorter att välja mellan och allt är rykande färskt.

På eftermiddagen kommer Rosaria över och undrar om vi vill hänga med på en visning av den gamla kyrkan i byn. Hon ska visa den för en flicka som studerar konst på universitetet i Rom. Det vill vi ju gärna.

Först får vi gå ner i två väldigt gamla vinkällare som ligger under bostadshusen. Förr hade varje familj sin egen vinkällare, där nere var det perfekt temperatur och luftfuktighet hela året. Det är unikt att dessa källare finns bevarade och det är bla på grund av det som detta område är med på Unescos världsarvslista. Det är väldigt fint ordnat med hyllor och fack för vinflaskorna.

Sen går vi upp till kyrkan.

Rosaria berättar så mycket om historien kring kyrkan och gamla sägner och myter. Det är väldigt intressant att lyssna på, men det är svårt att komma ihåg allt. Aleramo, den förste markisen av Monferrato, som levde på 900-talet är begravd här. Mosaiken över graven ska vara från den tiden. Enligt legenden om Aleramo var han föräldralös och arbetade för kejsaren. Han blev förälskad i kejsarens dotter och efter många om och men fick dom gifta sig. Han utsågs till markis av Monferrato. Storleken på territoriet Monferrato blev det område som Aleramo kunde rida genom under tre dagar och tre nätter. Namnet Monferrato kommer av att Aleramo använde en tegelsten (mon) som hammare för att sko (ferrato) hästen.

Som i många andra kyrkor här i Italien finns det fler än ett altare. Förutom altaret längst fram i kyrkan är det altare på långsidorna. Rosaria berättar att dessa altare användes vid speciella tillfällen. Till exempel användes ett altare för ’den goda döden’. Förr i tiden kostade det 3 lire att begrava en kvinna och 4 lire att begrava en man. Rosaria brukar säga att det inte berodde på att kvinnan var mindre värd, utan på att kvinnan hade en mindre kropp :-).

Ett annat altare användes vid en ceremoni för att återuppta kvinnor i församlingen igen, efter att de fött barn. Det behövdes renas efter barnafödandet.

Bakom altaret finns en utgång till en fin och välskött trädgård. Det kommer en trädgårdsmästare och sköter den två gånger i veckan.

Kyrkan har åtta altarfönster, vilket är väldigt ovanligt.

Det finns en massa andra rum sammanbyggda med kyrkan. Vi får kika in i dessa också.

Kyrkan ligger på den högsta punkten i byn och det är inte lätt att ta sig dit om man inte har pigga ben. Därför finns ytterligare en kyrka som ligger nere vid torget. Det är där de flesta mässorna hålls för att alla gamlingar lätt ska kunna ta sig till kyrkan. Kyrkan är låst, men Rosaria ropar något till några gubbar som sitter och snackar på en soffa invid posten och vips kommer en av dem och låser upp så att vi får titta in i den kyrkan också.

När vi kollat klart vill Rosaria visa oss ännu en väldigt vacker plats i byn. Vi hoppar in i hennes bil och hon kör oss till utkanten av byn, till Tenuta Santa Caterina, som är en vingård med Bed & breakfast.

Det är ett väldigt vackert ställe, men vi tycker nog att det är lika vackert där vi bor. Tjejjen som visar oss runt berättar att de ska ha en vinprovning senare på eftermiddagen och vi är välkomna om vi vill, och det vill vi ju :-).

Vi samlas utanför vinkällaren klockan 17 och får redan på lite om vingården. Den nuvarande ägaren köpte vingården år 2000. Innan dess hade den varit övergiven i många år. Vi är totalt tio personer. Sex personer bor på detta B&B. Fyra personer är från USA, så är det vi från Sverige och fyra italienare. Guiden talar engelska under hela visningen.

Sen får vi gå ner i vinkällaren som ligger 17 meter under mark. Vinet lagras i tunnor från Frankrike.

Alla vindruvor är nu skördade. I år har det varit så varmt och torrt så att skörden började redan första veckan i augusti vilket är tre veckor tidigare än normalt. Vi får kika på deras privata vinsamling, det är hur många flaskor som helst. Varje flaska är inlindad i plast, denna plast byts vart annat år. Plasten är till för att skydda etiketterna så de inte ska förstöras av fukten i källaren.

Innan vi går upp ifrån källaren är det en tjej som frågar om hon får sjunga lite för att kolla akustiken. Oj…. vilken röst, hon är operasångerska, det låter fantastiskt bra.

Så var det dags för själva vinprovningen. Vi får prova fem olika viner, fyra röda och ett vitt. Till det får vi en tallrik med lite salami och några ostbitar. Några av vinerna smakar väldigt bra, så vi köper med oss några flaskor (igen).

Dagen börjar grå och mulen och enligt prognosen ska det inte klarna upp, men ändå var kring 20 grader så vi tänker stanna hemma och lata oss idag.

Jag loggar in på PC:n för att läsa Tidningen Ångermanland (passar ju bra en sån här dag), men kommer inte ut på nätet, vi har inget WiFi.

Efter lunch har Rosaria kommit hem och fixat anslutningen, det var troligen någon som fingrat på routern inne hos dem så den var avslagen. Vi pratar lite med henne om utflykter och hon berättar att det finns två olika vandringar som utgår från vår by. Den kortare är ca 6 km och går genom flera vingårdar och passerar 3 väldigt gamla kyrkor. Vi bestämmer oss för att prova att gå den redan idag. Klockan är fyra när vi ger oss av och vi räknar med att det nog tar en och en halv timme i lagom tempo och med stopp för att se sig omkring. Leden som heter 3 pievi (tre kyrkor) ska vara väl utmärk med rödvita pilar.

Det är väldigt bra väder för en långpromenad och utsikten är ju magisk. Vi går genom vinfält.

Den första kyrkan ligger en bit från leden, men vi går den lilla omvägen för att kika på den.

Det ligger valnötter på marken och det är faktiskt valnötsträd efter vägen.

Vi kommer fram till en lite by där det är hundar som skäller vid varje gård. Plötsligt rusar det fram två lösa hundar mot oss och jag blir ju jätterädd. Dom följer oss på några meters avstånd på vår högra sida och tokskäller och morrar hela tiden. Inga människor syns till. Vi går snabbt vidare, vägen delar sig och vi går åt vänster för att slippa hundarna och då slutar dom följa oss. När vi kommer ut ut byn blir vi fundersamma om vi gått åt rätt håll, men då ser vi en rödvit markering och fortsätter på den vägen. Vi går och vi går och borde vara framme vid nästa kyrka, men den syns inte till. Vi börjar tro att vi gått fel, och stannar flera gånger för att försöka lokalisera oss på Google maps men det är inte lätt. Vi fortsätter ännu en bit och plötsligt dyker det upp en liten kur med målning innanför ett glas. Men kan detta verkligen kallas för kyrka??? Vi har nu gått i nästan två timmar.

Vi måste ha gått fel någonstans, troligen inne i byn så vi vänder och går tillbaka. Nu hittar GPS:en vart vi är, och vi har ju gått helt åt skogen fel. Inne i byn skulle vi tagit till höger, inte till vänster. Markeringen vi såg när vi kommit ut ur byn tillhörde en annan vandringsled. Nu börjar vi bli rätt så trötta och jag har fått världens skavsår på ena hälen. Vi vill inte gå in i byn igen, så vi traskar genom en vingård och kommer fram i utkanten av byn, där dyker det upp skällande hundar igen, men inga som är lösa. Vi ser nu kyrka nummer två, den ligger högt uppe på en kulle men dit orkar vi inte gå. Vi är nöjda med att ha sett den på avstånd.

Enligt Goggle maps är vi nästan 4 kilometer hemfrån. Nu struntar vi i vandringsleden utan går den snabbaste vägen. Den tredje kyrkan bryr vi oss inte om att leta efter, nu vill vi bara hem. Mitt skavsår har spruckit, så det är lite jobbigt att gå. Klockan är nästan halv åtta när vi kommer hem, hahaha vi har gått i över tre timmar och näsan 14 istället för 6 kilometer. På bilden ser man hur vi gått. Jag har gjort ett rött streck där vi borde svängt av. Istället gick vi flera kilometer rakt fram och fick alltså vända och gå tillbaka samma väg.

 

 

23 september
Efter gårdagens strapatser orkar vi inte göra någonting idag :-). Vi äter både lunch och middag hemma.

När vi hittade detta boende på sidan Homeaway stod det att ’huset delas med en äldre dam’. När vi ’checkade in’ berättade Rosaria att det är hennes faster och hon brukar inte dyka upp förrän i slutet av september och bor då i andra ändan av huset. Hittills har vi varit ensamma, men idag kom hon! En diskret liten tant som håller sig på sin sida och lyssnar på musik i hörlurar. Det känns inte alls störande. Vi får hoppas att hon inte heller blir störd av oss.

Bengt kontaktar vår granne Daniel (Bengts fd arbetskompis) och ber honom köpa öl på systembolaget i Lödde. Det har visst kommit någon ny sorts öl som kommer att ta slut innan vi är hemma. Det får bli dagens bild (som tagits av Daniel) 🙂

24 september
Morgonen är mulen och rätt så kallt, 16 grader. Men vid tiotiden kommer solen fram och vi kan lägga oss i solstolarna och läsa. Efter en lättare lunch åker vi in till Asti. Idag är det dags för marknad igen. Förra helgen var det ju fokus på finfolk. Denna helg är det medeltida köpmän (ca 1300-talet) och konstnärer som ska visas upp.

Vi parkerar bilen och går mot marknadsplatsen men först stöter vi på en enorm loppis. Det är så mycket prylar, både skräp och fina saker. En hel del linnetyger, men rätt så dyrt så det blir ingen shopping.

Vi tar oss en kaffe innan vi traskar in på marknadsområdet.

När vi gått omkring en stund börjar det spelas musik, blås och trummor och det är ju såklart en parad! Vad vore en septemberhelg i Asti utan parad med tillhörande flaggviftare. Idag är det kommunen, San Lazzaro, som vann förra helgens hästkapplöpning som går i paraden, inga andra.

Det serveras en massa olika mat och dryck, det är lätt att bli frestad. Det doftar så gott från ett stånd som friterar äppelringar, så det måste vi prova och det smakar väldigt gott också.

Bengt blir så glad då han hittar flera sorters finöl. Det är inte billigt, ett litet glas kostar 30 kronor.

Efter det provar vi ett stort bröd som ser ut som langos. Man får välja om man vill ha socker eller salt på brödet, vi tar salt. Gott.

Det är väldigt varmt idag, 26 grader och strålande sol. Vi strosar runt hela området, det är lite uppträdande här och där av varierande slag.

Vi avslutar med att köpa varsitt grillspett och varsin öl. Det finns vanlig fulöl också som tur är.

Man kan undra hur mycket säckväv som använts för denna marknad. Allt modernt är övertäckt med säckväv. Tex soptunnor, parkeringsautomater, alla vägmärken och allt annat som inte passar in i medeltiden. Dom lägger verkligen ner stor möda på dessa tillställningar, man blir imponerad!

Vi kikade in i en kyrka också, idag blev det Santa Caterina, som tros vara ett centrum för Asti skyddshelgon.

 

Idag har vi varit i Asti två gånger….

Efter frukost åker vi in till Asti för första gången. Vi parkerar där vi brukar och försöker betala med kort. Det finns en massa info på olika skyltar, men ingenstans står det hur länge man får parkera, så vi antar att det inte är någon gräns. Man betalar mellan klockan 8 – 19. Vi väljer att betala med kort och knappar in 4 timmar, då får vi info om att det överstiger maxbetalningen, vi provar med 3 timmar, men samma info. Då avbryter vi och lägger i mynt för 4 timmar går det hur bra som helst. Det är inte alltid man förstår hur saker och ting funkar här i detta landet!

På en skylt har vi tidigare läst att det ska vara någon sorts gatufest med vinprovning ikväll.

Vi går till turistinformationen för att höra lite mer om den. Det är samma kvinna där som förra veckan och hon sprutar ur sig info. Det går iaf att förstå att det ska vara någon slags vinprovning ikväll, men hon vet inte så mycket om den. Hon tar fram en karta och ritar en massa ringar och pilar. Medan vi tar en kaffe planerar vi dagen. Vi promenerar runt i staden och kollar på vackra hus och andra byggnader. Vi går upp till den stora katedralen, Cattedrale di Santa Maria Assunta e San Gottardo, men där kommer man inte in! Det är stängt mellan klockan 13 och 15 (vilket det är i flera andra byggnader också).

Lite foton från promenaden

Mitt ibland alla gamla byggnader, kyrkor och torn ligger ett dagis.

Lunchen tar vi på en trevlig uteservering där det sitter massor av folk. Vid bordet intill vårt sitter två damer från Göteborg och dom berättar att dom är på en gruppresa i Piemonte (ca 40 personer från SE-banken). Dom har flugit till Milano och sen åkt omkring med buss lite hit och dit, bla varit på vinprovningar. Men dom är riktigt missnöjda, guiden är väldigt oproffsig. När dom frågat henne vad hon sysslat med innan hon blev guide svarar hon bara att hon ’jobbat med människor i olika situationer’ – ja, det säger ju inte så mycket. Idag har dom varit på vinprovning på förmiddagen. Sen var det bussresa till Asti, där det skulle finnas tid till lunch och shopping. Alla som varit i Italien vet ju att det är siesta från halv ett fram till fyra/halv fem, men det hade guiden missat. Dom kom till Asti vid 12-tiden och det var återsamling vid bussen klockan 14.30 för vidare färd till ytterligare en vinprovning. Någon shopping hann dom inte med, till och med saluhallen hade hunnit stänga. Imorgon åker dom hem igen. Dom sticker iväg till bussen och Bengt och jag äter klart i lugn och ro. Det är både för- och nackdelar med gruppresa.

När klockan närmar sig tre går vi till parkeringen och fyller på med pengar så vi kan stå kvar hela kvällen. Sen går vi tillbaka till Katedralen där man nu får komma in. Detta är en av de största kyrkorna i Piemonte, den är verkligen gigantisk.

Vid sju-tiden går vi till Caffe del Teatro för att ta en första provsmakning. Där får man man en charktallrik och två olika viner. Vi har bestämt att jag kör hem ikväll, så jag smuttar bara på vinet (om ni undrar).

Nästa provsmakning blir på Cit ma Bon där dom serverar agnolotti (fyllda pastakuddar).

Det är inte så små portioner som vi trodde och inte så väldigt billigt heller, så vi bestämmer oss för att avsluta med den dolce och sedan åka hem. Det får bli en Cannoli med chokladfyllning på Panetteria Giorgio il Fornaio, till det ett vitt mousserande vin, Moscato de Asti. Vinet är väldigt gott och har blivit omtalad som en ’doldis’ som passar bra till tex jordgubbar (istället för prosecco).

Så promenerar vi tillbaka till bilen och åker hem i mörkret.

När vi parkerat hemma på gården och kliver ur säger Bengt. Meeeeen, vart är min ryggsäck?? Å hjälp, den är kvarglömd på någon restaurang inne i Asti! Det är bara att åka tillbaka hela vägen till staden igen. Vi har jättetur och hittar en ensam parkering rätt så nära centrum. Det är massor av bilar och folk överallt. Bengt har försökt tänka igenom när han senast hade ryggan och tror bestämt att det var där vi åt pastan som han glömde den, då satt vi inomhus på höga stolar. Vi rusar dit, men det är nu bara en restaurang som fortfarande har öppet på hela gatan, allt annat är stängt. Jag tycker det är så himla konstigt, hur har dom hunnit stänga och städa undan på bara en timme!!! Jag tror att vi är på fel gata – och tack och lov – det är vi! När vi kommit på rätt gata hittar vi restaurangen och hur tur har vi inte!!!! Ryggan är kvar precis där vi suttit, inklämt mellan stolen och väggen! Det är nästan overkligt att den står kvar! Telefon och plånbok låg inte i väskan, men väl 2800 kr i kontanter som vi tagit ut för att betala förra veckans hyra. Och ryggan är ju så snygg, i skinn, inköpt ifjol här i Italien, så den vill man ju inte bli av med. Nu kan vi pusta ut och köra tillbaka till vårt hus igen.

Vilken härlig morgon, idag kan vi sitta ute och äta frukost trots att klockan bara är halv nio. Det har blivit varmare även på morgnarna nu. Vi pratade med Rosaria igår (hyresvärdinnan heter så har vi kommit fram till), och hon berättade att det har varit ovanligt kyligt på morgnarna. Det är visst nån dimma som ligger över Alperna som påverkar vädret här. Men nu verkar det bli bättre. Vi fick också veta att huset som vi hyr är ledigt ända fram till 21 oktober och vi kan stanna hur länge vi vill. Så nu förlänger vi dag för dag :-).

Jag har varit lite sugen på att se Po på närmare håll. Bengt gogglade och såg att staden Casale Monferrato är den enda stad som ligger intill floden, så dit åker vi idag, det tar bara en halvtimme.

Det finns en liten gångväg intill floden där man kan promenera.

När vi kollat en stund på floden går vi upp till staden, en väldigt mysig gammal stad, med många affärer och serveringar och ett par kyrkor. Det finns ju hur många fina städer som helst här, i varierande storlekar.

I en annan kyrka, Cattedrale di Sant’Evasio, finns flera väldigt fina (men dammiga) konstverk.

Vi tar en 11-fika i solen på en mysig piazza. Här är det billigt, två kaffe och två crossianter kostar bara 5 euro.

Vi handlar med oss lite mat till lunch och åker hemåt igen. Det är lite tråkigt med siestan, butikerna stänger redan vid halv ett.

Vi värmer maten i stekpanna, vi har ju varken micro eller ugn i vårt lilla hus.

På kvällen grillar vi. Det finns en murad grill som vi eldar i. Vi är lite oroliga att det ska flyga iväg några gnistor, det är ju så himla torrt i marken, men allt går bra och det blir väldans gott.

Denna dagen – inte många knop.

Efter lunch bestämde vi att gå ner till byn och besöka Gelaterian. Men när vi kom ner så var den stängd. Det var rödvita band fastbundna framför hela butiken. Jag föreslog för Bengt att det kanske begåtts ett mord där, så det var avspärrningar!!! Men då tyckte han att jag läst för många deckare, hahaha.

Vi fortsatte fram till affären istället. På onsdagar har den öppet även på eftermiddagarna. Där stötte vi på hyresvärdinnan med sina barnbarn. Den är liten den här byn. Vi köpte varsin Magnum hallon. Har inte sett den i Sverige, det var väldigt god.

På hemvägen gick vi förbi Gelaterian igen och då såg vi att dom lagt ny cement på trottoaren utanför butiken så det var nog därför det var avspärrat. Inget spännande alltså.

Jo, men just det – vi har ju nästan badat i poolen idag. Bengt har doppat sig upp till knäna och jag har doppat fötterna. Så då har vi check på den!

Swante, här har du din badbild. Rätt tshirt också 🙂

En solig och fin morgon igen, men bara 12 grader varmt. Det som skiljer från Sverige är att solen är mycket varmare här, den är ju lite närmare jorden! Vi äter frukost och hoppar in i bilen.

Idag ska vi åka till Turin, det tar ca 1,5 timme. Det är soligt men på vissa ställen rätt så dimmigt.

Vi åker längs Po-slätten och ser Alperna i horisonten.

Vi åker igenom den lilla orten Castelrosso och Bengt säger att det betyder väl den röda kyrkan? Mycket riktigt, strax dyker det upp en vacker röd kyrka på en piazza..

I infarten till Turin ligger Lavazzas stora produktionsbyggnad. Det är det godaste kaffet tycker vi! Köper det alltid hemma på ICA. Turin har ett av världens största och modernaste kafferosteri.

Det är tur att det är Bengt som kör idag. Fy vilken rörig stad att åka i och hela tiden tutas det till höger och vänster. Ingen filkörning alls, dom kör lite hur som helst och väldigt mycket trafik och dessutom spårvagnar. Vi har GPS:en inställd på centrum, men den tar oss till utkanten av staden. Vi knappar in adressen till ett parkeringshus istället och börjar om! Men bäst vad det är så försvinner nästan alla bilar och vi befinner oss på ett gigantiskt torg där vi troligen inte alls får köra. Snabbt som sjutton tar vi oss därifrån och kör ut ur centrum och parkerar på en liten gata ca 20 minuters promenad från centrum.

Lite bilder från Turins centrum där vi avverkade ca 17000 steg idag, nästan 1,5 mil blev det enligt Bengts stegräknare. Det var soligt hela dagen och ca 22 grader varmt.

På piazza San Giovanni ligger Cattedrale San Giovanni Battista där vi gör dagens kyrkobesök. Den är väldigt vacker och utsmyckad. Framme vid altaret är den inte så färgrik utan väldigt mörk, men fin.

Så passerar vi en marknadsplats där man packat ihop för dagen. Jag vet ju att du läser detta, Karin (kanske Tuula och Carina också?). Det var denna marknad vi gick igenom varje morgon från vårt hotell på väg in till staden. Jag tror det kan ha varit 2008 som vi var där :-). Vi var lite för trötta för att söka upp hotellet – kommer du ihåg, hahaha, badrummet!!!!

Innan vi åker hemåt tar vi en aperitivo. Taditionen med aperitivo startade i Turin, Milano och Parma. Vi hittar ett cafe, Pasticceria Abrate, som har aperitivo. Här kallar man det även för fingerfood. Vi tar varsin Spritz, som också är den traditionella drycken till aperitivo, och blir serverade två stora fat med tilltugg som smakar jättegott. En kille från USA som sitter vid bordet intill erbjuder sig att ta ett foto på oss!

En lugn och fridfull dag. Det är ingen sol och rätt så kallt på morgonen, men blir lite varmare mitt på dagen så jag kan ligga ute och läsa en stund. Bengt sitter i telefon halva dagen (överdrivet såklart), med Comhem, Nancy och med Ingalill. Jag tror dom kommer fram till jättebra saker :-).

Efter hemlagad lunch åkte vi till en vingård som ligger precis intill där vi bor, Sulin heter den. Vi drack deras vin på restaurangen i fredags och det var väldans gott. Grinden är stängd, men jag ringer på och vi får komma in. Här träffar vi en jättetrevlig kille, Vittorio, som är femte generationen på familjens vingård. Han är väl i 35-årsåldern och har tidigare jobbat på bank, men för två år sedan slutade han och övergick till att jobba hemma på vingården. Vi hade väldigt trevligt pratade om allt möjligt. Han hade varit i Köpenhamn och visste att Malmö ligger på andra sidan bron. Vi berättade att vi är pensionärer och då skrattade han och sa att han var glad över att slippa ’pensionärer’, hahaha. I Italien får man pension den första varje månad, och den första vardagen, VARJE MÅNAD, var det kaos i banken, då stod dom där i kö, pensionärerna, och ville veta om pengarna verkligen fanns på deras konto. Och varje månad samma svar, JA – pengarna finns på ert konto. Hahaha, det är trevligare att jobba på vingården!

Det visar sig att hans bästa kompis är son i den familj vi hyr vårt hus av. Han levererar också vin till en liten Italiensk restaurang i Malmö, den måste vi ju absolut besöka.

Vi smakar några av deras viner och köper en del (rätt många). De smakar väldigt bra och är prisvärda tycker vi.

Vittorio berättade att varje år lägger man undan ett antal flaskor som inte går till försäljning. Vissa kunder vill gärna ha ett visst vin från ett visst årtal och då kan man tillhandahålla det.

Det blev fisk till middag och till det åt vi bönor och en hemlagad hummus – gott. Vi drack ett vitt vin från Soave, kostade 19 kr på affären och smakade bra.

På kvällen kollade vi på C More (TV4)! Först en thriller, ”Riviera” som verkar vara rätt så bra, det är tio avsnitt och vi såg det första. Sen kollade vi på kockarnas kamp, också det på C More, så att vi slapp reklam. Tarek är ju en favorit, han är ju så bra på SVT-trädgårdstider!

 

Vi vaknar till jättefint väder, sol och varmt. Idag åker vi till Asti igen, vi har lyckats komma mitt i ett stim av olika stora jippon. Denna söndag är det ’Palio di Asti’, vilket är en årlig hästkapplöpning som avgörs mellan 21 olika ’comuni’ i provinsen Asti.

Men innan tävlingen var det en uppvisning av flaggviftande (jag vet inte vad man ska kalla det). Ett stort gäng killar som viftade med och slängde flaggor kors och tvärs. Dom var väldigt duktiga!

Jag måste ta med denna bild också, försökte fota i smyg :-). Det finns speciella vagnar som man har till att transportera sin hund!!! Har aldrig sett det i Sverige. Men det är ju massor av folk som har hundar här i Italien, så det kanske finns fler tillbehör här.

Efter flagguppvisningen gick vi på ett museum, Palazzo Mazzetti, och kikade på fina målningar.

Tävlingen föregås också av en enorm parad där det går över 1200 personer, en mängd hästar (många väldigt oroliga som tuggade fradga så det skvätte om det), några oxar och ett antal levande fåglar. En massa trumslagare och trumpetare och väldigt många flaggviftare. Vi stod vid starten av paraden, det tog en timme innan sista ekipaget hade passerat.

Jag trodde att de vackra dräkterna återanvändes år från år, men nu har jag läst att varje comuni får ett nytt historiskt tema att gestalta varje år. Under vintern fixar byns skräddare alla dessa fantastiska dräkter genom att studera gamla tavlor och vägg- och takmålningar. Det är ett enormt arbete att hitta tyger och tillbehör och att återge alla frisyrer. För att skapa en dams klänning kan det behövas upp till tolv meter sammet!!! Då funderar man ju på vad som händer med alla dessa dräkter när paraden är över!?

Här kommer några bilder från paraden. Kolla in de otroligt vackra dräkterna:

Sen var det dags för själva hästkapplöpningen. Detta är en mycket gammal tradition, jag har läst att den första noteringen från tävlingen kommer från år 1275, då stod fajten mellan Asti och Alba (om jag fattar det rätt). Nu är det alltså mellan 21 olika comuni. Banan har gjorts iordning på en piazza mitt i Asti. Det har fraktats hit mängder med sand eftersom hästarna inte kan springa på asfalt. Det har också byggds läktare runt om banan. Vi hade köpt sittplatsbiljetter där man skulle kunna se starten. Men det var inte helt sant, vi skymtade starten en bit bort i en kurva, skymd av ett stort träd. Men det är i alla fall jätteskoj att ha varit här. Det var ett himla liv på publiken. Vi hamnade mitt emellan fansen för två av den 21 grupperna som tävlade. Det sjöngs och det hejjades. Och vilken oreda det var vid starten, vi fattade aldrig vad som avgjorde att hästarna släpptes iväg. Rätt som det var sprang de iväg och det blev avblåst för tjuvstart minst en gång per lopp. Det var tre lopp med 7 hästar i varje, från varje lopp gick sen 3 hästar till en senare final.

Det var svårt att fota hästarna när de susade förbi. Ryttarna hade så konstiga hjälmar och kläderna såg lite udda ut. Nu ska det ju erkännas att jag nog aldrig sett någon hästkapplöpning tidigare, så det kanske är helt normalt. Numret på hästen var målat i vit färg på baken.

Innan finalen var det en lååååång paus och då var det dags för flaggviftning igen. Hahaha, nu var vi lite less på dem.

I finalen var hästarna från båda de lagen vi satt emellan med. Ni kan ju tänka er vilket liv det var :-). Ingen av dessa lag vann dock. I varje lopp var det minst en ryttare som föll av hästen. I finalen fick ryttaren som fallit av bäras ut på bår. De red barbacka (som förr i tiden) så det kanske är svårt att hålla sig kvar!

Vi var väldigt nöjda med dagen och åkte hemåt efter att ha handlat lite mat i en kvällsöppen affär. Det är inte så kul att köra mörkerkörning här ute på landet. Smala vägar utan belysning och helt utan vägren och då dessa italienare som kör som galningar. Det blir riktigt kolsvart vid åttatiden på kvällen.