Idag åker vi ca 40 mil söderut, till en liten ort i Toscana som heter Crispina.
Här ska vi bo i ett stort hus tillsammans med Bengts systrar och bror, med respektive, i en vecka.
Vi har lite bryderi om vilken väg vi ska ta, det finns många att väja mellan. Vi vill absolut inte hamna inne i Genua där den stora bron rasade förra året och vi hade väldiga problem att hitta ut ur staden. Vi väljer vägen som går längst österut trots att den är rätt så mycket längre. Det kommer att vara motorväg större delen av sträckan så det går nog rätt fort ändå. Vi ska möta upp resten av gänget på Pisa flygplats klockan åtta ikväll så vi har gott om tid.
Vi börjar med att köra fel redan i Asti, men sen flyter det på hela vägen. När vi kört halvvägs stannar vi på en vägkrog och tar en god italiensk ’macka’ och kaffe.
Kustvägen norr om Viareggio är väldigt krokig och backig. Det är mycket trafik. Plötsligt, efter en skarp högersväng blir det tvärstopp, det är bara att ställa sig på bromsen. Det är tvåfilig motorväg och stopp i båda körfält. Det är väl ett tiotal bilar framför oss som står stilla. Jag slår på varningsblinkers och hoppas att bilarna bakom oss också hinner stanna. Vi ser inte vad som hänt, men efter en stund börjar trafiken rulla långsamt framåt. Det verkar inte vara någon olycka, men några bilar har stannat och folk går omkring och en äldre man ligger på marken och får hjärt- och lungräddning. Usch så skärrad man blir, det är första gången jag ser sånt i ’verkligheten’. Hoppas det gick bra för honom.
Vi är framme i byn där vi ska bo ungefär klockan tre, men får inte tillgång till huset förrän klockan fyra. Vi tar en sväng till affären och handlar. Vi behöver nog en kvällsmacka ikväll och frukost/lunch imorgon.
Klockan fyra ringer jag på grinden till huset där vi ska bo i en vecka framåt. Grinden öppnas och vi kör genom en lång allé som leder upp till huset.
Värdinnan för huset tar emot, hon heter Carla och kan ingen engelska. Pratar ni italienska frågar hon, nej säger jag. Ååå mamma mia, problema!!! Men vi har ju klarat oss med några italienska ord, teckenspråk och google translate, så det ska väl fungera nu också.
Hon visar oss runt i huset, det är verkligen stort och känns rent och fint. Fyra sovrum och tre badrum på övre plan samt en stor möblerad hall. På nedre plan finns kök, ett jättestort vardagsrum, ett par mindre sällskapsrum och ett badrum. Överallt mängder av stora och små tavlor, massor av bokhyllor fyllda av böcker på engelska och italienska.
Vi lämnar 300 euro i deposition till Carla och enligt hyreskontraktet ska vi betala städning i förväg också, men det behövs inte.
Jag har dåligt med bilder inifrån huset så jag lånade några från Novasol :-).
Meeeen, tror ni inte på sjutton att det lufsar en stor gammal hund på gården. Den bor här och går runt lös på hela tomten, men den går aldrig in i huset trots att vi har dörrar öppna. Den får mat av Carla en gång per dag och vi blir tillsagda att inte mata den.
Vi packar ur vår bil och vår takbox och väljer ett sovrum, sen ger vi oss av till flygplatsen.
Leif och Margareta flyger från Arlanda och ska landa klockan åtta men deras plan är försenat och kommer att landa kvart i nio. Ingalill, Bengt, Ann-Sofi och Magnus flyger från Skavsta och ska landa tjugo över åtta men deras plan är försenat och kommer att landa kvart över nio.
Vi sätter oss på en uteservering på flygplatsen och tar något lätt att äta. Bengt provar en massagestol, 4 minuter för 1 euro.
Leif och Margareta dyker upp. Resan har gått bra och dom har fått sina väskor. Vi väntar tillsammans på att de andra ska landa. Strax före klockan tio kommer Ann-Sofi och Magnus med sitt handbagage. Dom följer strömmen genom flygplatsen och vips är de ute hos oss! Det gick fort och bra….. men dom missade bagagebandet och sin incheckade väska :-). Ann-Sofi och jag går till informationen och får besked om att vänta en kvart så kommer personal och tar hand om ärendet. Men under tiden har Ingalill och Bengt kommit till flygplatsbyggnaden (dom åkte i olika bussar från planet) och står vid bagagebandet och väntar. När alla hämtat sina väskor ser dom en ensam väska åka runt på bandet och tycker att den verkar bekant. Dom läser på bagagelappen och där står Magnus O. Vilken himla tur att dom kollade. Dom tar helt enkelt med sig väskan ut till ankomsthallen där vi står och väntar. Så var det lilla problemet löst.
Ann-Sofi och Magnus packar in sig i vår bil, de andra tar pendelbussen till Sixt där dom ska hämta ut en hyrbil. Efter att ha snurrat runt lite hittar vi också fram till hyrfirman och därifrån följs vi åt till vårt hus. Det tar en dryg halvtimme.
Klockan har hunnit bli halv tolv och alla är förstås trötta efter resan. Men efter att alla fått ett sovrum dukar vi fram lite bröd och ost och tar ett glas rött vin.
Det är så kul att ses. Vi sitter uppe och surrar en stund, imorgon är det sovmorgon!!
Men varför tog varken Bengt eller jag några foton denna kväll?? Vi får se om det dyker upp några kort från er andra, isåfall lägger jag till dem senare.
Så här åkte vi idag, ca 40 mil.
Kristina, tack för att du hörde av dej 🤗