Månad: oktober 2023

Swante: Ja, mätta blev vi verkligen, det är trist att behöva lämna mat, men ibland är det nödvändigt.

Idag blir en lugn dag, det behöver vi många av nu, vi är rätt så mätta på aktiviteter.

Men en liten utflykt kan vi väl ta ändå, så efter frukost tar vi bilen och kör till Casale Monferrato, staden som ligger vid Po. Vi gillar denna stad och åker hit varje gång vi är i Grazzano. Det tar ungefär en halvtimme att köra dit.

Vi måste ju kolla in floden Po. Förra året var det så lite vatten, men i år är den bred och jättefin. Det har regnat en hel del här och Rosaria berättar att det för några veckor sedan kom snö i Alperna och då stiger vattnet i floden. Kul att se att det är normalt igen (just nu i alla fall, säger Rosaria).

Vi har aldrig tidigare kikat på slottet i Casale, det gör vi idag. Slottet, eller fästningen började byggas redan 1357. Runt slottet löper en hög mur och en vallgrav.

På innergården finns en turistinformation och en vinbutik. Det går också att hyra lokal för bröllop och andra festligheter.

Tyvärr är slottet bara öppet på lördagar och söndagar, så vi strosar vidare in till stan för att ta en fika på vårt favoritställe.

Jag måste tjuvfota denna tjusiga kvinna, alltså hon på bilden här nedan :-). Håret och klänningen matchar perfekt.

Bengt hittar en affär som säljer skivor och blir sugen att köpa en vinyl. Han kontaktar Swante för att resonera lite innan köp. Tyvärr stänger affären innan Bengt hinner ta ett beslut. Det är ju lite trixigt med öppettider i butikerna här i Italien. Redan halv ett stänger en del butiker för siesta och öppnar igen vid femtiden. Många har dessutom stängt helt på måndag förmiddag. De kanske behöver sovmorgon efter helgens festande :-).

På eftermiddagen kommer Rosaria med ett fång Zucchini. Det är från Claudios odling. Han skördade i augusti, som vanligt, men i september kom det ordentligt med regn och nu har plantorna gett ytterligare en skörd, det har inte hänt tidigare. Vi tar tacksamt emot.

Ikväll ska vi se på TV! Det är en månad sedan vi kollade senast. Det får bli ’Över atlanten’ på TV5. Men vi håller på att bli tokiga på all reklam. Hur står man ut med den??

Jag läser på facebook att det var en ungtjur från Grazzano som tog hem segern i en av deltävlingarna om finaste djur i söndags. En ung tjej är djuruppfödare.

Veckans väderprognos ser inte så tokig ut

Karin: Jo, vi åt på en innergård, vet inte om det var pizza men det var i alla fall en servitris som blev så imponerad av Alfred, han var ju så ’stabil’. Det var där vi köpte hattarna också och vi fraktade väl hem din.

Swante: Kanske har Bengt gått lite för mycket, han är rätt så sliten nu och har ont i kroppen. Tur att vi kan vila här i Grazzano.
Det körde faktiskt en polisbil på muren, men inte då jag gick där uppe där det är förbjudet att gå. Tänk om de stannat och skällt på mej, huvva!!
Visst är det mysigt att bli bjuden på lokala evenemang, man känner sig verkligen välkommen här, de är så vänliga. Vi har nog upplevt det du säger, att det är vanligare att folk kan engelska här i de norra delarna än i söder.

Idag tar vi sovmorgon, vi är inte uppe förrän vid halv nio. Det är varmt och soligt så det blir frukost utomhus.

Prick klockan elva står Claudio färdig vid bilen och väntar på oss. Vi fattade inte riktigt vad det är för evenemang vi ska hänga med på. Det får visa sig. Men nåt med mat ska det vara i alla fall. Det är första gången vi åker med Claudio, han kör väldigt försiktigt och bra, inte lika ryckigt som Rosaria. Hon är på mässa i kyrkan och kommer att ansluta lite senare.

Vi åker till en grannby som heter Ottiglio, byn ligger 4 km från Grazzano och är ungefär lika stor. Det är en stor byfest där idag. Det är ett flertal stånd där det säljs olika hantverk, öl, honung, salami mm. Vi går runt en sväng och kollar läget.

Bengt stannar vid en ölförsäljare från ett gårdsbryggeri och dricker en god öl. Ännu en öl som han gillar.

Det pågår en tävling, vi tror att de utser den godaste råbiffen i byn. Herrarna har provsmakat och nu ska de berätta vad de tycker.

Sen säger Claudio att vi måste gå vidare och kolla på korna. Den stora händelsen idag är att de ska koras ’Finaste djuret’ i tre olika klasser. Det är tjurar och oxar.

Den finaste tjuren är redan utsedd och har fått ett band och en rosett.

En jury, även här består den bara av herrar, går fram och inspekterar djuren och nyper dem i skinnet.

Det är jättevarmt och ingen skugga på fältet så vi går in i en före detta kyrka som ligger på platsen. Där inne är det svalt och skönt. Där kan man köpa lotter med vinst varje gång. Behållningen från lotteriet går till restaurering av en orgel, från 1863, som står i kyrkan San Germano här i Ottiglio.

Vi tar en lott och vinner en liten nyckelring. Claudio tar tre lotter och vinner en stort paket med dessertskålar och ett annat paket med stora glas. Vi skrattar, det är ju inget han vill ha och vad ska Rosaria säga?? Prylarna kommer inte att få tas med in i huset! Claudio får hjälp att packa allt i påsar och hastar iväg till bilen med dem innan Rosaria dyker upp och får se dem.

Strax efter klockan tolv kommer Rosaria och vi beger oss ner till kossorna igen där det står ett stort tält som i vanliga fall används till olika sporter. Idag är det uppdukat för ca 400 matgäster. Vi ska äta lunch som är producerad enbart på produkter från byn, det är de väldigt noga med att poängtera. Vi blir tillfrågade om vi vill ha en full meny och svarar ja, jag tror ju att man får ta för sig själv, så jag kan ta en liten portion av varje rätt….

När vi varit på liknande byfester så har mat och dryck varit väldigt billigt. Jag har 40 euro, men i sista stund tar Bengt med en 50-eurosedel också. Sån himla tur, när vi ska betala säger de 28 euro PER PERSON!! Jädrans vad dyrt och då ingår ingen dryck, Claudio köper en flaska vin som vi kan dela på, den kostar 8 euro.

Rosaria har bokat platser mitt i tältet, så smart, för där är tältduken öppen på sidorna så att det åtminstone blir lite ventilation. När vi kommer är det inte så mycket folk, men det fylls på efterhand och jag tror det blev helt fullt till slut.

Första rätten består av en kokt och en torkad salami, en stor råbiff och två brödbitar. Jag äter salamin, knappt halva råbiffen och en brödbit. OKI – nu är jag rätt så mätt! Bengt äter allt, plus en liten bit av min råbiff. Rosaria äter inget av denna rätt, ett av barnbarnen är med (Márika 12 år) och hon äter allt med god aptit. Hon ääälskar all mat och behöver stoppas för att inte äta för mycket.

Så kommer andra rätten som är en jättegod buljong med parmesan och pastakuddar fyllda med kött, Angelotti.

Det går en dryg halvtimme mellan varje rätt, så maten hinner i alla fall sjunka undan litegrann innan nästa rätt kommer in. Hela tiden går servitörerna runt och bjuder mer bröd.

Tredje rätten, jag nästan svimmar av att bara se portionen. Jag tror att den är för två personer, men vi får varsin sån här bricka. Det är en korv och tre andra styckningsdetaljer, en av dem är oxkind. Allt är så himla mört och gott. Meeen, alldeles för mycket. Jag blir tvungen att lämna massor. Bengt äter nästan hela sin portion. I muggarna är det två goda såser, en sötsur chilisås och en sås med persilja, lök och nåt mer. Å så ännu mer bröd.

Fjärde rätten. En god chokladkaka indränkt med kaffelikör. Jag äter hela :-).

Nu är vi så mätta så vi håller på att spricka. Vi har mest druckit vatten, så vi lämnar nästan halva innehållet i vinflaskan.

Claudio ska iväg och cykla med några kompisar så vi måste skynda oss hem. Klockan är strax tre och vi brygger kaffe och sätter oss och pustar ut.

Klockan halv fem är det dags för nästa aktivitet. Vi byter om, Bengt tar långbyxor (det var länge sen sist) vi ska på konsert i samma by där festen var. Det är en världsberömd trio som ska spela i lokalen som tidigare varit en kyrka. Esther som är född i Bern har ett hus i Ottiglio och brukar ge (gratis) konserter när hon befinner sig här. Musiken är både klassisk och ny, experimentell. Det är mycket bra.

Hon har många strängar på sin lyra, här är några rader som jag hittar på nätet.

Rosaria, hennes 99-åriga mamma och hennes 94-åriga moster njuter av konserten. Båda systrarna har spelat piano så de vill sitta så de ser händerna på pianisten.

Esther spelar även Handsphere, det är instrumentet som syns hitom flygeln på bilden nedan. Det ser ut som ett flygande tefat på långa ben 🙂

Vilken fin avslutning på dagen. Så trevligt att vi fick följa med på konsert.

30 september idag oj vad tiden rusar iväg.

Dags att packa bilen igen, jomen lite less börjar man bli på att bära packning ur och i bilen. Men annars är det sällan man är less.

Bengt har läst att det är marknad strax utanför Lucca idag. Eftersom vi inte har så många mil att köra tar vi oss tid att kolla lite där. Det är en liten marknad och lätt att hitta parkering precis intill. Vi är tidiga, klockan är bara drygt nio och alla säljare har inte hunnit plocka iordning sina prylar ännu. Det är redan varmt.

Och då kommer Bengt på att han faktiskt behöver ett par tofflor. Han provar och köper ett par i ull med bra sula för 22 euro. Jag köpte likadana ifjol och är nöjd med dem.

Massor av tygbitar, det är inte vanligt på marknader. Varje bit kostar 1 euro. Jag måste kolla. Bitarna varierar i storlek, vissa är flera meter långa och andra bara några decimeter. Jag hittar en bit blå trikå som säkert är 1,5 meter och en bit rosa muslin, ca 1 meter. 2 euro totalt, ett verkligt fynd.

Vi stannar inte länge på marknaden. Nu styr vi kosan en bit norrut igen.

Det händer inte mycket de första milen, vi kör tex inte fel en enda gång. Vi stannar för att äta lunch i den välkända turistorten Rapallo som ligger på Italiens riviera, några mil söder om Genua, i Ligurien.

Det är lite trångt att köra i stan och överallt dyker de vita skyltarna upp. Jag vågar inte köra in på de gator där skylten står eftersom vi inte hinner se vad som står på tilläggsskylten. Vi hamnar en bit utanför centrum, men det är skönt att röra på sig en sån här transportdag.

Det blir en lagom lång promenad in till stan där vi hittar en bar som serverar lunchmackor, hamburgare och sallader. Jag beställer en sallad med stekt aubergine och zucchini och Bengt beställer en macka med rå salsicca och ost. Alla smakar jättebra.

Utefter vattnet går en lång och bred strandpromenad. Det är väldigt turistiskt här nästan bara hotell och restauranger här nere vid vattnet. Tyvärr tog vi bara bilder ut mot vattnet, inga in mot staden.

Vi kör vidare norrut. Vi har kört denna väg några gånger tidigare och vet att det är massor av tunnlar. En så här solig dag tycker jag det är jobbigt att köra här eftersom ögonen behöver ställa om sig mellan ljust och mörkt hela tiden. På vissa ställen är det bara några hundra meter mellan tunnlarna.

Undrar just hur man körde tidigare, innan bygget av tunnlarna? Det måste ju ha tagit en evighet att köra över Apenninerna på små krokiga vägar. Jag kan inte hitta någon information om när motorvägarna med tunnlar byggdes. Jag läser att järnvägssträckan mellan Bologna och Florens (som också skär genom Apenninerna) har en 18,5 km lång tunnel som öppnades så tidigt som 1934.

År 2020 invigdes den nya motorvägsbron utanför Genua. Den gamla rasade 2018 och 43 personer dog i olyckan. Den gamla bron hade problem i konstruktionen. Den nya bron har försetts med högteknologiska lösningar som ska göra den säkrare och tryggare.

Det är väldigt många vägarbeten på sträckan och på ett ställe råkar vi ut för en ordentlig kö. Det är mycket trafik och motorvägen går ihop från tre till två körfält och lite längre fram till ett enda körfält. Inte konstigt att det blir kö.

Å så hör vi sirener och ser blåljus, alla gör sitt bästa för att flytta sig så att polis och ambulans kommer fram.

Vi blir ungefär en halvtimme försenade, men det gör ju inget, vi har fått meddelande om att nyckeln sitter i dörren i ’vårt’ lilla hus, så det är bara att dyka upp när vi vill.

Vi börjar packa ur bilen och efter en stund kommer Rosaria och Claudio och hälsar oss välkomna. Det är så kul att ses igen. Vi är lite trötta så vi pratar bara en kort stund innan de lämnar oss och sticker iväg någonstans med bilen.

Så ringer Bengts telefon, det är Rosaria. Dom är på en inflyttningsfest nere i byn och har berättat att dom fått hyresgäster från Sverige. ’Då måste dom också komma på festen’ säger värdinnan. Så nu vill Rosaria att vi ska komma dit. När då, undrar Bengt, nuu säger Rosaria. Men puh, vi som är trötta och väldigt svettiga. Men ok, jag byter om och vi hoppar in i bilen och åker iväg.

Vi kommer rakt in i en rätt så stor fest. Det är ett par från Milano som köpt och renoverat ett hus här i Grazzano där de tillbringar så mycket tid som möjligt. Mannen är pensionär, men kvinnan jobbar fortfarande. De skulle haft denna fest för flera år sedan, men då kom pandemin och sen har det varit en massa annat som trasslat. Men ikväll är det party.

Sonen och hans fru har en bar i Milano och de är båda utbildade bartender och ska fixa drinkar till alla.

Det finns massor av plockmat, det är bara att hugga in.

Det är många som kommer fram och pratar med oss. En kvinna har en syster i Danmark och vid ett tillfälle var de i Sverige, hon vet inte var de var, bara att de åkte färja över från Helsingör till Helsingborg och sen åkte de bil ’en bit’. Det var massor av snö och de bodde i ett jättegammalt hus som hennes syster hade hyrt och det var UTEDASS!! Hahaha, hon tyckte det var charmigt och har bara fina minnen från vistelsen. En annan kvinna har en systerdotter som bor i Sverige, ungefär två timmars bilresa söder om Stockholm, men hon vet inte vad staden heter. Det skulle ju kunna vara Linköping. Det blir många trevliga möten och fler än vanligt som kan prata engelska.

Vi bryter upp ganska tidigt, vi är faktiskt rätt så trötta och ingen tar illa upp. Så trevligt det blev. Vi skulle ju bara sitta och glo ikväll och så hamnar vi på världens partaj istället. Sånt händer inte så ofta!

Dessutom bjuder Rosaria in oss att vara med på en tillställning i en grannby imorgon. Claudio hämtar oss klockan elva. Oj, oj, vilken rivstart!!

Så här körde vi idag, 28 mil blev det.

Swante: Betalade ni aldrig böterna? Vad gäller GPS:en så ska Bengt klaga hos BMW när vi kommer hem igen. Glass=Gott, Grappa=Gårejattdricka

Ewa: Montalbano har vi också kollat på, det är alltid skoj att se italienska miljöer och så tycker jag språket är så fint (men omöjligt att lära sig). Och Bengt är verkligen bra i höfterna nu, lyckad operation denna gång också.

Karin: Vi handlade ju lite av varje på vingården Lornano den gången. Denna gång blev det bara rött vin.

Det är lite svalt på morgnarna här i Lucca, inte mer än ca 17 grader klockan åtta. Ingen sol har vi på uteplatsen heller, så vi äter frukost inomhus.

När vi lämnar lägenheten vid tiotiden är det varm och skönt och senare på dagen blir det 28 grader. Vi tänker prova att gå runt på ringmuren idag. Kanske klarar vi hela sträckan som är dryga 4 km, eller så går vi en del och kliver av vid någon av alla nedgångar som finns.

Muren är 12 meter hög och löper runt hela den gamla stadskärnan. Den byggdes mellan år 1504 och 1645. Man förstår att det tog många år, det är lite svårt att tänka sig hur det gick till utan dagens alla hjälpmedel. Vilket slit det ska ha varit, säkert många, många människor som for illa.

Vallen är bred och nästan överallt finns det träd som ger skön skugga, annars hade vi inte kunnat gå här i dag, solen steker.

Man har en bra utsikt över staden och alla dess torn och vackra gamla hus.

Vi går i lugn takt och efter ungefär en timme måste vi ta en paus. Vi går ner från muren och hittar direkt ett bra café.

I bakgrunden på bilden ovan skymtar en gammal karusell och vi minns att det var på den här gatan vi satt och åt glass när vi var här med Karin. Hon firade sin 60-årsdag utanför Viareggio med familj och vänner och vi fick vara med. Vi gjorde en dagsutflykt till Lucca.

Vi går en sväng i stan och kolla in på det ståtliga Palazzo Ducale di Lucca.

Vi går vidare för att komma upp på muren på samma ställe som vi gick ner. Vi får ju inte fuska om vi nu ska gå precis hela varvet runt.

Vi går tillbaka till lägenheten och äter lunch. Det blir en kycklingbowl, med grönsaker och böner, som vi köper på ett snabbmatsställe.

Vi kör en tvätt också, det är ju så bra torkväder. Fläckborttagningsmedlet som jag köpt flera gånger funkar finfint på alla typer av fläckar, bl a vin och olivolja som hamnat på kläderna av misstag :-).

Ikväll är sista kvällen i Lucca, vi funderar lite på vad vi ska göra och bestämmer oss för att äta en pizza på den lilla pizzerian rakt över gatan och sen gå ner till stan och ta en drink.

Vi fortsätter in till stan och sätter oss på ett torg och beställer varsin drink. Jag slår till på en Aperol Spritz, kanske den sista på denna resa och Bengt tar en öl. Det har ju visat sig att det faktiskt finns öl som Bengt gillar på många barer och restauranger här i Italien. Så nu kan han sluta klaga på det :-).

En duktig musiker spelar kända låtar. Det blir bra akustik mellan stenhusen, vi stannar och lyssnar.

Det är fredag kväll och mycket folk ute och äter och dricker, eller bara tar en promenad.

När man kommer utanför muren blir luften flera grader kallare. En väldigt märklig känsla, det sker direkt från ett steg till ett annat.

Tillbaka i lägenheten ställer vi ut sopor. Ikväll är det sop-sopor som ska ut, alltså sånt som inte kan slängas bland de andra återvinningsbara soporna. Solklart :-).

Nytt ’stegrekord’ för Bengt idag, 19802 steg som blir 14,79 km. Trots att vi går lika långt så får jag alltid färre steg än alla jag jämför med, idag har jag 18105 steg som blir 13,21 km. Det är alltså telefonernas stegräknare vi kolla på.

Har glömt att skriva att det är så himla många hundar här i Lucca och taxar verkar vara väldigt populära. Men att plocka upp bajset efter sina jyckar, det funkar inget bra här.