Kristina: Du har rätt, vi bodde några mil söder om Florens, ett riktigt mysigt ställe med trevlig värdinna.
Swante: Du är ett riktigt modelejon du 😉.
Idag ska vi göra en utflykt till Portovenere.
Bilresan tar bara en halvtimme. Det är lite mulet just där vi är, runt omkring är himlen blå, men rätt skön temperatur, dryga 20 grader. Idag har vi tur och får parkering bara några hundra meter från centrum.
1998 blev Portovenere ett av UNESCOs världsarv.
Vi börjar med att följa kusten söderut mot klipporna. Det blåser rätt friskt ute på havet, inget man känner av här på land, men det är väldiga vågor som slår in mot land.
Vi fortsätter uppför berget, nu är vi rätt nöjda med att solen inte gassar, det blir varmt ändå att klättra bland stenarna.
Vi knatar på upp mot kyrkan. Det har troligen regnat på morgonen, det är lite blött på vissa ställen och en del stenar är lite hala. Men vilket häftigt ställe detta är.
Det är svårt att slita sig från utsikten över havet, men vi börjar bli sugna på lunch så vi beger oss ner till centrum igen. Vi går en annan väg nu, i små smala gränder.
Lite matbilder igen. Pasta Vongole till Bengt, den bästa på denna resa tycker han. Jag äter Pansotti con salsa di noci, en traditionell italien riviera-rätt. Det är ett slags pastakuddar fyllda med ost, muskotnöt och nåt grönt (spenat, ruccola eller liknande). En ’smal’ rätt sägs det, såsen innehåller ingen grädde utan parmegiano, olivolja och bröd indränkt i mjölk. Det smakade så bra.
Ett svenskt par slår sig ner vid bordet intill vårt. Bengt rekommenderar dem att beställa Vongole, dom har aldrig ätit det tidigare och tycker det är kul att prova något nytt. De har precis kommit till Portovenere efter några dagar i Cinque Terra sen blir det två dagar i Lucca innan hemresa från Pisa. De har flugit till Pisa och därefter åkt tåg och buss. Det blir ett trevligt samtal och de är mycket nöjda med pastan.
Det guppar väldigt när vågorna slår in i hamnen, masterna på segelbåtarna lutar ordentligt.
En bit ut från kusten ligger försvarstornet Scola Tower, byggt på 1600-talet, på en klippa i havet. Tornet hade tio kanoner och rymde åtta personer, sex soldater, en kapten och en ’master bombardier’. Istället för att riva tornet, som var på tapeten i början av 1900-talet, har det ombildats och fungerar idag som fyr.
Stränderna i detta område är välkända för sitt kristallklara vatten. Det är faktiskt några som badar, men de kom inte med på bild.
Efter en kort promenad till bilen kör vi hemåt.
Högsta tillåtna hastighet här är 50 km/tim. Bengt kör inte fortare, det är ju så himla krokigt och backigt. Det betyder att vi ganska snabbt har flera italienska bilar som håller på att klättra över oss bakifrån. Plötsligt i en kurva står polisen med en fartkamera. Sån tur italienarna hade idag, att de hamnade bakom oss, annars hade de troligen åkt fast för fortkörning!
Vi har också tur idag, det finns parkering på vår gata. Tänk vad man kan glädjas åt olika saker.
San Pietro, vilket ställe med underbara vyer. Där skulle jag kunna stanna några timmar. Som vanligt äter ni göttgött, blir alltid lite småsugen när jag läser texten.