Söndag 15 september 2024.

Swante: Klart ni ska SPA:a i San Pellegrino!

———————————–

Idag lämnar vi den trevliga lägenheten i Bergamo.

Vi åker söderut, lämnar Lombardiet, åker igenom Emilia Romagna och kommer till Toscana. Trafiken varierar, det är rätt mycket utanför de större städerna, annars rätt så lugnt. Det är mycket trefilig motorväg.

Till lunch idag får det bli en rejäl macka på en Autogrill. En ny upplevelse för Tuula och Benka. Stressen att beställa, betala och hämta. Kaffet vid en disk och mackorna vid en annan disk. Varför detta krångel?

Resan går bra och redan vid tretiden är vi framme på vårt nya boende Agriturismo La Roccaia strax utanför San Gimignano.

Vi checkar in, värden kan tyvärr inte ett ord engelska, men det funkar ändå. Vi får varsitt rum. Tuula och Benka med kvällssol och utsikt mot San Gimignano, vi har en annan utsikt och morgonsol.

En utflykt måste vi ju hinna med innan dagen är slut. Vi åker in till den gamla staden San Gimignano. Bengt och jag har varit här två gånger tidigare, 2015 och 2019. Skillnaden mellan dessa två år var väldigt stor, så mycket mer folk 2019 än 2015. Detta har verkligen blivit en jättestor turistmagnet.

Det är inte så lätt att hitta parkering här heller trots att det finns en massa stora parkeringsområden utanför stadsmuren, men vi har tur, den här tiden på dagen är det ändå folk som åker härifrån. Det är en bit att gå upp till staden, många trappor, men det är skönt att sträcka på benen efter dagens bilresa.

San Gimignano är berömd för sina många torn sina väldigt gamla byggnader, mycket är bevarat från 1200- och 1300-talet. 1990 utnämndes staden till ett världsarv av UNESCO.

Idag arbetar mer än 3000 personer i kommunen, vilket är ungefär 55% av kommunens innevånare.

Under andra världskriget bombade amerikanerna landet i tio dagar. På Torre Grossa förstördes klockan och en del av katedralen rasade. Bombningen började på torsdagen som är marknadsdagen. Några människor dog, en ung mamma träffades av splitter i en fot och fick amputera benet. Innevånarna i San Gimignano fick tillbringa de tio dagarna i skyddsrum. Efter krigsslutet skänkte folket i Sovjetunionen en ny klocka till San Gimignano.

Vi slår oss ner på en av alla uteserveringar och beställer lite att äta.

Vi går runt och beundrar de vackra gamla byggnaderna och de höga tornen. Det är mycket folk överallt.

Det är en fantastisk utsikt över det vackra landskapet.

Vi kommer till ett litet torg där det finns vinprovning. Vi provar ett glas vitt vin av druvan Vernaccia. Vinet är ett av de mest prisade vita vinerna från Italien och känt över hela världen, det var det första vinet i Italien som fick märket DOC, 1966.

Tiden rusar iväg, det är dags för middag. Vi letar upp den restaurangen där vi åt när vi var här med Bengts syskon, 2019. Tyvärr är det fullbokat denna söndagkväll, så synd för vi minns att vi åt väldigt god mat där.

Det är bara att ta en annan servering. Vi ber att få sitta inomhus eftersom det är lite kyligt ikväll. Vi äter olika pastarätter, mycket gott. Paret bredvid vårt bord är från Canada, vi pratar lite och kvinnan erbjuder sig att ta en bild på oss.

Mörkret kommer snabbt här. Vi hittar tillbaka till parkeringen, men den sista biten fram till bilen får vi lysa med mobilen, det är alldeles svart nu.

Det är mörkt efter hemvägen också. Som vanligt är det inte jätteskoj att köra i mörker här i Italien. Små, smala vägar som saknar belysning och Italienare som kör jättefort.

När vi kommer hem tar vi en bit ost (som vi haft med från Bergamo) och ett glas vin innan vi säger godnatt.

Så här har vi förflyttat oss idag, ca 37 mil.