Författare: CarinaÅ

Dags för nytt boende igen, vi flyttar en bit norrut, till La Spezia.

När vi kommer ner till frukost och får vårt bord upptäcker vi att damen som fixar kaffet är samma dam som serverade oss på restaurangen i Montepulciano igår kväll. Vilket sammanträffande!

Det är inte så långt att åka idag så vi har planerat att stanna på en vingård och i någon liten by för att äta lunch.

När jag fyllde 60 år (alldeles nyss) hyrde vi ett hus i Lornano där det också fanns ett par vingårdar som vi besökte. Vi styr mot en av dessa gårdar. Det är en bedrövlig väg den sista biten, smal, krokig och gropig. Det verkar ha regnat en massa för på vissa ställen är det djupa vattenpölar och lera. Bilen blir väldigt smutsig.

Vi går in i vinshopen och handlar några flaskor att ta med hem. Tjejen som hjälper oss är inte speciellt engagerad. Men när vi berättar att vi varit där för några år sedan tinar hon upp. Vi visar ett foto på när vi satt i trädgården och provade vin, hon är rätt så nyanställd så hon känner inte till personen som höll i provningen då. Hon berättar att dom exporterar vin till många länder och hon tycker det är många och krångliga regler just till Sverige. Det är till Villa Aurum i Stockholm de levererar. När vi är på väg ut hämtar hon en flaska rött och ger oss den i present.

Inte långt därifrån ligger den andra vingården, Lornano. Vi skulle inte stanna där….. men när vi nu ändå är här är det svårt att låta bli. Dom har väldigt fina viner.

Sen styr vi mot Volterra. Där har vi aldrig varit tidigare men flera har tipsat om att det är en så fin stad. På vägen åker vi förbi den stora svenskägda vingården Monterosola. Vi var där för några år sedan och träffade de svenska paret som äger gården. Den var då under uppbyggnad och vi fick prova viner i deras egna kök. Nu finns ett nytt fint besökcenter. Förra gången var det svårt att hitta fram till gården, nu har dom verkligen fixat en synlig entré. Men vi bestämmer oss för att inte stanna utan susar vidare mot lunch i Volterra.

Oj, oj vad vi får snurra runt i staden för att hitta en parkering (samma, samma hela tiden). Vi är jättehungriga och väljer den första servering vi träffar på. Det är hyfsat gott och stora portioner.

Vi tycker staden verkar trist, men vi får väl ge den en chans och promenerar gatan fram. Efter en stund kommer vi fram till de fina gatorna. Vi har kommit in i staden från ’fel’ håll. Nu dyker det upp en massa restauranger, barer och små affärer. Mycket trevligt.

Volterra är ytterligare en av alla dessa riktigt gamla italienska städerna. Det finns rester av murar från 300-talet f.Kr. Nu bor här 9517 personer.

Å så var det ju utsikten (igen).

Å så var det ju glassarna (igen)

Mot parkeringen.

Nu sätter vi fart mot La Spezia. Vi passerar Carrara och ser alla enormt stora upplag av marmorblock.

Det kommer en liten regnskur. Sån tur vi ändå har med vädret, det är ju mulet ibland och lite svalt, men vi har nästan aldrig råkat ut för att det regnat när vi varit utomhus.

Vi hittar direkt till vår lägenhet. Vi ska bo ca 10 minuters promenad från centrum. Det ska finnas parkering i närheten av lägenheten och det gör det faktiskt, bara ett kvarter från vår lägenhet hittar vi en plats. Betalning via Easy Park, vilket är bra då kan vi minska eller öka parkeringstiden efter behov.

Nyckeln finns i en låst dosa utanför ytterdörren. Vi har fått en kod för att öppna dosan. Det funkar jättebra. Det finns en hiss i trapphuset, men den är låst och får troligen bara användas av några speciella personer i huset. Vi får ta två halvtrappor för att nå vår lägenhet. Den känns verkligen fräsch och trevlig.

Det verkar vara ett lugnt kvarter, lägenheten är välisolerad så det hörs inga ljud utifrån.

Ikväll äter vi skinka och melon som vi handlade på EuroSpin innan vi åkte in i stan.

Idag körde vi ungefär 26 mil.

Swante: Bengt hälsar att Lasagne med köttfärs är överskattat, geggigt och tråkigt 😉. Hemma gör vi rätt ofta vegetarisk lasagne och lasagne med lax, de gillar han.

—————————————–

Vi har sovit bra i vårt enormt stora rum. Frukosten kallas ’Italiensk standard’. Det går att beställa en större frukost också, men det kostar en hel del. Det går även att beställa vin eller vatten till rummet, eller blommor, allt var väldigt dyrt.

Frukosten består av 2 brioche, 4 små trekantiga fullkornsbröd, 4 små rostade bröd (inplastade), 4 småkakor i en form, 2×2 småkakor i plast, 2 ostskivor i plast, 1 salamiskiva (delad på mitten dvs ½ var), 1 liten ask honung, 3 askar marmelad och flera små paket smör. Vi fick även te eller kaffe. Vilket pyssel, mycket skräp blev det också. Det är nog den sämsta frukost vi blivit serverad i Italien på senare år.

Idag tar vi bilen till Pienza, en liten stad som vi besökt tidigare. Staden är känd för sina goda ostar, framförallt Bengts favorit, Peccorino.

Det råkar vara marknad här idag och den måste vi ju kika lite på, den är alldeles lagom stor.

Det finns många små butiker som säljer ost. Vi går in och kollar i en som verkar ha ett stort utbud. Det är några svenska tjejjer där som också ska köpa ost, vi pratar lite med dem. Bengt bestämmer sig för att köpa en halv mellanlagrad peccorino. Den ska han förtära tillsammans med fredagsölen när vi kommer hem till Skänninge.

Nu är vi rätt så hungriga och plötsligt är vi vid den restaurang där vi åt när vi var här förra gången. Vi beställer varsin pastarätt, det är nästan fullsatt men ett bord för två är ledigt precis intill vårt. Det kommer ett par och slår sig ner där. De ser svenska ut, men det är svårt att veta. Men när mannen får se menyn säger han till kvinnan ’jaha, nu börjar gissningsleken’. Det blir en jättetrevlig lunch, vi har mycket att prata om. Paret är från Karlshamn och åker med Rolfs buss. De bor på ett hotell i Chianciano och gör olika dagsutflykter, vandring, cykling och vinprovning. Det är 45 personer med på resan, lite för många tycker de, det blir lite rörigt på utflykterna. Det är ungefär samma resa som våra vänner i Skänninge gjorde förra året. Vi har inte tagit ett enda foto under den här lunchen.

Vi strosar runt en stund i staden, här är också så fint och utsikten såklart hisnande.

Efter besöket i Pienza åker vi hemåt. På en parkeringsficka efter vägen står flera bilar och en buss parkerade. Folk fotograferar den vackra utsikten och den pampiga byggnaden på höjden. Vi stannar till och tar några bilder.

På en skylt vid vägen står det att byggnaden som syns är Palazzo Massaini. En vingård, med vinshop. Den måste vi kolla. Bilvägen upp till gården går igenom den vackra allén.

Det är mycket folk här. Precis i anslutning till vingården kan man hyra rum på två antika bondgårdar. Vi går runt och kollar. Vingårdarna upptar 13 hektar och olivlundarna 15 hektar landsbygd.

När vi sitter där ute på gården och smakar ett glas vin kommer ett par från Washington DC och frågar om dom ska ta ett foto på oss. Dom tycker absolut vi ska åka till USA och framförallt till DC. Japans regering har skänkt en massa körsbärsträd till staden, de blommar som bäst i april, så det är då vi bör åka dit. Dom letar fram foton på sin dotters skolavslutning där hon är fotograferad under de tjusiga träden. Vilket engagemang, vi kan ju inte säga att vi inte har någon speciell längtan att åka dit.

Tillbaka på hotellet går vi till poolen och kollar, det är verkligen ett fint poolområde, men kallt i vattnet. Idag är det dessutom mulet, inga människor alls som vill bada eller slappa i en solstol.

Senare på kvällen åker vi in till Montepulciano för att äta middag. Regnet hänger i luften. Vi hittar parkering direkt och tar en kort promenad innan vi stannar vid en restaurang som ser mysig ut. Det är mycket folk ute trots det ostadiga vädret.

Det är nästan fullsatt på den lilla restaurangen. Ikväll äter jag kalvkött med hackade rotsaker, Bengt äter råbiff med grönsaker och en slags créme fraiche. Gott, gott, gott.

Ikväll får Bengt äntligen en Grappa! Jag tar en dessert, en speciell Semifreddo från Toscana. I menyerna är det väldigt tydligt utsatt vilka ingredienser som kan orsaka allergier, har vi märkt detta år. Tex Gluten, Laktos, Nötter mm.

Ett par från Holland sitter bredvid oss och vi pratar lite med dem. De reser också omkring, äter gott och handlar vin. De är avundsjuka på att vi kan stanna borta så länge, eftersom de är så unga har de jobb som kallar där hemma. Tre öl dricker killen och tjejjen ett glas vin, INNAN de beställer något att äta 😄.

Medan vi ätit har det regnat ganska kraftigt, men när vi är klara är det uppehåll. Vi kör hemåt i mörkret, det börjar regna igen med både åska och blixt.

Swante: Visst är det ett fint konstverk! Och namnet passar så bra.
Google translate är riktigt rolig ibland, undrar just vilka fiskar som avsågs.

————————————-

Oj, vilken tidig morgon. Solen färgar himlen rosa. Frukost och sen bär det iväg.

Här har vi också bott väldigt bra, vi har till och med haft varsitt badrum, lyx!

Denna roliga affisch finns vid vår gata. Översätts så här: Jag skäms över min herre. Jag hoppas att han blir en civiliserad person.

Jag försöker ta en bild på den extremt gropiga gatan utanför vårt hus, men det är svårt att se djupet på hålen i asfalten.

Resan till flygplatsen går superbra. Vi är ute i väldigt god tid. Det är inga köer så här tidigt en söndagsmorgon. Utom vid infarten till terminalen, där går det lite trögt. Men då är vi så nära så skulle det blir kris är det bara 600 meter till terminalens ingång och den biten kan man ju gå till fots. Kvart över åtta lämnar vi Tuula och Benka på flygplatsen, planet ska avgå tjugo i elva.

Nu styr vi bilen mot Toscana igen, närmare bestämt till Montepulciano. Det är en liten stad vi hört så mycket om, den ska vara trevlig. Det är ungefär 20 mil att köra och det ska ta 2 timmar och 15 minuter enligt GPS. Vi hinner köra i cirka en halvtimme, sen blir det helt stopp på motorvägen. Vi kryper fram och efter en stund leds vi av motorvägen, som är avstängd i norrgående riktning, och in på små vägar som går genom en massa byar. När vi kommer ut på motorvägen igen har vi kört i två timmar och kommit sex mil!

Allt har gått som på räls för Tuula och Benka. Väskorna är incheckade ända till Midlanda och planet ska avgå enligt tidtabell. Jag vågar inte tänka på vad som hänt om avstängning på motorvägen varit innan flygplatsen! Trots att vi var i så himla god tid hade det nog blivit svårt för dem att hinna med planet.

Stärkt av en kopp kaffe fortsätter vi resan.

Strax före ett är vi framme i Montepulciano. Vi åker direkt till byn för att äta lunch. Det blir en hel del snurrande innan vi hittar parkering (som vanligt). Det är massor av folk här.

Vi hittar en jättetrevlig restaurang som har några lediga bord inomhus, ute på terrassen är det fullt. Idag beställer jag en Ribollita, en toscansk brödsoppa gjord på grönsaker, bönor och bröd. Väldigt god, men mer som en gryta i konsistensen. Bengt äter lasagna. Det är första gången någonsin han äter en lasagne med köttfärs här i Italien och det är troligen den sista också! Tråkig mat tycker han.

Vacker utsikt och fina byggnader i gamla gränder. Det bor ungefär 13000 personer i kommunen, staden ligger 605 meter över havet.

Montepulciano är känd för sina många vingårdar. Men också för sina center för olika behandlingar, till exempel behandling av kroniska lungsjukdomar, terapier för rehabilitering efter ortopedisk kirurgi, behandling av andningsorganen och öron- näsa-halssjukdomar hos barn.

Piazza Grande omges av flera ståtliga byggnader.

Men utsikten, ojoj! Helt magisk (igen).

I Chiesa del Gesú, från 1730, hålls ofta konserter.

Så får vi pling i telefonen, nu sitter Benka och Tuula på planet mot Midlanda, klockan är runt halv tre.

Vi ska försöka hitta till hotellet där vi ska bo i två nätter. Det är svårt att hitta boende med självhushåll här, så vi valde att bo på hotell. GPS:en tar oss först till fel ställe, men efter ett nytt försök hittar vi rätt. Det är jättedålig väg sista biten upp till hotellet, smal och krokig och gropig.

Hotellet heter ’Hotel Panoramic’ och ligger högt uppe på en kulle. Utanför receptionsdisken halvligger en man i 50-årsåldern i en fåtölj och knappar på telefonen. Han stirrar på oss och undrar vad vi vill, hahaha, ja…. vi vill checka in. Aha, då får han fart upp ur fåtöljen och in bakom disken. Jag tycker han är lite lik Lurch i familjen Adams. Han rör inte en min och ser halvsovande ut. Han rabblar tider för frukost och lite annat. Vi får rum 105 och det finns hiss!

Pling i telefonen igen. Tuula och Benka är hemma i Ulvvik.

Vi vilar en stund och sen åker vi ner till Chianciano och äter pizza. Väldigt goda pizzor, serveras på papptallrikar och dryck i plastglas.

Pizzerian verkar drivas av en familj i tre generationer. Det är livat värre i den lilla trånga lokalen. Två småbarn är med och dom är väldigt ledsna, varken föräldrar eller morföräldrar kan trösta.

På väg till bilen finns en Gelateria. Vi behöver köpa vatten och det har dom där inne. Men när jag ska betala hör ja mej själv beställa en liten glass också 🤣🤣😂.

Dagens resa blev ungefär 20 mil.

Det blir en dag på stranden 🎶🎶🎶

Det är en lång härlig sandstrand där vi bor, såklart måste vi se den innan vi åker härifrån.

Vi tar det lugnt på morgonen och är nere på stranden lagom till elvafikat. Det är inte många serveringar öppna så här utanför säsong, men vi hittar en som har kaffe. Vi beställer varsin Caffé americano, men mannen bakom disken förstår inte vad vi vill ha. Vi försöker förklara att vi vill ha en espresso men i en stor kopp och hetvatten i en kanna bredvid. När han hör ordet Aqua tar han fram en stor flaska mineralvatten 😂. En yngre kille som står intill disken hjälper till och förklarar så vi får vårt kaffe. ’Betala senare’ säger servitören.

Det är första gången en servitör här i Italien inte förstår vad Caffé americano är. Det var soldater från USA som under andra världskriget började dricka kaffe på detta sätt, när de var i Frankrike och Italien. De ville ha ett kaffe som liknade det där hemma. Därav namnet Caffé americano.

Tuula ber att få betala och servitören viftar att han ska hämta kortautomaten. Men han kommer inte tillbaka. Efter en stund går hon fram till disken, men då funkar inte kortläsaren, den har inte kommit igång ännu!? Vi börjar tro att den här mannen bara hoppat in som servitör just idag, han verkar inte ha så bra koll på hur någonting alls fungerar här. Tuula får vinka på Benka, han har kontanter och kan lösa ut oss.

Ingen av oss har tänkt bada, men att gå i vattenbrynet med bara fötter är ju ändå rätt nära ett bad🤣 (det tycker nog inte våra badande vänner i Sverige). Det är iskallt i vattnet de första sekunderna, sen blir det jätteskönt.

Det är så varmt och skönt idag. Perfekt för en långpromenad.

Fiskarna har varit ute med sina båtar på morgonen. Det finns tjugo små fiskebåtar men det finns ingen ordentlig hamn, båtarna får lägga till vid strandlinjen.

Vi hittar en fiskrestaurang som har öppet. En servitör som ser att vi är på väg dit kommer ut och erbjuder sig att spola av våra sandiga fötter innan vi sätter på oss våra skor. Trevligt! Jag förstår honom, detta är en lite ’finare’ servering, här är man ren om fötterna när man ska äta. Vi väljer att sitta utomhus, det är varmt men vinden svalkar skönt.

Benka har svårt att välja, han ber kyparen att fixa något gott åt honom. Han får en pasta med diverse skaldjur och tryffel. Allt var supergott, men Bengt är besviken på att han fick så många tomma snäckskal.

Vi sitter kvar länge och njuter av utsikten.

Efter lunchen vandrar vi tillbaka, nu har det dykt upp rätt mycket folk på stranden. Många familjer och en hel del äldre människor.

Men man blir ändå lite badsugen!! Tuula och jag hämtar badkläder och hoppar i. Ja, det är sant, det finns bildbevis. Det var superhärligt.

Vilken härlig dag vi haft. En så bra avslutning på denna vistelse och på Tuula och Benkas Italienresa. Vi packar ihop, äter middag, diskar och säger godnatt. Väckaren ställs på 05.50!

Swante: Det går förvånansvärt bra att gå, trots diverse problem med höfter, knän och ryggar.

—————————————

Idag är det sol igen så vi kan äta frukost på uteplatsen.

Vi är lite trötta efter dagen i Rom, det blir inga fler utflykter till någon storstad. Istället funderar vi på att ta en fika i Aprilia som ligger en halvtimme bort från oss och åka vidare till Castel Gandolfo för att äta en senare lunch.

Vi har läst att Aprilia ska vara en trevlig stad, väl värd ett besök. Men när vi kommer dit är det proppat med bilar och folk överallt. Det ser inte ett dugg trevligt ut (från bilfönstret). Efter gårdagen är vi lite less på bilar och folk.

Vi susar vidare mot Castel Gandalfo istället.

Som vanligt letar vi parkering, men rätt snart dyker det upp en ledig plats i en backe strax utanför stadsmuren. Det är en del krångel med betalningen. Vi försöker betala med kort, men då hänger sig automaten och vad vi än försöker göra står den bara och snurrar. Tills Benka trycker på siffran noll, då avbryts transaktionen och vi kan börja om! Det borde vi ju tänkt på, hahaha, att noll betyder avbryt. Denna gång betalar vi med mynt och då går det bra.

Vi knatar uppför backen och in i den gamla staden.

Intill parkeringen står denna fina skulptur med namnet Kramen. Skulpturen uppmärksammar Föreningen l’Abbraccio, som vill hjälpa och stötta funktionshindrade barn och deras familjer.

Nedanför staden ligger den vackra sjön Lake Albano. Det är nästan en overklig syn. Sjön är en vulkansjö och saknar bifloder.

Jag googlar på vilka fiskar som finns i denna sjö och får detta resultat: Roella, Gädda, Skivstång, Färna, Ål, Öring Sutare, Klibba, Röv, Karp, Blå abborre, Shad, Kung abborre, Gråmulten, Mjölkfisken dessutom ett kräftdjur. Det var inte dåligt det! Översatt av google så man får ta det med en nypa salt 😉.

Det finns en restaurang med utsikt över sjön, men den har inga lediga bord med parasoll, det är för varmt att sitta direkt i solen så vi går till en restaurang inne i centrum istället.

Bengt beställer Saltimbocca, en italiensk klassiker, kalvkött toppad med rökt skinka och salvia. Han påstår att det är det godaste han ätit någonsin i Italien (bortsett från den 5-rätters smakmeny vi åt på en vingård utanför Alba för några år sedan).

Benka äter kyckling, gott men med mycket ben. Tuula och jag tar Lasagna.

Vi går en sväng till igenom staden. Det är verkligen fint här. Castel Gandolfo är känd för att påvarna har sitt sommarresidens här.

Det är en fantastisk utsikt från parkeringen också, men tyvärr ingen plats där man ser den ordentligt.

Kvällen avslutas med fredagsöl och middag hemmavid.

Det är fortfarande varmt utomhus, men så himla mycket ’mygg’. Dom varken syns eller hörs innan dom sticker oss, därför äter vi middagen inomhus.

Swante: Jag läste att Roger Waters far (brittisk soldat) dödades i strider i Anzio under andra världskriget. Roger Waters är född 1943 och pappan omkom 1944. Det är den kopplingen han har till Anzio.

—————————————

Det har regnat i natt, det är lite svalt så vi äter frukost inomhus.

Vi tänker besöka Rom idag. Vår plan var att ta bilen till Ostia och tåget därifrån in till Rom. Men hyresvärdinnan tipsar om att vi istället ska ta bilen till EUR Ferme som ligger mycket närmare Rom, där ska finnas många parkeringsplatser och då behöver vi bara ta tunnelbanan några stationer så är vi i Rom. Det låter bra tycker vi och ställer in GPS:en och susar iväg med bil. Vi har förväntat oss en stor parkeringsplats intill tunnelbanan, men någon sån finns inte. Parkeringarna är längsmed gatorna. Det är tusentals bilar här, både i rörelse och parkerade. Att hitta en ledig parkeringsplats är otänkbart. Vi snurrar runt en stund, men sen ger vi upp. Det är lika bra att åka tillbaka till Ostia och ta tåget därifrån. Det tar ca en halvtimme att ta sig till Ostia.

Det är enkelt att hitta till tågstationen i Ostia och det finns parkering rätt så nära, gratis dessutom. Vi köper en dagsbiljett för 7 euro per person och tar tåget som avgår kvart i tolv. Vid slutstationen för tåget byter vi till tunnelbana och åker till Terme som är den stora järnvägsstationen där vi byter tunnelbana till den som tar oss till Vatikanstaten. Vi åkte från lägenheten strax före klockan tio och är inne i Rom klockan ett. Fy så trist att vi får spendera så lång tid bara för att resa. Hade vi följt vår egen plan hade vi sparat mer än en timme. Men inget att göra, nu är vi i Rom!!!! och vi är hungriga. Det finns hur många matställen som helst, vi väljer en enkel bar med en liten uteservering. Tuula och jag äter pannkakor, det är ju torsdag idag så det passar bra 😉. Dom är riktigt goda, vi delar en caprese med bröd också. Bengt och Bengt äter pasta med peppar och parmesan.

Eftersom Benka aldrig varit i Rom tidigare tänker vi beta av flera av de stora sevärdheterna på en och samma dag. Vi har ju möjlighet att åka till Rom en dag till om vi vill. Vi börjar med Peterskyrkan. Det är vägarbeten lite överallt och rätt krångligt att ta sig fram. Det är så himla mycket folk. Kön in till Peterskyrkan ringlar så lång så vi inte ser slutet.

Efter Vatikanstaten tar vi tunnelbanan tillbaka mot centrum och tänker hoppa av vid Spanska trappan men den stationen är stängd på grund av renovering. Vi får åka vidare till nästa station och ta en promenad till Spanska trappan.

Spanska trappan byggdes mellan 1723 och 1725 med franska pengar. Trappan har 135 trappsteg. Det svenska namnet kommer från piazzan nedanför trappan, Piazza di Spagna. 2019 blev det förbjudet att sitta på trappan man riskerade böter på 400 euro. Men troligen är förbudet borttaget för vi ser inga skyltar om förbud och det sitter folk här.

Nästa stopp borde bli Fontänen. Regnet hänger i luften och vi är lite sugna på kaffe. På en bakgata köper vi kaffe och litet bakverk. Eftersom gatan ligger en bit i från Trappan och Fontänen borde det inte vara jättehöga priser. Men ack, detta blir det absolut dyraste fikat vi köpt. Kaffet kostar 5 euro och det lilla bakverket också 5 euro! Men vi får i alla fall skydd för regnet som nu duggar ner, ett par åskknallar blir det också innan allt upphör.

När vi sitter där hör vi en dam som ropar något. Hon sitter bak i en liten öppen taxi och ropar till chauffören att något hänt. Han stannar och hämtar något som hamnat på gatan. Det visar sig att det är en bult till ett av bakhjulen och nu ser vi att av fyra bultar är det bara en som sitter kvar. Hjulet vinglar hit och dit och håller på att ramla av. Det blir lite kaos innan chauffören lyckas styra in sin bil intill trottoaren så att bussar och bilar kan passera.

Det är grått och mulet och Benka passar på att köpa ett paraply av en kille som går omkring och säljer. Vi tackar Benka för det, för nu blir det inte mer regn denna dag. Vi strosar vidare mot Fontana di Trevi. Det är vansinnigt mycket folk runt fontänen. Nu är det ju september och den värsta turistsäsongen är över, vi funderar över hur det ser ut här i juli-augusti! Vi tar några bilder och går vidare.

Hur kan det vara såå mycket folk???

Nästa stopp blir Pantheon som är en av de bäst bevarade av alla antika romerska byggnader. 2013 besöktes den av över sex miljoner människor. Det firas mässor här på söndagar och då och då hålls det bröllop. När vi varit här tidigare gånger har det bara varit att gå in i kyrkan, inga köer och inga avgifter. Nu måste man köpa biljett och det är en lång kö till biljettautomaten och därefter en lika lång kö för att komma in i kyrkan. Var kommer allt folk ifrån??

Nu siktar vi på blomstertorget och en Aperetivo. Vi hittar till samma restaurang där vi ätit tidigare. Vi beställer varsin Aperol Spritz och två brickor med tilltugg.

Vid bordet intill vårt sitter några svenskar (troligen mor, två döttrar med sina respektive söner, tre generationer). En av dem frågar om hon ska ta ett foto av oss och det vill vi ju så gärna.

På italienska heter torget Piazza Campo de Fiori som betyder blomsterfältet, just därför att det på medeltiden var ett fält. Nu för tiden är här en marknad där man bland annat säljer kryddor, frukt, grönsaker och blommor. När vi kommer dit är försäljningen avslutad och torget håller på att städas.

Vi måste ju hinna med att äta middag också, innan vi lämnar Rom. Aperetivo är ju bara en förrätt. Vi strosar bort mot Piazza Navona. Där finns tre vackra fontäner, men tyvärr håller alla på att restaureras, så det är inte så fint på piazzan nu.

Vi går in i kyrkan San´t Agnese i Agone istället. Kyrkan är tillägnad San´t Agnese på den plats där hon enligt legenden sägs ha lidit martyrdöden. Kyrkan är verkligen vacker och mäktig.

Bengt smyger ännu längre in i kyrkan och där pågår en pianokonsert.

Trots att Piazza Navona är en riktig ’turistfälla’ bestämmer vi oss för att äta middag här. Det finns en mängd restauranger, de ligger vägg i vägg. Menyerna finns alltid utanför så att man lätt kan se vad som serveras och vad det kostar. Den första vi kolla på, skippar vi direkt, det känns väldigt otrevligt då flera killar kommer fram och vill att vi ska äta där. Verkligen så kallade ’inkastare’. Vi går snabbt vidare. En bit därifrån finns en restaurang där det verkar jobba mest tjejjer. Ingen flyger på oss när vi läser menyn. Det känns bra, vi får ett bord och beställer. Ikväll blir Bengt bjuden på försenad födelsedagsmiddag av Tuula och Benka (jag blir bjuden på födelsedagsmiddag i förskott). Tusen tack säger vi!!

Det är mycket stökande på restaurangen, man möblerar om för att fixa två långbord. Då märker Tuula att en av killarna som skulle kasta in oss på den första restaurangen är här och härjar med tjejjerna nu. Dom hör alltså ihop, vi som trodde att vi gynnade ett ’trevligare’ gäng.

Efter att ha njutit av huvudrätten funderar vi på att beställa dessert. Bengt har riktat in sig på en Grappa. Men innan vi beställer ber jag Bengt kolla hur ofta tågen går från Rom till Ostia (stationen där vi parkerat bilen). Han kollar en stund på mobilen och sen börjar kvällens panik! Det sista tåget går 21.00! Klockan är nu 20.00 och vi sitter mitt i Rom i godan ro. Hjälp, hur ska detta gå, vi ska ju promenera till tunnelbanan och åka den ett antal stationer innan vi kan hoppa på tåget till Ostia.

Vi funderar på olika alternativ. Att promenera till tunnelbanan skippar vi direkt, det kommer att ta minst 20 minuter. Vi kan ta taxi! Men för att vara helt säkra på att hinna bestämmer vi oss för att ta taxi hela vägen till tågstationen, dvs skippa promenad och tunnelbana. Vi får strunta i vad det kostar.

Vi ber att få betala och det går snabbt. Jag frågar var man kan få tag i en taxi och det är väldigt enkelt säger servitrisen. Bara att gå ut från piazzan, där finns ett taxistopp och det kommer bilar hela tiden. Vi skyndar dit. Tyvärr är det många som ska åka taxi ikväll, det är flera i kö före oss. Vi väntar i en ’evighet’ (kanske 10 minuter) innan vi får en bil, nu är klockan 20.20. Chauffören ser nog att det lyser panik i våra ögon. Han kör som en tok genom Rom, på smala bakgator kryssar han mellan bilar och människor. Jag blundar nästan hela resan medan de andra bara skrattar. Bengt försöker följa med på GPS:en, men chauffören viftar med händerna, ingen idé, ’jag väljer en bättre väg’, säger han. Det blir tvärstopp vid ett tillfälle, då hissar han ner rutan på passagerarsidan och skäller ut killen som köra taxin bredvid vår. Ingen av oss fattar varför, tänk så kul det vore om man kunde mer italienska. Alltså…. vilken resa!! Men puh så bra, vi är framme på stationen redan strax efter halv nio. Hahaha, alldeles för tidigt. Chauffören får rejält med dricks, det är han värd. Tänk om vi hade missat tåget! I efterhand skämtar vi om att ’då hade vi tagit in på Hilton’! Nu återstår bara att hitta bilen.

Tåget avgår i tid och resan går så bra. Vi promenerar till bilen som vi såklart hittar på en gång. Efter en bilfärd på ungefär en halvtimme är vi hemma. Vi pustar ut i sofforna och pratat igenom dagen.

• En krånglig början, vi hittar ingen parkering.
• Åker tillbaka för att ta tåget.
• Människor, människor var kommer alla ifrån? Hur många kan det vara här i Rom idag?
• Panik då vi håller på att missa sista tåget.
  
  Det har ändå varit en jättebra dag, men vi är mätta på Rom för denna gång.

Kristina: Man har (oftast) mycket energi som pensionär 😄😄.

Swante: Vi har blivit bra på att packa med åren. Visst är det trevligt när folk flyttar ut från storstäderna och de mindre ’hålorna’ lever upp. Så trist att se övergivna samhällen.

————————————

Alla har sovit bra, sängarna är rätt mjuka. Det är en solig morgon, det blir frukost på uteplatsen.

Anzio, en liten stad som ligger några mil söder om vårt boende verkar vara trevlig, vi tar en tur dit för att äta lunch.

Vi parkerar och promenerar in mot centrum. Stranden är rätt så övergiven så här sent på säsongen. En del barer är öppna, men de flesta har slagit igen.

Vi står och tvekar utanför en fiskrestaurang då en kille kommer förbi och säger att där inne har dom jättebra mat. Det får oss att gå in, trots att vi inte sett någon meny. Det finns många läckra rätter att välja bland, men det är väldigt dyrt. Vi bestämmer oss för att testa pasta med ansjovis, tomat och parmesan och det ångrar vi inte, det smakar så bra.

Personalen är inte jätteintresserade av oss, kanske för att vi bara äter en (1) rätt (dessutom den billigaste). Övriga gäster äter flera rätter, bland annat lyxiga skaldjur och till det dricks något bubbel. Det är lite rörigt, Tuula och Bengt beställer espresso, men bara Bengt blir serverad.

Vi promenerar utefter hamnen. Det ligger många olika båtar här.

Sen fortsätter vi in mot torget. Där står en staty av påven Innocentius XII. Han sökte skydd för en storm i hamnen i Anzio när han var på väg till konklaven. Han lovade de fattiga fiskarna i staden återuppbyggnad av hamnen om han blev vald till påve. Han infriade löftet då han 1697 valdes till påve.

Att vi inte tog någon dessert på restaurangen betyder ju inte att vi inte är sugna på något sött efter maten. I en liten gränd hittar vi en Gelateria där vi köper varsin liten bägare. Såå gott.

På väg tillbaka till bilen slinker Tuula in hos en optiker och får sina glasögon justerade. Det blir så bra, bättre har de aldrig suttit. Gratis är det också.

Innan vi åker hem igen måste vi gå ner på stranden och känna på vattnet.

Sen bär det hemåt. Många pinjeträd längs vägen ser väldigt döda ut.

Middag äter vi hemma ikväll. Risotto med grönsaker.

Swante: Jag hade missat ett INTE i texten. Vi var inte intresserade av den jättedyra vinprovningen och vi behövde inte betala något för de glas vi fick testa.

—————————————

Det är en sval morgon och värdinnan har dukat upp frukosten inomhus. Hon tycker det är kallt.

Vi köper några flaskor vin från husets vingård och packar in allt i bilen. Alla väskorna ryms utan problem, men Tuula och Benka får ha en kartong vin emellan sig i baksätet.

Vi ska åka söderut idag, men vi passar på att besöka en marknad på vägen. I Poggibonsi är det marknadsdag, så där stannar vi till några timmar.

För många år sedan stannade vi till i Poggibonsi för att ta en fika under en utflykt. Det glömmer vi aldrig eftersom stället vi hamnade på var så udda. Det satt ett gäng gubbar och glodde på oss, vi höll på att skratta ihjäl oss, dom hade nog aldrig sett ett gäng turister från Sverige tidigare, Åke och Elisabeth var med den gången, undrar om dom minns😂.

Det är en trevlig marknad, det finns lite av varje (som vanligt). Det blir inköp av kallingar, ’mammeluckor’, linneblus (x2) och porchetta.

Innan vi påbörjar resan mot vårt nya boende behöver vi en kaffe. Vi hittar litet kafé där det är full aktivitet. Vi beställer kaffe och mackor och en liten kaka.

Vi tankar och kör vidare. Resan går bra, det är rätt mycket trafik och en del trafikarbeten. En kort stund spöregnar det.

Bengt tar kontakt med hyresvärden där vi ska bo från och med ikväll. Den enda information vi fått är att vi kan checka in från klockan 16 till 22. Men nu får vi svar från henne att hon måste åka med sin hund till veterinären och kan ta emot oss fram till 17.15. Vi hade tänkt stanna på en autogrill och äta lite, men nu bestämmer vi oss för att köra hela vägen utan paus. Klockan fyra är vi framme. Miljön runt huset är inte den trevligaste, men just den gatan vi ska bo ser ändå rätt bra ut.

I beskrivningen av lägenheten står att värden kan flera olika språk, bl a tyska, ryska och engelska. Hon kan dessvärre ingen engelska, men vi klarar oss rätt bra med lite italienska och med google translate. Vi får reda på hur vi ska sortera sopor och så får vi länkar till några bra restauranger i närheten.

Byn där vi ska bo heter Torvaianica. Det bor ca 17000 personer här. Byn är känd för sin 8,5 km långa sandstrand. På 50- och 60-talet var det en populär turistort, men på 80- och 90-talet sjönk innevånarantalet och boenden lämnades att förfalla eller hyrdes ut till de första utlänningar som kom från Östeuropa (särskilt ryssar). Under de senare åren har Torvaianica åter blivit ett populärt ställe att bosätta sig på, det byggs flera nya flerfamiljshus. Många unga par flyttar hit, mycket på grund av närheten till Rom där bostadspriserna är skyhöga. Däremot är vägarna under all kritik. Så dålig asfalt.

Vi åker till Conad och handlar middagsmat.

Vi körde ungefär 34 mil idag.

Swante: Vi har klarat oss från ovädret, det verkar ha drabbat nordligare delar av Italien.

——————————————

Vi vaknar till en vacker morgon, dimman håller på att skingras. Tuula tar så fina bilder av San Gimignano. Hon har en sprillans ny telefon med superbra kamera, så de finaste bilderna har jag fått från henne. Benka har också bidragit med fina bilder under resan.

Frukost är uppdukad utomhus. Förutom vi är det ett par med hund ifrån Belgien och ett par från Canada.

Vi pratar med kvinnan från Canada, hon vill aldrig sluta prata! Hon tipsar om en vingård som ligger väldigt nära där vi bor, den är trevlig och enkel (så uppfattar vi i allafall det hon säger). Det låter ju intressant, så efter att ha inspekterat poolen ger vi oss av till vingården.

Vi börjar ana ugglor i mossen när vi går in på gården. En massa Mercedes och Audi står parkerade på infarten, alla svarta. Gården är extremt välskött och ser lyxig ut. Vi gå in och tas emot av en flicka, vi säger att vi är intresserade av att köpa några flaskor vin. En vinprovning kostar 75 euro inklusive lite mat, så det är vi INTE intresserade av.

Vi får sätta oss ner och blir erbjudna att prova ett vitt vin trots att vi säger att vi vill köpa rött vin. Den snobbiga killen som tar hand om oss håller på med tusen saker samtidigt. Han hämtar ett rött vin som är så vansinnigt gott, en flaska Baldassarre från 2012, en blandning av Cabernet sauvignon, Sangiovese och Merlot. Vi förstår ju att detta vin är väldigt dyrt så vi frågar om dom har något enklare vin. Han hämtar en flaska Chianti Classico, som också är väldigt gott. Sen kommer han med prislistan och undrar vad vi vill köpa. Ojsan, vad gör vi?? Det är så himla dyra viner. Men vi köper ändå två flaskor Baldassarre för alldeles för mycket pengar! Vi får öppna dem vi något speciellt tillfälle.

Vilken lyxig vingård. Men vi fyra blev ju ändå väl mottagna och fick prova varsitt glas vitt, och två olika röda utan att betala för själva provningen. Man kan även beställa en flygning med helikopter över deras vingårdar! När vi går kommer ytterligare två svarta mercabussar med nya kunder.

När vi sätter oss i bilen kan vi skratta åt det hela. Ännu en lite udda upplevelse. Ingen av oss tog några bilder, vi var nog så överrumplade. Vi tycker inte riktigt beskrivningen vi fick av vingården stämmer in på hur den var.

Kvinnan från Canada tipsade även om den lilla gamla staden Certaldo, den ska var jättemysig. Vågar vi lita på det, hahaha. Vi chansar, vad kan gå fel? Vi kör runt hela den nya stadsdelen och snirklar oss högre och högre upp.

Här finns det parkering. Vi funderar på om det verkligen finns någonstans att äta, det vet man inte förrän man kommer innanför murarna. Men oj, åter en så himla mysig och välbevarad stad med en massa uteserveringar.

På Piazza Vittore Branca finns flera fina skulpturer.

Vi börjar med att leta efter ett ställe att äta lunch, vi väljer en mysig servering vid kanten av berget.

Bengt och Tuula äter Ravioli, den bästa någonsin säger Tuula.

Efter maten tar vi en promenad och beundrar staden.

Vi kikade in i den gamla kyrkan, Saints Jacopo och Philip.

Det är små gränder och serveringar överallt.

Vilken utsikt!

När vi är mätta på utsikten från den gamla staden kör vi ner till den nya stadsdelen och tar en fika på järnvägsstationen.

Eftermiddagen ligger vi vid poolen och slöar. Inget bad denna gång.

Bengt har googlat fram info om en ny vingård som också ligger i närheten och ska vara mycket ’enklare’ där priserna på vinerna finns på hemsidan. En prisklass som passar oss bättre. Vi tar en tur dit innan vi åker in till den närmaste staden och äter middag.

Här finns en vinshop där vi går in. Här får vi inte smaka på vinerna, det är nog första gången vi inte blir erbjudna att smaka innan vi handlar. Vi köper ändå med oss några flaskor hem.

Efter inköpen ska vi åka till Ulignano och äta pizza. Det finns bara en restaurang som har öppet denna måndagkväll och det är en pizzeria. När vi hittar dit inser vi att det nästan bara är ett ’hål i väggen’, inte alls något mysigt ställe att sitta ner och äta på. Men då beställer vi pizzor och tar med hem istället. Personalen är jättetrevliga, ett äldre par, han tar emot beställningar och hon bakar pizzor.

Det är kaos i trafiken i stan, det finns inte en enda ledig parkering. Bengt får sitta kvar i bilen medan vi köper pizzor.

Det blir en bra avslutning på denna kväll och vistelse i Toscana.

Imorgon ska vi ta oss lite längre söderut.

Swante: Klart ni ska SPA:a i San Pellegrino!

———————————–

Idag lämnar vi den trevliga lägenheten i Bergamo.

Vi åker söderut, lämnar Lombardiet, åker igenom Emilia Romagna och kommer till Toscana. Trafiken varierar, det är rätt mycket utanför de större städerna, annars rätt så lugnt. Det är mycket trefilig motorväg.

Till lunch idag får det bli en rejäl macka på en Autogrill. En ny upplevelse för Tuula och Benka. Stressen att beställa, betala och hämta. Kaffet vid en disk och mackorna vid en annan disk. Varför detta krångel?

Resan går bra och redan vid tretiden är vi framme på vårt nya boende Agriturismo La Roccaia strax utanför San Gimignano.

Vi checkar in, värden kan tyvärr inte ett ord engelska, men det funkar ändå. Vi får varsitt rum. Tuula och Benka med kvällssol och utsikt mot San Gimignano, vi har en annan utsikt och morgonsol.

En utflykt måste vi ju hinna med innan dagen är slut. Vi åker in till den gamla staden San Gimignano. Bengt och jag har varit här två gånger tidigare, 2015 och 2019. Skillnaden mellan dessa två år var väldigt stor, så mycket mer folk 2019 än 2015. Detta har verkligen blivit en jättestor turistmagnet.

Det är inte så lätt att hitta parkering här heller trots att det finns en massa stora parkeringsområden utanför stadsmuren, men vi har tur, den här tiden på dagen är det ändå folk som åker härifrån. Det är en bit att gå upp till staden, många trappor, men det är skönt att sträcka på benen efter dagens bilresa.

San Gimignano är berömd för sina många torn sina väldigt gamla byggnader, mycket är bevarat från 1200- och 1300-talet. 1990 utnämndes staden till ett världsarv av UNESCO.

Idag arbetar mer än 3000 personer i kommunen, vilket är ungefär 55% av kommunens innevånare.

Under andra världskriget bombade amerikanerna landet i tio dagar. På Torre Grossa förstördes klockan och en del av katedralen rasade. Bombningen började på torsdagen som är marknadsdagen. Några människor dog, en ung mamma träffades av splitter i en fot och fick amputera benet. Innevånarna i San Gimignano fick tillbringa de tio dagarna i skyddsrum. Efter krigsslutet skänkte folket i Sovjetunionen en ny klocka till San Gimignano.

Vi slår oss ner på en av alla uteserveringar och beställer lite att äta.

Vi går runt och beundrar de vackra gamla byggnaderna och de höga tornen. Det är mycket folk överallt.

Det är en fantastisk utsikt över det vackra landskapet.

Vi kommer till ett litet torg där det finns vinprovning. Vi provar ett glas vitt vin av druvan Vernaccia. Vinet är ett av de mest prisade vita vinerna från Italien och känt över hela världen, det var det första vinet i Italien som fick märket DOC, 1966.

Tiden rusar iväg, det är dags för middag. Vi letar upp den restaurangen där vi åt när vi var här med Bengts syskon, 2019. Tyvärr är det fullbokat denna söndagkväll, så synd för vi minns att vi åt väldigt god mat där.

Det är bara att ta en annan servering. Vi ber att få sitta inomhus eftersom det är lite kyligt ikväll. Vi äter olika pastarätter, mycket gott. Paret bredvid vårt bord är från Canada, vi pratar lite och kvinnan erbjuder sig att ta en bild på oss.

Mörkret kommer snabbt här. Vi hittar tillbaka till parkeringen, men den sista biten fram till bilen får vi lysa med mobilen, det är alldeles svart nu.

Det är mörkt efter hemvägen också. Som vanligt är det inte jätteskoj att köra i mörker här i Italien. Små, smala vägar som saknar belysning och Italienare som kör jättefort.

När vi kommer hem tar vi en bit ost (som vi haft med från Bergamo) och ett glas vin innan vi säger godnatt.

Så här har vi förflyttat oss idag, ca 37 mil.