Författare: CarinaÅ

Idag ska vi ta tåget in till Milano.

Vi promenerar till stationen, det tar ca 20 minuter. Köper biljetter, stämplat dem, hinner ta en kaffe innan vi hoppar på tåget till Milano.

Det tar ungefär en timme mellan Bergamo och Milano. Tåget är fullt. Det är ingen kontroll av biljetterna. Vi förvånas av hur många flerfamiljshus som ligger väldigt nära spåret. Även en del rätt så nybyggda hus. Vilket buller de som bor där måste utstå.

Vi kommer in till centralstationen i Milano och köper biljett till Metron som tar oss till Domen.

Första gången vi var i Milano var vi inne i Domen och vi gick även en tur på taken. Jag minns att det var häftigt, men också att det regnade rätt rejält så vi var lite rädda för att halka på taket.

Vi har siktat in oss på att äta lunch på mozzarellabaren Obica som ligger i närheten av Domen. Vi hittar ingången på en bakgata, där finns en hiss och en anvisning att åka upp till sjunde våningen. Där uppe finns en galleria med olika matställen och försäljning av mat och vin och andra godsaker (dyrt och lyxigt). Klockan är ungefär halv ett och det finns väldigt många lediga bord på terrassen. Under tiden vi äter blir det proppfullt.

Bengt beställer Polpo (bläckfisk) som han längtat efter. Jag tar tre smårätter, buffelmozzarella, tomater med pesto och parmaskinka. Allt är jättegott. Bengt portion är inte så stor, så han får en del från min :-).

Vi sitter länge och njuter av maten och miljön. Sen promenerar vi mot en speciell butik för att Bengt ska kunna shoppa igen.

Vi har tänkt att ta en aperetivo vid kanalen i den mysiga stadsdelen Navigli, så vi går i sakta mak däråt. Vi är alldeles för tidiga så vi måste dra ut på tiden. Jag kollar några klädaffärer på vägen, men hittar inget som jag gillar. Vi sätter oss ner och vilar på en servering som har gott kaffe.

Vi går vidare, det är rätt så långt mellan centrum och Navigli, lika bra att ta ytterligare en vilopaus.

Det är så kul att studera folk som passerar oss. Här en kvinna som bär en trave böcker på huvudet, så häftigt. Det borde man öva på, fin hållning och båda händerna fria.

Så är vi då framme vid kanalen som är kantad av serveringar.

Klockan är ungefär sex, det är inte så mycket folk som äter aperetivo, det är lite för tidigt. Folk brukar komma vid 19- 20-tiden säger servitören. Men vi slår oss ner på ett mysigt ställe som har buffé. Man betalar för en drink och så får man äta så mycket man vill från buffén.

När vi är mätta och nöjda promenerar vi till Metron och åker till centralstationen. Under resan som tog ungefär en kvart har det hunnit att mörkna, oj så snabbt det gick. Vi får vänta en dryg halvtimme på tåget som går 20.10.

Vi är lite trötta när vi stiger av tåget i Bergamo, klockan är drygt nio och Bengt har riktigt ont i benet. När vi kommer hem har vi gått 14,5 km enligt Bengt klocka, så det är inte konstigt att han har värk, han har kämpat bra idag.

Denna morgon tar vi det väldigt lugnt, jag är rätt så risig i magen. När vi ger oss av från lägenheten vid 11-tiden känns det bättre igen.

Idag ska vi ta en tur upp till den gamla stadsdelen här i Bergamo. Många har pratat om att den är så mysig och fin.

Från lägenheten är det ungefär 20 minuters promenad upp till en bergbana som tar oss den sista branta etappen upp på berget.

Det är låång kö till bergbanan men det finns två vagnar som kör i skytteltrafik och resan tar bara några minuter, så det går snabbt att ta sig upp. 6 euro kostar det för två personer, tur och retur.

Det finns personal på plats som räknar oss när vi kliver ombord, det ryms 40 personer i vagnen. Vi står som packade sillar, några få har munskydd (det är inte längre något krav på det).

Det blir lunch på en uteservering på ett av torgen, Piazza Vecchia. Vi beställer en polenta med gorgonzola och en spenat slungad i grädde och parmesan och delar på detta. Det blir precis lagom, bröd ingår också. Polenta verkar vara en specialitet här i Bergamo, vi ser att de serveras på flera ställen.

Det är ett jädrans liv på torget, flera skolklasser verkar träffas här, det är massor av barn i alla åldrar.

När vi ätit ser vi oss omkring på det otroligt vackra torget.

Fontänen Contarini, som skänktes till staden 1780, ligger mitt på torget.

Vi går in i en byggnad där det finns ett museum och det 52 meter höga tornet Torre Civica. En av oss gillar ju att klättra i torn😀😨. Vi pratar med kvinnan i infodisken som berättar att just idag är museet stängt, men tornet är öppet. Dessvärre är hissen trasig, men det går bra att gå i trappan, det är 228 steg upp till toppen. Det gör vi.

Trappan är ’inbyggd’ så även jag tar mej upp, men benen är inte speciellt stadiga när jag når sista trappsteget. Precis när jag kommer upp slår klockan ett slag, jag håller på att få dåndimpen för jag fattar ju inte riktigt vad det är. Det bara skräller i hörapparaterna. Det är fler än jag som blir skiträdd.

Sen tar man ju hundra bilder på utsikten, några kommer här.

Det var nästan läskigare att gå ner än upp. Det blev många pauser på vägen.

Vi fortsätter vandra omkring i gamla stan. I en liten gränd står det massor av folk och kollar in i ett skyltfönster. När vi kommer fram förstår vi varför, herreguud va gott det ser ut.

På ett litet torg kan man köpa glass och kaffe i samma servering. Det är inte så vanligt. Glass sälja oftast i glassbarer där man inte kan få kaffe.

Vi fortsätter vår vandring och snart har vi gått runt hela stadsdelen och kommer tillbaka till bergbanan.

Vi tar bergbanan ner igen. Nu är det knappt någon kö alls.

Nu har vi pinnat på väldigt mycket idag, det syns på Bengts gångstil. Efter en kort promenad genom den nya stadsdelen sätter vi oss ner och vilar en stund. Jag upptäcker en man som står och vaktar vid ett övergångsställe på gatan intill där vi sitter. Han har gul väst med någon text på ryggen och en ’spade’ som han sträcker ut och stoppar bilar respektive fotgängare. Jag funderar varför, det är inte speciellt mycket trafik och glest med fotgängare. Men efter en stund, klockan är halv fem, stormar barn tillsammans med vuxna ut från någon skola/fritids i närheten och det blir kaosartat på gatan och vid övergångsstället. Nu behövs verkligen denna man, han gör ett bra jobb. Han verkar känna alla också, ler och pratar och vinkar till bilisterna. Det pågår under ca 15 minuter, sen är allt lugnt igen och mannen tar av sig västen, tar på sig en hjälm och susar iväg på sin vespa.

Vi handlar lite pasta som vi ska värma till kvällsmat och sen går vi hem. Enligt Bengts klocka har vi gått 9 km idag!!

Då är det dags att packa ihop och åka vidare igen. Vi har bestämt oss att flytta några mil västerut, till Bergamo.

Vi är resklara halv tio och missar då att säga hejdå personligen till hyresvärdinnan. Vi skickar ett textmeddelande istället. Sen får vi svar där hon tackar oss och hoppas att vi kommer tillbaka och så lägger hon till ’thanks for the beautiful presents here’. Oj, vi vet verkligen inte vad hon menar med det. Vi har inte lämnat några presenter. Vi blir lite nervösa att vi glömt något kvar i lägenheten men kan inte komma på vad det skulle vara. Hon kanske bara skrivit fel 😂.

Det är bara ett par timmars bilresa till Bergamo. Vi får inte checka in förrän klockan tre så vi bestämmer oss för att stanna i Brescia för att äta lunch, den staden ligger ungefär halvvägs till Bergamo. Idag tar vi den stora motorvägen och betalar vägavgift. Till Brescia kostar det 4,50 euro.

Vi kör mot centrum och som vanligt får vi snurra en hel del innan vi hittar parkering. Vi hamnar en bit utanför centrum.

Vi har varit i Brescia tidigare, det är en trevlig stad med många fina byggnader, torg och arkader. Vi flanerar runt en stund innan vi hittar ett torg med flera serveringar. En av serveringarna har dagens lunchmeny så där slår vi oss ner och beställer pizzamenyn. Till att börja med är vi nästan ensamma, men efter en halvtimme är serveringen full. Det verkar vara ett populärt lunchställe. Pizzan är jättegod, bianco med svamp och zucciniblomma.

I lunchmenyn ingår pizza, liten kaka och kaffe.

Några bilder från den fina staden.

Torre Della Pallata, började byggas på 1200-talet. Tornet är 31 meter högt. Här har det bland annat funnits ett fängelse. Klocktornet byggdes på 1400-talet och fontänen på 1500-talet.

Efter ett par timmar lämnar vi Brescia för denna gång. I ca två veckor har min telefon krånglat, jag har nästan aldrig något internet när jag inte är inloggad på wifi. Idag är det Bengt som har problem, när vi ska lämna Brescia har han inget internet och då går det ju inte att avsluta parkeringen i Easypark. Teknikens under, det är superbra med appar när dom funkar, annars är det skrutt.

Trafiken flyter på jättebra och vi är framme i Bergamo redan halv tre. Vi hittar direkt till lägenheten och det finns EN ledig parkeringsplats på gatan, precis utanför huset. Vilken tur, det är verkligen inte vanligt. Klockan tre dyker hyresvärdinnan upp, en ung tjej som pratar bra engelska. Hon hjälper oss in med väskorna. Lägenheten ligger på tredje våningen och det finns hiss, visserligen en pytteliten, men väskorna ryms där och vi går trapporna upp.

Lägenheten är trevlig. Allt vi behöver finns här, sovplats, matplats, köksutrustning och badrum med dusch. Man känner igen IKEA-prylar lite här och där.

Vi får instruktioner om låset och sopsortering och var vi kan parkera bilen. Det finns en reserverad parkeringsplats på ett inhägnat område som vi får hyra för 10 euro per dag. Dyrt, men det är det värt!

Dags att slappa ett tag innan vi ger oss ut på stan för att ta något lite lätt att äta. Vi går i den nya stadsdelen och hittar ett mysigt ställe där dom har aperetivo (drink med tilltugg). Nu finns det helt plötsligt två varianter, aperetivo och aperecini. Vi känner inte till aperecini och frågar servitrisen vad det är för skillnad. Suck, med sur min förklarar hon att aperecini är fler tillbehör, då beställer vi varsin sån.

En annan servitör kommer in med två brickor med småplock, suck vad han är less på att jobba. Sur som ättika. Jag studerar de som jobbar och alla är unga killar och tjejjer och alla är så himla sura. Synd om dem. Vi är i allafall väldigt nöjda med både drinken och tillbehören.

Vid bordet intill vårt sätter sig ett par och beställer något att dricka. Dom får varsitt högt glas med en mörkbrun dryck. Vi blir nyfikna och Bengt frågar vad dom dricker. Det är en varm chokladdryck som är speciell för Italien. Inte alls jämförbar med svensk chokladdryck. Paret är från Tyskland och har precis påbörjat en resa till många olika destinationer. Ikväll är första stoppet här i Bergamo, imorgon flyger dom vidare till Egypten. Därefter lite oklart, Jordanien och Thailand är inplanerade men kanske blir det fler ställen också.

Vi pratar om lite av varje och så frågar dom vad vi tycker som att Sverige fått en ny regering. Det visste dom och att det är högersidan som vunnit visste dom också.

Vi sitter kvar en stund och sen går vi till en mataffär och handlar lite till frukost.

Idag har vi kört 19 mil.

Ännu en fin morgon i Italien. Solen skiner, det ska bli varmt idag, härligt. Det är marknad här i Negrar på måndagar. Vi sticker dit redan vid 10-tiden och hittar en parkering precis intill marknaden.

Vi har en beställning (från Sverige) på att inhandla kallingar. Det är snabbt avklarat. Sex par för 10 euro och det är jättebra kvalitet.

Ja, vi traskar runt bland stånden, det är faktiskt fortfarande roligt med marknad trots att vi besökt så många. Det är kul att studera folklivet. Människor träffas här, stannar och pratar, tar en fika. Dessutom handlar man ju! Mat, kläder, husgeråd mm. Det går inte alls att jämföra med marknader hemma i Sverige. Jag tänker tex på Skänninge marken som vi besökte i sommar, en helt annan sak (inte alls lika roligt).

Såklart har vi ett favoritfik här i Negrar. Vi köper fyra små mumsbitar till kaffet idag. 6,50 euro för kaffe och kakor, jättebilligt och jättegott.

Vi tar en titt i kyrkan San Martino.

Utanför kyrkan står San Giovanni Calabria. Jag tror det är han som föddes i Verona 1873, dog i Verona 1954 och blev helgonförklarad så sent som 1999. Han månade om de fattiga.

Bengt hittar tjejjen som sålde så bra T-shirts till honom när vi var här i maj. Bra att fylla på lagret, han måste ju ha lite andra tröjor än de från Hard Rock!

Sen styr vi kosan till vingården Recchia som ligger strax utanför Negrar. Dom har så goda röda viner, vi har handlat här tidigare. Det blir ingen provsmakning, vi vet vilka sorter vi vill ha. Nu har vi vin så det räcker många, många månader framöver.

En fin gammal bandare. Sådana (liknande) hade min pappa flera stycken när jag var barn.

Vi åker hem och Bengt steker fisk och grönsaker. Gott!

Häromdagen när jag var inne och kollade FB råkade jag få ögonen på ett inlägg i en sygrupperna där jag är med. En person frågar om någon vet om det finns någon tygaffär i Verona. Hon fick svar att det finns en stor affär i utkanten av stan. Oj, det är bara 15 minuters bilresa från Negrar. Vilket sammanträffande, dit måste jag ju åka!!

Intill tygaffären ligger en stor Expertbutik. Det passar bra, då har Bengt något att kolla på medan jag botaniserar bland tusentals (känns det som) tyger.

Behöver jag skriva att Bengt blev klar mycket fortare än jag?? Det finns en gubbhörna i tygaffären där slår han sig ner och väntade på mej.

Butiken är ännu större än det som syns på bilderna, två plan fyllda med tyg och sybehör samt en del garn. Bra pris är det också.

Idag tänker vi åka till Soave för att äta lunch. Vi knappar in resmålet på GPS:en och väljer ’snabbaste vägen’ och ’undvik betalvägar’ eftersom vi tänker slippa åka på den stora motorvägen idag.

Detta blir en pärs, nog värsta vägen vi någonsin åkt. Vägen blir smalare och smalare. Till slut kan man inte mötas. Som tur är får vi inga möten utom en del cyklister och det är lite snävt att ens möta dem. Det går bra ända till Bengt uttalar de förbjudna orden ’tur att vi inte får några möten’! Det tar bara en minut och i en hårnålskurva kommer en italienare i bil i hög fart rakt mot oss. Vi har precis passerat en varning om att vägkanterna är svaga. Bengt blir tvungen att backa och precis i kurvan är det ju lite bredare så där kan den andra bilen smita förbi. Sen får vi ytterligare ett möte och det blir vi som får backa även denna gång. Det går ju bra, men fy tusan vilken resa.

Den allra smalaste sträckan fotade jag inte, jag hade fullt sjå att hålla i mej och att bromsa.

När vi kört en dryg halvtimme kommer vi ut på en större väg, då har vi kört ca 1 mil!!!! Vi hade bestämt att inte ta någon 11-fika idag utan åka direkt till Soave för lunch. Men vi behöver stanna bilen för att andas ut och då är det ju lika bra att fika också. Vi har hamnat i en liten stad som heter Grezzana och där är gudstjänsten precis slut och mycket folk sitter på uteserveringarna och fikar med kaffe eller Aperol Spritz. Vi behöver kaffe.

Sen blir det full fart mot Soave, nu på mycket bredare vägar. Det märks att det är söndag, det är fullt med folk och såklart fullt på alla parkeringar i närheten av ringmuren som går runt den gamla stadsdelen i Soave. Vi får åka en bit utanför och hittar en parkering i ett villakvarter.

När vi var här för några år sedan köpte vi ett så gott vitt vin från en gård som heter Pieropan, dom har en butik inne i Soave. Vi hittar butiken som är stängd på söndagar, otur!

Men vinet finns i en vinshop där vi köper en flaska.

Det finns väldigt många trevliga restauranger och serveringar här. Men det är fler än vi som tycker det, vi går runt och frågar om ett bord för två på alla ställen, men det finns ingen plats om man inte bokat i förväg. Det slutar med att vi faktiskt får vända tillbaka hem igen för att få något i magen. Det finns en bra restaurang precis där vi bor, den tänker vi ta.

Nu ställer vi in GPS:en på vår hemadress i Negrar och tar bort önskemålet om att inte välja avgiftsvägar. Vi är så hungriga så vi vill ta den snabbaste vägen hem. När vi kört en halvtimme så ser vi plötsligt att vi närmar oss staden Grezzana! Herreguud, därifrån finns ju bara en väg och det är den smala vägen över berget.

Vi vänder och börjar om och nu hittar vi själva (utan GPS) ut på motorvägen mot Verona och vidare hemåt. Puh.

Det är fullpackat med folk på restaurangen där vi bor, men det finns alltid plats för två till, så vi får ett bord. Servitören visar oss en platta där man ska göra sin beställning av mat. Dryck beställer man av honom. Det funkar bra, Bengt vill äta pasta vongole och jag potatisgnocci med pesto, soltorkade tomater och bacon. Oj vad gott detta smakar.

Jag promenerar hem och Bengt åker till affären för att köpa något litet till kvällen. Men på söndagar stänger den stora matmarknaden redan klockan tre. Vi får skrapa ihop lite rester till kvällen.

En kaffe och en bok i solen på balkongen.

Här i lägenheten är det mycket bättre säng än i Grazzano, men fortfarande inte tillräckligt mjukt för att passa mej helt. Bengt tycker den är toppen!

Det är en vacker morgon, solen skiner och det ångar från vinfältet utanför lägenheten. Så skönt att regnet från igår har dragit vidare.

Så här ser utsikten ut från vår låånga, smala balkong.

Vi äter frukost och sen tar vi bilen till Verona. Där har vi varit några gånger tidigare och alltid tyckt att det är en trevlig stad. Idag är det lördag och väldigt mycket folk. Vi snurrar runt för att hitta parkering i närheten av centrum, men det är omöjligt. Vi får köra längre och längre ut. Så dyker det plötsligt upp en ledig plats, men man får bara parkera här i två timmar. Hmmmm, man kan parkera med Easypark! Vi chansar på att man kan förlänga parkeringen efter två timmar utan att behöva gå tillbaka till bilen. Egentligen är det ju inte tillåtet, men vi bestämmer oss för att det är värt att prova.

Vi har hamnat drygt ca 1,3 km utanför Verona centrum och behöver en kaffe på vägen.

Det var onödigt att ta på sig jackan idag, det blir snabbt varmt så den åker av. Oj, så mycket folk det är. Många uteserveringar är redan fullsatta. Det verkar vara populärt för Italienare att turista här i Verona.

Plötsligt blir det fart på Bengt, jag fattar inget! Han har spanat in Hard Rock Café, lite längre fram på gatan. Han visste inte ens om att den butiken öppnat här i stan. Den är så ny som från december 2021. Vilken lycka, såklart måste det inhandlas en T-shirt med Verona i trycket.

Vi drar oss bort mot den gamla stadsdelen och passerar arenan där vi såg Verdis Aida för några år sedan, tillsammans med Åke och Elisabeth. Ikväll är det en för oss okänd popartist som ska uppträda här. Amfieteatern är den tredje största i världen, formen är oval och mäter 152 x 123 meter.

Dags för lunch, vi har längtat efter en charkbricka, det är ett måste för oss när vi är i Italien. Det är svårt att få bord, nu vill man helst sitta utomhus i det fina vädret. Efter lite väntan blir det två bra platser lediga och vi slår oss ner och beställer en stor chark- och ostbricka att dela på. ’Ni får lite focaccia också’ säger servitören och det blir vi ju glada för, snällt.

När vi betalat tycker Bengt att det blev lite dyrare än vi räknat med och när vi kollar kvittot framgår det att vi fått betala för focaccian. Hahaha, så är det, i en sån här storstad får man sällan något gratis.

Sen strosar vi runt i staden och tittar på alla vackra byggnader. Här några foton från promenaden. Fina byggnader och mysiga restauranger.

Vi får fylla på vätska ytterligare en gång för att orka tillbaka till bilen.

Floden som rinner utanför Verona heter Adige. Den börjar i Sydtyrolen och rinner ut söder om Venedig. Det verkar inte vara någon brist på vatten i den här floden heller.

Vi har sparat namnet på gatan där vi parkerade och det är ju tur, annars hade vi aldrig hittat tillbaka. Lite nervöst känns det, har vi fått böter eller inte. Vi har fyllt på parkeringsavgift tre gånger under dagen via Easypark-appen. Det är ju egentligen inte tillåtet, man får stå två timmar sedan ska bilen flyttas. Vi håller tummarna och kan pusta ut, inga böter!!!

Så trasslar vi oss hemåt igen. Vi kör förbi vårt hus och en bit upp på kullen för att fota den vackra utsikten.

Hemma igen. Det blir en kaffe på balkongen på kvällskvisten. Vi har gått ca 8 km idag. Inte dåligt med tanke på att Bengt har krångel med sin höft.

Sista dagen i september och sista morgonen i Grazzano. Vi äter frukost, packar ihop och fixar lite i huset, slutstädning ingår, men man vill ju ändå att det ska se fint ut när man lämnar.

Oj, vad det åskat och blixtrat inatt, nu regnar det och är 14 grader. Vi reser mot Negrar där vi ska ska stanna några dagar, vi har hyrt en lägenhet i utkanten av staden. Det regnar hela dagen. Det är jättemycket trafik, massor av långtradare, på motorvägarna, så jobbigt att köra. Flera vägarbeten också, det är inte så vanligt i Italien. Hastigheten är sänkt till 60 km/tim vid arbetsplatserna, men det är ju ingen som kör så långsamt. Över 90 kör de flesta och det är bara att hänga med annars har man den bakomvarande bilen klättrandes på bagageluckan! Det känns inte alls bra, jag gillar inte att köra så olagligt 😱.

Vi stannar på en vägkrog och tar en kaffe och en macka. Här är det så modernt, man får inte beställa vid disken utan måste knappa in sin order på en pekskärm. Som tur är kan man välja engelska som språk. Det går ju galant, men sen får man ta sitt kvitto och lämna vid disken så de plockar ihop det man beställt och fixar kaffet, det är inte som på hamburgerkedjorna i Sverige att ordern skickas med automatik till personalen.

Det är lite strul under resan, ingen av oss har nåt internet i telefonerna så vi kan inte höra av oss till hyresvärden och avtala tid för ankomst och när jag ska betala vägavgift i automaten funkar inte kreditkortet, vi måste leta fram ett annat kort och det hinner bli lite kö bakom oss. Ingen tutar på oss i allafall.

När vi kör in i Valpolicella bestämmer vi oss för att åka till en vingård där vi varit tidigare och köpa några flaskor vin. I detta distrikt odlar man andra druvor än i Piemonte. Här är det mycket Corvina och man tillverkar bl a Ripasso och Amarone. Ägaren på vingården känner igen oss, det är nog femte gången vi är här. Eftersom vi känner till deras viner väldigt väl smakar vi inget utan köper några flaskor och hoppas på att de är lika goda som tidigare år.

Efter besöket handlar vi lite kvällsmat och frukost i en stormarknad intill lägenheten vi hyrt.

Det är lite krångligt att hitta huset där lägenheten ska finnas, men efter ett par rundor ser vi det. Hyresvärden har fått det sms vi skickade iväg så hon väntar på oss i lägenheten. Oj, så fin den är och välutrustad. Det finns allt, till och med diskmaskin och tvättmaskin. Kylskåpet är fyllt med vatten, juice, mjölk, smör, marmelad och yoghurt. Det finns lite godis och kakor. Det är väldigt fräscht och välstädat, hyresvärden är mycket trevlig, och hon verkar gilla att piffa😂.

Det enda som stör mej är doftpinnarna i köket. De får flytta ut på balkongen🤮.

Det blev en sträcka på 28 mil idag.

Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag, men en utflykt får det bli. Vi har funderat lite på att åka till Turin, men skippar det och åker till Casale istället.

Det är jacka på idag, inte alls någon värme på morgonen. Vi åker tidigt för vi tänker hinna med både 11-fika och lunch innan serveringarna stänger. Gud så stressigt vi har det 😂😉.

Vi beställer varsin Caffe Americano och varsin cornetto crema. Det är jättebra att få kaffet på detta sätt, en väldigt stark espresso och en kanna hett vatten, då kan man själv välja hur starkt kaffe man vill ha! Detta var den godaste cornetto vi ätit under resan.

Sen har vi några timmar att slå ihjäl innan vi kan äta lunch. Det är ingen konst i denna lilla fina stad. Vi hinner till och med besöka några affärer. Det finns hur mycket snygga kläder som helst! Men det blir inget handlat.

Jag traskar runt själv en stund medan Bengt vilar höften. I bakgrunden syns Giuseppe Mazzini ridande på en häst. En av de ledande politikerna som enade Italien 1861.

Det har blivit dåligt med kyrkobesök denna resa, men idag blir det en titt i Cathedral San´t Evasio. Det är där det finns så fina skulpturer i järn, vi har varit här flera gånger tidigare.

Men då har ju klockan blivit halv två och vi är lite sugna på lunch. Det är svårt att välja lunchställe, det finns så väldigt många. Vi tar ett ställe där det finns plats inomhus. Det har blivit varmare, men på uteserveringen sitter flera rökare och pyr, inte trevligt!

Det får bli pasta idag. Penne al ragú (köttfärssås). Maten är jättegod och så smart med dessa djupa tallrikar som gör att den håller sig varm så länge (bra när man äter långsamt).

Sen blir det raka vägen hem för att njuta av det fina vädret. Nu är det 21 grader och strålande sol. Jag börjar läsa bok nummer tre, ’Vi for upp med mor’ av Karin Smirnoff. Det är andra delen av tre i serien om janakippo. Hon har en väldigt egen stil, hon skriver tex ihop för- och efternamn på personer, har inte stor bokstav i egennamn och det enda skiljetecken hon använder är punkt. Många ord är dialektala, Karin är född i Ume. Det är härligt att läsa norrländska, det väcker många gamla minnen.

Bengt betar av ytterligare en PC-tidning i högen han haft med sig. När biblioteket i Skänninge sålde ut gamla tidningar passade han på att köpa en hel årgång, 24 nummer från 2021, för 50 kronor. Verkligen värt sitt pris, varje nummer kostar över 90 kr om man köper dem när de kommer ut i handeln.

Det är mulet när vi vaknar och bara 11 grader, men det ska bli bättre väder under dagen.

Efter frukost gör vi lite inköp av kvällsmat i den lilla affären i byn. Sen åker vi till det berömda Grappadestilleriet Mazzetti som ligger i en by i närheten. Vi har fått tips om att det ska finnas en väldigt fin butik i anslutning till destilleriet. Någon grappa ska vi inte köpa, det gjorde Bengt för flera år sedan och den finns fortfarande kvar där hemma.

Vi får ringa på en klocka för att bli insläppta i den urtjusiga butiken. Här finns grappa, choklad, doftljus, honung, grönsaker inlagda i sprit och frukter inlagda i sprit, och en massa annat. När vi var på den senaste vinprovningen och träffade Claudio från Milano berättade han om en drink som han alltid dricker tillsammans med Panettone (en italiensk julkaka) när han har sin stora novemberfest. Drinken heter Negroni och här i butiken hittar vi ett kit som innehåller de tre ingredienserna till drinken. Bengt slår till på en sådan kartong. De har även julkakan, men den kan vi säkert hitta någon annanstans för ett bättre pris. Allt är väldigt dyrt här (men tjusigt).

Allt är väldigt smakfullt och vackert paketerat. En av de tjusigaste butiker jag besökt och lokalen i sig är ju helt underbar.

När det är dags att betala blir det problem, kortet fungerar inte. Men expediten hämtar en annan kortläsare och då går det bra efter en låång väntan på kontakt med nätet. Lokalen ligger under jord, det är som i en bunker skrattar han.

Samma tjej som tipsade om ginbutiken har även berättat om en mysig restaurang som serverar god lunch. Den tänker vi prova idag, den ligger också i närheten. Vi möts av neddragna jalusier när vi kommer fram. Tyvärr semesterstängt mellan 26 september och 3 oktober.

Då tar vi en promenad för att se om vi hittar någon annanstans att äta. Utanför en pizzeria blinkar en skylt i neon med texten OPEN. Men dörren är låst och ingen människa syns till. Något annat matställe hittar vi inte. Vi bestämmer oss för att åka till Moncalvo och äta på en av de två serveringarna som vi spanat på så många gånger men aldrig besökt. Vi har alltid varit fikasugna när vi varit där och då passar det ju inte med lunch.

GPS:en tar oss den snabbaste vägen och den går på små vägar och ännu mindre vägar, ibland bara grus. Vi kör genom flera små byar som påminner om varandra, smala gator och väldigt gamla hus.

Det finns ingen tid att stanna och kolla närmare på de vackra byggnaderna. Klockan är 13 och lunchserveringen stänger klockan 14 så det är bara att gasa på.

Vi är framme 13.15, det ser väldigt fullt ut på de två restaurangerna. Idag vill vi inte sitta utomhus, det känns så kyligt. Restaurang Corona låter väl bra, den väljer vi och får ett bord i ett pyttelitet rum med fönster i tre väderstreck. Det finns tre bord i det lilla rummet och vid två av dem sitter fina damer och äter lunch. Trångt men mysigt ändå.

På menyn finns Creps, det har jag inte sett på något annat ställe, det är kul att prova nya rätter så jag beställer det. Bengt tar orrechiette (små öron betyder det) med broccoli och spenat.

Min rätt är så god, Creps med krämig, smakrik svampstuvning. Bengts var inte lika nöjd, god men inte mer.

På hemväg stannar vi till vid minnesmonumentet för Pietro Badoglio. Det står på en högt belägen plats med fin utsikt över bl a Grazzano. Monumentet är en 24 meter hög stålkonstruktion som vilar på ett granitfundament.

Senare på eftermiddagen skiner solen och det blir en fin kväll. Jag läser ut bok nummer två och Bengt betar av en hög med PC-tidningar som han köpte billigt när biblioteket i Skänninge sålde ut dem.

Ikväll såg vi Bonden på TV!!!! Det är sjuttonde säsongen och Bengt har inte missat ett enda avsnitt.

Det ser ut att bli ännu en härlig dag, solen skiner från en molnfri himmel redan tidigt på morgonen.

Idag har vi tänkt att vi ska åka till Casale Monferrato, den lilla staden som ligger några mil norrut, vid floden Po. Det har ju blivit en riktig favoritstad, det ska bli kul att återse den.

Utanför vårt hus håller dom på att gräva upp vägen, men som tur är har dom sparat en smal remsa av vägen så att det går att ta sig fram med bil.

Ju närmare Casale vi kommer desto mindre ser vi av solen, det är rätt tjocka moln och temperaturen sjunker till 13 grader. Det är marknad i stan och folk huttrar i sina varma kläder.

Vi gillar den här marknaden (också), den är lite annorlunda, mer variation på prylarna. Det blir lite shopping.

Tjejjen som säljer tyger är väldigt trevlig och vi pratar om ditt och datt (på engelska). Jag frågar hur det var under pandemin och hon berättar att det gick hyfsat bra, men de fick bara åka på marknader som låg i närheten av deras hemort. Runt Casale fanns det ändå ca 5 marknader som hon kunde besöka. Hon vet var Sverige ligger, för det har hon sett på TV.

När kaffetörsten börjar göra sig påmind promenerar vi in till torget och tar en fika på vårt favoritställe.

Nu är det soligt och varmt så vi tar en liten rundtur i stan. Klockan har hunnit bli halv ett, så de flesta affärer har stängt för siesta, halv fyra öppnar de igen.

Det blir en riktig långpromenad med tanke på att Bengt har problem att gå, på grund av sin krånglande höft. Vi har (tyvärr) parkerat bilen precis bredvid en glassbar och frestelsen blir för stor, vi blir tvungna att köpa varsin glass. Vi försöker beställa den allra minsta bägaren, men det går inte, den får man bara köpa till barn under 6 år 😂 så det får bli den näst minsta. 2,5 euro kostar 2 smaker himmelskt god glass.

Sen far vi hem. Oj vad vi shoppat. Förutom fisk och tyg handlade vi grönsaker, sockar, kallingar, laddsladd till telefonen och ett par tofflor.

På kvällskvisten steker Bengt den goda fisken (som visar sig vara Abborre) och grönsaker. Mums! Fisken smakar faktiskt minst lika bra som den jag åt på restaurangen igår.

Två vackra bilder tagna från vårt hus ikväll.