Författare: CarinaÅ

Vi åker Casale idag, det får bli den sista marknaden för denna gång. Bengt har en dålig dag, han har väldigt ont. Jag går en längre tur och Bengt en kortare.

Vi handlar ingenting! Strosar istället upp till torget för att ta en elvafika. Idag hittar vi stadens bästa café. Härliga mackor och en liten bakelse med grädde på. Det är ovanligt med grädde här.

På torget står ett ryttarmonument av Carlo Alberto som tack för att han 1838 valde staden som andra säte för domstolen i Piemonte och för att han lät bygga den första bron över floden Po.

Efter ett antal tabletter har Bengt lite mindre ont så vi passar på att ta en kortare promenad genom staden. Det är väldigt varmt idag också, mer än 25 grader så vi behöver svalka oss med en glass innan vi åker hemåt.

När man inte kan gå så mycket får det bli bilåkning istället. Vi tar en stor omväg hem.

På eftermiddagen ber vi Rosaria om att få köra en tvätt, det går jättebra. Hon hämtar våra smutsiga kläder och kommer tillbaka med rena :-).

Ingalill – Chokladsalamin blev mycket omtyckt, den kan jag göra igen! Hahaha, vi är så unga och starka så vi ska nog klara en vecka till ;-).

Det blir en rätt lugn dag idag också. Vi tar en tur till byn vi ser när vi sitter vid vårt matbord, Grana.

Vi hittar ett litet café och slår oss ner och beställer kaffe och cornetto. I bordet intill sitter fem herrar och en dam och har precis beställt in ytterligare en flaska vitt vin. Klockan är elva på förmiddagen och vi är inte precis sugna på vin just nu :-). Det är ett städat sällskap, högljudda men dom verkar ha väldigt trevligt, surrar om allt möjligt, alla är med och snackar. Dom är så finklädda, nystrukna skjortor och välputsade skor.

När dom är klara tar några av dem sina bilar och kör iväg. Jag vet inte hur mycket dom druckit, men två flaskor vin har dom delat på i alla fall.

Bengt har inte så ont idag, så vi passar på att ta en liten promenad i den lilla, lilla byn där det bor ca 600 personer.

Utmed muren växer en klängväxt med jättefina blommor. Jag tar med en frökapsel.

Vi åker hemåt och kommer fram till Casorzo, ’Landet av Malvasia’. Malvasia är en ganska vanlig druva i Piemonte, men det är inte så ofta vi sett den, oftast är de blå druvor som syns på fälten här.

Till lunch fixar Bengt spenatbiffar ungefär enligt receptet som vi fick från Rosaria häromdagen. Med lite mer kryddor (vi har inte så mycket av den varan med oss hit) kommer dom att bli lika goda som hennes.

Klockan fyra har vi bokat tid med Vittorio på vingården Sulin. Han är som vanligt jättestressad, men som vanligt jättetrevlig. Vi köper några flaskor som vi ska ta med hem. I år har dom ett nytt vin, Monferace, som tagit fyra år att ta fram. Vittorio berättar att det är väldigt hårda regler runt denna produktion, vinet görs på druvan Grignolino och ska lagras i 40 månader varav 24 på träfat. Det är tio utvalda gårdar som är med i denna första officiella årgång (2015). Totalt 1098285 flaskor har producerats under uppsikt av Monferace-föreningen. Kul att få vara med och prova den första utgåvan. Detta är en stor händelse som dom är väldigt stolta över.

Efter Sulinbesöket åker vi några hundra meter till nästa vingård, Fratelli Natta. Det var här vi hade en så kul vinprovning förra året när Rosaria var med. I år är hon inte med men hon har ringt till vingården och förvarnat att ’svedese’ kommer att dyka upp denna eftermiddag. När vi kommer dit är det bara gamla pappan som är där och han kan inte ett enda ord engelska. Han ringer till en av sönerna och vi uppfattar att han kommer att dyka upp om 10 minuter. Han vinkar på oss och vi hänger med till vinprovningsrummet. Han bjuder på rött vin och sin egentillverkade salami.

Vi får vänta rätt länge innan sonen dyker upp. Vi vet ju från förra året att en av sönerna pratar engelska men den andra gör inte det. Vi håller tummarna för att det är den engelsktalande som kommer, men det är det inte. Oj, nu blir det lite jobbigt. Dario, som han heter kliver in med kryckor, vi förstår att han brutit benet och gått på detta sätt i två månader. Han ser verkligen lidande ut. Vi berättar att vi vill köpa några flaskor vin. Men han lyssnar inte utan beordrar oss att sitta ner och dricka vin. Hahaha, vi vill inte ha mer, men vågar inte annat än att ta en liten skvätt till och skåla med honom. Drink, drink är de enda engelska ord han kan.

Sen går vi genom produktionshallen och han packar ner våra flaskor. Fratelli Natta är också en av de vingårdar som är med och producerar det nya vinet Monferace. Det ska bli kul att prova deras och Sulins vin vid samma tillfälle.

Swante – vi får se om det blir någon poolbild på Bengt nästa vecka. Chokladsalami är alltså mörk choklad med nötter i som rullats till en rulle som ser ut som en salami, därav namnet. Jag gjorde en sån förra julen :-).

Kristina – ja det är så lugnt och avstressande här, så man kan till och med vara lite krasslig utan att längta hem 🙂

Jag känner mej mycket bättre idag. Inte helt återställd, men på väg. Det blir en lat dag. Vi åker en snabbtur till affären annars är vi hemma hela dagen. Det blir fisk och potatismos till lunch, lagom snäll mat.

Det är 29 grader varmt på dagen och 25 nu klockan 19. Bengt passar på att ta några foton på utsikten från tomten i kvällssolen.

Tack för alla krya-hälsningar, imorgon blir det nya äventyr 🙂

Ingen bra dag idag (för mej). Precis som förra året åker jag på magproblem dagen efter att jag ätit ute på gatorna i Asti.

Inga detaljer och inga bilder idag. Det har varit te, vätskeersättning, te men också lite lite mat. Det känns redan bättre. Ny dag imorgon!

Bengt med sin stålmage mår ju såklart bra :-).

Sol och 26 grader varmt idag också.

Idag ska vi bara ta det lugnt innan vi ska åka in till Asti på WineStreet Tasting.

Till lunch lagar Bengt Ravioli med gorgonzola.

Vi får ha bilen parkerad i carporten under Rosarias hus. Den är alltid så sval och skön när man hämtar den. Det är jättevarmt idag också, 26 grader och nästan vindstilla.

Vi är inne i stan alldeles för tidigt, det är svårt att utläsa när eventet ska börja, så vi sätter oss på en bar och tar en kaffe. Bengt tar en Sambocca.

Vi är som vanligt bland dom första….. Nu har vi läst att det ska börja klockan sju, men halv åtta öppnar den första. Det får bli en favorit från förra året, malen råbiff med ruccola och olivolja. Det är så jädrans gott. Eftersom vi lyckas hitta en sittplats passar vi på att handla en inbakad ost också.

Det är så behagligt varmt en riktigt härlig kväll. Folk strömmar till och det blir rörigt men mysigt på gatorna.

Nästa stopp tar vi där det serveras Prosciutto med Manchego-ost och tre små puffar fyllda med någonting och flagor av mörk choklad. Vi fattade aldrig vad fyllningen bestod av, men det blev väldigt dyrt!!! Jag googlade nu och får fram att det är gåslever, hahaha inte konstigt att det var dyrt, men det var ingen utpräglad smak, bara gott.

Vi strosar vidare bland alla serveringar, det är totalt 49 stycken, så det finns massor att välja mellan. Vi bestämmer oss för Zucchinifylld Ravioli med ’råa’ tomater.

Vi gör ytterligare ett stopp innan hemfärd. Vi måste ju ha en dessert :-). Vi hittar två serveringar mitt emot varandra, den ena serverar Pannacotta med salt kola och den andra en chokladsalami. Hos en av dem finns det till och med ett ledigt bord där blir vi kvar en låång stund.

Sen ger vi upp, vilken toppenkväll det blev och det är fortfarande 22 grader varmt! Jag måste tillägga att eftersom vi har bil och ska köra hem har vi ju bara druckit små skvättar av vinet.

Ingalill – ja vi har det superbra 🙂

Karin – kul, stan är ju inte så stor för visst menar du Alba 🙂

Idag ska vi träffa vänner från Skåne. Dom är med på en bussresa här i trakterna och bor just nu strax utanför Alba. Det är Mickes (min brorson) svärföräldrar, Gun och Christer från Lomma. Det ska bli väldigt trevligt.

Vi hämtar upp dem utanför deras hotell och kör in till Alba. Som av en händelse är det marknad här idag och vi går omkring en stund där. Gun och jag hittar varsin klänning som vi köper. Det är många sommarkläder som det är rea på nu, sommarsäsongen är ju i princip slut och höstkläder börjar synas allt mer. Vi betalar 8 euro var för våra klänningar.

Gun behöver ta ut pengar, vi försöker på tre olika bankomater innan det funkar.

Vi tar en titt in i kyrkan, Cattedrale di San Lorenzo eller Duomo di Alba. Den är enormt stor och mycket vacker. Den har genomgått flera restaureringar, den senaste 2007 då man hittade ca 100 barngravar från 1600 och 1700-talet under byggnaden.

VI strosar genom staden, fram till det lilla torget.

Igår googlade vi på restauranger och hittade en som fått väldigt bra recensioner. Det gick att boka bord på nätet, så det gjorde Bengt.

Det är ett trevligt ställe, ingen uteservering så vi sitter inne. Personalen pratar bra engelska och får förklara en del rätter på menyn. Bengt och Christer väljer ravioli fyllda med tre olika sorters kött, bland annat kanin. Gun tar pasta med räkor och octopus och jag tar en vegetarisk rätt med bland annat auberginer. Vi blir alla mycket nöjda med maten. Vi delar en flaska vin och väljer samma druva som Bengt och jag provade igår, Arneis, gott och fräscht med mycket smak. Vinet, San Michele, och kostar bara 15 euro, bra pris för ett gott vin.

Det sitter en herre i ett bord intill vårt som frågar om han ska ta ett foto av oss. Han hör att vi är från Sverige och säger att han har någon sort anknytning till vårt land, men ingen av oss uppfattar exakt vad det är :-).

Efter lunchen tar vi en kort promenad till en liten bar där vi tar ’efterrätt’, en Spritz. Som vanligt i detta land får man ju en massa tilltugg till drinken också. Egentligen är vi väldigt mätta, men en och annan godbit slinker ner ändå.

Innan vi skjutsar tillbaka Gun och Christer till deras hotell hinner vi med en italiensk glass också.

Vilken trevlig dag det blev, så kul att träffa våra vänner. Ikväll ska dom på utflykt med middag och trevligheter. Imorgon väntar tryffeljakt med tillhörande provning. Det låter spännande med så många olika utflykter.

Vi åker hem och sätter oss i solstolarna en stund. Det är fortfarande 26 grader varmt. Rosaria kommer över med ett fat med spenatbiffar och friterade zucciniblommor. Jättegott!!

Senare på kvällen knackar det på dörren och Rosaria står utanför och säger att vi måste komma med ut och titta på den vackra månen. Oj, så fint det är ikväll, alldeles ljummet och helt klart på himlen.

Ingalill och Swante – usch för flygmyror. I övrigt har vi det ju som ni märker ’hyfsat’ här ;-).

Solen är tillbaka, det är så varmt redan klockan halv nio så vi kan äta frukost utomhus.

Halv tio tar vi bilen in till Asti. Nu har vi varit hemma ett par dagar så nu är det dags att röra på sig igen. Vi har väldans tur och får en parkering i ’vårt’ parkeringshus. Det är fullt med bilar överallt, mycket på grund av att det är marknadsdag. Marknaden äger rum på den jättestora parkeringen mitt i staden som alltså är avstängd för bilar idag.

På denna parkering gäller en speciell parkeringsapp. Bengt har såklart laddat hem den och registrerat sig och sitt kontokort där, förberedd för att bara knappa in antal timmar och betala. Oj, det är inte så lätt. All info är ju på italienska, det tar en kvart, men med gemensamma krafter lyckas vi i alla fall betala för rätt bil, rätt parkeringsplats men alldeles för låång parkeringstid.

Det är en bit att promenera ner till marknaden så det känns tryggast att börja med en fika.

Vi går runt på marknaden en stund, det finns det vanliga, dvs allt möjligt. Jag köper en silkig underklänning för 4 euro och 3 schalar för 5 euro.

Vi hittar några konstiga grönsaker och kan inte få någon ordning på vad det är. Bengt lägger ut en bild på facebook och frågar om någon vet vad det är. Det blir en del gissningar, Lisbeth tror att det kan vara auberginer (det gissade jag också på eftersom de låg intill ’vanliga’ auberginer).

Vi hade bestämt att stanna kvar i Asti och äta pizza till lunch idag. Men när vi strosar genom gränderna dyker vi på en liten mysig restaurang som ser ut att ha god mat. Ingen pizza, men det får vi väl ta en annan dag då.

Det visar sig att de som jobbar på restaurangen har intellektuella funktionshinder. Jag läser senare om Hotel och Restaurang Albergo Etico. Det började (2009) med att företaget hjälpte en pojke med Downs syndrom genom att erbjuda honom en praktikplats på hotellet/restaurangen. På den vägen är det, denna pojke har nu en fast anställning och är handledare för andra pojkar. Killen har presenterat företaget i EU-parlamentet, han har hälsat på presidenten och skakat hand med påven. Så kul att läsa om ett så viktigt projekt.

Servitrisen vid bordet bredvid vårt tar upp beställning från åtta personer, sju vimsiga tanter och en reseledare. Tanterna ska ha förrätter, varmrätter och desserter. Vissa ska ha allt, en del bara en rätt och andra ska dela med varandra. Herreguuud, vad duktig hon är som faktiskt klarar att reda ut alla beställningar så att alla blir nöjda när rätterna kommer in.

Vi är ju mycket enklare att ha att göra med :-). Vi beställer en förrätt att dela på och varsin varmrätt. Det är så himla gott!! Till maten dricker vi varsitt glas vitt vin som smakar friskt och gott, gjort på druvan Arneis som härstammar från Piemonte.

Bengt går in och betalar och då ser han att det står tomma vinflaskor i en hylla där etiketterna är foton på personalen. Kul idé.

Mätta och väldigt belåtna går vi mot bilen och tar en sväng förbi turistinformationen. Där gör man reklam för utställningen ”100 donne per la storia”. Det är en fotoutställningen som firar Club Zontas 100årsjubileum. Klubben finns i hela världen och jobbar med att ge röst till de kvinnor som varje dag kämpade för lika rättigheter. Utställningen presenterar 100 kvinnor som har bidragit till att förändra världen, från det lokala till det globala sammanhanget. Tyvärr är utställningen inte här i Asti och tyvärr är all info på italienska. Men man kan ändå kolla lite på fotografierna och beundra dessa kvinnor, en del känner man ju till.

Innan vi åker hem tar vi en glass. Jag tror Grom är den glassbar som har den absolut godaste pistacchio-glassen. Kedjan har 45 glassbarer i 34 italienska städer, dessutom finns de i nio städer utanför Italien, dock ej i Sverige.

När vi hämtar bilen loggar Bengt in på parkeringsappen och kan smidigt avsluta parkeringen. Vi behövde alltså bara betala för den tid vi parkerat!

På hemväg stannar vi till vid vår supermarket och handlar. Där finns de konstiga grönsakerna vi såg på marknaden och här har de ju ett namn också. Det är auberginer.

Hemma tar vi kaffe och lägger oss i solstolarna och läser. Det är strålande sol och ca 25 grader varmt. Men vid 18-tiden börjar det krypa djur på mej. När jag tittar upp ser jag hur det rör sig i gräsmattan. Usch och fy, det är alldeles fullt med flygmyror och dom har börjat röra sig mot oss. Det är bara att packa ihop och fly inomhus.

Idag är det mulet och grått precis enligt prognosen. Klockan tolv ska det börja regna, det dröjer till halv två, men sen kommer det flera skurar. Vi ser inte solen på hela dagen.

Till lunch lagar Bengt fisk och fräser fagiolini (gröna bönor) i olivolja och vitlök. Det är ju en favoriträtt som smakar jättegott. Lite dressing blir det också på majonnäs, ricotta och kapris.

Sen händer inte mycket mer. Vi planerar lite för veckorna framåt, dricker kaffe och bara tar det lugnt.

På kvällen ser vi sista avsnittet på en deckare som varit väldigt obehaglig. En engelsk på fyra avsnitt, Cheat heter den. Handlar om fusk och lögner, usch, det var tur att det bara var fyra avsnitt! Och att det blev ett riktigt avslut, allt för många serier nu för tiden slutar inte på riktigt utan lämnar öppet för nya säsonger vilket jag oftast tycker är trist.

Kristina – jag förstår att det inte är lätt att hålla redan på allt vad vi pensionärer hittar på, men jag har saknat dej här :-). Och visst var det tur att det gick så smidigt att köpa kryckor. Dom är faktiskt till stor hjälp.

En solig och varm dag, vi slöar hela dagen.

Det är klart väder idag så man ser Mont Blanc, eller Monte Bianco som det heter på italienska, där borta i fjärran, ca 15 mil bort, fågelvägen. Alpernas högsta bergstopp 4810 meter öh. Näst högst i Europa precis på gränsen mellan Italien och Frankrike.

Många har klättrat i denna bergstopp, redan 1786 nåddes den för första gången. Den första kvinnan var där 1808. Över 2000 människor har mist livet där i sina försök att nå toppen.

När vi äter lunch kommer Rosaria och bjuder oss på hembakat äppelflarn med en slags ost. Det ser ut som färskost, men smakar mer som vanlig hårdost, gott i alla fall. Det är hennes mamma som bakat den.

Bengt sitter med flugsmällaren i högsta hugg (vid matbordet) och Rosaria skrattar och säger att vespa (=getingarna) älskar ’prosciutto melone’ (precis som vi). Det är just vad vi märkt, när vi äter andra rätter dyker det nästan aldrig upp några getingar. Skinkan ropar på dem, säger hon :-).

Det blir en lugn och skön dag. Senare på kvällen hör vi att gamlingarna är ute. Vi går dit och tackar för det goda flarnet. Bengt ber att få ta ett foto av dem och det blir dom väldigt glada för.

Karin – jag det är fina glas specialgjorda för att dricka grappa ur.

Swante – det ska vara agnolotti, felstavat av mej.

Klockan 06.30 ringer väckarklockan! Det var längesen vi var tvungna att kliva upp denna okristliga tid! Men det är ju parad-dag i Asti idag igen och den börjar redan 09.15 så det gäller att ge sig av i tid.

Det har regnat inatt och ser ut att komma fler skurar, det är bara 13 grader varmt. Det får bli täckjacka och långa jeans och ordentliga skor idag.

Klockan åtta åker vi från huset. Idag är grinden till gården stängd och den går inte att öppna med vår fjärrkontroll!!!! Hjälp, vi som har så bråttom och fy så pinsamt att behöva ringa på hos Rosaria så här tidigt. Men det är ju inget att göra, jag går upp till huset och hon öppnar direkt (iklädd pyjamas). Hon provar sin egen fjärrkontroll och då går grinden upp.

Det finns gott om parkeringsplatser, men vi får gå en bit för att komma ner till torget. Det är inte mycket folk ute ännu så vi får bra platser.

Kvart i tio är paraden framme där vi står. Det är 41 olika distrikt som medverkar. Varje distrikt har ett särskilt tema, det är precis samma procedur som tidigare år. Men vi tycker det är så trevligt med denna folkfest så vi har inget emot att kolla på den igen. Vi räknar med att det är upp emot 2000 personer i paraden.

Klockan är halv tolv när hela paraden passerat oss. Det har klarnat upp och det är väldigt varmt. Nu ska vi ta oss ner till den stora matfestivalen, men vi sätter oss på en uteservering och tar en kopp kaffe innan, det ska bli skönt att få sitta ner en stund.

Med nya krafter promenerar vi ner till matstånden. Såå mycket folk!!

Såklart måste vi leta upp Grazzanos lilla bod och handla av dem. Dom serverar samma som föregående år, rostat bröd, ett med tomatsalsa och ett med olivolja och kryddor. Jättegott. Först köar man för att köpa en biljett till mat och en till vin. Sen ställer man sig i en annan kö för att få sin portion mat och därefter i en tredje kö för att få lite vin. Det tar sin lilla tid.

Vi går vidare och letar efter någonstans där det inte är en milslång kö. På ett ställe serverar dom friterad ost med nån slags deg (typ filodeg) ’Formaggio Rustica’. Här är det bara korta köer och dom ringlar snabbt framåt.

En rätt till får det bli, Agnolotti (en finare variant av ravioli) med köttsås. Det är en stor portion så vi delar på den.

Nu orkar vi inte mer i värmen utan promenerar till bilen och åker hem.

Det blir lite häng i solstolarna innan vädret förändras igen. Det kommer en störtskur och åskan mullrar rejält, men det är över på mindre än en halvtimme.

Rosaria kommer över med nya sängkläder och handdukar och berättar att dom under dagen sålde 15000 rostade brödskivor i deras stånd. Festivalen håller på fram till klockan 23 ikväll, så det kommer att säljas många fler.