Månad: september 2024

Swante: Det går förvånansvärt bra att gå, trots diverse problem med höfter, knän och ryggar.

—————————————

Idag är det sol igen så vi kan äta frukost på uteplatsen.

Vi är lite trötta efter dagen i Rom, det blir inga fler utflykter till någon storstad. Istället funderar vi på att ta en fika i Aprilia som ligger en halvtimme bort från oss och åka vidare till Castel Gandolfo för att äta en senare lunch.

Vi har läst att Aprilia ska vara en trevlig stad, väl värd ett besök. Men när vi kommer dit är det proppat med bilar och folk överallt. Det ser inte ett dugg trevligt ut (från bilfönstret). Efter gårdagen är vi lite less på bilar och folk.

Vi susar vidare mot Castel Gandalfo istället.

Som vanligt letar vi parkering, men rätt snart dyker det upp en ledig plats i en backe strax utanför stadsmuren. Det är en del krångel med betalningen. Vi försöker betala med kort, men då hänger sig automaten och vad vi än försöker göra står den bara och snurrar. Tills Benka trycker på siffran noll, då avbryts transaktionen och vi kan börja om! Det borde vi ju tänkt på, hahaha, att noll betyder avbryt. Denna gång betalar vi med mynt och då går det bra.

Vi knatar uppför backen och in i den gamla staden.

Intill parkeringen står denna fina skulptur med namnet Kramen. Skulpturen uppmärksammar Föreningen l’Abbraccio, som vill hjälpa och stötta funktionshindrade barn och deras familjer.

Nedanför staden ligger den vackra sjön Lake Albano. Det är nästan en overklig syn. Sjön är en vulkansjö och saknar bifloder.

Jag googlar på vilka fiskar som finns i denna sjö och får detta resultat: Roella, Gädda, Skivstång, Färna, Ål, Öring Sutare, Klibba, Röv, Karp, Blå abborre, Shad, Kung abborre, Gråmulten, Mjölkfisken dessutom ett kräftdjur. Det var inte dåligt det! Översatt av google så man får ta det med en nypa salt 😉.

Det finns en restaurang med utsikt över sjön, men den har inga lediga bord med parasoll, det är för varmt att sitta direkt i solen så vi går till en restaurang inne i centrum istället.

Bengt beställer Saltimbocca, en italiensk klassiker, kalvkött toppad med rökt skinka och salvia. Han påstår att det är det godaste han ätit någonsin i Italien (bortsett från den 5-rätters smakmeny vi åt på en vingård utanför Alba för några år sedan).

Benka äter kyckling, gott men med mycket ben. Tuula och jag tar Lasagna.

Vi går en sväng till igenom staden. Det är verkligen fint här. Castel Gandolfo är känd för att påvarna har sitt sommarresidens här.

Det är en fantastisk utsikt från parkeringen också, men tyvärr ingen plats där man ser den ordentligt.

Kvällen avslutas med fredagsöl och middag hemmavid.

Det är fortfarande varmt utomhus, men så himla mycket ’mygg’. Dom varken syns eller hörs innan dom sticker oss, därför äter vi middagen inomhus.

Swante: Jag läste att Roger Waters far (brittisk soldat) dödades i strider i Anzio under andra världskriget. Roger Waters är född 1943 och pappan omkom 1944. Det är den kopplingen han har till Anzio.

—————————————

Det har regnat i natt, det är lite svalt så vi äter frukost inomhus.

Vi tänker besöka Rom idag. Vår plan var att ta bilen till Ostia och tåget därifrån in till Rom. Men hyresvärdinnan tipsar om att vi istället ska ta bilen till EUR Ferme som ligger mycket närmare Rom, där ska finnas många parkeringsplatser och då behöver vi bara ta tunnelbanan några stationer så är vi i Rom. Det låter bra tycker vi och ställer in GPS:en och susar iväg med bil. Vi har förväntat oss en stor parkeringsplats intill tunnelbanan, men någon sån finns inte. Parkeringarna är längsmed gatorna. Det är tusentals bilar här, både i rörelse och parkerade. Att hitta en ledig parkeringsplats är otänkbart. Vi snurrar runt en stund, men sen ger vi upp. Det är lika bra att åka tillbaka till Ostia och ta tåget därifrån. Det tar ca en halvtimme att ta sig till Ostia.

Det är enkelt att hitta till tågstationen i Ostia och det finns parkering rätt så nära, gratis dessutom. Vi köper en dagsbiljett för 7 euro per person och tar tåget som avgår kvart i tolv. Vid slutstationen för tåget byter vi till tunnelbana och åker till Terme som är den stora järnvägsstationen där vi byter tunnelbana till den som tar oss till Vatikanstaten. Vi åkte från lägenheten strax före klockan tio och är inne i Rom klockan ett. Fy så trist att vi får spendera så lång tid bara för att resa. Hade vi följt vår egen plan hade vi sparat mer än en timme. Men inget att göra, nu är vi i Rom!!!! och vi är hungriga. Det finns hur många matställen som helst, vi väljer en enkel bar med en liten uteservering. Tuula och jag äter pannkakor, det är ju torsdag idag så det passar bra 😉. Dom är riktigt goda, vi delar en caprese med bröd också. Bengt och Bengt äter pasta med peppar och parmesan.

Eftersom Benka aldrig varit i Rom tidigare tänker vi beta av flera av de stora sevärdheterna på en och samma dag. Vi har ju möjlighet att åka till Rom en dag till om vi vill. Vi börjar med Peterskyrkan. Det är vägarbeten lite överallt och rätt krångligt att ta sig fram. Det är så himla mycket folk. Kön in till Peterskyrkan ringlar så lång så vi inte ser slutet.

Efter Vatikanstaten tar vi tunnelbanan tillbaka mot centrum och tänker hoppa av vid Spanska trappan men den stationen är stängd på grund av renovering. Vi får åka vidare till nästa station och ta en promenad till Spanska trappan.

Spanska trappan byggdes mellan 1723 och 1725 med franska pengar. Trappan har 135 trappsteg. Det svenska namnet kommer från piazzan nedanför trappan, Piazza di Spagna. 2019 blev det förbjudet att sitta på trappan man riskerade böter på 400 euro. Men troligen är förbudet borttaget för vi ser inga skyltar om förbud och det sitter folk här.

Nästa stopp borde bli Fontänen. Regnet hänger i luften och vi är lite sugna på kaffe. På en bakgata köper vi kaffe och litet bakverk. Eftersom gatan ligger en bit i från Trappan och Fontänen borde det inte vara jättehöga priser. Men ack, detta blir det absolut dyraste fikat vi köpt. Kaffet kostar 5 euro och det lilla bakverket också 5 euro! Men vi får i alla fall skydd för regnet som nu duggar ner, ett par åskknallar blir det också innan allt upphör.

När vi sitter där hör vi en dam som ropar något. Hon sitter bak i en liten öppen taxi och ropar till chauffören att något hänt. Han stannar och hämtar något som hamnat på gatan. Det visar sig att det är en bult till ett av bakhjulen och nu ser vi att av fyra bultar är det bara en som sitter kvar. Hjulet vinglar hit och dit och håller på att ramla av. Det blir lite kaos innan chauffören lyckas styra in sin bil intill trottoaren så att bussar och bilar kan passera.

Det är grått och mulet och Benka passar på att köpa ett paraply av en kille som går omkring och säljer. Vi tackar Benka för det, för nu blir det inte mer regn denna dag. Vi strosar vidare mot Fontana di Trevi. Det är vansinnigt mycket folk runt fontänen. Nu är det ju september och den värsta turistsäsongen är över, vi funderar över hur det ser ut här i juli-augusti! Vi tar några bilder och går vidare.

Hur kan det vara såå mycket folk???

Nästa stopp blir Pantheon som är en av de bäst bevarade av alla antika romerska byggnader. 2013 besöktes den av över sex miljoner människor. Det firas mässor här på söndagar och då och då hålls det bröllop. När vi varit här tidigare gånger har det bara varit att gå in i kyrkan, inga köer och inga avgifter. Nu måste man köpa biljett och det är en lång kö till biljettautomaten och därefter en lika lång kö för att komma in i kyrkan. Var kommer allt folk ifrån??

Nu siktar vi på blomstertorget och en Aperetivo. Vi hittar till samma restaurang där vi ätit tidigare. Vi beställer varsin Aperol Spritz och två brickor med tilltugg.

Vid bordet intill vårt sitter några svenskar (troligen mor, två döttrar med sina respektive söner, tre generationer). En av dem frågar om hon ska ta ett foto av oss och det vill vi ju så gärna.

På italienska heter torget Piazza Campo de Fiori som betyder blomsterfältet, just därför att det på medeltiden var ett fält. Nu för tiden är här en marknad där man bland annat säljer kryddor, frukt, grönsaker och blommor. När vi kommer dit är försäljningen avslutad och torget håller på att städas.

Vi måste ju hinna med att äta middag också, innan vi lämnar Rom. Aperetivo är ju bara en förrätt. Vi strosar bort mot Piazza Navona. Där finns tre vackra fontäner, men tyvärr håller alla på att restaureras, så det är inte så fint på piazzan nu.

Vi går in i kyrkan San´t Agnese i Agone istället. Kyrkan är tillägnad San´t Agnese på den plats där hon enligt legenden sägs ha lidit martyrdöden. Kyrkan är verkligen vacker och mäktig.

Bengt smyger ännu längre in i kyrkan och där pågår en pianokonsert.

Trots att Piazza Navona är en riktig ’turistfälla’ bestämmer vi oss för att äta middag här. Det finns en mängd restauranger, de ligger vägg i vägg. Menyerna finns alltid utanför så att man lätt kan se vad som serveras och vad det kostar. Den första vi kolla på, skippar vi direkt, det känns väldigt otrevligt då flera killar kommer fram och vill att vi ska äta där. Verkligen så kallade ’inkastare’. Vi går snabbt vidare. En bit därifrån finns en restaurang där det verkar jobba mest tjejjer. Ingen flyger på oss när vi läser menyn. Det känns bra, vi får ett bord och beställer. Ikväll blir Bengt bjuden på försenad födelsedagsmiddag av Tuula och Benka (jag blir bjuden på födelsedagsmiddag i förskott). Tusen tack säger vi!!

Det är mycket stökande på restaurangen, man möblerar om för att fixa två långbord. Då märker Tuula att en av killarna som skulle kasta in oss på den första restaurangen är här och härjar med tjejjerna nu. Dom hör alltså ihop, vi som trodde att vi gynnade ett ’trevligare’ gäng.

Efter att ha njutit av huvudrätten funderar vi på att beställa dessert. Bengt har riktat in sig på en Grappa. Men innan vi beställer ber jag Bengt kolla hur ofta tågen går från Rom till Ostia (stationen där vi parkerat bilen). Han kollar en stund på mobilen och sen börjar kvällens panik! Det sista tåget går 21.00! Klockan är nu 20.00 och vi sitter mitt i Rom i godan ro. Hjälp, hur ska detta gå, vi ska ju promenera till tunnelbanan och åka den ett antal stationer innan vi kan hoppa på tåget till Ostia.

Vi funderar på olika alternativ. Att promenera till tunnelbanan skippar vi direkt, det kommer att ta minst 20 minuter. Vi kan ta taxi! Men för att vara helt säkra på att hinna bestämmer vi oss för att ta taxi hela vägen till tågstationen, dvs skippa promenad och tunnelbana. Vi får strunta i vad det kostar.

Vi ber att få betala och det går snabbt. Jag frågar var man kan få tag i en taxi och det är väldigt enkelt säger servitrisen. Bara att gå ut från piazzan, där finns ett taxistopp och det kommer bilar hela tiden. Vi skyndar dit. Tyvärr är det många som ska åka taxi ikväll, det är flera i kö före oss. Vi väntar i en ’evighet’ (kanske 10 minuter) innan vi får en bil, nu är klockan 20.20. Chauffören ser nog att det lyser panik i våra ögon. Han kör som en tok genom Rom, på smala bakgator kryssar han mellan bilar och människor. Jag blundar nästan hela resan medan de andra bara skrattar. Bengt försöker följa med på GPS:en, men chauffören viftar med händerna, ingen idé, ’jag väljer en bättre väg’, säger han. Det blir tvärstopp vid ett tillfälle, då hissar han ner rutan på passagerarsidan och skäller ut killen som köra taxin bredvid vår. Ingen av oss fattar varför, tänk så kul det vore om man kunde mer italienska. Alltså…. vilken resa!! Men puh så bra, vi är framme på stationen redan strax efter halv nio. Hahaha, alldeles för tidigt. Chauffören får rejält med dricks, det är han värd. Tänk om vi hade missat tåget! I efterhand skämtar vi om att ’då hade vi tagit in på Hilton’! Nu återstår bara att hitta bilen.

Tåget avgår i tid och resan går så bra. Vi promenerar till bilen som vi såklart hittar på en gång. Efter en bilfärd på ungefär en halvtimme är vi hemma. Vi pustar ut i sofforna och pratat igenom dagen.

• En krånglig början, vi hittar ingen parkering.
• Åker tillbaka för att ta tåget.
• Människor, människor var kommer alla ifrån? Hur många kan det vara här i Rom idag?
• Panik då vi håller på att missa sista tåget.
  
  Det har ändå varit en jättebra dag, men vi är mätta på Rom för denna gång.

Kristina: Man har (oftast) mycket energi som pensionär 😄😄.

Swante: Vi har blivit bra på att packa med åren. Visst är det trevligt när folk flyttar ut från storstäderna och de mindre ’hålorna’ lever upp. Så trist att se övergivna samhällen.

————————————

Alla har sovit bra, sängarna är rätt mjuka. Det är en solig morgon, det blir frukost på uteplatsen.

Anzio, en liten stad som ligger några mil söder om vårt boende verkar vara trevlig, vi tar en tur dit för att äta lunch.

Vi parkerar och promenerar in mot centrum. Stranden är rätt så övergiven så här sent på säsongen. En del barer är öppna, men de flesta har slagit igen.

Vi står och tvekar utanför en fiskrestaurang då en kille kommer förbi och säger att där inne har dom jättebra mat. Det får oss att gå in, trots att vi inte sett någon meny. Det finns många läckra rätter att välja bland, men det är väldigt dyrt. Vi bestämmer oss för att testa pasta med ansjovis, tomat och parmesan och det ångrar vi inte, det smakar så bra.

Personalen är inte jätteintresserade av oss, kanske för att vi bara äter en (1) rätt (dessutom den billigaste). Övriga gäster äter flera rätter, bland annat lyxiga skaldjur och till det dricks något bubbel. Det är lite rörigt, Tuula och Bengt beställer espresso, men bara Bengt blir serverad.

Vi promenerar utefter hamnen. Det ligger många olika båtar här.

Sen fortsätter vi in mot torget. Där står en staty av påven Innocentius XII. Han sökte skydd för en storm i hamnen i Anzio när han var på väg till konklaven. Han lovade de fattiga fiskarna i staden återuppbyggnad av hamnen om han blev vald till påve. Han infriade löftet då han 1697 valdes till påve.

Att vi inte tog någon dessert på restaurangen betyder ju inte att vi inte är sugna på något sött efter maten. I en liten gränd hittar vi en Gelateria där vi köper varsin liten bägare. Såå gott.

På väg tillbaka till bilen slinker Tuula in hos en optiker och får sina glasögon justerade. Det blir så bra, bättre har de aldrig suttit. Gratis är det också.

Innan vi åker hem igen måste vi gå ner på stranden och känna på vattnet.

Sen bär det hemåt. Många pinjeträd längs vägen ser väldigt döda ut.

Middag äter vi hemma ikväll. Risotto med grönsaker.

Swante: Jag hade missat ett INTE i texten. Vi var inte intresserade av den jättedyra vinprovningen och vi behövde inte betala något för de glas vi fick testa.

—————————————

Det är en sval morgon och värdinnan har dukat upp frukosten inomhus. Hon tycker det är kallt.

Vi köper några flaskor vin från husets vingård och packar in allt i bilen. Alla väskorna ryms utan problem, men Tuula och Benka får ha en kartong vin emellan sig i baksätet.

Vi ska åka söderut idag, men vi passar på att besöka en marknad på vägen. I Poggibonsi är det marknadsdag, så där stannar vi till några timmar.

För många år sedan stannade vi till i Poggibonsi för att ta en fika under en utflykt. Det glömmer vi aldrig eftersom stället vi hamnade på var så udda. Det satt ett gäng gubbar och glodde på oss, vi höll på att skratta ihjäl oss, dom hade nog aldrig sett ett gäng turister från Sverige tidigare, Åke och Elisabeth var med den gången, undrar om dom minns😂.

Det är en trevlig marknad, det finns lite av varje (som vanligt). Det blir inköp av kallingar, ’mammeluckor’, linneblus (x2) och porchetta.

Innan vi påbörjar resan mot vårt nya boende behöver vi en kaffe. Vi hittar litet kafé där det är full aktivitet. Vi beställer kaffe och mackor och en liten kaka.

Vi tankar och kör vidare. Resan går bra, det är rätt mycket trafik och en del trafikarbeten. En kort stund spöregnar det.

Bengt tar kontakt med hyresvärden där vi ska bo från och med ikväll. Den enda information vi fått är att vi kan checka in från klockan 16 till 22. Men nu får vi svar från henne att hon måste åka med sin hund till veterinären och kan ta emot oss fram till 17.15. Vi hade tänkt stanna på en autogrill och äta lite, men nu bestämmer vi oss för att köra hela vägen utan paus. Klockan fyra är vi framme. Miljön runt huset är inte den trevligaste, men just den gatan vi ska bo ser ändå rätt bra ut.

I beskrivningen av lägenheten står att värden kan flera olika språk, bl a tyska, ryska och engelska. Hon kan dessvärre ingen engelska, men vi klarar oss rätt bra med lite italienska och med google translate. Vi får reda på hur vi ska sortera sopor och så får vi länkar till några bra restauranger i närheten.

Byn där vi ska bo heter Torvaianica. Det bor ca 17000 personer här. Byn är känd för sin 8,5 km långa sandstrand. På 50- och 60-talet var det en populär turistort, men på 80- och 90-talet sjönk innevånarantalet och boenden lämnades att förfalla eller hyrdes ut till de första utlänningar som kom från Östeuropa (särskilt ryssar). Under de senare åren har Torvaianica åter blivit ett populärt ställe att bosätta sig på, det byggs flera nya flerfamiljshus. Många unga par flyttar hit, mycket på grund av närheten till Rom där bostadspriserna är skyhöga. Däremot är vägarna under all kritik. Så dålig asfalt.

Vi åker till Conad och handlar middagsmat.

Vi körde ungefär 34 mil idag.

Swante: Vi har klarat oss från ovädret, det verkar ha drabbat nordligare delar av Italien.

——————————————

Vi vaknar till en vacker morgon, dimman håller på att skingras. Tuula tar så fina bilder av San Gimignano. Hon har en sprillans ny telefon med superbra kamera, så de finaste bilderna har jag fått från henne. Benka har också bidragit med fina bilder under resan.

Frukost är uppdukad utomhus. Förutom vi är det ett par med hund ifrån Belgien och ett par från Canada.

Vi pratar med kvinnan från Canada, hon vill aldrig sluta prata! Hon tipsar om en vingård som ligger väldigt nära där vi bor, den är trevlig och enkel (så uppfattar vi i allafall det hon säger). Det låter ju intressant, så efter att ha inspekterat poolen ger vi oss av till vingården.

Vi börjar ana ugglor i mossen när vi går in på gården. En massa Mercedes och Audi står parkerade på infarten, alla svarta. Gården är extremt välskött och ser lyxig ut. Vi gå in och tas emot av en flicka, vi säger att vi är intresserade av att köpa några flaskor vin. En vinprovning kostar 75 euro inklusive lite mat, så det är vi INTE intresserade av.

Vi får sätta oss ner och blir erbjudna att prova ett vitt vin trots att vi säger att vi vill köpa rött vin. Den snobbiga killen som tar hand om oss håller på med tusen saker samtidigt. Han hämtar ett rött vin som är så vansinnigt gott, en flaska Baldassarre från 2012, en blandning av Cabernet sauvignon, Sangiovese och Merlot. Vi förstår ju att detta vin är väldigt dyrt så vi frågar om dom har något enklare vin. Han hämtar en flaska Chianti Classico, som också är väldigt gott. Sen kommer han med prislistan och undrar vad vi vill köpa. Ojsan, vad gör vi?? Det är så himla dyra viner. Men vi köper ändå två flaskor Baldassarre för alldeles för mycket pengar! Vi får öppna dem vi något speciellt tillfälle.

Vilken lyxig vingård. Men vi fyra blev ju ändå väl mottagna och fick prova varsitt glas vitt, och två olika röda utan att betala för själva provningen. Man kan även beställa en flygning med helikopter över deras vingårdar! När vi går kommer ytterligare två svarta mercabussar med nya kunder.

När vi sätter oss i bilen kan vi skratta åt det hela. Ännu en lite udda upplevelse. Ingen av oss tog några bilder, vi var nog så överrumplade. Vi tycker inte riktigt beskrivningen vi fick av vingården stämmer in på hur den var.

Kvinnan från Canada tipsade även om den lilla gamla staden Certaldo, den ska var jättemysig. Vågar vi lita på det, hahaha. Vi chansar, vad kan gå fel? Vi kör runt hela den nya stadsdelen och snirklar oss högre och högre upp.

Här finns det parkering. Vi funderar på om det verkligen finns någonstans att äta, det vet man inte förrän man kommer innanför murarna. Men oj, åter en så himla mysig och välbevarad stad med en massa uteserveringar.

På Piazza Vittore Branca finns flera fina skulpturer.

Vi börjar med att leta efter ett ställe att äta lunch, vi väljer en mysig servering vid kanten av berget.

Bengt och Tuula äter Ravioli, den bästa någonsin säger Tuula.

Efter maten tar vi en promenad och beundrar staden.

Vi kikade in i den gamla kyrkan, Saints Jacopo och Philip.

Det är små gränder och serveringar överallt.

Vilken utsikt!

När vi är mätta på utsikten från den gamla staden kör vi ner till den nya stadsdelen och tar en fika på järnvägsstationen.

Eftermiddagen ligger vi vid poolen och slöar. Inget bad denna gång.

Bengt har googlat fram info om en ny vingård som också ligger i närheten och ska vara mycket ’enklare’ där priserna på vinerna finns på hemsidan. En prisklass som passar oss bättre. Vi tar en tur dit innan vi åker in till den närmaste staden och äter middag.

Här finns en vinshop där vi går in. Här får vi inte smaka på vinerna, det är nog första gången vi inte blir erbjudna att smaka innan vi handlar. Vi köper ändå med oss några flaskor hem.

Efter inköpen ska vi åka till Ulignano och äta pizza. Det finns bara en restaurang som har öppet denna måndagkväll och det är en pizzeria. När vi hittar dit inser vi att det nästan bara är ett ’hål i väggen’, inte alls något mysigt ställe att sitta ner och äta på. Men då beställer vi pizzor och tar med hem istället. Personalen är jättetrevliga, ett äldre par, han tar emot beställningar och hon bakar pizzor.

Det är kaos i trafiken i stan, det finns inte en enda ledig parkering. Bengt får sitta kvar i bilen medan vi köper pizzor.

Det blir en bra avslutning på denna kväll och vistelse i Toscana.

Imorgon ska vi ta oss lite längre söderut.

Swante: Klart ni ska SPA:a i San Pellegrino!

———————————–

Idag lämnar vi den trevliga lägenheten i Bergamo.

Vi åker söderut, lämnar Lombardiet, åker igenom Emilia Romagna och kommer till Toscana. Trafiken varierar, det är rätt mycket utanför de större städerna, annars rätt så lugnt. Det är mycket trefilig motorväg.

Till lunch idag får det bli en rejäl macka på en Autogrill. En ny upplevelse för Tuula och Benka. Stressen att beställa, betala och hämta. Kaffet vid en disk och mackorna vid en annan disk. Varför detta krångel?

Resan går bra och redan vid tretiden är vi framme på vårt nya boende Agriturismo La Roccaia strax utanför San Gimignano.

Vi checkar in, värden kan tyvärr inte ett ord engelska, men det funkar ändå. Vi får varsitt rum. Tuula och Benka med kvällssol och utsikt mot San Gimignano, vi har en annan utsikt och morgonsol.

En utflykt måste vi ju hinna med innan dagen är slut. Vi åker in till den gamla staden San Gimignano. Bengt och jag har varit här två gånger tidigare, 2015 och 2019. Skillnaden mellan dessa två år var väldigt stor, så mycket mer folk 2019 än 2015. Detta har verkligen blivit en jättestor turistmagnet.

Det är inte så lätt att hitta parkering här heller trots att det finns en massa stora parkeringsområden utanför stadsmuren, men vi har tur, den här tiden på dagen är det ändå folk som åker härifrån. Det är en bit att gå upp till staden, många trappor, men det är skönt att sträcka på benen efter dagens bilresa.

San Gimignano är berömd för sina många torn sina väldigt gamla byggnader, mycket är bevarat från 1200- och 1300-talet. 1990 utnämndes staden till ett världsarv av UNESCO.

Idag arbetar mer än 3000 personer i kommunen, vilket är ungefär 55% av kommunens innevånare.

Under andra världskriget bombade amerikanerna landet i tio dagar. På Torre Grossa förstördes klockan och en del av katedralen rasade. Bombningen började på torsdagen som är marknadsdagen. Några människor dog, en ung mamma träffades av splitter i en fot och fick amputera benet. Innevånarna i San Gimignano fick tillbringa de tio dagarna i skyddsrum. Efter krigsslutet skänkte folket i Sovjetunionen en ny klocka till San Gimignano.

Vi slår oss ner på en av alla uteserveringar och beställer lite att äta.

Vi går runt och beundrar de vackra gamla byggnaderna och de höga tornen. Det är mycket folk överallt.

Det är en fantastisk utsikt över det vackra landskapet.

Vi kommer till ett litet torg där det finns vinprovning. Vi provar ett glas vitt vin av druvan Vernaccia. Vinet är ett av de mest prisade vita vinerna från Italien och känt över hela världen, det var det första vinet i Italien som fick märket DOC, 1966.

Tiden rusar iväg, det är dags för middag. Vi letar upp den restaurangen där vi åt när vi var här med Bengts syskon, 2019. Tyvärr är det fullbokat denna söndagkväll, så synd för vi minns att vi åt väldigt god mat där.

Det är bara att ta en annan servering. Vi ber att få sitta inomhus eftersom det är lite kyligt ikväll. Vi äter olika pastarätter, mycket gott. Paret bredvid vårt bord är från Canada, vi pratar lite och kvinnan erbjuder sig att ta en bild på oss.

Mörkret kommer snabbt här. Vi hittar tillbaka till parkeringen, men den sista biten fram till bilen får vi lysa med mobilen, det är alldeles svart nu.

Det är mörkt efter hemvägen också. Som vanligt är det inte jätteskoj att köra i mörker här i Italien. Små, smala vägar som saknar belysning och Italienare som kör jättefort.

När vi kommer hem tar vi en bit ost (som vi haft med från Bergamo) och ett glas vin innan vi säger godnatt.

Så här har vi förflyttat oss idag, ca 37 mil.

Swante: Måste erkänna att jag beskurit bilden på gubben med de olika långa benen. Det fanns mer info och då förstod man att det är förbjudet att överträda den gula linjen.
Karin: Jag håller med, det var verkligen en av de roligaste resorna vi gjort ;-).

—————————————

Idag ska vi besöka den lilla orten San Pellegrino Terme som är en berömd kurort med ett stort och lyxigt SPA men orten kanske framförallt är berömd för mineralvattnet Pellegrino.

Det är ungefär 24 km från Bergamo till San Pellegrino och det tar oss 45 minuter att resa dit med bil. Vägen är krokig och det är mycket trafik. Det är rätt så svalt idag, bara 18 grader.

Det är inte alls mycket folk här trots att det är lördag. Det märks att turistsäsongen är över. Floden som rinner genom staden heter Brembo.

Intill floden ligger Grand Hotel. Hotellet stod färdigt 1905 (eller 1904?) och invigdes av Italiens dåvarande drottning Margherita av Savojen. Byggnaden har sju våningar och en yta av 3000 kvadratmeter Hotellet stängdes 1979. 1992 behövde taket renoveras, då såldes alla originalmöbler från 1905 men ljuskronorna behölls. Mellan 2008 och 2010 restaurerades fasaden. 2016 påbörjades ett arbete med anpassningar för hotellbruk. Idag verkar det som att hotellet ägs av San Pellegrino kommun. Det hade varit jättespännande att få göra ett besök i hotellet.

På en anslagstavla hittar Bengt en affisch som pryds av Glenn Strömberg. Han har fått Angelo Quarenghi-priset för Idrottens man 2024. Han spelade tidigare i Bergamoklubben Atalanta (för dom som inte vet, han är ju en legend här :-))

Vi tar en rundvandring i staden och hittar en bergbana som går upp och ner för berget Zucco, det finns ingen chaufför, vagnarna går alldeles av sig själva. Vi åker inte med!

Bengt har hittat en restaurang där vi ska äta lunch. Han har efter 10 års sökande äntligen hittat någon som serverar Ossobuco och såklart går vi med på att äta här. Tuula och jag äter risotto med tryffel och Benka provar Vitello tonnato. Vi är alla nöjda med maten, särskilt Bengt.

Vid bordet intill vårt sitter en ensam tjej och äter och dricker vin. Hon är väldigt pratsugen. Hon berättar att hon är från Milano och nu är hon här för att SPA:a på lyxhotellet QC SPA of wonders. Hon förstår inte alls varför vi är här om vi inte tänker SPA:a. Hon tror vi skulle ääääälska det! Efter lunchen tar vi en promenad upp till hotellet. Det är verkligen vackert och ser otroligt lyxigt ut. Här går folk omkring i vita badrockar både inom- och utomhus.

Så här beskrivs rummen: ”Sängar och handgjorda fåtöljer välkomnar dig i bekväma och ljusa rum. Dansa till tonerna av din favoritmusik med den medföljande Marshall-högtalaren och överge dig själv till den kostnadsfria minibarens läckra frestelser”.

SPA-hotellet ligger verkligen vackert på höjden med en enorm utsikt och fina omgivningar.

Innan vi åker hem vill vi ha kaffe, gärna tillsammans med en liten glass. Det är dock inte möjligt att få på samma ställe. Vi tar en snabb kaffe på en bar och sen går vi till konditoriet och köper glass. Dessutom köper vi några små bakelser som vi tar med hem.

Bengt är inte sugen på glass idag, han går in och köper en flaska bubbel istället. Vi funderar på vad vi tycker om den blinkande färgglada skylten i fönstret på den annars så vackra fasaden.

Sen styr vi hemåt. Ikväll packar vi ihop inför morgondagens resa mot nya äventyr.

Swante: Usch och fy för kallt väder redan i september. Vi får verkligen njuta av värmen ytterligare ett tag och inte klaga på en och annan dag med lite svalare väder!

———————————————

Idag blir det ett besök i Milano. Det är ganska svalt så vi tjejjer tar långbyxor och extra tröja/jacka. Promenaden till stationen tar ca 20 minuter. Den fina väggmålningen lade gubbarna inte märke till!

Man kan ha många roliga funderingar när man väntar på tåget :-). Vad betyder skylten nedan? Är det förbjudet att stå på ett ben här på perrongen? Eller får människor med olika långa ben inte vistas här??

Tågen från Bergamo till Milano går varje heltimme och vi åker klockan 11. Tåget avgår prick elva, men en station innan Milano blir vi stående i ca 15 minuter på grund av en större olycka någonstans runt Milano.

Vi stärker oss med en kaffe på stationen innan vi tar oss in till centrum. I den här baren jobbar en av de mest stressade personer vi träffat på. Hon far omkring bakom disken som ett jehu trots att vi bara är några få personer i kö. Till sist får vi i alla fall det vi beställt.

Från tågstationen ”Statione Centrale” tar vi tunnelbanan in till centrum där vi hamnar precis utanför ”Metropolitan Cathedral of the Nativity of the Blessed Virgin Mary”. Katedralen är Italiens största och världens tredje största sett till ytan. Otroligt pampig.

Precis intill katedralen ligger den tjusiga ”Galleria Vittorio Emanuele II”. Den måste man ju passera igenom. Gallerian är Italiens äldsta aktiva shoppinggalleri, uppkallad efter Italiens första kung, Victor Emmanuel II. Den stod klar 1877. Gallerian förbinder Piazza del Duomo med Piazza della Scala. Plånboken tillåter tyvärr ingen shopping just här.

Vi har inte planerat något speciellt för Milano, vi strosar runt lite på måfå. Helt plötsligt är vi vid Hard Rock Café, hur gick det till?

På Castellotorget står en ståtlig staty av Giuseppe Garibaldi. Han levde mellan 1807 och 1882 och var en av Italiens mest kända frihetskämpe, general, patriot, författare, sjöman och politiker. I varje stad vi besökt finns en gata uppkallad efter honom och en mängd statyer.

På en bakgata där vi går ligger en shop som säljer vinäger, där går vi in. Vi blir väldigt väl mottagna och får prova ett antal olika balsamicovinäger. Vi berättar att vi för några år sedan varit på en provning på en gård utanför Modena och det tycket säljaren är trevligt eftersom även hans produkter kommer från det området. Vi får prova ungefär en droppe var av fem olika sorter. De är lagrade i olika antal år och smakar väldigt olika. Vi köper varsin flaska, dessutom får Bengt och jag en flaska i present av Tuula och Benka. Tack, så snällt.

Det är dyrt med vinäger, den allra dyraste (den sista sorten vi fick smaka) kostar ca 85 euro för 1 dl. Den köper vi inte!

Innan vi går frågar säljarna oss om vad ’tack så mycket’ heter på svenska, dom är väldigt intresserade av att lära sig att uttala det rätt. Tuula får också frågan om hur man säger det på norska :-). Precis när vi ska lämna butiken hör vi att det är ett svenska par som kommer in i affären. Vi blir stående och pratar med dem en stund. De har åkt runt en del (med hyrbil) och skulle sedan flyga hem till Sverige från Milano.

Det blir pizza till lunch idag.

Vi strosar vidare, målet är stadsdelen Navigli. Halvvägs tar vi en paus vid Basilikan San Lorenzo, en av de äldsta kyrkorna i staden.

Vem bor här??

Naviglierna är ett system av sammankopplade kanaler i och runt Milano, med anor så långt tillbaka som medeltiden. Systemet består av fem kanaler. Vi har varit i området flera gånger tidigare och ätit Aperetivo på någon av de många små uteserveringarna.

Det blir en Aperetivo även denna gång. Man beställer en drink och får lite eller mycket tilltugg. Vi slår oss ner på samma ställe där vi ätit tidigare. Den serveringen ligger på en tvärgata till kanalen. Det är rätt så blåsigt just på dessa tvärgator, det förklarar varför det är så lite folk på denna servering ikväll, det brukar annars vara helt fullt den här tiden, påstår servitören. Det finns mycket gott att äta!

På väg till tunnelbanan går vi in till en vinhandlare som säljer vin från ståltankar. 3,5 euro för 1 liter vin 🙂

Vi knatar ner till tunnelbanan och åker in till tågstationen. Tåget till Bergamo ska gå 20.05. När vi kommer fram till tågstationen kollar vi på avgående tåg, men hittar inte avgången till Bergamo. Tåget som skulle gå 19.40 till Bergamo finns med på tavlan, men på den avgången står det ’inställt. Vi väntar och väntar, men vår avgång kommer inte upp. Bengt går iväg och försöker ta reda på vad som hänt med tåget, men hittar ingen att fråga. Tuula kolla på tavlan med ankommande tåg, där står att tåget från Bergamo ska inkomma 20.40, men med någon tilläggsinformation som vi inte förstår.

Det är många avgångar som är inställda på grund av den olycka som hänt på morgonen, vi vet inget mer än att det varit en olycka.

När klockan blir nio är vi lite förtvivlade. Bengt kollar på telefonen och där verkar det som att tåget med avgångstid 20.05 avgått 20.19!! Men varför har vi inte sett avgången på tavlan?? Vi går runt och frågar alla vi får tag i som verkar arbeta på stationen, och även en del resenärer. Inget vet, ingen fattar!

Till sist haffar jag en tjej som arbetar för ett annat tågbolag. Hon ser min förtvivlan när jag säger att ’Ingen kan hjälpa oss’ vi fattar inte när tågen till Bergamo avgår. Hon ber oss vänta ett ögonblick, knappar lite på telefonen och så säger hon de förlösande orden ’Ni är på fel tågstation’!!!!!!

Å herreguuud! Finns det fler tågstationer? Vi är på stationen ’Milano Porta Garibaldi Passante’ istället för ’Statione Centrale’. Vi tyckte att det såg lite annorlunda ut mot när vi kom hit på förmiddagen, men vi tänkte att vi nog kommer in i stationen från ett annat håll.

Men nu är det bara att ta nya tag, vi tar tunnelbanan två stationer och hamnar på rätt tågstation. Nu är det ingen brådska, vi har ju även missat tåget med avgång 21.05, vi får vänta till 22.05. Tyvärr är biljetterna förbrukade, vi får köpa nya!

Vi tänker ta taxi från stationen i Bergamo till vår lägenhet. Men det finns inga taxibilar vid stationen så vi får ta en promenad hem istället. Det tar bara drygt 20 minuter. Vi är hemma ungefär halv tolv istället för halv nio. Vilken tur att vi är såna alerta pensionärer! Imorgon väntar nya utmaningar :-).

Swante och Ingalill: Det har faktiskt hänt en gång tidigare för många år sedan, i Rom, att en servitris trott att vi var systrar. Så vi är nog lite lika, Tuula är några cm längre än jag.

———————————-

Inatt har det varit ett riktigt oväder, regn, åska och blixtar. Det regnar fortfarande när vi vaknar. Vi hade tänkt ta tåget till Milano, men en promenad till tågstationen lockar inte, vi kommer att bli genomblöta. Det blir ändrade planer, vi tar bilen och kör mot Comosjön istället. Där ska det inte regna idag.

Vi har läst att staden Lecco i den södra delen av Comosjön ska vara vacker så vi kör mot den. Den är många små samhällen att passera, det går långsamt framåt. Så många tunga transporter på långtradare efter de smala vägarna.

Vi kommer fram till Lecco vid tolvtiden, det är hur mycket trafik och turister som helst och jättesvårt att hitta parkering. Vi stannar och väntar vid en bom in till en stor parkering och efter en liten stund är det en bil som lämnar området och vi får åka in. Vi tycker att staden ser rätt så tråkig ut och det blåser halv storm, men en fika kan vi väl ta och sen åka vidare. Vi hittar ett halvmysigt fik som har ett bord invid väggen där det inte blåser så mycket. Idag blir det kaffe och våffla med olika pålägg; pistachio, crema och nutella. Jättegoda.

Efter kaffet tänker vi åka vidare, men tar en annan gata tillbaka till parkeringen. Nu blir staden lite finare. En bred gata med serveringar och en del shopping. Benka hittar två fina tröjor i merinoull och Tuula hittar en adresstagg till sin resväska. Hennes försvann under flygresan hit.

Den fina gågatan.

Vi susar vidare norrut, mot en liten stad som heter Bellagio. Nu snackar vi Norgevägar, så himla krokigt och smalt. Och mycket trafik som kör så fort.

Detta är en riktig turistort, massor av folk. Vi väljer en restaurang mitt i smeten och beställer. Bengt beställer Pasta Vongole, jag Pasta med skaldjur, Benka och Tuula Ravioli. Bengt blir (som vanligt) avundsjuk på min mat, denna gång blir det så att vi faktiskt byter maträtt! Raviolin är god, men så himla lite, FEM bitar. Det smakar bra, men maten är inte riktigt varm, men det är hiskligt dyrt. En riktig turistfälla, usch vad besvikna vi blir.

Ett tag funderar vi på att ta en färja över till andra sidan sjön, men det blåser så kraftigt så vi struntar i det.

Efter maten blir det en kort promenad uppför en väldans lång trappa för att se vad som finns där uppe. Där var inget att se så vi vänder ner igen.

Klockan är bara halv fyra, vad ska vi hitta på? Jomen vi kan ju ta en tur till ytterligare en lite stad vid Comosjön och äta kvällsmat.

Efter en stund börjar det regna lite smått. Nu ändrar vi oss igen och bestämmer oss för att köra mot Bergamo igen och äta kvällsmat där istället för åka till en okänd stad.

Det får bli en Aperetivo på samma kafé där vi fikade igår, men ikväll sitter vi inomhus.

Hemma igen vid åttatiden och vi hittar parkering på gatan en bit utanför lägenheten.

Ewa – Helt otroliga målningar och gjorda för så väldigt länge sen.

———————————

Vi vaknar till ännu en solig dag. Efter en stärkande frukost på altanen gör vi oss iordning och promenerar in mot centrum. Det ska ta ungefär en halvtimme att gå, men vi tar en oavsiktlig omväg så det tar bra mycket längre tid, men vad gör det, vi har ju ingen brådska och det finns mycket att titta på längs vägen.

Målet idag är den gamla delen av Bergamo, Citta Alta.

Bengt och jag var här i Bergamo för två år sedan, men vi känner inte alls igen oss, dom har nog byggt om hela staden. Vi passerar en stor park och plötsligt är vi i lite mer kända trakter. Vi känner igen ett kafé där vi ätit aperitivo.

I parken, Piazza Matteotti, står en staty där duvorna trivs, den föreställer Francesco Cucchi, en tidigare borgmästare i Bergamo.

Efter denna lilla paus går vi till bergbanan som ska ta oss upp till gamla stan. Det är en rätt så lång kö till banan, Tuula och jag lyckas snabbt köpa biljetter i automaten. Bergbanan tar 45 personer varje tur och vi kommer med på en gång.

Det är vackert här i gamla stan, rätt så mycket folk, turister alltså. Det är många som fortfarande är lediga. Längs de gamla gatorna finns otaliga gamla fina byggnader, torn och kyrkor och en massa småbutiker som säljer allt från kläder till leksaker, mat, godis mm mm. Dessutom finns en massa restauranger, kafeér och glassbarer.

En liten titt in i kyrkan Sant’Agata del Carmine.

Bengt går in i en turistinformation och tar en broschyr över området. Den finns på svenska och finska, i samma broschyr, så väldigt praktiskt, så får Tuula chans att läsa lite på sitt hemspråk.

Men man blir såklart hungrig av att gå omkring och göra ingenting. Vi hittar en liten restaurang med rödrutiga dukar där vi får ett bord. Det finns många goda rätter att välja bland. Idag äter jag Ravioli med bacon och salvia, Benka äter Lasagna, Tuula och Bengt äter Pasta med svartpeppar och parmesan. Det är mycket gott. Till det dricker vi ett gott kallt vitt vin från området.

Betala får vi göra en bit bort på gatan, vi följer servitören dit. Bengt frågar om han (servitören) känner till Glenn Strömberg. Oj, oj så klart! Trots att killen är så ung vet han vem Glenn är, han är kungen! Verkligen en legend här i Bergamo.

Vi fortsätter till nästa bergbana för att nå till högsta toppen i gamla stan.

Vilken fantastisk utsikt.

Innan vi åker ner igen tar vi en fika på en bar/restaurang med utsikt. Där sitter fyra svenskar och äter. Dom är på väg till Garda, och berättar att det är ytterligare två personer med på resan, men dom har fått punktering på sin hyrbil och är någonstans och fixar det. Vi frågar var vid Garda dom ska, men det vet dom inte, det vet personerna som kör bilen som har punka, hahaha, så kan det också vara. Två av personerna hade varit på Smitingen i somras och en av damerna är född i Linköping, många beröringspunkter.

Tuula och jag slinker in på en bar för att köpa med oss vatten till lägenheten. Bengt dricker kranvatten, men vi andra kör med flaskor. När vi ska betala frågar expediten om vi är systrar, hahaha! Hon blir nästan förnärmad när vi försäkrar henne att vi inte är släkt alls, bara är kompisar.

Vi är ganska trötta när vi till sist är framme vid lägenheten. Vi har traskat ungefär 15000 steg idag, det motsvarar ca en mil. Det har varit bra promenadväder, runt 20 grader och växlande molnighet.

När klockan blir halv nio börjar det regna. Sen blir det riktigt oväder med regn, blåst, åska och blixtar. Ovädret håller på hela natten.