Lördag 30 september 2023

30 september idag oj vad tiden rusar iväg.

Dags att packa bilen igen, jomen lite less börjar man bli på att bära packning ur och i bilen. Men annars är det sällan man är less.

Bengt har läst att det är marknad strax utanför Lucca idag. Eftersom vi inte har så många mil att köra tar vi oss tid att kolla lite där. Det är en liten marknad och lätt att hitta parkering precis intill. Vi är tidiga, klockan är bara drygt nio och alla säljare har inte hunnit plocka iordning sina prylar ännu. Det är redan varmt.

Och då kommer Bengt på att han faktiskt behöver ett par tofflor. Han provar och köper ett par i ull med bra sula för 22 euro. Jag köpte likadana ifjol och är nöjd med dem.

Massor av tygbitar, det är inte vanligt på marknader. Varje bit kostar 1 euro. Jag måste kolla. Bitarna varierar i storlek, vissa är flera meter långa och andra bara några decimeter. Jag hittar en bit blå trikå som säkert är 1,5 meter och en bit rosa muslin, ca 1 meter. 2 euro totalt, ett verkligt fynd.

Vi stannar inte länge på marknaden. Nu styr vi kosan en bit norrut igen.

Det händer inte mycket de första milen, vi kör tex inte fel en enda gång. Vi stannar för att äta lunch i den välkända turistorten Rapallo som ligger på Italiens riviera, några mil söder om Genua, i Ligurien.

Det är lite trångt att köra i stan och överallt dyker de vita skyltarna upp. Jag vågar inte köra in på de gator där skylten står eftersom vi inte hinner se vad som står på tilläggsskylten. Vi hamnar en bit utanför centrum, men det är skönt att röra på sig en sån här transportdag.

Det blir en lagom lång promenad in till stan där vi hittar en bar som serverar lunchmackor, hamburgare och sallader. Jag beställer en sallad med stekt aubergine och zucchini och Bengt beställer en macka med rå salsicca och ost. Alla smakar jättebra.

Utefter vattnet går en lång och bred strandpromenad. Det är väldigt turistiskt här nästan bara hotell och restauranger här nere vid vattnet. Tyvärr tog vi bara bilder ut mot vattnet, inga in mot staden.

Vi kör vidare norrut. Vi har kört denna väg några gånger tidigare och vet att det är massor av tunnlar. En så här solig dag tycker jag det är jobbigt att köra här eftersom ögonen behöver ställa om sig mellan ljust och mörkt hela tiden. På vissa ställen är det bara några hundra meter mellan tunnlarna.

Undrar just hur man körde tidigare, innan bygget av tunnlarna? Det måste ju ha tagit en evighet att köra över Apenninerna på små krokiga vägar. Jag kan inte hitta någon information om när motorvägarna med tunnlar byggdes. Jag läser att järnvägssträckan mellan Bologna och Florens (som också skär genom Apenninerna) har en 18,5 km lång tunnel som öppnades så tidigt som 1934.

År 2020 invigdes den nya motorvägsbron utanför Genua. Den gamla rasade 2018 och 43 personer dog i olyckan. Den gamla bron hade problem i konstruktionen. Den nya bron har försetts med högteknologiska lösningar som ska göra den säkrare och tryggare.

Det är väldigt många vägarbeten på sträckan och på ett ställe råkar vi ut för en ordentlig kö. Det är mycket trafik och motorvägen går ihop från tre till två körfält och lite längre fram till ett enda körfält. Inte konstigt att det blir kö.

Å så hör vi sirener och ser blåljus, alla gör sitt bästa för att flytta sig så att polis och ambulans kommer fram.

Vi blir ungefär en halvtimme försenade, men det gör ju inget, vi har fått meddelande om att nyckeln sitter i dörren i ’vårt’ lilla hus, så det är bara att dyka upp när vi vill.

Vi börjar packa ur bilen och efter en stund kommer Rosaria och Claudio och hälsar oss välkomna. Det är så kul att ses igen. Vi är lite trötta så vi pratar bara en kort stund innan de lämnar oss och sticker iväg någonstans med bilen.

Så ringer Bengts telefon, det är Rosaria. Dom är på en inflyttningsfest nere i byn och har berättat att dom fått hyresgäster från Sverige. ’Då måste dom också komma på festen’ säger värdinnan. Så nu vill Rosaria att vi ska komma dit. När då, undrar Bengt, nuu säger Rosaria. Men puh, vi som är trötta och väldigt svettiga. Men ok, jag byter om och vi hoppar in i bilen och åker iväg.

Vi kommer rakt in i en rätt så stor fest. Det är ett par från Milano som köpt och renoverat ett hus här i Grazzano där de tillbringar så mycket tid som möjligt. Mannen är pensionär, men kvinnan jobbar fortfarande. De skulle haft denna fest för flera år sedan, men då kom pandemin och sen har det varit en massa annat som trasslat. Men ikväll är det party.

Sonen och hans fru har en bar i Milano och de är båda utbildade bartender och ska fixa drinkar till alla.

Det finns massor av plockmat, det är bara att hugga in.

Det är många som kommer fram och pratar med oss. En kvinna har en syster i Danmark och vid ett tillfälle var de i Sverige, hon vet inte var de var, bara att de åkte färja över från Helsingör till Helsingborg och sen åkte de bil ’en bit’. Det var massor av snö och de bodde i ett jättegammalt hus som hennes syster hade hyrt och det var UTEDASS!! Hahaha, hon tyckte det var charmigt och har bara fina minnen från vistelsen. En annan kvinna har en systerdotter som bor i Sverige, ungefär två timmars bilresa söder om Stockholm, men hon vet inte vad staden heter. Det skulle ju kunna vara Linköping. Det blir många trevliga möten och fler än vanligt som kan prata engelska.

Vi bryter upp ganska tidigt, vi är faktiskt rätt så trötta och ingen tar illa upp. Så trevligt det blev. Vi skulle ju bara sitta och glo ikväll och så hamnar vi på världens partaj istället. Sånt händer inte så ofta!

Dessutom bjuder Rosaria in oss att vara med på en tillställning i en grannby imorgon. Claudio hämtar oss klockan elva. Oj, oj, vilken rivstart!!

Så här körde vi idag, 28 mil blev det.