Månad: september 2024

Karin: Glömmer aldrig ditt skrik den sena kvällen i Barcelona, då när du hittade en kackerlacka på toaletten där vi bodde. Du väckte ett helt kvarter 🤣

———————————

Brrr, idag är det kallt, bara 14 grader och molnigt. Det får bli frukost inomhus.

En utflykt kan vi väl ändå orka med, vi gjorde ju nästan ingenting igår. Vi har sett att Nils Liedholms vingård inte ligger så långt från Grazzano så den tänker vi besöka idag.

Nils gifte sig med en italiensk grevinna och tillsammans med henne och deras son Carlos startade de vinproduktion på gården Villa Boemia. Vingården finns kvar än idag, men inte inom familjen, gården såldes 2015.

När vi närmare oss gården finns det skyltar som visar vägen. Vingården finns även i Google Maps, så vi följer GPS:en.

Men plötsligt finns det inga skyltar och GPS:en visar att vi är framme. Det finns en stor byggnad som troligen är gårdens Hotell, men en låst grind gör att vi inte kommer in där och det finns ingen ringklocka. En bit därifrån ligger en byggnad där det står flera bilar parkerade, den skulle kunna tillhöra vingården. Vi stannar bilen och går fram till byggnaden. Där inne skäller en hund, i övrigt är det helt tyst och övergivet. Vi går runt och letar efter liv, men det är helt öde. Så trist, inte ens en lite lapp som säger att det är stängt. Ingen skylt heller som säger att det verkligen tillhör vingården. Det är inget att göra, vi skickar ett mail till en adress vi hittar på deras skitsnygga hemsida. Sen åker vi därifrån.

När vi åker ut ur byn ser vi denna skylt. Nils var ju född i Valdemarsvik och bodde sedan här i Cuccaro.

Här finns också stora fält med hasselnötsträd.

Vi bestämmer oss för att åka till MonCalvo (vår grannby) och äta lunch. På vägen stannar vi på vingården Tenuta Santa Caterina. Dom har ett vin gjort på druvan Nebbiolo. Egentligen får man inte ha namnet Nebbiolo på etiketten i distriktet Monferrato, men denna vingård har alltid odlat den druvan och från och med 2019 har man fått tillstånd att namnge vinet Nebbiolo (om vi fattade allt rätt). Vi smakade vinet på byfesten förra gången vi var här och tyckte det var gott, så vi köper med några flaskor hem.

Sen åker vi vidare till Moncalvo för att äta lunch. Flera restauranger har stängt idag, troligen för att det är måndag. Den enda som är öppen har inget som vi fastnar för, dessutom är det dyrt. Vi går till en bar istället och tar en ordentlig macka.

Bengt besöker toaletten, jag väntar till vi kommer hem……

Vi åker till affären och handlar ingredienser till middagen. Nu har det blivit varmare, jag kan sitta ute och läsa en stund.

Vi får ett par nya tips på utflykter från Rosaria, vi får fundera på om vi ska göra nåt av det imorgon.

Bengt fixar risotto med svamp till middag. Gott.

Just det, vi har inte fått något svar från Liedholms vingård.

Swante: Ingen kommentar på den kommentaren😄

Det är härligt att vakna i Grazzano, det känns så välbekant och ’hemma’. Men efter duschen när jag står och blåser håret ser ja nåt i ögonvrån, nåt som rör sig och det känns stort! Herreguud, en jättestor spindel, fy så hemskt.

Jag blir tvungen att be Bengt om hjälp, den är så äcklig. Men Bengt klarar att ta ut den.

Det är rätt så svalt ute, men solen är redan väldigt varm så vi kan äta frukost utomhus.

Vilken härlig morgon, det är så klart, man ser hur långt som helst.

Bengt åker till affären och handlar lite prylar till lunch. Jag ligger i skuggan i en solsäng och läser. Vi tar det väldans lugnt lugnt idag, helt enligt plan.

Hos Rosaria och Claudio är det full fart. Alla fem barnbarn är här idag, två av dem har sovit över sedan igår. Det är lek och stök på gården och doftar gott när det är dags för lunch.

Två av flickorna (kusiner alltså) åtta och nio år gamla har fått ett par jättestora kartonger som de håller på att bygga en koja av.

Vi fortsätter lata oss. Bengt lagar middag en god pasta med tomat, zucchini och en massa citron och parmesan.

Sen ser vi lite på TV. Över Atlanten, gud va dom spyr där idag.

Swante: Åk till ITALIEN!!

——————————

Idag är det resdag igen. Vi ska förflytta oss ytterligare några mil norrut. Efter frukost packar vi ihop och bär ner väskorna till bilen. Skönt att den står så nära. Direkt när vi börjar packa in i bilen kommer en kille ner till gatan och vill ha vår parkering. Hans bil står just nu olagligt på vändplanen så han blir väldigt glad åt att vi kör iväg.

Idag kommer det många turister till stan. Vi möter flera stora grupper.

Vi står och väntar vi ett rödljus, först i kö. När det slår om till grönt susar en motorcyklist om oss på vänster sida och kör rakt in i en bil som står i motsatt riktning för att svänga vänster. Så himla otäckt. Som tur är verkar motorcyklisten inte ha skadat sig allvarligt, han hoppar upp från gatan direkt efter krocken, sliter av sig hjälmen och viftar och skäller på bilföraren. Bengt såg exakt när det hände och han säger att bilen stod helt stilla, det var motorcyklisten som körde så fort och så långt ut till vänster att han inte hann väja. Bilen hade väl kört fram lite för långt till vänster också, för att förbereda sin sväng. Usch så hemskt, men inte så konstigt tycker vi. Dessa MC och vespor kryssar ju mellan bilarna hur som helst, dom ska fram, först!! Flera personer kommer fram för att hjälpa, vi kör vidare, det är inte mycket vi kan göra, särskilt inte då vi inte kan prata italienska.

Varje bro och tunnel här i Italien har ett namn. Innan bron/tunneln finns en skylt med namn och hur lång den är. Broarna har så dåliga skarvar, det skumpar och lever om, Bengt hatar dessa broar.

Här är det väldiga höjdskillnader, vi kör utför och utför. Vi förstår inte varningsskyltarna som anger lutning i 3 km, det är jättebrant i flera mil.

I Fidenza stannar vi för att sträcka på benen och äta lunch. I staden bor det ungefär 27000 personer, en rätt så liten stad alltså. Under andra världskriget, 1944, jämnades staden nästan helt med marken.

Det är marknad här idag, men nu är vi rätt nöjda med marknadsbesök så vi går rakt igenom. Bengt blir ändå tvungen att stanna till och kolla lite på ost- och chark-försäljningen.

Det vimlar av cyklister i stan och på en bakgata finns en trevlig installation av cyklar.

Det är så konstigt, vi hittar inte en enda restaurang, bara väldigt många barer och kaféer. Klockan är halv ett och det är fullsatt på varenda uteservering, folk dricker drinkar med lite tilltugg. Vi ger upp, vi får göra som alla andra och slår oss ner på en bar där det är champagneprovning och vi tar varsitt glas. Till det serveras lite salta smågrejjer. Det är gott.

Vi får ett meddelande från hyresvärden i La Spezia, han har glömt att kräva oss på turistskatten. Det är lite olika, ibland betalar man det kontant, ibland via konto och ibland ingår det i dygnshyran. Nu ber han oss betala den via konto eller paypal. Vi provar paypal och det går bra.

Vi tar en promenad genom staden innan vi åker vidare.

Den här notisen fick Bengt upp på FB just nu, väldigt passande. Den skulle man vilja sätta upp på bilen 😂.

Halv sex är vi framme i Grazzano Badoglio, tillbaka där vi startade. Så himla mysigt. Vi blir varmt mottagna av Rosaria och Claudio. Vi pratar om vad som hänt både där vi varit och här hos dem. Så kommer hon på att dom bytt två fönster i sitt vardagsrum och de vill dom visa oss. Dom är så stolta och nöjda med bytet. Dessutom har Claudio fixat ett par gamla stolar som varit i familjen i många, många år. Han har bytt stoppning, satt på nytt tyg och målat dem.

Det är verkligen klart ikväll. Båda de höga bergstopparna syns, det är inte ofta vi sett dem.

Det är så himla mysigt att vara tillbaka här, nu ska vi bara njuta och vila här tills vidare.

Det enda som är lite dåligt med detta ställe är den hårda sängen. På alla övriga ställen vi sovit på i år har sängarna varit kanonbra.

Det blev en resa på ungefär 29 mil idag.

Vi tar denna väg eftersom vi vill undvika vägen över Genua där vi åkt flera gånger tidigare. Det är så många tunnlar och broar och det tycker vi är jobbigt. Några mil längre blev det, men det var det värt.

Kristina: Du har rätt, vi bodde några mil söder om Florens, ett riktigt mysigt ställe med trevlig värdinna.
Swante: Du är ett riktigt modelejon du 😉.

Idag ska vi göra en utflykt till Portovenere.

Bilresan tar bara en halvtimme. Det är lite mulet just där vi är, runt omkring är himlen blå, men rätt skön temperatur, dryga 20 grader. Idag har vi tur och får parkering bara några hundra meter från centrum.

1998 blev Portovenere ett av UNESCOs världsarv.

Vi börjar med att följa kusten söderut mot klipporna. Det blåser rätt friskt ute på havet, inget man känner av här på land, men det är väldiga vågor som slår in mot land.

Vi fortsätter uppför berget, nu är vi rätt nöjda med att solen inte gassar, det blir varmt ändå att klättra bland stenarna.

Vi knatar på upp mot kyrkan. Det har troligen regnat på morgonen, det är lite blött på vissa ställen och en del stenar är lite hala. Men vilket häftigt ställe detta är.

Det är svårt att slita sig från utsikten över havet, men vi börjar bli sugna på lunch så vi beger oss ner till centrum igen. Vi går en annan väg nu, i små smala gränder.

Lite matbilder igen. Pasta Vongole till Bengt, den bästa på denna resa tycker han. Jag äter Pansotti con salsa di noci, en traditionell italien riviera-rätt. Det är ett slags pastakuddar fyllda med ost, muskotnöt och nåt grönt (spenat, ruccola eller liknande). En ’smal’ rätt sägs det, såsen innehåller ingen grädde utan parmegiano, olivolja och bröd indränkt i mjölk. Det smakade så bra.

Ett svenskt par slår sig ner vid bordet intill vårt. Bengt rekommenderar dem att beställa Vongole, dom har aldrig ätit det tidigare och tycker det är kul att prova något nytt. De har precis kommit till Portovenere efter några dagar i Cinque Terra sen blir det två dagar i Lucca innan hemresa från Pisa. De har flugit till Pisa och därefter åkt tåg och buss. Det blir ett trevligt samtal och de är mycket nöjda med pastan.

Det guppar väldigt när vågorna slår in i hamnen, masterna på segelbåtarna lutar ordentligt.

En bit ut från kusten ligger försvarstornet Scola Tower, byggt på 1600-talet, på en klippa i havet. Tornet hade tio kanoner och rymde åtta personer, sex soldater, en kapten och en ’master bombardier’. Istället för att riva tornet, som var på tapeten i början av 1900-talet, har det ombildats och fungerar idag som fyr.

Stränderna i detta område är välkända för sitt kristallklara vatten. Det är faktiskt några som badar, men de kom inte med på bild.

Efter en kort promenad till bilen kör vi hemåt.

Högsta tillåtna hastighet här är 50 km/tim. Bengt kör inte fortare, det är ju så himla krokigt och backigt. Det betyder att vi ganska snabbt har flera italienska bilar som håller på att klättra över oss bakifrån. Plötsligt i en kurva står polisen med en fartkamera. Sån tur italienarna hade idag, att de hamnade bakom oss, annars hade de troligen åkt fast för fortkörning!

Vi har också tur idag, det finns parkering på vår gata. Tänk vad man kan glädjas åt olika saker.

Swante: Italienfavoriter = Peccorino (Bengt) och pistacchio (jag).

——————————————

När jag kollar ut på gatan denna morgon ser jag att det finns fyra lediga parkeringsplatser på vår gata, vår bil står ju på en gata i nästa kvarter. Bengt går för att flytta bilen hit. Vi tänker vara kvar här i La Spezia idag, så bilen ska inte användas. Min telefon ringer, Bengt är nere vid bilen, jag blir såklart orolig, vad har hänt? Jomen han kommer inte in i bilen eftersom en annan bil står parkerad så nära. Jag kommer till undsättning, jag kommer inte heller in på förarsidan, men kan krypa in på passargerarsidan och åla mej över till förarsidan och backa ut bilen från parkeringen.

Efter en lång frukost går vi ner mot centrum. Jag hittar en tygaffär där jag smiter in och känner på några fina tyger, men det blev inget köp. Känns bra ändå att få vara bland tyg, tråd och symaskiner en stund.

Vi promenerar på Corso Cavour, en av de största gatorna i staden. Där ligger tex den stora matmarkanden med frukt, grönsaker, fisk, kött mm mm. Det är massor av folk som handlar, det ser så trevligt ut, inte är det dyrare än i stormarknaden heller.

Vi fortsätter mot den gamla stadsdelen. När vi gått en bit undrar jag hur långt det är kvar och då inser vi att vi redan passerat den. Under andra världskriget bombades Cirka 90 % av det historiska centrum som utvecklades mellan 1100 och 1600, så den typiska ’centro storico’ hittar vi inte här.

Men det finns en massa vackra hus att kolla på.

Men hur tänkte man när denna stora jättefula byggnad uppfördes intill en så vackert gammal byggnad? Tyckte man ens att den var snygg då när den byggdes? Jag läser att ”Efterkrigstidens återuppbyggnad innebar en markant renovering av staden, ofta utan respekt för dess identitet som utvecklats under tidigare århundraden.”

Vi går ut mot ön där båtfolket håller till, för att äta lunch. Det är väldigt lite folk ute och promenerar. Ännu färre som har kortbyxor, som Bengt och jag, hahaha. Det lyser ’turist’ om oss.

Massor av båtar i alla dess storlekar. Det gäller att komma ihåg var man parkerat sin farkost.

Ute på halvön Porto Mirabello ligger alla jättestora lyxjottar. Det verkar finnas många människor med mycket pengar.

Här ute i nöjeshamnen finns det några barer som serverar lunch. Vi beställer varsin Vitello tonnato och delar på en Caprese.

Parkering med stor farkost. Han backar in på rätt plats.

Vi går tillbaka till fastlandet igen, över gångbron Thaon di Revel. Den invigdes 2013 och förbinder staden med Mirabellos nöjeshamn. Strukturen på bron ska påminna om masterna på segelbåtar.

Tänk vad Fjällräven och framförallt Kånken har blivit poppis, man ser den överallt här i Italien.

Bengt går ut och in i varenda ’Tabacchi’ för att få tag i ett klistermärke med La Spezia att sätta på takboxen. Men i denna stad går han bet. Det finns massor av magneter, men inget gammalt vanligt klistermärke.

Vi slår oss ner på Piazza Garibaldi och tar en Aperol Spritz innan vi går hem.

På Piazza Brien ligger sockenkyrkan Nostra Signora della Salute. Kyrkan stod klar år 1900, men tornen tillkom 1912.

Utanför kyrkan finns Rösternas fontän.

Hemma igen, nu är vi rejält trötta, vi har gått ungefär 17000 steg, det känns i fötterna när man gått på asfalt hela tiden.

Senare på kvällen går Bengt ner till kvarterets pizzeria och köper hämtpizza. Den är verkligen mycket godare här i Italien än hemma.

På väg till pizzerian ser han en polis som är på väg att sätta p-böter på en bil som står på ett övergångsställe med varningsblinkers påslagen. Innan han sätter dit lappen blåser han i en visselpipa och avvaktar en stund. Troligen väntar han på att ägaren ska dyka upp och flytta bilen. Men ingen människa ger sig till känna. När Bengt går förbi på tillbakavägen så sitter pböteslappen på bilrutan. Rätt just ändå att signalera så man har en chans att flytta bilen och komma undan böter.

Bilen på andra sidan av gatan står ’bara’ halvvägs in på övergångsstället och har sluppit p-böter.

Solen skiner idag, härligt.

När vi parkerade bilen igår ställde vi den precis som de andra bilarna stod, och det blev inte innanför markeringarna utan vi står på två platser. Jag blir lite orolig över att de andra bilarna kanske har flyttat på sig nu på morgonen och att det bara är vi som står fel. Bengt går ut och kollar, men det är ingen fara, de andra bilarna står kvar och ingen har fått några böter. Det är ju ändå Italien!

Balkongen är väldigt liten men det går att sitta där och dricka morgonkaffet.

Idag är vi bortbjudna på lunch! Bengt och några av hans kompisar från skolan träffades hos Erik i Stockholms skärgård i juni. Dom pratade resor och kom fram till att Bengt och jag troligen ska vara i närheten av Erik och Catharina i Italien, i september. Så blev det ju. Erik och Catharina har hyrt ett hus i Mulinetti, där de ska bo i två månader. Mulinetti ligger ungefär en timmes bilfärd från La Spezia.

Det är många broar och tunnlar att passera.

I Recco (där Mulinetti ligger) finns en flod som är helt uttorkad. Jag googlar, men kan inte hitta någon information om vad floden heter så jag har ingen aning om varför den ser ut på detta viset.

Vi missar en avfart och måste välja en annan väg fram till deras hus. Den vägen är inte rolig, så himla smal, det går nästan inte att mötas det är bara någon centimeter från att vi skrapar i de andra bilarna (Bengt kör). Men vi tar oss fram och Erik möter vid grinden.

Dom bor så fint! Två fina hundar har dom, tomten är inhägnad så hundarna kan springa omkring alldeles fritt. Och vilken utsikt från terrassen.

Vi blir bjudna på pasta med pesto. Det smakar väldigt bra.

Det blir en verkligen en väldigt trevlig eftermiddag. Jag har bara träffat Erik vid något enstaka tillfälle tidigare, precis när Bengt och jag hade träffats, och det är ju snart femtio år sedan! Ingen av oss har träffat Catharina tidigare.

Vid fyratiden bryter vi upp och kör hemåt.

Det finns en ledig parkeringsplats på samma gata där vi stod igår. Vi har verkligen tur. Vi går till närmaste bar och köper varsin stor macka som vi äter till kvällsmat.

Dags för nytt boende igen, vi flyttar en bit norrut, till La Spezia.

När vi kommer ner till frukost och får vårt bord upptäcker vi att damen som fixar kaffet är samma dam som serverade oss på restaurangen i Montepulciano igår kväll. Vilket sammanträffande!

Det är inte så långt att åka idag så vi har planerat att stanna på en vingård och i någon liten by för att äta lunch.

När jag fyllde 60 år (alldeles nyss) hyrde vi ett hus i Lornano där det också fanns ett par vingårdar som vi besökte. Vi styr mot en av dessa gårdar. Det är en bedrövlig väg den sista biten, smal, krokig och gropig. Det verkar ha regnat en massa för på vissa ställen är det djupa vattenpölar och lera. Bilen blir väldigt smutsig.

Vi går in i vinshopen och handlar några flaskor att ta med hem. Tjejen som hjälper oss är inte speciellt engagerad. Men när vi berättar att vi varit där för några år sedan tinar hon upp. Vi visar ett foto på när vi satt i trädgården och provade vin, hon är rätt så nyanställd så hon känner inte till personen som höll i provningen då. Hon berättar att dom exporterar vin till många länder och hon tycker det är många och krångliga regler just till Sverige. Det är till Villa Aurum i Stockholm de levererar. När vi är på väg ut hämtar hon en flaska rött och ger oss den i present.

Inte långt därifrån ligger den andra vingården, Lornano. Vi skulle inte stanna där….. men när vi nu ändå är här är det svårt att låta bli. Dom har väldigt fina viner.

Sen styr vi mot Volterra. Där har vi aldrig varit tidigare men flera har tipsat om att det är en så fin stad. På vägen åker vi förbi den stora svenskägda vingården Monterosola. Vi var där för några år sedan och träffade de svenska paret som äger gården. Den var då under uppbyggnad och vi fick prova viner i deras egna kök. Nu finns ett nytt fint besökcenter. Förra gången var det svårt att hitta fram till gården, nu har dom verkligen fixat en synlig entré. Men vi bestämmer oss för att inte stanna utan susar vidare mot lunch i Volterra.

Oj, oj vad vi får snurra runt i staden för att hitta en parkering (samma, samma hela tiden). Vi är jättehungriga och väljer den första servering vi träffar på. Det är hyfsat gott och stora portioner.

Vi tycker staden verkar trist, men vi får väl ge den en chans och promenerar gatan fram. Efter en stund kommer vi fram till de fina gatorna. Vi har kommit in i staden från ’fel’ håll. Nu dyker det upp en massa restauranger, barer och små affärer. Mycket trevligt.

Volterra är ytterligare en av alla dessa riktigt gamla italienska städerna. Det finns rester av murar från 300-talet f.Kr. Nu bor här 9517 personer.

Å så var det ju utsikten (igen).

Å så var det ju glassarna (igen)

Mot parkeringen.

Nu sätter vi fart mot La Spezia. Vi passerar Carrara och ser alla enormt stora upplag av marmorblock.

Det kommer en liten regnskur. Sån tur vi ändå har med vädret, det är ju mulet ibland och lite svalt, men vi har nästan aldrig råkat ut för att det regnat när vi varit utomhus.

Vi hittar direkt till vår lägenhet. Vi ska bo ca 10 minuters promenad från centrum. Det ska finnas parkering i närheten av lägenheten och det gör det faktiskt, bara ett kvarter från vår lägenhet hittar vi en plats. Betalning via Easy Park, vilket är bra då kan vi minska eller öka parkeringstiden efter behov.

Nyckeln finns i en låst dosa utanför ytterdörren. Vi har fått en kod för att öppna dosan. Det funkar jättebra. Det finns en hiss i trapphuset, men den är låst och får troligen bara användas av några speciella personer i huset. Vi får ta två halvtrappor för att nå vår lägenhet. Den känns verkligen fräsch och trevlig.

Det verkar vara ett lugnt kvarter, lägenheten är välisolerad så det hörs inga ljud utifrån.

Ikväll äter vi skinka och melon som vi handlade på EuroSpin innan vi åkte in i stan.

Idag körde vi ungefär 26 mil.

Swante: Bengt hälsar att Lasagne med köttfärs är överskattat, geggigt och tråkigt 😉. Hemma gör vi rätt ofta vegetarisk lasagne och lasagne med lax, de gillar han.

—————————————–

Vi har sovit bra i vårt enormt stora rum. Frukosten kallas ’Italiensk standard’. Det går att beställa en större frukost också, men det kostar en hel del. Det går även att beställa vin eller vatten till rummet, eller blommor, allt var väldigt dyrt.

Frukosten består av 2 brioche, 4 små trekantiga fullkornsbröd, 4 små rostade bröd (inplastade), 4 småkakor i en form, 2×2 småkakor i plast, 2 ostskivor i plast, 1 salamiskiva (delad på mitten dvs ½ var), 1 liten ask honung, 3 askar marmelad och flera små paket smör. Vi fick även te eller kaffe. Vilket pyssel, mycket skräp blev det också. Det är nog den sämsta frukost vi blivit serverad i Italien på senare år.

Idag tar vi bilen till Pienza, en liten stad som vi besökt tidigare. Staden är känd för sina goda ostar, framförallt Bengts favorit, Peccorino.

Det råkar vara marknad här idag och den måste vi ju kika lite på, den är alldeles lagom stor.

Det finns många små butiker som säljer ost. Vi går in och kollar i en som verkar ha ett stort utbud. Det är några svenska tjejjer där som också ska köpa ost, vi pratar lite med dem. Bengt bestämmer sig för att köpa en halv mellanlagrad peccorino. Den ska han förtära tillsammans med fredagsölen när vi kommer hem till Skänninge.

Nu är vi rätt så hungriga och plötsligt är vi vid den restaurang där vi åt när vi var här förra gången. Vi beställer varsin pastarätt, det är nästan fullsatt men ett bord för två är ledigt precis intill vårt. Det kommer ett par och slår sig ner där. De ser svenska ut, men det är svårt att veta. Men när mannen får se menyn säger han till kvinnan ’jaha, nu börjar gissningsleken’. Det blir en jättetrevlig lunch, vi har mycket att prata om. Paret är från Karlshamn och åker med Rolfs buss. De bor på ett hotell i Chianciano och gör olika dagsutflykter, vandring, cykling och vinprovning. Det är 45 personer med på resan, lite för många tycker de, det blir lite rörigt på utflykterna. Det är ungefär samma resa som våra vänner i Skänninge gjorde förra året. Vi har inte tagit ett enda foto under den här lunchen.

Vi strosar runt en stund i staden, här är också så fint och utsikten såklart hisnande.

Efter besöket i Pienza åker vi hemåt. På en parkeringsficka efter vägen står flera bilar och en buss parkerade. Folk fotograferar den vackra utsikten och den pampiga byggnaden på höjden. Vi stannar till och tar några bilder.

På en skylt vid vägen står det att byggnaden som syns är Palazzo Massaini. En vingård, med vinshop. Den måste vi kolla. Bilvägen upp till gården går igenom den vackra allén.

Det är mycket folk här. Precis i anslutning till vingården kan man hyra rum på två antika bondgårdar. Vi går runt och kollar. Vingårdarna upptar 13 hektar och olivlundarna 15 hektar landsbygd.

När vi sitter där ute på gården och smakar ett glas vin kommer ett par från Washington DC och frågar om dom ska ta ett foto på oss. Dom tycker absolut vi ska åka till USA och framförallt till DC. Japans regering har skänkt en massa körsbärsträd till staden, de blommar som bäst i april, så det är då vi bör åka dit. Dom letar fram foton på sin dotters skolavslutning där hon är fotograferad under de tjusiga träden. Vilket engagemang, vi kan ju inte säga att vi inte har någon speciell längtan att åka dit.

Tillbaka på hotellet går vi till poolen och kollar, det är verkligen ett fint poolområde, men kallt i vattnet. Idag är det dessutom mulet, inga människor alls som vill bada eller slappa i en solstol.

Senare på kvällen åker vi in till Montepulciano för att äta middag. Regnet hänger i luften. Vi hittar parkering direkt och tar en kort promenad innan vi stannar vid en restaurang som ser mysig ut. Det är mycket folk ute trots det ostadiga vädret.

Det är nästan fullsatt på den lilla restaurangen. Ikväll äter jag kalvkött med hackade rotsaker, Bengt äter råbiff med grönsaker och en slags créme fraiche. Gott, gott, gott.

Ikväll får Bengt äntligen en Grappa! Jag tar en dessert, en speciell Semifreddo från Toscana. I menyerna är det väldigt tydligt utsatt vilka ingredienser som kan orsaka allergier, har vi märkt detta år. Tex Gluten, Laktos, Nötter mm.

Ett par från Holland sitter bredvid oss och vi pratar lite med dem. De reser också omkring, äter gott och handlar vin. De är avundsjuka på att vi kan stanna borta så länge, eftersom de är så unga har de jobb som kallar där hemma. Tre öl dricker killen och tjejjen ett glas vin, INNAN de beställer något att äta 😄.

Medan vi ätit har det regnat ganska kraftigt, men när vi är klara är det uppehåll. Vi kör hemåt i mörkret, det börjar regna igen med både åska och blixt.

Swante: Visst är det ett fint konstverk! Och namnet passar så bra.
Google translate är riktigt rolig ibland, undrar just vilka fiskar som avsågs.

————————————-

Oj, vilken tidig morgon. Solen färgar himlen rosa. Frukost och sen bär det iväg.

Här har vi också bott väldigt bra, vi har till och med haft varsitt badrum, lyx!

Denna roliga affisch finns vid vår gata. Översätts så här: Jag skäms över min herre. Jag hoppas att han blir en civiliserad person.

Jag försöker ta en bild på den extremt gropiga gatan utanför vårt hus, men det är svårt att se djupet på hålen i asfalten.

Resan till flygplatsen går superbra. Vi är ute i väldigt god tid. Det är inga köer så här tidigt en söndagsmorgon. Utom vid infarten till terminalen, där går det lite trögt. Men då är vi så nära så skulle det blir kris är det bara 600 meter till terminalens ingång och den biten kan man ju gå till fots. Kvart över åtta lämnar vi Tuula och Benka på flygplatsen, planet ska avgå tjugo i elva.

Nu styr vi bilen mot Toscana igen, närmare bestämt till Montepulciano. Det är en liten stad vi hört så mycket om, den ska vara trevlig. Det är ungefär 20 mil att köra och det ska ta 2 timmar och 15 minuter enligt GPS. Vi hinner köra i cirka en halvtimme, sen blir det helt stopp på motorvägen. Vi kryper fram och efter en stund leds vi av motorvägen, som är avstängd i norrgående riktning, och in på små vägar som går genom en massa byar. När vi kommer ut på motorvägen igen har vi kört i två timmar och kommit sex mil!

Allt har gått som på räls för Tuula och Benka. Väskorna är incheckade ända till Midlanda och planet ska avgå enligt tidtabell. Jag vågar inte tänka på vad som hänt om avstängning på motorvägen varit innan flygplatsen! Trots att vi var i så himla god tid hade det nog blivit svårt för dem att hinna med planet.

Stärkt av en kopp kaffe fortsätter vi resan.

Strax före ett är vi framme i Montepulciano. Vi åker direkt till byn för att äta lunch. Det blir en hel del snurrande innan vi hittar parkering (som vanligt). Det är massor av folk här.

Vi hittar en jättetrevlig restaurang som har några lediga bord inomhus, ute på terrassen är det fullt. Idag beställer jag en Ribollita, en toscansk brödsoppa gjord på grönsaker, bönor och bröd. Väldigt god, men mer som en gryta i konsistensen. Bengt äter lasagna. Det är första gången någonsin han äter en lasagne med köttfärs här i Italien och det är troligen den sista också! Tråkig mat tycker han.

Vacker utsikt och fina byggnader i gamla gränder. Det bor ungefär 13000 personer i kommunen, staden ligger 605 meter över havet.

Montepulciano är känd för sina många vingårdar. Men också för sina center för olika behandlingar, till exempel behandling av kroniska lungsjukdomar, terapier för rehabilitering efter ortopedisk kirurgi, behandling av andningsorganen och öron- näsa-halssjukdomar hos barn.

Piazza Grande omges av flera ståtliga byggnader.

Men utsikten, ojoj! Helt magisk (igen).

I Chiesa del Gesú, från 1730, hålls ofta konserter.

Så får vi pling i telefonen, nu sitter Benka och Tuula på planet mot Midlanda, klockan är runt halv tre.

Vi ska försöka hitta till hotellet där vi ska bo i två nätter. Det är svårt att hitta boende med självhushåll här, så vi valde att bo på hotell. GPS:en tar oss först till fel ställe, men efter ett nytt försök hittar vi rätt. Det är jättedålig väg sista biten upp till hotellet, smal och krokig och gropig.

Hotellet heter ’Hotel Panoramic’ och ligger högt uppe på en kulle. Utanför receptionsdisken halvligger en man i 50-årsåldern i en fåtölj och knappar på telefonen. Han stirrar på oss och undrar vad vi vill, hahaha, ja…. vi vill checka in. Aha, då får han fart upp ur fåtöljen och in bakom disken. Jag tycker han är lite lik Lurch i familjen Adams. Han rör inte en min och ser halvsovande ut. Han rabblar tider för frukost och lite annat. Vi får rum 105 och det finns hiss!

Pling i telefonen igen. Tuula och Benka är hemma i Ulvvik.

Vi vilar en stund och sen åker vi ner till Chianciano och äter pizza. Väldigt goda pizzor, serveras på papptallrikar och dryck i plastglas.

Pizzerian verkar drivas av en familj i tre generationer. Det är livat värre i den lilla trånga lokalen. Två småbarn är med och dom är väldigt ledsna, varken föräldrar eller morföräldrar kan trösta.

På väg till bilen finns en Gelateria. Vi behöver köpa vatten och det har dom där inne. Men när jag ska betala hör ja mej själv beställa en liten glass också 🤣🤣😂.

Dagens resa blev ungefär 20 mil.

Det blir en dag på stranden 🎶🎶🎶

Det är en lång härlig sandstrand där vi bor, såklart måste vi se den innan vi åker härifrån.

Vi tar det lugnt på morgonen och är nere på stranden lagom till elvafikat. Det är inte många serveringar öppna så här utanför säsong, men vi hittar en som har kaffe. Vi beställer varsin Caffé americano, men mannen bakom disken förstår inte vad vi vill ha. Vi försöker förklara att vi vill ha en espresso men i en stor kopp och hetvatten i en kanna bredvid. När han hör ordet Aqua tar han fram en stor flaska mineralvatten 😂. En yngre kille som står intill disken hjälper till och förklarar så vi får vårt kaffe. ’Betala senare’ säger servitören.

Det är första gången en servitör här i Italien inte förstår vad Caffé americano är. Det var soldater från USA som under andra världskriget började dricka kaffe på detta sätt, när de var i Frankrike och Italien. De ville ha ett kaffe som liknade det där hemma. Därav namnet Caffé americano.

Tuula ber att få betala och servitören viftar att han ska hämta kortautomaten. Men han kommer inte tillbaka. Efter en stund går hon fram till disken, men då funkar inte kortläsaren, den har inte kommit igång ännu!? Vi börjar tro att den här mannen bara hoppat in som servitör just idag, han verkar inte ha så bra koll på hur någonting alls fungerar här. Tuula får vinka på Benka, han har kontanter och kan lösa ut oss.

Ingen av oss har tänkt bada, men att gå i vattenbrynet med bara fötter är ju ändå rätt nära ett bad🤣 (det tycker nog inte våra badande vänner i Sverige). Det är iskallt i vattnet de första sekunderna, sen blir det jätteskönt.

Det är så varmt och skönt idag. Perfekt för en långpromenad.

Fiskarna har varit ute med sina båtar på morgonen. Det finns tjugo små fiskebåtar men det finns ingen ordentlig hamn, båtarna får lägga till vid strandlinjen.

Vi hittar en fiskrestaurang som har öppet. En servitör som ser att vi är på väg dit kommer ut och erbjuder sig att spola av våra sandiga fötter innan vi sätter på oss våra skor. Trevligt! Jag förstår honom, detta är en lite ’finare’ servering, här är man ren om fötterna när man ska äta. Vi väljer att sitta utomhus, det är varmt men vinden svalkar skönt.

Benka har svårt att välja, han ber kyparen att fixa något gott åt honom. Han får en pasta med diverse skaldjur och tryffel. Allt var supergott, men Bengt är besviken på att han fick så många tomma snäckskal.

Vi sitter kvar länge och njuter av utsikten.

Efter lunchen vandrar vi tillbaka, nu har det dykt upp rätt mycket folk på stranden. Många familjer och en hel del äldre människor.

Men man blir ändå lite badsugen!! Tuula och jag hämtar badkläder och hoppar i. Ja, det är sant, det finns bildbevis. Det var superhärligt.

Vilken härlig dag vi haft. En så bra avslutning på denna vistelse och på Tuula och Benkas Italienresa. Vi packar ihop, äter middag, diskar och säger godnatt. Väckaren ställs på 05.50!