Fredag 4 oktober 2024.

Swante: Egentligen vill jag inte vara med på bild överhuvudtaget, men det skulle ju bli så konstigt då, som att jag inte var med 😂.

—————————————

Det har gått bra att sova här också, sängen är lagom mjuk. Bra dusch med varmt vatten.

Vi gör oss i ordning och kvart över sju går vi för att äta frukost. Vi har inte hittat några tider när frukost serveras, men det borde vara tidigt, det är ju vardag.

Mycket riktigt, frukosten är igång. Det finns allt vad man vill ha. Just nu är det vi och fyra tyska pensionärer som äter frukost så det är ingen trängsel.

Jättestor frukostmatsal.

Ett stort sortiment av öl och läsk finns att köpa.
Lååång korridor, vi fick rummet längst bort.
Utsikt från vårt rum (igårkväll).

Visst är det märkligt att det finns mörkläggningsgardiner, men dom går inte ihop på mitten. Det gick att fixa med hjälp av en kulspetspenna.

Det finns alltid en lösning.
Hotell Green Deer Bavarian Hotel.

Här kan vi bo fler gånger om vi ska till Italien.

Det är bara tio grader och regnet hänger i luften. Vi sätter fart norrut, klockan är kvart över åtta.

Bengts favoritbild, när motorvägen delar sig så att norr- och södergående trafik går långt ifrån varandra.
Vindsnurrornas land.

Idag flyter trafiken väldigt bra, några vägarbeten, men trafiken rullar på i dryga 80 km/timmen även där. Det är inga människor som jobbar efter vägen idag, kanske är det som i Sverige att man jobbar mycket resten av veckan och är ledig fredagar. Efter att ha kört i två timmar stannar vi för att tanka och ta en kaffe.

När det är dags för lunch stannar vi på en vägkrog. Sån otur vi har, på just detta ställe håller de på att bygga om och restaurangen är stängd. Det går att få köpa lite inplastad mat….. Bengt väljer sushi och jag tar en kycklingsallad med ris. Det smakar sådär!

När vi ska starta igen, varnar GPS:en om att det är ett stort vägarbete vid Berlin, det kommer att bli stora förseningar. Vi kollar waze och både den och Google förslår en alternativ väg genom ett mindre samhälle. Vi litar på waze. Det är troligen bra, det går inte så snabbt genom samhället, men det är i allafall inte helt stopp någon gång. När vi kommer ut på den ursprungliga vägen igen är det bara några hundra meter kvar av vägarbetet innan det är full fart igen.

Efter någon timme behöver vi en kaffe och stannar på ytterligare en vägkrog. Medan vi fikar funderar vi på dagens resa, vi har riktat in oss på att bo i Wittenburg i natt, men dit är det bara 10 mil och klockan är ju bara tre nu. Vi är inte alls trötta så vi kollar om vi kan hitta ett boende lite längre norrut.

Bengt minns att vi bott i Reinfeld för några år sedan, det ligger ytterligare tio mil norrut. Han kollar om hotellet vi bodde på då har något ledigt rum, det finns ett rum kvar. Han bokar det och vi åker vidare norrut.

Allt har gått så bra idag, det har nästan inte regnat alls, bara en stund i morse, vägarbeten har det varit, men inga köer, helt otroligt.

Klockan kvart i fem parkerar vi utanför hotellet och checkar in. Vi får ett jättefint rum på tredje våningen. Ett stort rum med en extra säng och en liten alkov med två fåtöljer och ett litet bord, så fint!

Favorit i repris, vi kommer ihåg att vi förra gången åt en supergod hamburgare på en restaurang här i stan. Vi letar upp den, vi får ett bord trots att vi inte bokat och beställer en likadan burgare som förra gången, en burgare i italiensk stil, med mozzarella och pesto.

Mums, jättegod.

Bengt berättar för servitören att vi var här för två år sedan och att vi då åt en likadan hamburgare och att vi gillade maten både då och nu. När servitören får höra att vi är från Sverige berättar han att han var i Trollhättan i förra veckan. Han har en ’gammal’ (från 2007) Saab 93 och ville besöka Saabmuseet som ligger i Trollhättan. Det är mycket folk i restaurangen som ska servas, så killen springer fram och tillbaka till vårt bord. I sin mobil har han bilder på sin bil och dom vill han visa oss 😂. Han tycker att han känner igen mej, mitt hår är så blont, hahaha, har jag hört det förut??

Fin utsikt från vårt bord.

Vi avslutar med ett glas bubbel respektive en grappa,

Hej då, kanske vi ses igen.

Det är skönt att ta en promenad tillbaka till hotellet, det är rätt kyligt. Hösten har vi inte känt av på det här sättet där nere i Italien.

Här gick det ju bra att sitta och skriva lite.

Idag har vi kört 78 mil.

Dagens resrutt.

Imorgon åker vi vidare mot Skåne. Där stannar vi och hälsar på släkt och vänner i ett par dagar. Det kanske jag skriver om när vi kommer hem i nästa vecka.

Torsdag 3 oktober 2024.

Ewa: Jamen det är fantastiskt att se alla dessa gamla kyrkor. Så mycket vackert som skapades förr i tiden.

Swante: Bengt har börjat söka litteratur att läsa om Savoia, men det verkar väldigt svårt att hitta något på svenska.

———————————–

Det spöregnar när väckarklockan ringer 06.20. Det har varit en lugn natt, inget telefon eller annat skumt som väckt oss.

Idag ska vi börja tuffa hemåt. Som tur är kollade vi (igår) vädret för idag och såg att det skulle regna, så vi packade in allt utom resväskorna i bilen. Idag hade vi blivit genomblöta av att gå fram och tillbaka med packning.

Vi äter frukost och packar ihop det sista, städar köket och så är vi klara att ge oss av.

Sovrummet, på ovanvåningen.
Rummet nere.
Rummet med köksdelen.

Vi knackar på hos Rosaria och Claudio för att säga hejdå. I gårkväll frågade dom när vi tänker ge oss av och vi svarade klockan åtta. När vi kindpussats hejdå kollar Rosaria på klockan och då håller dom på att skratta ihjäl sig. Klockan är prick åtta. Svenskarna håller tiden! Inte alls som italienarna 😂. Detta kommer de säkert att berätta för sina vänner och ha väldigt roligt åt.

Vi knappar in resmålet på GPS:en, det finns flera vägar att välja mellan i Italien, det är svårt att veta vilken vi ska ta. Den stora motorvägen, eller en mindre väg som är två mil kortare? Efter båda vägarna är det vägarbeten. Ska vi åka nära Milano, som GPS:en i bilen föreslår, eller en bra bit utanför Milano, som Waze och Google föreslår? Det går aldrig i förväg att veta vilken väg som går snabbast, inte efteråt heller eftersom man ju bara vet hur ens egen resa slutar.

Vi beställer oss för att åka långt utanför Milano och att välja den stora motorvägen. Det regnar, men inte så jättemycket.

Men här kom det en störtskur. Alla saktar in.

Efter två timmar blir det kaffepaus trots att klockan bara är tio, dvs tidigt elvafika. Vi fick med oss flera bitar focaccia från Rosaria igår, vi tar en bit nu tillsammans med inhandlat kaffe och cornetto. Väldigt onödigt med cornetton, men nu är det ju sista fikat i Italien och då måste vi passa på. Vi fikar i bilen!

Gofika. Focaccian är god även idag.

Jag fortsätter köra, det regnar lite mindre nu. Molnen är tunga och låga, några är fluffiga och vita.

När vi svänger norrut ungefär vid Gardasjön dyker det upp massor av tyska husbilar. Det känns som att trafikanterna är en blandning av långtradare och dessa husbilar. Nästan alla husbilar har cyklar hängande bakpå och en stor rödrandig skylt utanpå cyklarna. Varför har de denna skylt? Vad gör den för nytta?

Tysk husbil.

Vid halv tvåtiden stannar vi på en Autogrill för att ta en bit mat. Dom har lite av varje att välja mellan, vi äter rostbiff och sallad. I butiken köper vi en liten italiensk charktallrik och varsin öl att äta på hotellet ikväll. Nu får Bengt köra en stund.

Det fortsätter att regna en del och det är väldigt grått, ca 10 grader.

Där vi åt hade de ingen Vignette så vi får stanna vid nästa rastplats igen och köpa den. Där tankar vi också.

Nu blir det vägarbete på vägarbete, det är kö nästan hela tiden i norra Italien, Brennerpasset, genom Österrike upp till Tyska gränsen. Det går supersakta.

Det varnas för kö hela tiden.

Det verkar som att långtradare med en vikt över 7.5 ton inte får köra i Österrike idag. Det är flera sådana varningar i norra Italien. Överallt, på alla rastplatser och parkeringsfickor står det långtradare. Jag googlar för att se om det skrivits något om detta och hittar en artikel från maj 2024 om att Österrike vill förbjuda viss tung trafik, men får inte fram några detaljer.

På alla parkeringar, stora som små står långtradare.

Det är lite långtråkigt att ’sitta bredvid’ i bilen, man får kolla på utsikten och ta lite halvdåliga bilder 😄.

Sydtyrolen.
Sydtyrolen.
Mer moln och fler köer.

Med jämna mellanrum, i Österrike, står skyltar med texten ’Park and Write’. Jag får väl googla på det också! Det är en kampanj för att få folk att sluta använda mobilen medan de kör, istället ska man köra av vid nästa rastplats och parkera och skriva sina meddelanden. Funkar det tro?

Om 1 km är vi vid den tyska gränsen. Staatsgrenze.

Vi stannar igen och tar en kaffe och en banan och byter chaufför. Nu har vi precis kommit in i Tyskland och nu rullar det på som bara den. Nästan inga vägarbeten. Mycket trafik, men det är oftast trefilig väg så det finns bra med plats för alla. En del köer blir det, men inte alls som tidigare idag.

Enligt första prognos skulle vi vara framme vid hotellet klockan 15.40. Vi har rastat i ungefär 1½ timme och är framme 18.40. Fy tusan så lång tid det tagit och så har det varit jobbigt att köra i regn, när vindrutetorkarna slår hela tiden. Jobbigt också att krypköra i köerna.

Men vi kommer fram till ett fint hotell, det ligger precis vid motorvägen med parkering utanför dörren. Det är själv-check-in som funkar väldigt bra. Vi knappar in våra uppgifter (vi har bokat i förväg), betalar och så skrivs det ut ett nyckelkort. Snabbt och enkelt.

Woow, man kan välja Svenska som språk. Men det fungerar inte, vi får ta engelska.

Stort och fräscht rum.
Snyggt badrum (man vill ju inte vara med på bild) 🤣
Hotellet heter Green Deer.

Sån tur att vi köpte med lite småplock så att vi kan äta på rummet. Vi är alldeles för trötta för att åka in till samhället och leta efter något matställe.

Det här får duga ikväll.

Vi har kört 76 mil idag.

Dagens resrutt.

Onsdag 2 oktober 2024.

I natt vaknade vi vid halv tre av ett klickande ljud från köket. Det var gaständaren till gasspisen som stod och tickade och gnistrade. Eftersom ingen gas fanns påslagen så hände ju inget, men kan det vara någon fara ändå? Kan det ha kommit in vatten när jag rengjorde igår kväll? Bengt kom på att hämta hårtorken och blåsa varmluft på knappen och efter en stund slutade det att ticka. Det tog ett tag innan vi kunde somna om, men tickandet har inte kommit tillbaka.

Det är mulet och grått och bara 14 grader denna morgon också. Efter frukost tar vi en tur till en vingård vi inte besökt tidigare. Det finns ju hur många som helst här i närområdet.

Det är en gård som ligger högt uppe i bergen, rätt så nära den gamla kyrka vi besökt flera gånger tidigare år.

Vingårdens symbol.

Vi går in och blir mottagna av en trevlig tjej som frågar om vi vill prova vin? Det vill vi ju. Hon berättar om vinerna och vi provar några olika röda. Idag är sista dagen på årets skörd som är väldigt bra, bra mängd och bra kvalitet. Det är en medelstor gård och de prioriterat kvalitet framför kvantitet.

Vingården Tenuta Tenaglia har anor från 1600-talet. Gården ligger högt, 450 möh där det råder ett gynnsamt microklimat ovanför vinterdimman. Folk säger ofta att ’Tenaglia-druvan mognar ovanför molnen’. Sedan 2000 drivs den av en tysk-italiensk familj. Idag är det dottern Sabina som äger gården och de distribuerar viner både inom och utanför Italien.

Inte på pjåkig utsikt.
Flera olika sorters vin finns att välja mellan.
Vi köper med några flaskor hem (det är inte våra kartonger!!).

Gården driver även ett lägenhetshotell med tre rätt stora lägenheter, för två eller fyra personer. Pool finns på området.

Där uppe bakom dimmolnen ligger gården.

Till lunch blir det kyckling med grönsaker.

Strax efter sex (italiensk tid😉 ) går vi över till Rosaria och Claudio. Vi blir bjudna på foccacia, som vi hoppades på, och parmigiano, Risotto med bläckfisk och musslor och creme brüle med bakad kvitten, bubbel och vitt vin. Vansinnigt gott, jag är mätt så jag rullar fram. Vi fick även med en stor bit foccacia hem, att ha till frukost imorgon.

Claudio och Rosaria. Så fin bild på dem.

Nu ser vi SVT-nyheter.

Tisdag 1 oktober 2024.

Kristina: Härliga luncher, du ser ju vad du har att förvänta dej av pensionärslivet.

Ewa och Swante: Usch för de där toaletterna. Det var en äldre dam (runt 80 år) som använde den toan. Dom kanske är så vana, men det måste ju vara väldigt besvärligt särskilt om man har problem med knän och höfter.

Swante: Fotboll är ju väldigt stort här. Claudio berättade för Bengt att han kom ihåg när Liedholm spelade för Milan och att Liedholm var med och spelade för Sverige i VM-finalen 1958.

————————————-

Inatt vaknar vi halv två av att Bengts telefon ringer. Vi sover på ovanvåningen och telefonen ligger nere i köket. Trappan ner är brant och smal, Bengt skyndar ner för att svara. Det är ett samtal från Kenya! Usch, man hinner blir orolig och fundera över vem som ringer och vad som kan ha hänt. Skönt att det inte var något att bry sig om.

Det är grått och svalt idag igen. Vi äter frukost inomhus och sticker iväg med bilen. Ett av förslagen på utflykt som vi fick från Rosaria igår verkar intressant, ett stort fint slott i Turin, dit åker vi.

Slottet ligger i en gammal stad strax utanför Turin. Meeen, det finns massor av lediga parkeringsplatser, är det något som är fel 😂

Ett hav av lediga parkeringsplatser.

En kort promenad och vi är framme vid palatset La Reggia di Venaria. Oj, så stort och pampigt det är. Det kommer att ta tid att gå runt och kolla på detta. Vi börjar med att ta en fika (oväntat).

En del av palatset.
Vi hittar ett fik med väldigt annorlunda inredning.

Vi befinner oss i Venaria Reale, en förstad till Turin, invigd 1662 av Carlo Emanuele II. I den ena änden av staden ligger Piazza dell’ Annunziata med flera vackra byggnader, till exempel Jungfru Marias församlingskyrka och flera statyer.

Jungfru Marias församlingskyrka.
Mitt emot kyrkan står denna tvillingkyrka.

Från Piazzan går en rak lång gata fram till palatset.

Den raka gatan som förbinder Piazzan med Palatset.

Vi köper biljetter för att få se palatset och parken. Det är väldigt lite folk här idag, skönt att inte behöva trängas.2018 var det fler än 1 miljon människor som besökte palatset. 2019 valdes palatsets trädgård till den vackraste offentliga parken i Italien. Så kul att vi fick tips om att åka hit.

Palatset byggdes på 1600-talet på beställning av hertig Carlo Emanuele II. Han ville ha palatset som bas för sina jaktturer utanför Turin. Maria Giovanna Battista av Savoi-Nemours.

Savoia var ett eget rike fram till 1861 när Italien bildades. Kungahuset fortsatte fram till 1946 då monarkin avskaffades.

Skyltar visar hur vi ska gå runt i palatset för att få se allt som finns.

Det börjar med en tidslinje och bilder på alla gubbar och gummor som tillhört Savoia.

År 1003, den första Savoia.
Väldigt häftigt med alla stora porträtt.

1823 lämnade fransmännen över palatset till militären.
Två av alla vackra människor.
En modell över hela området.

På andra våningen får vi se en del av de vackra rummen, vissa möbler finns kvar och så fina gobelänger. Allt är så bra bevarat. Hur vackert är inte detta??

Rummen är gigantiska.
Jag hittar tyvärr inga årtal då gobelänerna är gjorda.
Så intakt.

Galleria Grande.
En bild från en danstillställning i Galleria Grande.

I lokalerna pågår olika utställningar, just nu ’The best of Glasstress’. Det är olika skulpturer skapade från 2013 fram till till idag i Adriano Berengos laboratorium och ugn på ön Murano.

’Angel’ från 2022 av Vanessa Beecroft.
’See no Evil, Hear no Evil, Speak no Evil från 2018 av Jaume Plensa.
’Artist As Invidia’ från 2022 av Ai Weiwei.
’Vases in Five Colors’ från 2024 av Ai Weiwei.
’Move the thread’ från 2024 av Massimo Lunardon.

Det finns ett kafé i palatset och utanför det är det flera bord uppdukade för lunch. När vi går förbi nästa gång sitter det fullt med folk och äter, det är en stor gruppresa som får äran att äta lunch i den vackra lokalen.

Det finns en kyrka inne i, eller hopbyggd med, palatset. Såklart är den också väldigt vacker.

Kyrkan.

Utsikt mot trädgården.
En lång ’balkong’ utefter baksidan av palatset.

Nu har vi travat runt i palatset och sett det man får, nu går vi ut i de enorma trädgårdarna.

Jag har aldrig sett något liknande.
Ett ’träd’ i brons.
Rosenträdgården. Tänk att få se den i full blom.

En genomskinlig syrsa.

Så himla fint det är här. Men nu är vi hungriga. Det finns en del restauranger efter den långa gatan. Vi väljer en av dem, ’dentro o fuori’ frågar servitören. Nu fick vi lära oss två nya italienska ord, ’inne eller ute’. Vi sätter oss ute, det är rätt så varmt. Det blir pasta idag (också). När jag kommer hem ska jag inte äta pasta på en hel vecka (tror jag).

Pasta med körsbärstomater, burrata och god tomatsås.
Pasta med räk- och bläckfiskragu.

Dags att åka hem igen.

Woow, vilken raksträcka, 4 km är den.
Nu skördas majsen för fullt.

Bengt åker till den lokala affären och köper salami. Till kvällsmat blir det stekt bröd med salami och parmigiano.

Ikväll ser vi ’Vilket liv’ med Peter Haber. Oj vad mycket han gjort i sitt liv, kul att se.

Det plingar i telefonen. Rosaria vill bjuda på en Aperetivo imorgonkväll, vi tackar JA.

Swante – Bengt hälsar att han nu läst klart om Birger Jarl och kommer att lägga all tid på att läsa om konungariket Savoia.