Tisdag 1 oktober 2024.

Kristina: Härliga luncher, du ser ju vad du har att förvänta dej av pensionärslivet.

Ewa och Swante: Usch för de där toaletterna. Det var en äldre dam (runt 80 år) som använde den toan. Dom kanske är så vana, men det måste ju vara väldigt besvärligt särskilt om man har problem med knän och höfter.

Swante: Fotboll är ju väldigt stort här. Claudio berättade för Bengt att han kom ihåg när Liedholm spelade för Milan och att Liedholm var med och spelade för Sverige i VM-finalen 1958.

————————————-

Inatt vaknar vi halv två av att Bengts telefon ringer. Vi sover på ovanvåningen och telefonen ligger nere i köket. Trappan ner är brant och smal, Bengt skyndar ner för att svara. Det är ett samtal från Kenya! Usch, man hinner blir orolig och fundera över vem som ringer och vad som kan ha hänt. Skönt att det inte var något att bry sig om.

Det är grått och svalt idag igen. Vi äter frukost inomhus och sticker iväg med bilen. Ett av förslagen på utflykt som vi fick från Rosaria igår verkar intressant, ett stort fint slott i Turin, dit åker vi.

Slottet ligger i en gammal stad strax utanför Turin. Meeen, det finns massor av lediga parkeringsplatser, är det något som är fel 😂

En kort promenad och vi är framme vid palatset La Reggia di Venaria. Oj, så stort och pampigt det är. Det kommer att ta tid att gå runt och kolla på detta. Vi börjar med att ta en fika (oväntat).

Vi befinner oss i Venaria Reale, en förstad till Turin, invigd 1662 av Carlo Emanuele II. I den ena änden av staden ligger Piazza dell’ Annunziata med flera vackra byggnader, till exempel Jungfru Marias församlingskyrka och flera statyer.

Från Piazzan går en rak lång gata fram till palatset.

Vi köper biljetter för att få se palatset och parken. Det är väldigt lite folk här idag, skönt att inte behöva trängas.2018 var det fler än 1 miljon människor som besökte palatset. 2019 valdes palatsets trädgård till den vackraste offentliga parken i Italien. Så kul att vi fick tips om att åka hit.

Palatset byggdes på 1600-talet på beställning av hertig Carlo Emanuele II. Han ville ha palatset som bas för sina jaktturer utanför Turin. Maria Giovanna Battista av Savoi-Nemours.

Savoia var ett eget rike fram till 1861 när Italien bildades. Kungahuset fortsatte fram till 1946 då monarkin avskaffades.

Skyltar visar hur vi ska gå runt i palatset för att få se allt som finns.

Det börjar med en tidslinje och bilder på alla gubbar och gummor som tillhört Savoia.

På andra våningen får vi se en del av de vackra rummen, vissa möbler finns kvar och så fina gobelänger. Allt är så bra bevarat. Hur vackert är inte detta??

I lokalerna pågår olika utställningar, just nu ’The best of Glasstress’. Det är olika skulpturer skapade från 2013 fram till till idag i Adriano Berengos laboratorium och ugn på ön Murano.

Det finns ett kafé i palatset och utanför det är det flera bord uppdukade för lunch. När vi går förbi nästa gång sitter det fullt med folk och äter, det är en stor gruppresa som får äran att äta lunch i den vackra lokalen.

Det finns en kyrka inne i, eller hopbyggd med, palatset. Såklart är den också väldigt vacker.

Nu har vi travat runt i palatset och sett det man får, nu går vi ut i de enorma trädgårdarna.

Så himla fint det är här. Men nu är vi hungriga. Det finns en del restauranger efter den långa gatan. Vi väljer en av dem, ’dentro o fuori’ frågar servitören. Nu fick vi lära oss två nya italienska ord, ’inne eller ute’. Vi sätter oss ute, det är rätt så varmt. Det blir pasta idag (också). När jag kommer hem ska jag inte äta pasta på en hel vecka (tror jag).

Dags att åka hem igen.

Bengt åker till den lokala affären och köper salami. Till kvällsmat blir det stekt bröd med salami och parmigiano.

Ikväll ser vi ’Vilket liv’ med Peter Haber. Oj vad mycket han gjort i sitt liv, kul att se.

Det plingar i telefonen. Rosaria vill bjuda på en Aperetivo imorgonkväll, vi tackar JA.

Swante – Bengt hälsar att han nu läst klart om Birger Jarl och kommer att lägga all tid på att läsa om konungariket Savoia.