Det är mulet när vi vaknar och bara 11 grader, men det ska bli bättre väder under dagen.
Efter frukost gör vi lite inköp av kvällsmat i den lilla affären i byn. Sen åker vi till det berömda Grappadestilleriet Mazzetti som ligger i en by i närheten. Vi har fått tips om att det ska finnas en väldigt fin butik i anslutning till destilleriet. Någon grappa ska vi inte köpa, det gjorde Bengt för flera år sedan och den finns fortfarande kvar där hemma.
Vi får ringa på en klocka för att bli insläppta i den urtjusiga butiken. Här finns grappa, choklad, doftljus, honung, grönsaker inlagda i sprit och frukter inlagda i sprit, och en massa annat. När vi var på den senaste vinprovningen och träffade Claudio från Milano berättade han om en drink som han alltid dricker tillsammans med Panettone (en italiensk julkaka) när han har sin stora novemberfest. Drinken heter Negroni och här i butiken hittar vi ett kit som innehåller de tre ingredienserna till drinken. Bengt slår till på en sådan kartong. De har även julkakan, men den kan vi säkert hitta någon annanstans för ett bättre pris. Allt är väldigt dyrt här (men tjusigt).
Allt är väldigt smakfullt och vackert paketerat. En av de tjusigaste butiker jag besökt och lokalen i sig är ju helt underbar.
När det är dags att betala blir det problem, kortet fungerar inte. Men expediten hämtar en annan kortläsare och då går det bra efter en låång väntan på kontakt med nätet. Lokalen ligger under jord, det är som i en bunker skrattar han.
Samma tjej som tipsade om ginbutiken har även berättat om en mysig restaurang som serverar god lunch. Den tänker vi prova idag, den ligger också i närheten. Vi möts av neddragna jalusier när vi kommer fram. Tyvärr semesterstängt mellan 26 september och 3 oktober.
Då tar vi en promenad för att se om vi hittar någon annanstans att äta. Utanför en pizzeria blinkar en skylt i neon med texten OPEN. Men dörren är låst och ingen människa syns till. Något annat matställe hittar vi inte. Vi bestämmer oss för att åka till Moncalvo och äta på en av de två serveringarna som vi spanat på så många gånger men aldrig besökt. Vi har alltid varit fikasugna när vi varit där och då passar det ju inte med lunch.
GPS:en tar oss den snabbaste vägen och den går på små vägar och ännu mindre vägar, ibland bara grus. Vi kör genom flera små byar som påminner om varandra, smala gator och väldigt gamla hus.
Det finns ingen tid att stanna och kolla närmare på de vackra byggnaderna. Klockan är 13 och lunchserveringen stänger klockan 14 så det är bara att gasa på.
Vi är framme 13.15, det ser väldigt fullt ut på de två restaurangerna. Idag vill vi inte sitta utomhus, det känns så kyligt. Restaurang Corona låter väl bra, den väljer vi och får ett bord i ett pyttelitet rum med fönster i tre väderstreck. Det finns tre bord i det lilla rummet och vid två av dem sitter fina damer och äter lunch. Trångt men mysigt ändå.
På menyn finns Creps, det har jag inte sett på något annat ställe, det är kul att prova nya rätter så jag beställer det. Bengt tar orrechiette (små öron betyder det) med broccoli och spenat.
Min rätt är så god, Creps med krämig, smakrik svampstuvning. Bengts var inte lika nöjd, god men inte mer.
På hemväg stannar vi till vid minnesmonumentet för Pietro Badoglio. Det står på en högt belägen plats med fin utsikt över bl a Grazzano. Monumentet är en 24 meter hög stålkonstruktion som vilar på ett granitfundament.
Senare på eftermiddagen skiner solen och det blir en fin kväll. Jag läser ut bok nummer två och Bengt betar av en hög med PC-tidningar som han köpte billigt när biblioteket i Skänninge sålde ut dem.
Ikväll såg vi Bonden på TV!!!! Det är sjuttonde säsongen och Bengt har inte missat ett enda avsnitt.