Tisdag
Idag blir det en bilresa till Sanremo som ligger ca 14 mil från Pegli. Vi väljer motorvägen eftersom den går snabbast, det tar ca 1,5 timme. Så var det detta med att leta parkering. Vi åker mot centrum och hittar ett parkeringsgarage. Maxhöjden är 2,20 och det ska vi klara trots att vi har takboxen på taket. Åke går ut och kollar så att bilen inte är högre än ’bågen’ som markerar maxhöjd, det hänger även några kättingar där och det är inga problem att köra under dem. För visst är det väl så att denna båge sitter på maxhöjd för att man ska vara säker på att bilen kommer att ’rymmas’, redan vid infarten till garaget??? Bengt är lite, lite tveksam, men vi bestämmer oss för att det kommer att gå bra så han börjar köra nerför rampen. Första våningen är full så vi fortsätter nedåt till nästa där det finns plats. MEN herreguud, det finns inte en chans att komma in där, det är alldeles för lågt i tak just vid infarten. Kommer man väl förbi den så är taket högre. Vad gör vi??? Jomen vi kan ju montera av takboxen och bära in den i garaget! Bra ide. Hmmmm nyckeln till takboxen ligger hemma i lägenheten!! Nu blir det lite kris en stund. Men, men…. vi måste lösa problemet. Åke går uppför rampen och stoppar några bilar som är på väg ner medan Bengt elegant backar uppför rampen. Det går jättebra. Nästa problem…. hur kommer vi backandes ut genom bommen??? Jag provar med att krypa under den och trycka på knappen för att få en biljett, då brukar ju bommen öppnas. Men det funkar inte, kanske finns det någon avkänning i marken som känner att jag inte är en bil? Medan vi funderar kommer en vakt och frågar om vi vill backa ut för att vårt ekipage är för högt?? Jaaaaaa, det vill vi! Han försvinner och visp har han manuellt öppnat bommen åt oss. Puhhhhh. Det var liksom inte läge att ta några bilder på denna strapats :-).
Vi parkerar en lång bit utanför centrum och tar en välbehövlig promenad istället.
Det är marknad i stan, vi strosar runt en stund. Elisabeth söker efter ett nattlinne till sin mamma, men det är omöjligt att hitta ett som inte har knappar i halsen, det vill hon inte ha. Vi köper tunna mjuka sockar i ull istället, för att förbereda oss inför vintern. Fyra par för 10 euro – bra pris tycker vi.
Sen är det dags för lunch. Vi hittar ett litet torg där vi slår oss ner på en av barerna och äter lite blandat. Jag tar melon och skinka, Elisabeth och Åke tar charktallrik med ost och Bengt en pasta vongole.
Christofer Columbus som föddes i Genova står staty intill restaurangen.
Christofer Columbus
Vi strosar ner mot vattnet, det är fint i Sanremo. Det bor ca 60000 personer här. Alfred Nobel har varit bosatt här under sina sista år. Blommorna till nobelfesten skänks varje år från staden Sanremo. Enligt en artikel på nätet var det år 2015 30 000 blommor, 10 000 gick åt till konserten och 20 000 till prisutdelningen. Sanremo är känt för sina odlingar av snittblommor, tex rosor och nejlikor. Elisabeth har läst att staden tycker att kostnaden för nobelfestens blomsterarrangemangen börjar bli alldeles för hög. Vi får väl spana på årets nobelfest, kanske är det färre blommor nu. Sanremo är också kända för sin sångfestival och Evert Taube har ju sin sång om den glade bagaren i Sanremo.
Det är jättefint i hamnen, strålande sol, lite blåsigt och massor av båtar.
Det blir lite shopping också. Jag hittar en fin liten blus och Elisabeth ett linne.
Reafynd.
Så kommer vi fram till casinot som är Italiens äldsta. Det öppnade den 14 januari 1905. Vi går in i den pampiga foajen. Det står en vakt där och kollar på oss hela tiden. Om vi lämnar väskorna får vi gå in och kika i spelhallen. Det är en gigantisk hall med massor av spelautomater. Det vi kan konstatera är att ingen av oss förstår hur spelen fungerar. Det sitter folk och trycker på knappar och symboler snurrar runt, runt i automaterna. Det är säkert många som vinner och blir glada, tyvärr ännu fler som förlorar. Det var fotoförbud, så inga bilder från insidan.
Glasspaus.
Glass är ett måste Italien.
På väg tillbaka till bilen hittar vi en butik som har hur många klockarmband som helst. Elisabeth har med sin pappas klocka som behöver ett nytt armband och det fixar dom lätt här.
Det fanns en del att välja på.
Vi hann med en kyrka också. Det fick bli katedralen San Siro, den äldsta religiösa byggnaden i Sanremo, uppförd under 1100-talet.
Concattedrale di San Siro
Vi åker kustvägen österut mot Pegli, men efter några mil kör vi ut på motorvägen igen. Det går så extremt långsamt att ta sig fram med all trafik på de smala vägarna.
Vi tänker stanna till någonstans och äta middag på väg tillbaka till Pegli men vi vet inte exakt var. Då kommer Bengt på att vi kan skickar ett mess till Gun. Vi vet att hon och Christer har semestrat i någon av de små städerna som ligger här utefter kusten. Gun berättar att dom varit i Pietra Ligure så dit åker vi. Det är en jättefin liten stad med en massa restauranger. Vi väljer en i mängden. Åke äter friterade calamaries och Bengt äter grillade dito. Elisabeth tog skaldjursantipasti med tonfisk och bläckfisk. Deras mat ät vällagad och god. Jag beställde stekt lax som tyvärr var som en spånskiva, torr och tråkig.
Bengt kör hem. Elisabeth och jag börjar räkna tunnlar eftersom det är massor, vi kommer upp till 64 stycken på 68 kilometer.
När vi kommer tillbaka till vår lägenhet finns det ju ingenstans att ställa bilen. Vi snurrar runt flera varv nära och längre och längre bort. Det står bilar överallt, i korsningar, på övergångsställen, på trottoarer… ja överallt. Men helt plötsligt kommer vi fram till en gata där det finns massor av plats. Det är en vit linje målad efter trottoarkanten, vi vet inte vad det betyder, troligen ABSOLUT FÖRBJUDET att parkera eftersom ingen står där. Men nu är vi så trötta så vi ställer bilen där och går hem och lägger oss. Vi hoppas på att bilen inte blir bortforslad, men det får vi se imorgonbitti…..