Månad: september 2024

Ewa – Ja, det var trevligt att träffa din lillasyster 🙂 och Anders.

—————————————

Det har gått bra att sova, inget störande buller. Nu har vi bytt region, vi befinner oss i Lombardiet.

Det är en skön morgon så det blir frukost på altanen.

Idag ska vi hämta upp Tuula och Benka på Linateflygplatsen i Milano. Det tar ungefär en halvtimme att köra dit. Tidigt, tidigt imorse började deras resa. De tog bilen från Ulvvik kockan halv fem. Kvart över sex lyfte planet från Midlanda och fem i halv tio nästa plan från Arlanda. Precis enligt tidtabell landade de i Milano kvart över tolv (hela vägen med SAS). Vi möter i ankomsthallen.

Det är lunchtid och vi är lite hungriga. Vi tar bilen till Monza, en stad nordost om Milano. Vi har aldrig varit där, men man har ju hört talas om staden i samband med F1-tävlingar.

Vilken fullträff, Monza är en superfin stad, här bor dryga 120000 människor. Vi parkerar bilen, Benka och Tuula byter från varma jeans till shorts innan vi traskar iväg till centrum. Vi äter Melon, skinka, Bresaola, ruccola och parmesan på torget Piazza Trento e Trieste (det antika torget). Väldigt gott och fräscht.

På torget finns ett enormt monument, ett krigsminnesmärke tillägnat de 667 stupade från Monza under första världskriget. Namnen på de stupade finns listade på bronsplattor på monumentets sidor. Efter andra världskriget har även namnen på de stupade där lagts till och monumentet tillägnas nu alla stupade i alla krig. Monumentet tog nio år att bygga, det invigdes 1932.

Vi går en sväng och kollar på fina byggnader, kyrkor och torn.

Kyrkan Santa Maria in Strada ligger mitt i stan. Namnet sägs komma från att den låg på huvudvägen från Monza till Milano, kallad ”Strada”.

Den vackra Monza-katedralens tinnar sticker upp bakom de lite lägre byggnaderna. Sån tur att vi får syn på tornen annars hade vi missat den (vi har läst på lite för lite om staden)! Katedralen byggdes mellan 1300 – 1600-talet och den är tillägnad Johannes döparen. Klocktornet är den högsta byggnaden i staden.

Vi fortsätter mot bilen. Efter att ha passerat flera glassbarer ger vi till slut upp och köper varsin glass. Det blev inga foton på glassarna, men Bengt tog ett kort på tjusiga glasstårtor.

Vi tar en sväng med bilen utanför Monza-banan också, så har vi i allafall sett en skymt av den. Bilderna är ju inget att ha egentligen, men de får bli ett bevis på att vi varit där :-).

Vi tuffar hemåt, stannar till på en Conad och handlar. Ikväll blir det middag på altanen, det har varit en lång dag för våra vänner från Ulvvik så det blir inget nattsudd.

Swante – Bengt brukar ha keps när vi är ute och kör med lillbilen :-), men en mycket diskretare med Hard Rock-loggan på.

————————————–

Vi har sovit bra i denna fina lägenhet, sängen var perfekt, mjuk och skön. Vi packar ihop och bär ner allt till bilen och går till närmaste kafé för en kopp kaffe innan vi åker. Då kommer jag på att jag glömt telefonen i lägenheten. Men tur som en tokig, nyckeln till lägenheten har vi lämnat i den lilla boxen där vi hämtade den igår och den boxen har vi fortfarande tillgång till. Jag slår in koden, hämtar nyckeln och går upp till lägenheten och hämtar min telefon. Puh!

Idag har vi en lunchdate! Karin och Anders är också i Italien just nu. Dom bor i utkanten av Alba en vecka. Det är bara en dryg halvtimmes bilfärd från Asti, så vi kör dit för att träffa dem några timmar.

Det är lite för tidigt för lunch, vi sätter oss ner med en kaffe. Så kul att ses.

Det är mysigt i Alba. Vi strosar runt en stund innan lunch.

Efter den smala gågatan ligger kyrkan Santa Maria Maddalena från 1700-talet.

Vi sätter oss ner på en liten restaurang och beställer lunch. Maten får vi beställa utifrån en vanlig tryckt meny, men dryck måste vi googla fram!!! Så stolligt. När vi hittat dryckerna på nätet förstår vi ändå inte HUR vi ska beställa dem, det går inte att klicka och ’lägga i varukorg’. Vi får ropa på servitrisen (som inte kan ett enda ord engelska) och då frågar hon helt enkelt vad vi vill dricka och tar upp det som beställning?? Vi fattar inget.

Vi får i alla fall vår dryck och efter en stund även maten. Men Anders som beställt en burgare får istället en bricka med ost och chark. Helt fel, servitrisen ber om ursäkt flera gånger och sen tar det bara en kort stund så har han sin burgare. Vi är alla nöjda med våra rätter.

Det blev ett kort men mycket trevligt möte med våra vänner från Härnösand/Älandsbro.

Nu är det dags för oss att bege oss till vårt nästa boende. En stor lägenhet i utkanten av Bergamo där vi ska bo i en knapp vecka.

Det är rätt jobbigt att passera Milano, trots att vägen går en bra bit utanför storstaden är det massor av trafik och massor av avfartsvägar, det gäller verkligen att se upp och att veta vart man är på väg. Efter Milanostressen tar vi en kort bensträckare och nu får Bengt köra resten av vägen, det är bara några få mil kvar.

Inne i Bergamo är det jätterörigt i trafiken. Sån tur det finns GPS, vi hittar direkt till lägenheten och ställer oss utefter gatan, det är parkeringsförbud, men vi chansar på att vi hinner packa ur bilen innan någon kommer och kollar.

Lägenheten är fin och altanen är superhärlig. Det är bara ett fel, altanen ligger precis vid gatan, så det bullrar jättemycket från trafiken. Det syns såklart inte på någon av bilderna vi kollade på när vi valde lägenheten. Inte är det några som skrivit dåliga recensioner på grund av buller heller. Men…. man kan inte få allt.

När vi packat ur bilen kör vi runt i de närmaste kvarteren för att hitta en parkering som är laglig. Det finns ingen alls i närheten, det står bilar överallt. Vi vänder tillbaka till lägenheten och då finns en plats precis utanför dörren. Nu hade vi tur igen :-).

Det blir en tidig kväll i kväll. Bullret från gatan minskar betydligt framåt åttatiden och inomhus hörs det nästan inte alls.

Idag ringer väckarklockan 06.50. Vi behöver komma iväg tidigt eftersom vi vill se den stora paraden i Asti.

Vi hade planerat att åka klockan nio, och tre minuter över nio sitter vi i bilen efter att vi måst tacka nej till en kopp kaffe som Rosaria ville bjuda på. Men paraden lockar.

Vi får snurra runt en hel del innan vi hittar en parkering, det är massor av folk i stan idag. Vi hittar till sist en plats, det blir lite stressigt, men det är bara tio minuters promenad ner till city. Paraden har redan kommit igång, det är massor av folk men Bengt hittar en perfekt plats under ett stort träd. Efter en stund börjar det duggregna, men under trädet är man rätt så skyddad. Paraden är fantastiskt fin. Nu är det många år sedan vi såg den. Vilket engagemang! Så mycket jobb som måste ha lagts ner innan, maskiner, kläder och övrig rekvisita. Ja, det är verkligen trevligt att få vara med här igen.

Många bilder blir det, men tyvärr inte så många på alla finklädda småbarn. Så himla duktiga de är som travar på i paraden, det är ju en lång sträcka de går.

Sist i paraden kommer två sopmaskiner som gör rent och fint på gatorna. Nu har det börjat regna ordentligt. Jag har tagit med regnjacka, men det blev lite stressigt när vi gick från bilen så Bengt glömde sin. Inget paraply har vi heller.

Vi promenerar ner till den stora mat- och vinfestivalen. Vi riktar in oss på serveringar där det inte är så långa köer :-).

Tre smakprov får det bli och varsin mugg vin. Det är jättegod mat, men så trist att det regnar, det finns ingenstans att sätta sig ner under tak. Förra gången vi var på denna matmarknad var det fullknökat med folk, idag är det glesare. Så synd för de som ordnat detta.

Många köper med sig mat i lådor och tar med hem, andra söker skydd lite överallt.

När vi lämnar matmarknaden får Bengt en ’jättefin’ keps som ska skydda lite mot regnet. Det blir en snabb promenad upp till city där vi slinker in på ett kafé för att värma oss.

Vi har hyrt en lägenhet här i Asti där vi ska bo en natt, incheckning är klockan 16. Vi chattar med uthyraren och frågor om det är möjligt att checka in tidigare eftersom vädret är så dåligt. Vi får ok på att checka in klockan 14.

Vi flyttar bilen till en parkering som ligger precis utanför lägenheten. Nyckeln ligger i ett litet fack och vi får en kod för att öppna facket. Det funkar jättebra.

Woow vilken fin lägenhet! Perfekt med parkering utanför och gångavstånd till centrum.

Och hela tiden övervakas vi av madonnan….

Bengt gick till närmaste pizzeria och hämtade hem en väldigt god pizza. Vädret gjorde att vi stannade inomhus ikväll.

Efter gårdagens firande blir denna lördag en dag i vilans tecken. Det händer nästan ingenting. Varmt och skönt är det i alla fall. Det är lugnt hos Rosaria och Claudio också.

Vid lunchtid dukar Claudio bordet i trädgården, med duk, vinglas och finporslin. Det är väldigt ovanligt att de dukar där, de brukar sitta på sin altan, precis intill huset. Efter en stund kommer borgmästaren på lunchbesök (=finbesök). Innan han åker hem kommer han bort till oss och hälsar.

Vi pratar med Rosaria om hur mycket vi ska betala i hyra och för el/gas. Vi ska ju åka vidare redan imorgon. Efter det åker vi till bankomaten i byn och tar ur pengar, hon vill fortfarande att vi betalar med kontanter.

Första försöket i bankomaten går inte bra, jag lyckas inte byta språk. Jag tycker att jag gjort detta så många gånger så det borde gå att förstå även på italienska. Men denna bankomat är så modern och har flera funktioner så jag går bet. När jag börjar om igen hittar jag knappen för att byta språk till engelska, och vips har jag pengar i handen.

Bengt åker vidare till affären och jag tar en promenad tillbaka till huset. Jag måste ta mej an mördarbacken åtminstone en gång innan vi åker härifrån.

Herreguud av jobbig den är! Jag är helt genomsvettig när jag kommer tillbaka, skyller lite på värmen också.

Bandet i min hemsydda ryggsäck har halkat ut ur sin kanal. Sån tur att jag packat ner ett litet sykit :-).

När det kommer till böcker så har man ju väldigt olika smak, men den jag läser just nu tycker jag är väldigt bra!

Vi lyfter på takboxen på bilen och börjar lite smått med packningen.

Till kvällsmat blir det lite plock.

Bengt fyller 70 år idag, hurra, hurra, hurra! Många gratulanter hör av sig under dagen, både via meddelanden och via telefonsamtal.

Det är en fin morgon, solen kommer strax att titta fram ordentligt.

Vi tar en tur till Casale Monferato, vi måste ju kolla upp hur Po mår detta år. Allt är sig likt i staden, vi promenerar upp till torget.

På Mazzinitorget står statyn över Carlo Alberto Emanuele Vittorio Maria Clemente Saverio di Savoia-Carignano, en av grundarna till nuvarande Italien, lite förenklat sagt. Torget är en av de äldsta platserna i staden med anor från romartiden (tror man).

Vi börjar med att ta en födelsedagsfika på det fina kafeét intill torget. Som vanligt blir det en petit choux fylld med vaniljgrädde.

Efter fikat promenerar vi ner till floden Po. Det är jättemycket vatten i år.

Tyvärr är staden dålig på att underhålla området kring floden. Det finns en lång gångväg längs floden, där vi gått flera gånger tidigare, men iår är den alldeles lerig och flera nedgångar från gatan är helt igenväxta.

Det är ett stort nöjesfält i stan denna helg.

Efter glassen åker vi hemåt igen. Det får bli en rejäl äggmacka som mellanmål, i väntan på kvällens middag.

Klockan sju beger vi oss till restaurangen Corona Reale för att äta födelsedagsmiddag.

Vi delar en förrätt, fyllda zucchiniblommor. En riktig favorit.

Till huvudrätt äter jag Dumplings med gorgonzola- och stark tomatsås. Bengt äter inbakat ankbröst. Allt är ljuvligt gott.

Det är en jättemysig restaurang med stor uteservering, det är helt fullsatt såväl ute som inne denna varma kväll. Vilken tur vi hade bokat bord.

Egentligen orkar vi ingen dessert, men vi vill inte bryta upp ännu, så vi får väl anstränga oss lite extra. Men jag får så mycket glass så jag blir tvungen att lämna hälften. Bengt äter créme brulée med nån aprikos.

Vi får också in ett fat med kakor. Jag smakar en av dem men den smakar verkligen hemskt illa av någon slags örtkrydda. Jag råkar tappa halva kakan under bordet, men Bengt äter två stycken :-).

Avslutningsvis en Grappa (till Bengt, jag dricker inte sånt som luktar fotogen).

Elisabeth – jag det var mysigt, varma kvällar med gott att äta och dricka, du vet hur det kan vara!! Nej, det blev inga rea-fynd 🙂

——————————————–

Jädrans vad det regnat och åskat i natt och blåst stormvindar. Det är bara 17 grader nu på morgonen och småregnigt, vilket ändå är lite bättre än prognosen, enligt den ska det spöregna hela dagen.

Vi får äta frukost inomhus.

Vid 11-tiden klarnar det upp. Vi åker till den närmaste staden, Moncalvo för att ta en fika och sen åka till supermarket för att handla.

Vi passar på att handla ost, frukt, grönsaker och kycklingklubba på den lilla marknad som faktiskt finns här idag. Eftersom vädret plötsligt är så bra tar vi en fika också.

Vi handlar det mesta i supermarket men stanna också till i byns lokala lilla affär för att köpa ’hembakad’ focaccia och lite annat till lunch. Kvinnan bakom disken hälsar så glatt, hon känner såklart igen oss nu, det är ju sjätte året vi är här. Tyvärr kan hon ingen engelska, så vi kan inte ’småprata’ med henne.

Eftermiddagen ägnas åt att slappa.

Det är varmt och soligt, men plötsligt drar det ihop sig till oväder. Himlen runt omkring oss är väldigt mörk och det mullrar som sjutton på avstånd. Vi flyttar in och börjar göra iordning middagen. Det blir stekt kyckling med grönsaker.

Vi tänker ta ett glas rött till kycklingen, Bengt köpte ju en flaska på affären häromdagen. Men av alla hundratals flaskor som fanns på hyllorna lyckades han ta ett rött vin som är lite pärlande, ’stickevin’ som en god vän kallar det, hahaha, inte så gott faktiskt.

Jag ser att Rosaria och Claudio plockar in trädgårdsmöblerna så jag förstår att det nog är allvar med vädervarningen.

Himlen förändras…. Men än så länge har det bara regnat en lite skvätt. Vi får se hur natten blir.

Bengt har hittat ett äventyrsprogram som låter rätt kul, det ska vi se ikväll, ’Race across the world, Sverige’.

Plötsligt ringer Bengts telefon och några tokar i Skänninge börjar sjunga ????????

Swante och Ingalill – Ja, det blev verkligen en trevlig kväll. Det är kul att vi får hänga med på lite av varje.

Ewa – Maten var ’hämtmat’ från byn så vi fick inga recept.

——————————————

Vi hade planerat att åka till Casale imorgon, torsdag, för att gå på marknad där, den är så trevlig och lagom stor. Men nu får vi vädervarningar, imorgon kommer det att ösregna och storma i hela vårt område, då vill man inte gå på marknad. Om vi överhuvudtaget ska hinna med någon marknad denna vistelse så måste det bli idag, så vi kör in till Asti, där är det marknad.

Det är risk för regn idag också, vi tror att det är därför det är något färre marknadsstånd än det brukar vara, men det gör absolut inget, marknaden är stor ändå.

Vi går omkring och kollar lite här och där, jag köper ett linne av en person som syr själv, det är inte vanligt att man ser. Bengt har i alla år kollat in vagnen med friterad mat och i år slår han till och köper en mix som vi kan äta ikväll.

Massor av fräsch frukt och fina grönsaker.

Det är jättevarmt idag också. Vi går till närmaste café och pustar ut.

När vi sätter oss i bilen för att åka hem igen har jag fått ett meddelande i messenger, från Bengt. Han har skickat en länk med vädervarning för Asti. Så himla konstigt, det har han ju absolut inte gjort. Något har hänt, det har skapats tre olika grupper i hans messenger där denna varning skickats ut. Personerna i grupperna är helt slumpmässigt valda, i en grupp är det jag, Swante, en svensk kvinna som vi haft kontakt med för att få tips om restaurang här i trakten, en kille i Skänninge som samlar in grejer till Ukraina och en kompis från Bjärred! De två andra grupperna innehåller nästan samma personer. Vad dessa människor ska tycka det är konstigt att Bengt skickar vädervarningar till dem, från Asti, hahahaha, liiiite roligt är det ändå! Han blir något stressad innan han lyckas ta bort grupperna. Sen blir man såklart orolig, vad hände? Är det nåt skit i telefonen. Men det har inte hänt något mer efteråt.

På eftermiddagen blir himlen alldeles mörk och vi tror det ska börja regna, men det blåser bort. Vi blir sittande utomhus med varsin bok.

Klockan fem har vi bokat tid för att besöka vingården Sulin för att handla några flaskor vin att ta med hem. Alla tidigare år har vi träffat sonen, Vittorio, men denna gång är han alltför stressad för att hinna med oss. Vi får handla av hans kusin börjat jobba i företaget förra hösten. Hon kommer direkt från vinodlingen och ber om ursäkt för att hon har ’jobbarkläder’ på sig.

Skörden började i måndags och ska pågå en bit in i oktober. Årets skörd blir bra, det har varit lagom varmt och lagom regnigt.

På kvällen äter vi Fritto misto med ett glas öl.

Och så ser vi första avsnittet av ’Över atlanten’.

Swante – vi är lika spända som du på vad som ska hända 🙂

Ingalill – Det är pasta, salsiccia, ricotta och parmesan, sen lade jag på färska tomater i bitar.

———————————-

Så varmt det är redan på morgonen. Vi funderar på vad vi ska hitta på och bestämmer oss för att åka till Vignale och äta lunch.

En person i en italiengrupp på FB har tipsat om en restaurang i Vignale som ska vara jättebra. De två senaste åren har vi besökt stan för att äta, men båda gångerna har restaurangen varit stängt på grund av semester. Men iår är den öppen.

Det finns ett Enoteca (butik som säljer vin) i anslutning till restaurangen, vi kollar in där. Oj, vilket utbud, men väldigt många viner är dyra. Vi hittar i alla fall ett par flaskor som vi köper med oss hem.

Vi promenerar runt i staden i väntan på att restaurangen ska öppna. Det finns såklart en stor och pampig kyrka, men den är stängd.

Det är en vidunderlig utsikt över området, så himla vackert.

Det finns flera fina målningar i staden, lite här och där målade direkt på fasaden.

Så öppnar restaurangen och vi beställer lunch. Det är ungefär tusen grader varmt, men det finns parasoller som ger bra skugga. Vi delar dagens Antipasti, som är salami med färskt fikon, en supergod kombo.

Efter det blir det varsin vegetarisk lasagne med ricotta och spenat.

Vi dricker ett väldigt gott glas vitt vin till maten, på druvan Arneis. Vi ber att få köpa med ett par flaskor av vinet, men det är tyvärr slut.

Efter lunch åker vi tillbaka hem.

Det gäller att se upp i trafiken här på landet. Här går de gamla paret i lugn och ro med sitt barnbarn. Det är genomfartsvägen i byn, men bilarna får väja :-).

Nu börjar en väntan på vad som ska hända denna eftermiddag och kväll. Bengt är rätt säker på att Rosaria sa klockan fem. Strax före fem är vi ombytta och klara. Rosaria syns inte till någonstans, däremot är ett par från Belgien här och badar i poolen. Vi väntar till kvart över fem, sen går vi bort och kollar läget vid poolen. Belgarna ska med på samman event som vi ikväll, men det är klockan sju!

Vi går tillbaka till vårt lilla hus, jag äter en frukt och en liten macka så jag inte ska svimma av hunger. Vi gör så lite som möjligt eftersom det är så himla varmt. Klockan tio i sju kommer Rosaria och hämtar oss, vi kan åka med dem.

Efter en kvart har vi ’städat’ ur alla prylar i deras bil, så vi ryms där och så susar vi iväg. Vi ska till borgmästaren, Mauro Rodini, som vill bjuda på lite mat ikväll. Han har precis blivit omvald som borgmästare och är nu inne på sin andra 5-års period. Max 3 perioder får de sitta, Rosaria gjorde det.

Han bor i ett jättestort hus långt ute på landet. Det är vi, Rosaria och Claudio, paret från Belgien inklusive fruns mamma samt ett ungt par som också är från Belgien och ägarna till vingården Capretto (där vi var förra året). En stor hund och två kolsvarta katter.

Vi blir bjudna på en massa smårätter och vin.

Efter smårätterna blir det Agnolotti, en slags ravioli som serveras av Maurio och fru Capretto (vingården). Maurio lever ensam i sitt stora hus.

Det är ett himla surr runt bordet. De flesta pratar italienska men det är även engelska, franska, flamländska och så en del svenska.

Det är väldigt trevligt, Rosaria försöker översätta så vi ska hänga med i samtalen. Det blir en lååång kväll, och i ärlighetens namn blir det rätt jobbigt, man känner sig lite utanför. De andra har träffats flera gånger och har många gemensamma minnen som de surrar om. Inte förrän klockan elva bryter vi upp.

Eftersom Mauro är ensam tycker Rosaria att vi ska hjälpa honom att duka undan och att diska glas och kastruller. Det gör vi damer så gärna…… medan herrarna går runt i huset och kollar på Mauros samling av fortskaffningsmedel. De står lite här och där i huset, aningens stökigt kan man tycka :-).

Sen åker vi hem i kolsvarta natten, Claudio kör.

Ingalill och Swante – tack, min mage mår bra idag! Det var nog tyvärr bara råbiffen som skulle passera!

Svante – jag har aldrig tänkt på att stöpa är nåt obekant, vi har sagt det om en stor ’sats’ av deg eller mat eller annat. Kul att du nämnde det!

——————————————–

Oj, vilket åskväder det varit i natt. Riktigt hårda knallar. Nu på morgonen är det svalt men inget regn. Det går bra att äta frukost utomhus.

Vid elvatiden tar vi bilen och åker in till Asti. Vi ställer bilen på den jättestora parkeringen strax intill centrum. Den har tidigare varit avgiftsfri, men från i år kostar det 1 euro per timme att stå här. Vi hittar en automat där det går att betala med kort. Timern i automaten förlänger parkeringstiden med FYRA minuter varje gång man trycker på plustangenten, vi tänker stanna i stan i några timmar så det blir en massa knapptryckningar. Och plötsligt får vi maxtid, ett dygn = 8 euro. Det vill vi inte ha så vi får börja om igen och försiktigt stega oss fram till 3 timmar. När vi äntligen är klara och går mot centrum märker vi att man hade kunnat parkera med EasyPark!! Hahaha, men nu vet vi det till nästa gång.

I helgen har det varit den årliga hästkapplöpning på ett av torgen. Nu håller man som bäst på att montera ner läktarna, vilket jobb!! Så många rör och ställningar som ska skruvas loss och plockas ihop. Sen ska all sand som hästarna sprungit på tas bort. Vilken jobb för några timmars underhållning.

Dags för lunch.

Efter den ’lätta’ lunchen får vi plats med en piccolo coppetta gelato.

När vi kör hemåt tar vi en extra sväng runt stan och hamnar i ett område där vi inte tidigare varit. Där stöter vi på en otroligt tjusig kyrka, Porta Paradisi. 1902 påbörjades byggandet av kyrkan i dess nuvarande utseende, den invigdes 1912 och det sägs att följande söndag kom fler än 7000 nattvardsgäster till den nya kyrkan. 1993 besöktes kyrkan av påven Johannes Paulus II.

Vi stannar till för att kolla lite på resterna av en gammal mur som vi ser utefter en gata. Det är svårt att hitta någon info om muren, men den byggdes troligen på 1300-talet.

Bengt lagar middag, idag blir det pasta med salsicca. Till det en iskall Birra Moretti som svalkar skönt i värmen. Ikväll är det 28 grader och vindstilla.

Precis när vi svalt sista tuggan kommer Rosaria för att höra hur vi mår. Vi passar på att fråga henne om hon kan hjälpa oss att kontakta Fratelli Natta (vingården där dom inte pratar någon engelska), så vi kan handla några flaskor vin med oss hem. Jamen, Claudio är där precis nu, med några andra gäster, så snabba er på så hinner ni dit medan han är kvar och kan hjälpa er att tolka.

Vi dukar undan och hoppar in i bilen och kör ner till vingården, det tar bara några minuter. Vi hoppar över vinprovning, vi handlar direkt eftersom vi känner till deras vin så bra.

Jomen, just det….. Rosaria frågade om vi vill hänga med på nåt imorgon eftermiddag (eller var det kväll). Vi fattade inte riktigt vad hon sa, men vi tackade ja. Spännande :-).

Kristina, men vilken kul idé att kolla på street view, det borde man förstås göra. Måste genast kolla just den rastplatsen. Hahaha den fantastiska toaletten finns ju på en mycket bättre bild än den jag tog. Den lånar jag.

————————————–

Det känns hemtrevligt att vakna här i Grazzano, inget konstigt alls. Nu är det sjätte året vi är här och det mesta är sig likt. Rosaria berättade stolt igår att de införskaffat en tvättmaskin till oss. Vi har ju fått tvätta inne hos henne de åren vi varit kvar i flera veckor, men hon har insett att det är bättre att gästerna får en egen maskin. Den står utomhus, bakom husknuten.

Tyvärr är min mage inte så glad idag. Jag åt en liten bit råbiff (Carne-cruda-piemontese) igårkväll, kanske är det den som spökar. Jag har mått dåligt av den vid ett tidigare tillfälle. Jag måste bestämma mej för att inte äta denna rätt någon fler gång, trots att den smakar väldigt gott.

Egentligen skulle vi varit med på en mässa i en liten park här i Grazzano på förmiddagen idag, med tillhörande aperetivo, men jag vågar inte åka någonstans.

Det blir en dag i lugn och ro istället, det är inte alls helt fel efter tre dagars bilåkande.

Provar att äta lite frukost. Här är den igen, den fantastiska utsikten man ofta drömmer sig tillbaka till, och nu är vi här!

Rosaria kommer förbi och kollar läget, hon är nog lite fundersam över att vi inte dök upp på mässan. När hon får höra att jag är krasslig i magen frågar hon om jag vill ha lite kokt ris, det är jättebra för magen och hon ska ändå laga en portion till barnbarnet som är på besök. Det tackar jag ja till.

Efter en stund kommer hon tillbaka med en tallrik kokt ris som hon strött parmesan över. Det smakar rätt bra, Bengt får såklart också smaka.

Vi packar ut det sista ur bilen och tar ner takboxen. Sen åker Bengt till snabbköpet och handlar. De har gjort om en hel del i butiken och ökat hyllorna med vin, nu finns det massor. Medan vi är här nere brukar vi prova en och annan flaska från affären. Priserna varierar från 7 euro och uppåt, sen finns det förstås extrapris och då kan de kosta runt 5 euro eller ändå mindre. Kvaliteten varierar också väldigt mycket, varje köp är en chansning.

Priserna är ungefär som i Sverige, kanske något billigare.

Medan Bengt handlar ligger jag i en solsäng (under skärmtaket) och läser. Magen har lugnat ner sig betydligt. Jag läser en bok som är väldigt omtalad just nu, som Karin rekommenderade ’De fenomenala fruntimren på Grand Hotel’ av Ruth Kvarnström-Jones.

Bengt har köpt vit fisk som han steker. Tillsammans med böner, vitlök och lite ricotta blir det en god middag. Ölen han köpt är väldigt god, men den skummar alldeles för mycket. Jag dricker vatten idag.

Nu planerar vi för morgondagen. Enligt prognosen ska det regna en del på förmiddagen men det återstår att se, en prognos är en prognos och stämmer inte alltid in.