Månad: september 2023

Karin: Men huvva, svårt att föreställa sig att skrapa frost på bilen.

Swante: Ingen vet var lag Nord blev av, vi är lite oroliga att de ska dyka upp och kräva ett boende här.

Idag ska vi lämna sopor på anvisad plats. Här är det så att de som inte bor i tätort har möjlighet att slänga sina sopor på ett ställe i utkanten av Putignano (närmaste stad). Soporna får lämnas varje dag utom söndag, mellan klockan 06.00 och 10.00. Efter klockan tio hämtas sopkärlen och fraktas någonstans där de töms. Nästa morgon klockan sex ställs de tillbaka. Det verkar fungera bra, tidigare stod kärlen på plats hela tiden, precis som i Sverige, och precis som i Sverige var det en massa slarv och nedskräpning.

Efter soplämningen åker vi in till Putignano, vår närmaste stad med ca 25000 innevånare. Det är lätt att hitta parkering, men svårare att hitta automaten för att betala. Det kommer en parkeringsvakt gående som vi frågar var vi ska betala och hon erbjuder sig att visa oss automaten. Bengt försöker hänga på, det blir det snabbaste han gått sedan unga dar :-).

Vi strosar runt i den gamla stadsdelen som är ett myller av smala gränder. Så vackert det är här, lugnt och stilla, inga turister förutom vi, en måndag förmiddag i september.

Det är stor skillnad på denna gamla stadsdel jämfört med andra städer vi besökt. Här är det många bofasta och inte så många butiker och restauranter. Det är så lugnt här. För att leva här måste man kunna gå i trappor, då de flesta bostäder ligger ’en trappa upp’. Det är höga smala trappsteg ofta utan något räcke att hålla sig i.

Turistinformationen är stängd trots att det står att den ska vara öppen. Kyrkan Chiesa Santa Maria La Greca är öppen, så vi kikar in i den. Den är en av de äldsta kyrkorna i landet, ursprunget antas vara byggd på 1100-talet. Det finns flera tolkningar av namnets ursprung, en av dem är att den byggdes av grekiska flyktingar.

För att få något att dricka är vi tvungna att bege oss ut till den livligare nya delen av staden. Där sätter vi oss i skuggan och dricker en Spritz.

Den stora vackra klosterkyrkan San Domenico är stängd. Synd, eftersom den ska vara väldigt vacker.

Nu är det lunchdags och vi åker till Castellano del Grotte där vi hittar en trevlig restaurant. Vi är på väg att sätta oss utomhus, men det är så varmt idag, så vi ändrar oss och går in. Personalen skrattar åt oss, dom förstod att vi inte skulle stanna kvar utomhus.

Jaha, det var den vita t-shirten det. Bengt lyckades söla tomat på tröjan.

Det ska bli festligheter i staden till helgen och man har monterat upp de traditionsenliga ljusbågarna. De har vi verkligen sett i många städer här i Italien.

På kvällens meny står stekt fisk med böner och kall ricottasås (favorit i repris).

Kvällsbilder från trädgården.

Swante: Italien ligger före med många fiffiga saker. Man ser inga hundbajskorgar här, men förvånansvärt lite hundbajs på gatorna. Bengt säger att dom är jätteduktiga på att plocka upp efter hundarna här 🙂

Karin: Det är kul att bo på lite olika sätt, men så svårt att föreställa sig hur det är när man sitter och bokar en tid i förväg. Det kan bli både bättre och sämre. Dessa båda har ju blivit riktigt bra.

Vi har sovit bra i de nya sängarna. Det är fortfarande för hårt, men mycket bättre än i förra huset. Men… jag har ju med mej den uppblåsbara resemadrassen jag köpte för flera år sedan och den funkar bra. Det jobbiga är att pumpa upp den och nästan lika besvärligt att trycka ur luften när den ska packas ihop.

Det blir en del tvätt när man är borta länge. Finfint att ha tvättmaskin i huset.

Idag besöker vi Alberobello som är berömt för sina trullihus (husen finns på Unescos världsarvslista). Det finns många teorier kring varför husen är byggda som de är, en av dem är att på grund av höga skatter på egendom, skapade folket i Puglia väggkonstruktioner som de lätt kunde demontera när inspektörerna var i området. Om det är sant eller inte vet man ej. Husen är byggda av kalksten hämtade från närliggande åkrar, de är byggda helt utan murbruk eller cement.

Det är fascinerande att så många hus finns bevarade på ett och samma ställe. Så häftigt att få se dem. De flesta används idag som små souvenirbutiker med samma, samma saker, keramik, handdukar och annat tingeltangel. Det är massor av folk här, de flesta är italienare men även tyskar och amerikaner.

På det lilla torget är det en folkmusikgrupp som spelar och dansar.

Vi hittar en restaurant på en lugnare tvärgata där vi äter en lättlunch.

Det är så varmt, dryga 30 grader och sol så vi blir tvungna att ta varsin glass på väg till bilen.

Efter att ha sett alla trullihus åker vi till vingården Masseria Torricella. Vi får sitta ner och prova två olika röda viner. Det dyrare vinet är en blandning av Cabernet Sauvignon och Primitivo, lagrat på ekfat i 12 månader. Det billigare vinet är enbart Primitivo, lagrat på ekfat i 9 månader. Båda smakar bra, men väldigt olika, vi köper med några flaskor hem. Med på köpet får vi en flaska av gårdens olivolja.

Tyvärr är årets skörd inte alls så bra som tidigare. Det är flera druvor som inte håller den klass som efterfrågas så produktionen i år är bara ca 30 % jämfört med ett bra år. Så är det på väldigt många ställen i södra Italien.

Elisabeth provar en av halmsofforna, inte så stickigt som man kan tro.

Efter det är vi nöjda med dagen och åker hem till vårt lilla hus.

På tomten står en massa gamla olivträd. Väldigt vackra.

Senare på kvällen förstår vi varför det finns ett anslag om att inte mata katter, för då dyker en liten smal kattunge upp. Hen är med oss hela kvällen, vill så gärna kela och hoppa upp i våra knän, men vi är inte så sugna på det. Vänligt men bestämt försöker vi få katten att förstå att den inte hör hemma här.

Hyresvärden hade lämnat ett paket spagetti och en burk tomatsås i ett skåp. Vi antar att det är en välkomnande gest till oss. Det får bli kvällens middag kompletterat med lite vitlök och färska tomater.

Kul med era kommentarer!! Swante: Bengt lyckades klara hela dagen utan att ’söla’ på sin vita tshirt (vi är alla så förvånade). Ewa: Det var varmt i vattnet. Kristina: Visst är det bra att nån har kunskaper om ’daata’.

Tidig morgon igen, vi ska vara klara för att checka ut klockan 10. En sista frukost, det känns lite trist att lämna detta fina hus, vi har trivts så bra här.

Överallt i området finns det så vackra murar och pelare. Vilket precisionsjobb, stenarna passar perfekt på sina platser.

Några minuter före 10 kommer ägaren till huset, det är inte samma person som tog emot oss när vi checkade in. Hon inspekterar huset och vi få tillbaka depositionen på 250 euro, vi har alltså skött oss.

Det blir fullpackat i bilen, nu har vi ju förutom våra prylar, även Åke och Elisabeths resväskor. Men det är inga problem, vi har ju plats inne i bilen också!

Vi kör norrut. Eftersom vi inte får checka in på nästa ställe förrän klockan 17 tar vi inte den snabbaste vägen. Det är jättemånga stora olivodlingar som är döda här i området. Jag läste tidigare ett inlägg om att det är någon sjuka som härjat och tagit död på stora gamla odlingar. Så sorgligt att se, så hårt det måste drabba ägaren.

Första stopp gör vi i en liten stad som heter Manduria. Vi dyker på en glassbar där vi bara måste hoppa in och köpa glass.

När vi sitter där och har det bra kommer vi på att vi inte betalade parkeringen. Vi ställde bilen i en blå ruta vilket innebär avgiftsbelagd parkering. Bengt får hasta tillbaka till bilen, han är ju så snabb nu! Tjohoo, inga böter!

Vi åker vidare norrut. Standaren på vägarna varierar mycket. Vissa sträckor är det jämn och fin asfalt medan det på andra sträckor är värdelöst med stora gropar och lagningar och lappningar om vartannat. Det är väldigt lätt att bli åksjuk.

Vi har så gott om tid så vi bestämmer oss för att besöka Ostuni som kallas ’Den vita staden’ (La Città Bianca) för sina vita väggar och sin typiskt vitmålade arkitektur. Det bor ca 32 000 personer här under vintern, men under sommaren kan det öka till ca 200 000 invånare. Det är en av de största turistmagneterna i Puglia. Här finns många invandrade britter och tyskar. 

Här är det mycket turister och vimlar av olika mat- och fikaställen. Vi hittar ett litet ställe som serverar Piadina. Det har vi varit sugna på ett tag och det är lite lagom att äta som lunch i värmen. Här serveras den som en rulle, tidigare har vi alltid ätit den platt på tallrik.

Den gamla staden är väldigt kuperad med många branta backar och många trappor. Vi strosar ända upp till högsta punkt.

Vi besöker kyrkan Chiesa di San Francesco d’Assisi. Där är det riggat för bröllop med mängder av blommor.

En vacker dörr.

Vi påbörjar sista etapp mot det nya boendet.

Vi provianterar på Supermercato Famila. Där finns korgar, på hjul, med höga handtag. När man kommer till kassan ställer man korgen på en liten lift, liften höjs med automatik till arbetsvänligt höjd för att plocka upp varorna.

Vi ringer hyresvärden och vi möts upp vid det nya boendet. Det är ett hus med tre lägenheter, alla på markplan. Vi blir tilldelade lägenhet ’Sud’. Två sovrum, ett allrum med köksdel och liten soffa och ett badrum. Bra uteplats med matmöbel och solsängar. Väldig kontrast mot det tidigare boendet. Detta är så modernt, väldigt fräscht men inte så stort.

Ikväll fixar Bengt en svamprisotto som smakar jättebra. Till det dricker vi ett rött vin från affären, riktigt gott för 3,99 euro.

Så här reste vi idag.

Sista dagen på detta ställe blir en lugn dag. Men en del aktiviteter måste man ändå hinna med.

Första gången vi var på kvarterskrogen låg det en broschyr framme med info om en vingård i närheten. Vi bestämmer oss för att besöka den. Vi hittar en adress och GPS:en tar oss in i staden Racale. Vi hamnar alltså inte ute på någon vingård utan i deras vinbutik där de även framställer sitt vin i ståltankar och ekfat.

Ägaren frågar om vi vill prova några viner, det vill vi, men bara de röda. Han övertalar oss att smaka på deras rosévin också. Vi tycker bäst om rosévinet på druvan Negromaro. Vi provar två olika röda viner, ett på druvan Negromaro och ett på druvan Primitivo. Vi köper med några flaskor att ta hem till Sverige. Vi tar en flaska Primo Passo (sött vin) också, den tänker vi dricka medan vi är här.

Alldeles i närheten av Mancaversa där vi bor, ligger Castelforte. Vi har sett några gamla byggnader och torn uppe på en höjd när vi kört ut ur vår by. Det finns ingen info på nätet, men vi chansar på att det är öppet för turister.

Tyvärr är det helt igenbommat, det ser inte ut att ha varit någon aktivitet här på länge. En grind med hänglås gör att man inte kan nå området. Nu i efterhand hittar jag lite info (på Tavianos kommunsida) om vad detta är och det låter helt fantastiskt. Översatt från italienska av google translate:

’Mellan Joniska havet och staden Taviano står en kulle på vilken byn Castelforte står, ursprungligen skapad för att skydda mödrar och barn och som idag är ett servicecenter för äldre och unga människor i svårigheter.

Bosättningen designades och byggdes, med start 1946, av den tavianesiska läkaren Dr. Gino Giannì, som vid sidan av filantropiska idéer säkert måste ha ägt en brinnande fantasi, eftersom vi står inför ett märkligt arkitektoniskt komplex med en sagosmak.

Platsen är förtrollande. Den domineras av majestätiska olivträd och erbjuder fantastiska vyer: som den stora bukten Gallipoli, den silverfärgade Tavianodalen, kullen som sluttar ner mot Joniska havet och det spektakulära landskapet i byarna (Alezio, Casarano, Parabita, Melissano) som ligger som pärlor i solen. Jorden, havet, himlen möts i en harmonisk syntes av ren skönhet.

Byn omfattar: olika små hus, utspridda bland olivträden; några villor; paviljonger för möten och utställningar; ett tornformat tempel, tillägnat Madonna della Pace.

Verket kom dock aldrig i drift, kanske på grund av att den som skapade det i förtid dog.’

Vilken målande beskrivning!! Jag hittar ett flygfoto över hur området ser ut. Så otroligt synd att man inte får besöka området idag.

Vi beger oss hemåt igen.

’Vill du plocka frukter av högsta klass, så använd din höger och vänster tass…’
Jag ser den filmsnutten framför mej när jag ser dessa kaktusar :-).

Idag blir det lunch på en annan krog i byn. Vi berättar att vi är från Sverige och kyparen lyser upp och säger Ibrahimovic…..

Lite vardagsbestyr måste också göras.

Elisabeth och Åke går ner till stranden där vi bor. Elisabeth hittar en liten, liten remsa med sand där hon enkelt kan ta sig ner i vattnet. Hon stannade till vid en liten butik och köpte sig ett par badskor. Åke tar några bilder.

En liten aptitretare.

Gubbarna fixar middagen idag också. Vi får kyckling med wookade grönsaker. Det smakar jättebra.

Lite mandelskorpor och en bit ost får avsluta kvällen och till det dricker vi det söta vinet som vi köpte idag.

Efter frukost packar vi in oss i bilen och kör mot den större staden Lecce med nästan 100000 innevånare. Vi tänker strosa i den gamla stadsdelen och vi hittar ett parkeringsgarage i närheten där vi lämnar bilen. Vi är inte ensamma om att irra omkring i garaget för att hitta utgången, det är inte helt enkelt.

Vi tittar på allt från resterna av en amfiteater från romartiden, många otroligt vackra kyrkor och andra gamla byggnader till en triumfbåge från 1500-talet. En del byggnader och kyrkor får man bara tillträde till om man köper en guidad visning, det gör vi inte. Vi besöker de som är gratis, det räcker långt.

Basilica di Santa Croce från mitten av 1600-talet är överdådigt dekorerad. Åke ’råkar’ hamna i en grupp av människor som är på väg in i kyrkan med sin guide, så han hänger på och tar några bilder.

Kyrkan Santa Irene har ett ovanligt trätak.

Rester av den gamla amfiteatern.

Det är väldigt mycket turister här idag, hu så trångt det ska vara när den riktiga turistsäsongen pågår.

Piazza el Duomo, en stor öppen plats omringad av vackra byggnader.

Vi drar oss bort från värsta turiststråket och hittar en restaurant där vi slår oss ner. En grävmaskin har poliseskort för att ta sig fram genom de smala gränderna. Hovmästaren på vår restaurant måste ut och flytta på några stora växter. Men ingen bryr sig speciellt, det ingår i vardagen.

Vi äter så gott igen. Vi beställer två smårätter per par, som vi delar. Fyllda friterade zucchiniblommor med ricottakräm och kycklingfärs med mycket smak, stekt som en stor burgare, lite potatischips och en örtsås.

På väg till bilen passerar vi triumfbågen.

Middag äter vi hemma ikväll. Stekt fisk, gröna bönor, vitlök och ricottakräm smaksatt med citron. En för kvällen nytillverkad vinkylare får kyla det vita vinet.

Bengt har hittat ett sätt att gå runt problemet (som några av oss har) med att bilderna inte visas i bloggen (de visas ju om man klickar på dem).

Prova med denna länk: http://www.ångman.se
Dvs inte https utan bara http. Det funkar för några, men inte alla. Vi letar vidare efter en lösning.

Vi äter frukost nästan utan att bli störda av getingar idag. De är väldigt intresserad av kokta ägg, så där sätter de sig. Det gäller att kolla så att man inte sväljer en! Inne i köket har vi massor av små, små, små myror. Vi råkade glömma en smula ost framme och då samlas de och mumsar på den.

Idag ska vi besöka en marknad i Gallipoli. Vi kör till den nya delen av staden och har en sån tur att vi hittar en ledig (avgiftsfri) parkering inte alls långt från marknadsplatsen. Jag måste ju också skriva att det går jättebra för Bengt att promenera, nästan som förr i tiden.

Det var längesen vi var på marknad, det är kul att vara tillbaka!! Här kommer en massa bilder från marknaden.

Lite shopping blev det också. Kapris, böner, kalsingar och två klänningar.

Efter ett par timmar är vi rätt trötta och mycket svettiga. Vi åker till Euro Spinn och handlar lunchmat. Det blir lite enkel mat idag också, man är inte så hungrig i värmen.

Bengt fixar en vinkyl av det som finns att tillgå. Vi dricker vitt vin som vi köpt i affären för ca 4 euro. Druvan Falangina är en favorit.

Lunchen smakar jättebra.

På kvällen blir vi bjudna på en trerätters middag av Elisabeth. Vi äter på kvarterskrogen. Förrätten var en chark- och osttallrik med olika sylter, den kom aldrig med på bild. Till varmrätt valde vi olika pastarätter.

Vi är så nöjda med allt. Det smakar så gott.

Till dessert tar jag citronsorbet och de andra äter Spumone (en glassdessert med lite kaffesmak).

Vi promenerar hem till huset, det är lite svalare ikväll, bara 23 grader.

Orten vi bor på heter Marina Di Mancaversa, Det lilla centret utvecklades till stor del efter andra världskriget. De första husen byggdes dock i början av 1900-talet av rika italienare. Under de senaste 30 åren har staden vuxit och blivit ett viktigt turistcenter. Det är många väldigt stora fina hus här, en del ser igenbommade ut, det beror säkert på att det är sommarhus för välbeställda italienare.

Idag ringer väckarklockorna och redan klockan nio sitter vi i bilen på väg till Otranto, en stad som måste besökas om man är i närheten sägs det.

Staden är liten, bara ca 6000 innevånare och är den ostligaste staden i Italien.

Vi hittar en stor parkering där en kille vinkar till oss att välja hans del av parkeringen. I hans del får man parkera hela dagen för 5 euro, i den andra delen kostar det 2 euro per timme. Vi väljer att ställa oss på hans parkering och hoppas på att det inte är nåt skumt med det. Betala när ni åker härifrån säger han.

Centrum ligger bara några hundra meter från parkeringen, dimman håller på att lätta, men det är inte helt klart ännu.

Det får bli en kopp kaffe innan vi knatar upp till den stora Katedralen Santa Maria Annunziata. I katedralen finns ett fantastiskt mosaikgolv, väldigt gamla målningar och ett tjusigt tak.

Vi tittar in i kyrkan Chiesa di San Pietro också, liten och så vacker.

..och i den kyrkan stod en fin staty som måste vara en förfader till Björn Hellberg…..

Det är väldigt varmt idag, vi smyger i gränderna och söker skugga.

Framför den stora borgen står flera små taxibilar redo att skjutsa folk som inte orkar gå i värmen. Ett gäng amerikanska turister lägger snabbt beslag på dem.

Här ser man det italienska fastlandets östligaste punkt.

Det ligger en del småbåtar i hamnen.

Det finns massor av restauranger att välja bland nu när vi är sugna på lunch. Vi slår oss ner på ett ställe där de serverar skaldjur.

Vi beger oss till bilen. Det funkar finfint att betala parkeringsavgiften. Nu ska vi ta oss till en badstrand!!! Vi knappar in adressen till en sandstrand på västra sidan av den södra udden. I GPS:en har vi ’snabbaste vägen’ som val. Men hjälp vad detta blir krångligt. Vi blir hela tiden hänvisade till små smala ’stigar’ som ligger typ mitt ute i ingenstans. Det är svårt att hitta tillbaka ut på den stora vägen, vi får vända flera gånger. Hela tiden läggs det till kilometer och minuter i GPS:en, vi börjar tvivla på att vi ska komma fram till badstranden. Tyvärr har vi vid ett tillfälle hamnat på en smal stig där det växer taggbuskar vid kanterna och det tjuter i lacken när vi tar oss fram. Inte alls bra.

Men till slut….. kommer vi fram och kan parkera vid en strand. Vi hoppar i badkläderna och sen hopp ner i havet. Det är riktigt skönt, runt 27 grader i vattnet. Bengt stannar på land, någon måste ju ta foto också (eller….Bengt vägrar bada.

Sen blir det gasen i botten hemåt. Efter en stunds vila går vi ner till pizzerian i byn och äter. De allra godaste pizzor! Vilken bra avslutning på en lång dag.

Så här har vi kört idag. Vi bor i väster ungefär vid Eurospinn. Otranto ligger i öster där det är en symbol för mat. Badstranden ligger i sydväst, vid Salve.

Så här ser det ut på tidslinjen i Google, några av felkörningarna 🙂

Idag har vi sovmorgon! Frukosten börjar bra, men efter stund får vi sällskap av ett gäng getingar. Vi flyttar omkring, men de följer tyvärr efter oss, så det slutar med att Elisabeth och jag äter det sista av frukosten inomhus.

Vi fick ju instruktioner om hur vi ska sopsortera och en lista över när de olika soporna ska ställas ut på gatan. Måndag ska det hämtas ’ej återvinningsbara sopor’. Vårt hus ligger i ett hörn, vi chansar på att ställa ut kärlet på den större gatan och hoppas på att det är rätt. Detta gjorde vi igårkväll, och det funkar, kärlet är tömt idag.

När frukosten är avklarad packar vi in oss i bilen och kör mot den närmaste lite större staden, Gallipoli. Staden har ca 20000 innevånare och är uppdelad i en gammal och en ny del. Den gamla delen är populär under sommaren med sina vindlande smala gränder, många restauranger, barer, kaféer och glassbarer. Här finns också många vackra barockkyrkor och andra gamla byggnader. I utkanten av den gamla staden finns härliga sandstränder.

Vi tittar in i den vackra kyrkan ´La Basilica Cattedrale di Sant Agata från 1696.

Vi har blivit rekommenderade en restaurang som ska servera bra mat. Vi letar upp den, men den är stängd. Det finns ingen info på dörren om öppettider och de har ingen hemsida så vi vet inte om de stängt pga att det är måndag, eller att de bara har öppet på kvällstid, eller av någon helt annan anledning.

Men det är inga problem, det finns massor av matställen att välja på. Vi sätter oss på en restaurant med havsutsikt och beställer två ’Italiensk sallad’ och två ’Blandade stekta skaldjur’ och delar på dem. Det smakar jättebra.

Det är en del badgäster på stranden, det är 35 grader varmt så det är säkert skönt att ta ett svalkande dopp. Men idag har vi inga badkläder med oss :-).

Ett stopp vid en glassbar blev det också. Pistacchio för mej och Elisabeth, stracciatella för Bengt och körsbär för Åke. Inget slår en italiensk glass i Italien.

Vi får besök av en liten, liten ödla.

Till kvällsmat fixar Bengt och Åke Piadina.

Kul med era kommentarer!

Kristina, på vår dator ser jag inte heller bilderna (funkar på telefonen), jag måste klicka på den lilla rutan uppe till vänster för att de ska öppnas. Swante har samma problem på sin telefon. Jag vet inte vad det beror på. Bengt har kollat inställningarna för att se om han hittar något, men ingen lösning hittills. Fjällresan verkar ju blivit en riktig höjdare! Jag skulle också kunna tänka mej vandra i fjällen, det har jag aldrig gjort ’på riktigt’. Du har rätt i att vi råkade ut för inbrott i bilen förra gången vi var här i söder, inget blev stulet, men en massa besvär med att få en ny ruta. Däremot besökte vi en massa fina små städer och byar.

Karin, jamen…. tunnlar och MC och de dagarna vi glömde att INTE ha solglasögon. Vi susade in i en tunnel och det blev MÖRKT!! Va tuffa vi var.

Marja, så skönt att ni har så fint väder i Sverige också. Hoppas du hinner städa klart innan du ska resa iväg, för det är väl snart?

Swante, det ÄR kul när Bengt blir tvungen att ta ut kontanter!

Från och med nu lånar jag bilder från Åke och Elisabeth också!

Bengt har sovit rätt bra i natt, vandrat mellan olika sovplatser. Denna morgon blir det en härlig svensk grötfrukost. En kopp kaffe på det och sen åker vi iväg för att hämta Åke och Elisabeth på flygplatsen i Brindisi.

Planet har landat i tid och allt har funkar bra, väskorna är med. Brindisis flygplats är liten så det är lätt att hitta. Ryanair har ett direktflyg hit ner, från Arlanda, knappt 3 timmar har resan tagit. Planet lyfte strax efter klockan 6 imorse!! Vansinnigt tidigt. Åke och Elisabeth åkte tåg från Härnösand igår och har sovit på ett av hotellen nära Arlanda i natt. Det har inte blivit många timmars sömn för deras del.

Idag ska vi bara ta det lugnt, vi börjar med att åka till Euro Spinn och handla.

Åke och Elisabeth får installera sig sen fixar vi lunch. Det blir prosciutto, melon, burrata, tomat och lite bröd. Vi har köpt med en flaska Höga Kusten bubbel som vi dricker till lunchen :-).

Senare på eftermiddagen tar vi en promenad ner till stranden här i Marina de Mancaversa. Det är ingen badvänlig strand här inne i samhället, men vi känner på vattnet som faktiskt känns rätt så varmt. Klockan är 5 och det är såklart bara vi turister som är ute och promenerar i denna värme, det är 30 grader, men fläktar skönt. Allt är stängt, butiker, barer och restauranger. Men så är det vid denna tid på dagen, då ska man vara inomhus och vila.

Vi spatserar hem igen. Till skillnad från många andra platser vi bott på finns det faktiskt trottoarer här så man vågar gå utmed vägarna.

Några foton på vår trädgård. Den är stor med många olika träd och andra växter.

Vi har köpt en flaska färdigblandad Spritz i affären som vi tänkte läska oss med, man måste ju prova lite av varje. För att den ska bli riktigt kall och god stoppade vi in den i frysen…. och glömde bort det! Den har fått ligga liiiite för länge. Kapsylen har ploppat av och nu har vi kladdig spritz-sorbet både i och utanför flaskan.

Vi lyckas ändå få ihop till varsitt litet glas och det smakar bra i värmen.

Till middag blir det salsicca med pasta, spenat och tomater. Mums.

En av alla trevliga saker med att hyra hus är att man kan fixa sina egna måltider. Det är mysigt att sätta sig tillsammans och njuta av mat och miljö.

Svar på Swantes kommentar 7 sept. – det fanns en bra stol som Bengt kunde sitta och sova i.

Den här natten har varit usel för Bengt. Stolen som fanns på rummet var inget bra att sitta i. Men lite har han sovit i alla fall.

Vi gör oss klara och lastar in väskorna i bilen och går för att leta efter baren där vi ska få vår frukost. Sämsta frukost hittills, det finns bara croissanter med olika fyllningar att välja på. Inga mackor, ingen frukt! Vi ber att få varsin ’tom’ croissant och varsin kaffe. Det får duga!

När vi går ifrån baren stöter vi på Giovanni (hyresvärden) som frågar om vi haft det bra. Han är ju så trevlig så vi har inte hjärta att klaga på frukosten, allt annat har ju varit så bra.

Vi har haft kontakt med hyresvärden till det hus vi ska hyra från och med idag och en vecka framåt. Vi har redan betalt en del av hyran, men det återstår 350 euro att betala och 250 euro att lämna i deposition. Dessa pengar vill hon ha i kontanter. Vi har tur och hittar en bankomat precis bredvid baren där vi tar ut massor av euro. Usch vilken dålig kurs vi får, 1 Euro kostar 12,16 Sek.

Det är ganska öde i staden så här en tidig lördag morgon.

Efter att vi tankat styr vi kosan söderut. Det känns så himla bra att det nu är sista etapp på denna första etapp. När vi ska köra ut ur staden säger vägskyltarna att vi ska åka rakt fram för att nå motorvägen, men vår GPS visar att vi ska ta höger. ”Nu följer vi GPS:en och håller inte på att tjafsa hur vi ska göra”, hahaha fel beslut, vi får köra en ’genväg’, den är troligen något snabbare, men så himla smal och krokig. Bengt kör och jag tar på åksjukearmbanden.

Motorvägen är bred och bra, inte mycket trafik. Sol som vanligt och temperaturen når snabbt upp till 30 grader.

Vindkraftverk har vi knappt sett tidigare, men nu börjar de dyka upp.

Vi rastar på en autogrill. Jag mår rätt illa efter den dåliga frukosten och den krokiga bilfärden, jag är inte sugen på någonting. Men jag köper en Coca Cola!!! Det har jag inte druckit på massor av år, den är vansinnigt söt, men det känns bra i magen. Jag tar över ratten också, och då mår jag mycket bättre.

Landskapet är torrt och kargt, en hel del olivodlingar, men även mycket ödemark.

Vi har meddelat hyresvärden att vi kommer fram till huset mellan klockan 16 – 17. Vi är framme redan vid 15-tiden. Allt har flutit på så bra idag. Vi hinner en sväng till Euro Spinn (supermercado) och handlar lite kvällsmat och lite nyttiga frukostprylar.

Sen möter vi Roberta som är vår hyresvärd. Hon kan ingen engelska, bara italienska. Men med google translate klarar vi oss fint. Hon visar huset, som är jättebra, stort och rymligt och rent och fräscht. Vi får instruktioner om hur vi ska sopsortera och så betalar vi henna alla hundratals euro. Hon lovar att lämna tillbaka 250 euro nästa lördag när vi checkar ut.

Nu kan vi äntligen pusta ut! Vi dråsar ner i korgmöblerna och bara slöar en stund och lyssnar till suset i träden. Huset ligger i ett villakvarter vid en lugn gata, knappt någon trafik alls.

Vi fixar lite pasta med kallrökt lax, det passar oss bra ikväll. Sen händer inte mycket mer. Det känns himmelskt skönt att få packa upp och veta att vi inte behöver packa ihop imorgon igen.

Några bilder från huset.

Det blev 50 mil idag. Så här långt söderut i Italien har vi aldrig varit tidigare.

Och hela resan, på ett ungefär rätt återgiven, 300 mil.