Författare: CarinaÅ

Onsdag

Idag skiner solen igen. Vi får frukost ute på värdparets stora balkong. Utsikten är underbar!!

Vi säger hej då till Dino och Flora.

Halv tio åker vi mot resans nästa mål som är Rovinj i Kroatien. Vi får inte checka in förrän mellan klockan fem och sex, så vi har inget bråttom, det är bara ca 40 mil. När vi passerat Venedig känner vi att vi behöver en paus. Jag fick inget kaffe imorse så jag är väldigt kaffesugen.

Bengt kollar på kartan medan jag kör och hittar en ort som ska ligga vid havet. Jag svänger av motorvägen och vi letar oss fram med hjälpa av GPS:en. Jag hoppas det är en liten pittoresk italiensk stad där vi kan få en kaffe.

När vi närmar oss havet förstår vi att detta inte alls är någon liten pittoresk småstad. Lido di Jesolo, som staden heter, är en enda lååång sandstrand med hotell efter hotell och en gata med en massa restauranger och affärer. Vi parkerar bilen och går ner till stranden. Herreguuud va många solstolar!! Vi har aldrig sett något liknande. Säsongen har inte kommit igång ännu, många av hotellen har inte öppnat så det är nästan folktomt på stranden.

Bengt googlar och ser att stranden är 12 km lång och solstolarna står i 12 rader ner mot havet, alltså…… hur många kan det vara?? Jo, ungefär 20000 stolar. Här skulle jag inte vilja vara när det är högsäsong! De flesta turister som är här nu verkar komma från Tyskland eller Österrike.

Vi sätter oss på en servering och dricker kaffe och en toast, klockan har blivit halv ett så det blev nåt mitt emellan elvakaffe och lunch.

Innan vi åker vidare slinker vi in på en pub och tar något att dricka. Bengt hittar en god öl och jag tar en glassdrink (vaniljglass och soda).

Vi fortsätter motorvägen mot Kroatien. Det är massor av långtradare, mycket värre än i Tyskland. Innan vi kommer till gränsen mot Slovenien stannar vi på en mack och köper ett vägskattemärke som man måste ha synlig i framrutan när man kör i det landet. Det kostar 15 euro för en vecka (det minsta man kan köpa).

Vi hade förväntat oss att visa passen när vi åker in i Slovenien, men där finns ingen gränskontroll alls. Däremot måste vi stanna och visa passen när vi åker ut ur landet.

Sen kör vi bara några hundra meter innan vi kommer till nästa kontroll. Det framgår inte vad som ska hända, bara att vi ska stanna vid en kur där det sitter några män. Vi funderar om vi kanske ska betala någon avgift. Men…. det är passkontroll igen, nu för att vi åker in i Kroatien. Såklart :-).

Vi har knappat in adressen där vi ska bo på bilens GPS och det är lätt att hitta. Vi ska bo i ett villaområde drygt en kilometer från centrum av Rovinj. Vi hoppar ur bilen och ringer på en dörr. Men ingen öppnar, det verkar helt dött. Bengt har telefonnummer till hyresvärden så han skickar ett meddelande om att ”vi är här nu”. Han får inget svar. Efter en stund kommer det en tjej på cykel som går in på gården till huset. Hon frågar om vi söker någon och vi berättar att vi har hyrt en lägenhet och att vi söker Popovic. Hon är helt frågande, det finns ingen med det namnet i det här huset! Nu blir vi lite, lite oroliga. Vi har ju redan betalt för fem nätter, har vi blivit blåsta?? Men vi har ju bokat via förmedlingen HomeAway och det har ju alltid fungerat tidigare.

Tjejjen går och pratar med grannen, men inte heller hon känner någon Popovic. Men hon säger att vi själva ska gå och prata med henne. Grannen är en dam i vår ålder som är vansinnigt stressad. Hon väntar själv hyresgäster!!!! Vi har en bild på huset där vår lägenhet ska ligga och nu ser vi att det är det huset där vi just står. Nu blir det väldigt rörigt innan vi rett ut att det är oss hon väntar på. Hon säger gång på gång att hon INTE är Popovic!! Hon springer in i huset och hämtar dokument och vi får hämta passen så att hon kan jämföra och försäkra sig om att vi verkligen är vi! Och hela tiden är hon så stressad. Men sån tur att hon pratar bra engelska.

Det är rätt gata, men i vår bekräftelse står det att lägenheten ligger på nummer åtta vilket är fel, vi ska bo på nummer tio. Efter en stund ringer Popovic och verkar rätt så förvirrad. Bengt försöker avfärda det hela med att vi nu redan är i lägenheten. Vilken lägenhet undrar han? Hahaha fy va struligt! Bengt lyckas avslut samtalet med att han ska skicka ett mail och förklara. Popovic är en administratör på HomeAway, så varför vi fått hans namn fattar vi inte!

Vi installerar oss i lägenheten som ser bra ut. Sen åker vi till affären och handlar. Vi orkar inte leta efter någon restaurang ikväll, Bengt snor ihop en pasta carbonara som smakar jättebra.

Så här har vi åkt idag, det blev ca 44 mil. Avstickaren till badorten är inte med på denna karta.

Karin – det är ingen ordning på vädret nu för tiden. Men nu verkar det i allafall som att värmen kommer tillbaka till oss igen 🙂

Tisdag

Nej, va trist! Det regnar idag. Vi äter frukost och funderar över vad vi ska hitta på. Vi bestämmer att åka till någon liten stad vid Gardasjön.

Vi avvaktar en stund, regnet har avtagit något och vid halv elva ger vi oss iväg. Vi börjar med att leta efter en vingården Villa Spinosa där en Löddebo (och CGI:are) övernattade i förra veckan och tipsade om att dom har goda viner. Det är inte lätt att hitta dit, och när vi väl är framme så hittar vi inte entrén. En pil visar vägen till parkeringen, en mycket smal kostig, vi chansar och åker in på den. Strax möter vi en traktor! Det ryms inte två fordon i bredd, så Bengt får backa en bra bit. Har man inte tak på traktorn och det regnar kan man ju alltid använda ett paraply :-).

Vi vänder och åker in på en privat parkering och där blir vi efter en stund insläppta i vinkällaren. Det är inte de godaste vinerna vi smakat under denna resa, men den yngsta Amaronen smakar fint.

Sen åker vi till Gardasjön och stannar i Bardolino. Vi hade tänkt besöka denna stad förra året, men det hann vi aldrig med. Då var vi i Sirmione som påminner väldigt mycket om Bardolino och även Lazise där vi var häromdagen ser ungefär likadan ut. Mycket turister, massor av restauranger och många små affärer. Nu regnar det bara lite, lite, men 13 grader är kallt, brrrr!

Vi går in på en restaurang som ligger nere vid hamnen och beställer varsin sallad. De finns en gasolvärmare på den inglasade altanen, men de står så långt från oss så vi känner tyvärr inte av den sköna värmen den utstrålar.

Vi beställer varsin sallad och mineralvatten. Vin??? undrar servitören och vi svarar nej. Han ser lite förvånad ut, vilken skillnad mot i Sverige, inte ofta man får frågan där om man vill ha vin till lunch :-). När man tittar sig runt är det faktiskt bara vi som inte dricker vin. Salladerna smakar hyfsat bra, men tomaterna är hårda och räkorna små och få.

Vi går längs strandpromenaden, nu har regnet upphört.

Vi går in i kyrkan San Nicolò e San Severo som är byggdes mellan 1830-1844.

På väggarna är det långa djupa sprickor! Det känns ju inte så bra, kanske är det skador från någon jordbävning??

Vi avslutar vistelsen i Bardolino med en fika. Jag slår till på en kaffedrink.

Jag tar en pistacchio café. I botten är det en chokladkaka indränkt i starkt kaffe ovanpå den en pistagekräm och överst vispad grädde med hackade pistagenötter. Ni ser ju på bilden hur nöjd jag är. Trots att jag har både kofta, jacka och schal, hahaha! Nu är jag ju överdrivet frusen (påstår en del) som ni ser på bilden sitter mannan bredvid mej i tshirt!

Vi hör människor som pratar tyska överallt! De flesta är i vår ålder, alltså panchisar. När vi kollar parkeringen är de flesta bilarna tyskregistrerade. Av 20 bilar på den parkering där vi står är 15 tyska och 1 från Nederländerna, bara 3 från Italien å så våran svenskregistrerade :-).

Ikväll är det sista kvällen i Italien för denna gång. Vi går ner till den närmaste krogen som är en pizzeria och ligger ca 4 minuters promenad från vårt boende. Det blir den billigaste middagen hittills. Två pizzor, en öl, en kvarts liter karaffvin och två espresso gick på 20 euro inklusive ’coperto’ (=bordsavgift). Det smakade dessutom väldigt bra.

Åke skickar fin bild från Gammellandet, oj vad mycket bättre väder det är i Sverige än här just nu. Men det är ni värda ;-).

Swante – du har väl hört talas om att ”Marknaden styr”, det är bara att hänga med, är det marknad så går man dit!! Och…. man behöver kontanter (när man är utomlands) det får man också stå ut med :-).

Måndag

Frukosten serveras klockan nio hos hyresvärden. Vi bor i nedre våningen på ett suterränghus och ägarna, Flora och Dino, några år äldre än vi, bor i de två våningarna över oss. Vi får sätta oss vi deras matbord. Vid en första anblick blir man lite förskräckt, det finns bara sötebröd, päronjuice och yoghurt. Inga av mina favoriter. Men sen frågar Flora om vi vill ha te eller kaffe och förklarar att hon håller på att rosta bröd. Hon dukar fram salami och några ostskivor och steker ägg och bacon till Bengt (jag tackar nej). Till sist kommer hon fram med varsin stor söt bulle som hon pudrat massor av florsocker på, den vill vi ju egentligen inte ha, men jag tycker det är så svårt att inte äta upp, när man ser hur stolt Flora är över dessa söta bullar.

Det är grått ute och har regnat tidigare på morgonen, här är utsikten från frukostbordet.

Vi hämtar jackorna i bilen och tar en promenad ner till staden Negrar. Det är en brant backe ner till staden, det tar bara drygt 5 minuter att nå centrum. Det är marknad i stan, hahaha, marknad IGEN!!! Det kommer en liten regnskur medan vi går där, men sen skiner det upp och blir hyfsat varmt.

Vi köper ost hos samma kille som vi handlade av förra året.

Det blir ingen mer shopping vi sätter oss ner på ett kondis istället och tar en kaffe. Det är svårt att välja bakverk, det finns hur många sorter som helst.

På eftermiddagen åker vi för att köpa vin. Vi kanske är lite tråkiga, men vi väljer att åka tillbaka till samma vingårdar där vi handlade förra året eftersom vi gillar deras vin så bra.

Först åker vi till Recchia som ligger högt uppe bland vinodlingarna. Vi provar två av deras viner och köper några flaskor.

Här kan man köpa vin per liter också, direkt från tankarna som syns till höger på bilden nedan. Då kostar ett rött vin från 2017 1,60 euro per liter!! Undrar just hur det smakar. Kanske ett alldeles utmärkt ’vardagsvin’.

Sen åker vi till Le Bessole, där vi handlade första gången 2013. Sen har vi handlat där ytterligare i tre år. Vi gillar verkligen deras Ripasso och Valpolicella classico. Dom har flyttat till nya lokaler så vi får maila dem och fråga efter den nya adressen.

Det blir dyrt att vara på resande fot, men vi håller väl på så länge pengarna räcker :-).

Efter att ha slöat hemma en stund går vi ner till centrum för att äta. Det finns inte så många ställen att välja mellan, detta är ju en liten stad. Men vi hittar Rose e Basilico, en trevlig restaurang som ser helt nyrenoverad ut. Bengt äter pasta vongole, jag tog pasta med svärdfisk, tomater och stekt ost. Bengts vongole är den bästa han ätit på länge med väldigt mycket smak och många musslor. Min mat är också god, men det är alldeles för mycket pasta, jag blir tvungen att lämna en hel del.

Söndag

Duschen i denna lägenhet är verkligen higt tech. Det tog en stund innan jag fattade hur jag skulle få vatten ur själva dusch-handtaget, alltså helt normalt. Men den är superbra, mycket vatten och varmt.

När Bengt går ut för att köpa mackor till frukost är det massor av bilar på torget, Camaro och Corvette. Det ska visst vara någon kortege idag.

Vi packar ihop alla våra pinaler och lämnar lägenheten. Bilarna står kvar på torget men vi tänker kolla på dem när vi lämnat väskorna i bilen. Det tar oss väl en kvart att går till bilen och packa in väskorna och gå tillbaka till torget och suck, då är alla bilarna borta utan att vi hört ett ljud av att de startat och farit iväg.

Vi får inte tillgång till vårt nästa boende förrän efter halv sju ikväll så vi stannar kvar i Carpi på förmiddagen. Vi hittar Carpies äldsta kyrka, Pieve di Santa Maria in Castello detta la Sagra, från 752.

Sen går vi vidare mot museet. I en portal finns namnen på soldater som stupade i första världskriget. Det måste vara de som kom ifrån Carpi.

Stupade i första världskriget.

I ett av muserna finns minnen från förintensen. När utställningen invigdes 1973 kom det över 40000 besökare till Carpi.

 

Det är en fin utställning, men jobbig att se. Vi tog inga kort på de verkliga bilderna från lägren. Överallt på väggarna finns små skrifter som fångarna skrivit och som återfunnits i lägren. Tyvärr fanns ingen engelsk översättning.

I en av salarna finns namn på italienska medborgare som blev deporterade. Inspriptionerna har gjorts på färsk cement, en teknik som används för att få en speciell färgton på skriften ’koagulerat blod’.

Det finns även en del konstverk av kända konstnärer, bla Picasso.

Utanför står sexton sex meter höga betongpelare med namn på 60 nazistiska koncentrations- och utrotningsläger. Vid varje pelare har det planteras mörkröda rosor.

När vi kommer ut i solen på torget igen går det några personer i vackra dräkter mot kyrkan. Vi vet inte vart dom ska eller varför de är klädda på detta vis, men fina är dom. Bengt ber om att få ta en bild och det går bra.

Efter utställningen pustar vi ut med en kopp kaffe med tillbehör.

Det har samlats en massa människor runt en cykelparkering på torget och polisen är på plats och har spärrat av ett litet område kring cyklarna. Det är en bisvärm som rymt och som lockats att stanna på en gul cykel. Det är tusentals bin, en hel hög som sitter på cykeln, de flesta på en av väskorna.

Det kommer en man för att fånga bina. Han klär sig i bifångarkläder och har med sig en stor låda och en dammsugare (typ). Så börjar han sakta suga in alla bin i lådan. Det tar väldigt lång tid, hela tiden susar det bin i luften omkring honom. Det är kul i Italien, det händer saker hela tiden :-).

Efter lunch åker vi norrut. Vi har hört talas om en liten stad som heter Bussolengo där det ska vara trevligt. Det ligger på vägen till boendet. Men det är söndag idag och klockan är halv tre så det är nästan helt dött i staden. Vi går runt för att hitta någonstans att äta, men det finns inte ett enda matställe som är öppet.

Vi går förbi kyrkan och hör sång därifrån så vi smyger in. Där inne pågår en gudstjänst. Det är ett väldans liv, alla sjunger och verkar ha trevligt. De står i en ring framför tre predikanter och dansar. Det är verkligen stor skillnad på ljudnivån här och under en svensk gudstjänst.

Men innan vi åker vidare vill vi ha något i magarna. Vi hittar en serveringen som har varma mackor, så det får det bli.

Klockan är fortfarande alldeles för lite för att vi ska få tillgång till vårt nya boende. Vi ser att Gardasjön ligger helt nära. Vi knappar in Lazise på GPS:en och kör dit, det tar bara 20 minuter.

Ytterligare en mysig liten gammal stad, men oj va mycket turister, mest tyskar. En del skyltar vid affärerna är skrivna på tyska. Vi går en stund längs strandpromenaden.

Det drar in mörka moln och efter en stund börjar det regna så vi går tillbaka till bilen igen.

Nu kör vi mot Negrar där vårt nästa boende ligger. När vi kommer fram regnar det rätt så kraftigt och åskan mullrar. Vi lämnar väskorna kvar i bilen och går för att få våra nycklar.

Vi stannar inne på rummet och väntar på att det ska sluta regna vilket det gör så småningom så vi kan hämta in våra resväskor.

Ännu en händelserik dag i Italien är slut.

Och så har vi hamnat på festivalens facebooksida från igårkväll!!

Så här har vi åkt idag, det blev ca 10 mil. Den lilla avstickaren till Gardasjön är inte med på kartan.

Elisabeth!!! Den där jackan fanns bara i ett exemplar och det var på marknaden i Santa Maria. Jag letar överallt där vi är, men den FINNS INTE!!! Hahaha, gissa om jag ångrar att jag var så velig och inte kunde bestämma mej!

Lördag

Ååå, fy vilken hård säng!! När vi kom igår tyckte jag att den så så härlig ut, men ack nej, hård som vanligt. Bengt tycker den är bra!

Det ingår ingen frukost här eftersom det är en lägenhet så Bengt går ner på torget och köper ett par mackor. Kaffe och te finns i lägenheten.

När vi parkerade igår hittade vi ingen information om betalning, så vi förutsatte att det var gratis. Man blir ju lite misstänksam, parkeringen ligger väldigt centralt, tänk om vi missade någon skylt. Vi börjar dagen med att promenera tillbaka till parkeringen. Bilen står kvar och inga böter. Jag frågar en kvinna som också parkerat där och hon bekräftar att det faktiskt är gratis!

Det är marknad i stan idag. Hela torget är fullt av försäljare. Såklart måste vi kolla där (Swante – vi tröttnar aldrig på marknader :-))! Det är massor av folk och redan väldigt varmt. Det  blir faktiskt lite shopping, även för mej. Bengt handlar ju alltid…… idag en skjorta, strumpor, en adapter och några trasor han ska ha att torka bilen med. Senare på dagen köper han shorts i en affär!

Vi tar en titt in i kyrkan Basilica Cattedrale di Santa Maria Assunta som är stor och mäktig med vackra målningar och en stor kupol. Carpi är biskopssäte och kyrkan invigdes 1791. Byggnaden skadades av jordbävningen i området 2012 och öppnades igen för allmänheten den 25 mars 2017.

Vi vandrar omkring bland de gamla fina byggnaderna. I ett stort hus finns några museer och ett bibliotek.

Det verkar vara en massa förberedelser för något stort ikväll. Bengt mailar hyresvärden och frågar vad som är på gång. Han svarar direkt att ikväll är det Notte Bianco, en stor återkommande fest. Vilken tur vi har, vi verkar hamna på lite av varje trevligheter när vi är ute å far.

Det är inte så lätt att hitta något att äta när man är hungrig vid tretiden på dagen. Men en god sallad kan man alltid få.

Vi går upp på rummet en stund och samlar krafter inför kvällen. Vi hör hur det börjar spöregna och tycker så synd om arrangörerna, det har ju varit toppenbra väder under dagen. Sol och varmt! Vid sjutiden har regnet iallafall upphört och vi går ut på torget. Den stora hoppborgen har man fått ta ner, men annars är det full fart. De flesta affärer är öppna och serveringarna har ställt ut extra bord och bänkar. Det är ganska mycket folk. Vi hittar en servering där det finns ett par lediga platser, vi slår oss ner och beställer varsin spritz och till den får vi lite tilltugg. När man kollar på bilden nedan, kan man tro att jag hävt i mej halva min spritz innan Bengt ens hunnit smaka på sin men så är det inte!! Jag klantade mej och stötte till bordet så mitt glas välte! Det är blött överallt och jag halkade med foten när jag skulle resa mej upp för att ta fotot. Synd på så goda droppar 🙂

Det spelas musik överallt, ljuden går nästan in i varandra. Det är lokala förmågor och kvalitén är både bra och mindre bra. Det blir mer och mer folk.

Vi försöker ta oss fram till ett matstånd där dom säljer bröd med olika fyllning. Det är närmast kaos. Alla går före i kön! Personalen svettas och gör sitt bästa. Till slut lyckas vi få varsin piadina med salsiccia och lite grönsaker och till det en fulöl. Man får leta sittplats bland alla bänkar och bord. Det är så mycket folk i alla åldrar. Ovanligt att se så många små barn ute så här sent. Men alla verkar glada och nöjda.

På den stora scenen är det nu modevisning. Det är barn som visar barnkläder. Klockan är över tio. Dom är så söta, en del väldigt blyga och andra dötuffa. Dom går fram två och två och sen avslutas det hela med att alla får gå fram tillsammans. Viktor och Laura, minns ni när ni var mannekänger för Bittes barnkläder :-).

Det är dånande hög popmusik. I Sverige är vi ju så noga med att barnen ska ha hörselskydd när det spelas så hög musik, men här bryr man sig inte om det.

Vi lyssnar en liten stund till ett gäng gubbar som spelar jazz. Men vi är rätt trötta så vi går upp till lägenheten och lägger oss och kollar lite på mello. Röstningen ska precis starta. Det går ju bra för Sverige! Men herreguud, så blir det reklam mitt i röstningen! Då ger jag upp och försöker sova.

Det är både bra och dåligt att ha en lägenhet mitt på torget. Ikväll är det inte så bra eftersom musik och tjo och tjim hörs väldigt väl inne hos oss, trots att fönstren är stängda.

Fredag

Klockan halv tio lämnar vi huset i Monteverdi Marittimo. Det är en härlig morgon, soligt och varmt. Vi har ätit frukost och packat det sista. Bilen är redan rätt så full! Vi meddelar hyresvärden att vi åker och han hälsar oss välkomna tillbaka. Kanske kommer vi tillbaka, allt har varit bra förutom att det varit rätt så fuktigt i huset. Det känns när man packar ner kläderna som hängt i garderoben! Men det har ju regnat lite till och från, så det kanske inte är så konstigt.

Vi har bestämt oss för att stanna till vid en vingård som ägs av ett svenskt par. Gården ligger en bit utanför staden Volterra. Det är ca 5 mil till gården och det ska ta drygt en timme. Bengt googlar på adressen, men när vi kommer fram till där vi ska svänga av den stora vägen blir vi tveksamma, det står privat väg och den är väldigt smal. Vi stannar och googlar igen, nu får vi ett annat förslag som vi följer. Vi åker på en vansinnigt smal väg, men så småningom kommer vi fram till baksidan av vingården och möts av en låst grind utan ringklocka eller telefon. Vad gör vi nu? Vi är ju så nära! Långt bort ser vi en annan väg som går till framsidan av vingården, frågan är hur man tar sig dit. Vi åker tillbaka till den stora vägen och svänger av där vi tidigare vände, där det står privat väg. Efter en stund kommer vi fram till gården och på denna sida är det ingen grind.

Vi parkerar bilen och går fram till en man som står och pratar med två ungdomar. Det visar sig att det är Michele som är agronomist och ansvarig för produktionen av vin och olivolja på MonteRosola som gården heter. Ungdomarna kommer från Frankrike och är precis som vi intresserade av att prova deras vin.

Vi får en intressant föreläsning om gårdens utveckling av Michele. När svenskarna Ewa och Bengt Thomaeus köpte gården, 2013, producerades 10000 flaskor vin. Nu investerar familjen ca 70 miljoner svenska kronor och räknar med en produktion på 150000 flaskor. En helt ny produktionsanläggning byggs upp, den beräknas vara klar under hösten 2018. Det är ett mäktigt bygge som ska vara självförsörjande på vatten och värme. Inga kemikalier eller bekämpningsmedel används i vingården eller olivlunden. Vi promenerar till familjens privata hus som är superfint. En mycket gammal gård som är varsamt renoverad. Det är där inne vinprovningen äger rum.

Det känns lite konstigt att kliva in i deras privata hem (dom själva är inte hemma), men det är hel ok enligt Michele. I familjens vardagsrum finns en miniatyr av nybygget.

I deras kök får vi prova tre av gårdens viner. Alla smakar bra och olivoljan är supergod. Dom har ytterligare ett vin (som vi inte får prova), det finns på Systembolaget och heter Indomito.

När vi är klara med provningen kommer ägarna (Bengt och Ewa) hem. Dom är väldigt trevliga och verkar vara enkla människor. Dom kommer med matkassar från affären och väntar besök från Sverige senare idag. Vi pratar en stund och det visar sig att Bengt  varit i Härnösand och jobbat en del, han undrar om vi känner familjen Byström? Hahaha det känns lite dumt, sååå litet är ju inte Härnösand så att det bara finns EN familj Byström och vi känner ju verkligen inte alla där. Dom jobbar i alla fall med Logosol och det företaget känner vi ju till. Enligt Ewa trivs dom väldigt bra i Italien, men de har kvar en lägenhet i Stockholm och ett hus i Norberg där de bor under vintern. Bengt berättar att italienarna är positiva till att de tagit över gården (trots att de är utlänningar). Det är inte så många italienare som vågar satsa, man pratar fortfarande om kris och arbetslösheten är hög.

Sen vill han visa oss sitt nyaste förvärv…. en skärmaskinernas Rolls Royce!! Han är jättestolt över den och tar fram en salami som han skär tunna skivor av och vi får smaka. Frun bara skrattar!!

Vi köper några flaskor vin och en olivolja (usch, det är dyrt!!) och säger hej då. Dom hälsar oss välkommen tillbaka nästa år då vi ska få en guidad tur i den nya produktionsbyggnaden :-). Vid ingången till huset finns en installation som återfinns avbildad på etiketterna till vissa av deras vinflaskor. Det var lite svårt att förstå allt som Michele berättade (hmmm, man borde bli bättre på engelska) men symboliken var ungefär att det inte är någon jämvikt mellan det vansinnigt tunga ankaret och den förhållandevis lätta stenen, men i gårdens produktion råder en bra balans mellan naturen och produktionen.

På vingården står ett konstverk i form av en jättestor ring. Det finns flera likadana konstverk i trakten. Det var konstnären Mauro Staccioli som uppförde originalet till OS i Seoul 1988, där det fortfarande finns kvar. Konstnären föddes i Volterra men flyttade till Milano där han dog i januari 2018. Då fick vi en förklaring till dessa ringar som vi såg på väg från Siena, Elisabeth och Åke!

Vi åker vidare genom väldigt fin natur. Böljande åkrar där man odlar spannmål.

Vi stannar till vid en servering efter vägen och äter lunch. Bengt äter risotto med svamp och bläckfisk och jag tar fisk med stekt polenta och nåt rött snurr ovanpå.

VI är framme i Carpi klockan 17 och träffar hyresvärdens fru Gloria (som bara pratar italienska). Hon visar oss lägenheten (Agora 32) och ger oss nycklarna. Snacka om kontraster mellan detta och det senaste boendet, det är det som är kul! Denna lägenhet är supermodern, ljus och mycket trevlig med ett stort badrum. Lägenheten ligger precis vid torget, så centralt man kan komma.

Lite snacks bjuder dom på också! Men ärligt talat hade vi uppskattat en stor flaska vatten mycket mer :-).

Vi packar upp alla kläder för att lufta dem och få bort känslan av fukt, slöar en stund på rummet innan vi går ut. Vi har varit här ett par gånger tidigare och alltid gillat staden, men aldrig sovit över. Det ska bli kul att utforska den lite bättre, vi ska bo här i två nätter. Ikväll blir det en promenad och sen en pizza som är precis så god som de italienska pizzorna brukar vara. Tunn och spröd botten med gott ’pålägg’.

Det blev väldigt mycket skrivet idag! Kanske orkade ni inte läsa allt :-). Vad händer därhemma? Har snöberget smält i Sundsvall ännu???

 

Torsdag

Soligt hela dagen, men lite blåsigt. Det har inte varit mer än 20 grader i skuggan, men solen är så stark så vi sitter mest under taket på altanen.

Dagens händelse är att Bengt varit hos handlaren och sagt hej då för denna gång och handlat lite lunch och middagsmat. Dom hälsade oss välkomna tillbaka nästa år igen. Inga andra utflykter gjorda. Jag har städat lite och så har vi packat inför morgondagens förflyttning norrut.

Viktor kom i alla fall hem till Stockholm igårkväll :-).

Nu är det så tyst här. Saknar honom och Elisabeth och Åke!!!

Det är verkligen en jättestor tomt som tillhör huset, lite synd att gräset är så högt. Man vill helst inte gå omkring utan ordentliga sockar och skor, man vet ju inte vad för slags kusar som kryper omkring i gräset. Jag kan förstå att dom i reklamen för huset nämner att det är lämpligt för hundägare att hyra. Då kan dom ju släppa sina odjur fria eftersom tomten är helt inhägnad.

Elisabeth har skickat en bild från Östersjäland. Det är den lilla smala ån som rinner förbi huset där vi bodde som nu är översvämmad. Så himla mycket vatten, det ser ut som en sjö. Det vore väl fint om det alltid var så mycket vatten.

 

Onsdag

Väckarklockan ringer 07.00. Efter frukost hoppar vi in i bilen och kör mot flygplatsen i Pisa. Viktor har en standbybiljett till München med avgång klockan 12.40 som han hoppas komma med på. När han kollade igår fanns det lediga platser.

Vi är framme på flygplatsen redan halv elva och där släpper vi av Viktor och håller tummarna för att han kommer med till München.

Sen får vi en släng av hemlängtan och åker in på Ikea som ligger precis intill flygplatsen. Det ser precis ut som i Sverige. Det känns jättekonstigt att gå där bland möbler och prylar som har svenska namn när man samtidigt bara hör italienska från kunderna och från högtalaren.

Vi tar en fika, här skiljer det sig från Sverige. Det är bara chokladbollarna som är lika, här kallas de ”dolce svedese”.

Inne på toaletten finns en vägghängd liten sits där man kan spänna fast ett barn medan man gör vad man ska. Så fiffigt! Nu är det ju jättelängesen jag var på Ikea i Sverige, men jag tror inte detta finns där hemma??

Medan vi sitter och fikar ringer Viktor. Det ska liksom strula med flygresorna för vår familj nu! Avgången till München är inställd! Suck! Men Viktor lyckas hitta en flight med Ryanair till Frankfurt. Där finns plats, så han köper en ordinarie biljett och hoppar på den. Nu är han i allafall på väg hemåt. Från Frankfurt går det fler avgångar till Stockholm, så någon måste han väl komma med på. Men det får vi veta imorgon :-).

Vi kör söderut och funderar på att stanna till i Livorno för att äta lunch. Men när vi kommer in i staden känns den stor och stökig och inget mysig alls så vi åker rakt igenom.

När jag nu läser om Livorno tror jag att vi kanske missade en rätt så trevlig stad. Vi får besöka den en annan gång. Det finns ett talessätt som på svenska säger ”kom till Livorno och gör som du vill”. Befolkningen här anses öppensinnad eftersom staden historiskt sett har varit en oas för människor som på ett eller annat sätt förföljts eller inte passat in på grund av sin politiska åsikt, sin religion eller ras. Väldigt bra mat ska det finnas här också.

På utfarten kör vi igenom ett kvarter med mycket speciella hus.

Vi fortsätter utefter kusten och stannar till i Cecina och äter en glass. Det är nästan helt öde på stranden. Vi går ut på en liten stenpir, det är varmt men lite blåsigt. Vattnet känns faktiskt inte alls kallt.

Vi åker hemåt. Det blir en varm och skön kväll, men åskan hörs i närheten.

Ikväll hörs och syns inga svalor! Kan dom redan ha lämnat sitt bo? Flugorna vi hade igår är också borta.

Det blommar på Örnvägen. Lisbeth skickar så fina kort, lite hemlängtan får man faktiskt.

Tisdag

Idag är ingen vanligt dag…. idag är det Viktors födelsedag. Å så jätteskoj att han är här hos oss så vi får fira den tillsammans! Det är varmt redan på morgonen så vi äter frukost ute på altanen.

Vi åker till San Vincenzo och tar en födelsedagsfika och kollar på alla fina båtar. Vi var ju här i förra veckan också, så vi vet att det är en trevlig liten stad. Det är jättefint väder, solen skiner och det är varmt.

Det är ju inte bara Viktor som har födelsedag, Ingalill fyller också år idag. Vi ringer och gratulerar henne och försöker sjunga, det går sådär :-).

Vi går längs den långa gågatan och tittar lite i affärerna som är öppna. Jag provar ett par shorts i linne som sitter löst och ledigt, dom köper jag. Viktor hittar en fin täckväst som han får som födelsedagspresent av oss.

När vi är nöjda med havet åker vi upp i bergen till Castagneto för att äta lunch. Vi går omkring och njuter av den vackra utsikten och hamnar så småningom på samma samma servering där vi åt med Åke och Elisabeth i förra veckan. Idag är vi här lite senare på dagen, så många restauranger är redan stängda för siesta. Viktor och jag tar ’dagens’. Han tar pizzan som är bianco med tryffel och tomat och jag tar soppan som innehåller bönor, linser och matvete (tror jag det är), den är väldigt kryddstark. Bengt äter pasta med svamp. Gott!

Det börjar bli lite molnigt och vi hör åska på håll så vi vänder hemåt. Det är så fint efter vägarna (som jag säkert sagt tidigare), så mycket blommor. Vallmon lyser röda. Tyvärr är det svårt att stanna för att fotografera eftersom man oftast har en italienare tätt bakom sig. Man vågar inte bromsa in hur som helst.

På eftermiddagen sitter vi ute på altanen, men framåt kvällen kommer det massor av flugor (typ vanliga svenska flugor) som surrar runt oss. Vad kan det bero på? Det har vi inte haft tidigare. Kanske är det för att regnet hänger i luften? Vi får äta middag inomhus.

När man kollar ut i det lilla fönstret i tvättstugan ser man ett svalbo med ett par svalor. Dom flyger in och ut hela tiden. Fönstret är smutsigt, så bilden blir inte så bra. Man kan ana en svala i boet i allafall.

Viktor packar ihop sina prylar, imorgon åker han hem igen.

Måndag

När vi vaknar, senare än vanligt, är det dimma ute så vi äter frukost inomhus. Men när klockan är elva blåser dimma och moln iväg och det blir soligt.

Idag latar vi oss. Sitter i solen och läser. Det är så himla kul att ha Viktor här!

Bengt och Viktor åker upp till handlaren i byn och handlar lunch och middagsmat. De blir emottagna med öppen famn, Bengt är ju lite känd nu och dom blir jätteglada över att träffa ”sonen Viktor”. Det blir provsmakning av både skinkor och korvar :-). Han är verkligen härligt, mannen som äger affären. Dom har upptryckta reklambroschyrer och vi har sett reklam för just denna butik efter vägen flera mil härifrån.

Vi får en present också, en chokladkaka med hasselnötter i folieform!

Vi har ju en källa där det rinner vatten från bergen precis utanför vår grind. Idag kom grannens hund och tog sig en slurk. Bilden blev inte så bra, Bengt smög fram för att inte skrämma den. Jag tycker nästan det ser ut som en björn :-).

På kvällen stannar en liten bil med flak utanför grinden. Ut kommer en äldre dam och ropar att hon är ”la mama Andrea”. Det är alltså mamman till hyresvärden Andrea. Vi hejjar på henne och tror att hon ska hämta vatten, men hon sträcker upp en vinflaska och säger nåt på italienska (hon kan ingen engelska). Vi går och öppnar grinden och hon ger oss en flaska inslagen i julpapper och förklarar att det är sött vin, vi får också en påse som innehåller skorpor som ska doppas i vinet. Så himla gulligt!!

Vin Santo och biscottiskorpor.

Det blir en jättehärlig kväll. Vi äter middag utomhus och går inte in förrän klockan nio, då är det alldeles mörkt.

Hemresan gick bra, för Elisabeth och Åke, inga förseningar. Elisabeth skickar några bilder på deras hotell i Pisa, det ser ju väldigt fint ut med en härlig utsikt.

Från Åke får vi en bild där vi ser hur det ser ut i Kragom just nu. Härligt – ni har ju ingen snö kvar!! Och vad ljust det är!

Och från Lisbeth kommer en bild på mina fina blommor som kommit igång riktigt bra.