Tisdag 14 maj 2019

Nu har vi sovit sista natten i Italien för denna gång. Hyresvärdinnan har dukat fram frukost i baren. Det är bara Bengt och jag här. Vi såg att det lyste från ett par andra rum igår kväll men varje rum har ett litet pentry så man kan fixa frukost själv om man vill.

Det finns frallor och de vanliga cornetto-bullarna, men denna variant har i alla fall ingen söt fyllning. Det finns även en alldeles nybakad äppelkaka som hyresvärdinnan skär två rätt stora bitar av. Såklart måste man ju ta en bit av kakan, det känns ju lite oartigt att inte äta den!!

När vi packat in våra pinaler i bilen åker vi till en vingård som en jobbarkompis på CGI i Malmö tipsat om. Vingården heter Roberto Mazzi e figli och den ligger bara en kilometer från vårt B&B. Vi är där redan när dom öppnar, klockan nio, och möts av Stefanio, en mycket trött kille. Han berättar att hans far började tappa viner 1959 och numera har han och hans bror Antonio tagit över verksamheten. Till gården hör också ett B&B.

I butiken finns två flaskor med extremt fina etiketter kvar från 1968 och 1969, dom är inte till salu :-).

Eftersom klockan bara är nio är man inte så sugen på att prova något vin, vi litar på att dom smakar bra och köper med oss några flaskor hem.

Några bilder på den fina gården.

Innan vi lämnar Negrar stannar vi och kollar lufttrycket i däcket. Nu har det sjunkit rätt mycket igen. Vi fyller på och håller tummarna att det ska hålla under dagen. Det är 19 grader varmt och soligt.

Vi kör mot Österrike. Det är mycket trafik och det börjar blåsa kraftigt när vi kommer ut på motorvägen. Naturen i norra Italien är så häftig. Det är mycket mer snö på bergstopparna i år än vad vi kommer ihåg från förra året. Det är svårt att ta bilder från bilen.

Vi stannar precis söder om gränsen till Österrike och köper ett skattemärke och tar en fika. Det är bara 4,5 grader utomhus trots att solen skiner. Är det detta väder vi är på väg hem till???

Genom hela Österrike är hastigheten sänkt till 100 km/tim. När vi kommer till Tyska gränsen är det poliskontroll, man får krypköra men behöver inte stanna. Det är troligen illegala invandrare man kollar efter.

Som vanligt är det massor av långtradare och mycket trafik efter autobahn. Det är jobbigt att köra och det spöregnar från och till. När vi närmar oss München tätnar trafiken ytterligare, högerfilen är helt proppfull med långtradare kilometer efter kilometer. Kön är nästan stillastående. Vi ska köra öster om München men när vi når fram till avfarten är den avstängd på grund av ’unfall’ (Irgendwo ist ein Unfall passiert det är en mening som fastnat i min hjärna sedan tyskalektionerna i nian – någonstans har det hänt en olycka).

Helt plötsligt är vi på väg rakt in mot centrum i München och det vill man ju inte. Vilken tur att det finns GPS!! Hur klarade man sig förr i världen?? Bengt guidar med sin telefon och jag kör. Här i Tyskland är det ju ordning och reda i trafiken trots att det är väldigt mycket bilar. Det är ordentliga markeringar i gatorna och man kör i sin fil, inte mitt emellan. Man stannar när det blir rött och håller inte på att kryssa mellan filerna. Det gillar jag, hahaha. Ingen italiensk bilkörning där den om är tuffast kommer fortast fram ;-).

Vi skulle ha kört enligt den grova gula markeringen, alltså runt München, men vi körde enligt den blåmarkerade rutten och hamnade nästan i centrum.

Omvägen tar oss ungefär en halvtimme längre tid än om vi hade kört på förbifarten. Vid fyratiden stannar vi och rastar. Vi passar på att kolla lufttrycket som nu inte har sjunkit något alls. Det verkar som att det sjunker när bilen står stilla!?

Vi beräknar att köra ca 30 mil ytterligare innan vi ger oss för kvällen och börjar kolla efter hotell. Bengt hittar ett i Hermsdorf, Thüringen (ca 30 mil bort). Hotellet har parkering och ligger nära motorvägen. Han gör en bokning via Booking och får mail med bekräftelse.

Det är mycket mindre trafik nu, många långtradare verkar ha parkerat för natten, så denna sista bit flyter på väldigt bra. Ett par vägarbeten och en olycka är allt som stör. När vi ska checka in hittar kvinnan i baren (det finns ingen reception) ingen bokning. Hon pratar bara tyska så vi har lite svårt att förstå varandra. Men så kommer hennes man som kan lite engelska och säger ungefär ’det är säkert ok, ge dem ett rum’.

Rummet är jättefint, men det luktar skumt. Ute luktar det ladugård och här inne är det nån variant av den lukten.

Vi äter middag i hotellets restaurang. Det finns väldigt många rätter att välja mellan. Hur kan dom ha alla ingredienserna hemma? På fönstret sitter ett märke från 2007 då restaurangen var omnämnd i Guide Michelin.

Swante – vi håller alla tummar för att det inte blir några allvarliga problem med däcket!

Idag har vi kört ca 78 mil.