Onsdag
Väckarklockan ringer 07.00. Efter frukost hoppar vi in i bilen och kör mot flygplatsen i Pisa. Viktor har en standbybiljett till München med avgång klockan 12.40 som han hoppas komma med på. När han kollade igår fanns det lediga platser.
Vi är framme på flygplatsen redan halv elva och där släpper vi av Viktor och håller tummarna för att han kommer med till München.
Sen får vi en släng av hemlängtan och åker in på Ikea som ligger precis intill flygplatsen. Det ser precis ut som i Sverige. Det känns jättekonstigt att gå där bland möbler och prylar som har svenska namn när man samtidigt bara hör italienska från kunderna och från högtalaren.
Vi tar en fika, här skiljer det sig från Sverige. Det är bara chokladbollarna som är lika, här kallas de ”dolce svedese”.
Inne på toaletten finns en vägghängd liten sits där man kan spänna fast ett barn medan man gör vad man ska. Så fiffigt! Nu är det ju jättelängesen jag var på Ikea i Sverige, men jag tror inte detta finns där hemma??
Medan vi sitter och fikar ringer Viktor. Det ska liksom strula med flygresorna för vår familj nu! Avgången till München är inställd! Suck! Men Viktor lyckas hitta en flight med Ryanair till Frankfurt. Där finns plats, så han köper en ordinarie biljett och hoppar på den. Nu är han i allafall på väg hemåt. Från Frankfurt går det fler avgångar till Stockholm, så någon måste han väl komma med på. Men det får vi veta imorgon :-).
Vi kör söderut och funderar på att stanna till i Livorno för att äta lunch. Men när vi kommer in i staden känns den stor och stökig och inget mysig alls så vi åker rakt igenom.
När jag nu läser om Livorno tror jag att vi kanske missade en rätt så trevlig stad. Vi får besöka den en annan gång. Det finns ett talessätt som på svenska säger ”kom till Livorno och gör som du vill”. Befolkningen här anses öppensinnad eftersom staden historiskt sett har varit en oas för människor som på ett eller annat sätt förföljts eller inte passat in på grund av sin politiska åsikt, sin religion eller ras. Väldigt bra mat ska det finnas här också.
På utfarten kör vi igenom ett kvarter med mycket speciella hus.
Vi fortsätter utefter kusten och stannar till i Cecina och äter en glass. Det är nästan helt öde på stranden. Vi går ut på en liten stenpir, det är varmt men lite blåsigt. Vattnet känns faktiskt inte alls kallt.
Vi åker hemåt. Det blir en varm och skön kväll, men åskan hörs i närheten.
Ikväll hörs och syns inga svalor! Kan dom redan ha lämnat sitt bo? Flugorna vi hade igår är också borta.
Det blommar på Örnvägen. Lisbeth skickar så fina kort, lite hemlängtan får man faktiskt.
