Månad: september 2018

Tisdag

Idag tar vi bilen för att åka till Casale, den lilla staden som ligger vid Po. När vi hittar fram till en parkering ser vi att det är marknad i stan idag, hahaha, meeen så trevligt. Det är en stor och välsorterad marknad, vi strosar runt där en stund innan vi promenerar in till den gamla staden.

Vi promenerar runt i staden en stund innan vi tar en lättlunch, varsin trekantsmacka, varsin liten kaka och kaffe, allt detta kostar bara 9 euro. Mackorna är jättegoda.

En butik säljer Olivetti räknemaskiner med pappersremsa i. Är det verkligen några som använder sådana nu för tiden? De är inte begagnade utan helt nytillverkade.

Denna skylt betyder att parkeringarna här i första hand är avsedda för havande kvinnor och kvinnor med nyfödda barn. Gulligt!

Klockan har hunnit bli halv ett och nu stänger ju alla butiker för siesta, väldigt irriterande då vi hade tänkt köpa hem lite mat från en butik där vi handlade förra året. Men det finns fortfarande mycket att se i staden så vi bestämmer oss för att fördriva tiden fram till klockan fyra, då butikerna öppnar igen. Vi promenerar ner till floden, det är så varmt idag också.

Det är väldigt igenväxt på gångvägen som löper längs floden. Faktiskt lite läskigt, hoppas det inte finns ormar här, eller fästingar.

Till slut hittar vi en trappa upp till gatan. Men gud så gammal och oanvänd den ser ut och inget räcke att hålla sig i. Uppe vid gatan är den en låst grind och en skylt som säger att denna trappa är avstängd! Vi klättrar över en låg mur eftersom vi inte är så sugna på att gå ner till stigen igen.

Nu är vi väldigt svettiga så en öl och en apelsinjuice smakar väldigt bra.

Bengt hittar till och med en jättegod finöl.

Nu orkar vi några kyrkor igen :-).

Vi går in till turistinformationen som just har öppnat och får en karta över staden. Där ser jag att det ska finnas en synagoga här, jag har aldrig varit inne i en sån, så vi beger oss dit. Men… den är bara öppen på söndagar och övriga dagar om man bokar besök i förväg. När vi står där och läser på porten kommer en tjej fram och berättar det vi just läst, att synagogan är stängd. Och just idag är den extra stängd eftersom man förbereder firandet av högtiden Jom Kippur. Jag googlar (i efterhand) och läser att det är försoningsdagen och den infaller tio dagar efter nyårsdagen. Detta är en mycket viktig och allvarlig högtid för troende judar. Under Jom Kippur ska de troende fasta ett dygn, bekänna sina synder och på nytt söka försoning med alla människor för att därefter nå försoning med Gud. Om man inte försöker försonas med människorna så kan man inte försonas med Gud heller. Samtidigt ska man lova att försöka leva enligt Guds vilja.

Men, säger tjejjen, om ni vill kan ni få gå in en jättesnabbis precis nu. Oj, det vill vi ju. Därinne är det några människor som håller på att förbereda samlingslokalen inför högtiden. En man kommer fram till Bengt och ber honom ta på sig en kalott (kippa på hebreiska, jarmulke på jiddish) för att visa respekt när man vistas i den heliga lokalen. Jag har shorts på mej och han sneglar lite på mina ben, men jag får komma in jag också. Jag vet inte om det är så att man borde ha benen täckta?? Bengt frågar om vi får ta några foton och det går bra. Det är en mycket vacker lokal.

Synagogan byggdes 1595 och har genomgått diverse renoveringar. Utsidan är intetsägande eftersom det under 1800-talet var förbjudet att smycka fasaden på en synagoga. Men inne är det ett överflöd av allt.

Nu får det vara nog med det kyrkliga för idag. Vi promenerar bort mot affären som säljer färdigmat. Den har precis öppnat, men det är bara rester från förmiddagen kvar. Vi lyckas iallafall få ihop lite olika saker till kvällsmat.

Vi tar den närmaste vägen hem, vilket inte är den snabbaste, men mycket trevligare att köra eftersom det är lite trafik och fina vyer.

När vi kommer hem får vi besök av Rosarias barnbarn. Dom verkar vara hos henne de flesta eftermiddagarna. Dom är ju lite fundersamma eftersom vi inte förstår vad dom säger så vi kan ju inte svara dem. Men den lilla babblar på hela tiden.

Kvällsmaten består av en panerad schnitzel gjord på Zucchini, kokt skinka och ost. Den gröna klumpen ovanpå är nån sorts spenatbulle och den gröna klumpen på vänster sida är ricotta med grönsaker. Det vita på höger sida är nån slags hasselnötskräm (ej söt). Det är ju alltid kul att prova på inhemska rätter och det smakade hyfsat :-).

Som Bengt sa…. idag har det ju egentligen inte hänt så mycket, men vilken härlig dag vi haft. En helt vanlig dag i en Italiensk småstad.

Måndag

Här en bild från igår kväll, så här mysigt har vi det när vi kollar TV. Det finns inget soffbord så vi radar upp tre stolar framför soffan, där ställer vi PC:n och eventuellt tilltugg.

Idag tar vi en promenad ner till speceriaffären, det är 23 grader varmt och soligt så vi går i sakta mak.Promenad till affären.

Det är en liten affär, men det finns nästan  allt man behöver. Idag är frukten lite sunkig, men det kanske beror på att det är måndag.

Vi hittar en tavla över besökspunkter i byn, det är vingårdar, restauranger mm. Men det är bara tre av de sju vingårdarna som är utmärkta på tavlan som går att hitta i verkligheten. Kanske är det gamla gårdar som inte längre har någon försäljning till allmänheten.

Det är lite oroligt på himlen idag, vi ser hur det regnar en bit bort, men vi klarar oss.

Plötsligt dyker Rosaria upp med en bytta med zucchini som är inlagd i olja och kryddor och ett fat med hembakat bröd! Vi lägger till lite tomater och får en härlig lunch.

På eftermiddagen tar vi bilen och åker till Sulin, den vingård där vi handlade så goda viner förra hösten. Men där är det bara gamla mamma som är hemma, hon kan ingen engelska, men vi förstår att de andra är ute på fälten och arbetar och kommer hem för att äta klockan sex. Vi kör en liten extra sväng innan vi vänder hemåt. Mitt i skogen träffar vi på ett stort monument. Det är en 24 meter hög stålpelare med tre bronsskulpturer i foten. De tre skulpturerna ska symbolisera Faith (ett kors), Bravery (ett svärd) och Earth (ett veteax).

När vi kommer hem igen chattar Bengt med vingården och får svar att vi kan komma på provning på fredag eftermiddag.

Vi sätter oss ute och läser och rätt som det är utlöses larmet hos Rosaria. Det tjuter som sjutton. Ingen verkar vara hemma trots att vi ser att altandörren står öppen. Vi kan ju inte göra någonting åt larmet. En grannkvinna kommer springande, men hon kan ju inte heller göra nåt. Efter ca 5 minuter slutar det att tjuta. Vi chattar med Rosaria och får svar lite senare att hennes man är på väg hem. När han kommer vinkar han till oss och säger OK, OK :-).

 

Söndag

Jag mår bättre idag. Det är mulet men varmt.

Vi äter lunch hemma och åker sen in till Asti. Idag är det ett stort event där barn och ungdomar får prova på olika sporter och andra aktiviteter på en av de stora piazzorna inne i stan.

Vi går runt och kollar, det är väldigt livat och massor av folk. Rosaria dyker upp med sitt minsta barnbarn, det tar ett tag innan hon fattar att det är Bengt som tar ett foto av henne. Hennes lite äldre barnbarn har provat på att åka rullskridskor.

Här är några bilder, ett urval av allt som fanns att göra

Vi sätter oss på en servering på ett av torgen och beställer varsin apelsinjuice och tittar på folk. Det är så mysigt att bara sitta och glo. Här är det så mycket folk som bara är ute och strosar. Många äldre par och småbarnsföräldrar, det tycker vi är en stor skillnad mot en eftermiddag i en svensk mellanstor stad.

När vi passerar kyrkan kommer det ut ett nygift brudpar. Bengt tar en bild på deras häftiga bil.

Vi passerar en man som säljer chili. Det måste vi köpa, vi har inte haft några egna plantor iår. Vi använder chili i nästan alla matlagning så vi behöver en bukett med hem. 3 euro för en bukett.

När vi ska gå tillbaka till bilen går vi lite vilse. Men det är så skönt väder så det gör inget, det blir fler steg i stegräknaren. Vi hittar rätt så småningom utan att använda karta eller google. Staden är ju inte så stor.

Vi kommer på att vi har massor av saker kvar att göra inne i Asti, tex flera små mysiga serveringar där vi vill äta och några parker där vi vill gå. Nu gäller det att planera så vi hinner med allt. Det är bara två veckor kvar här i Grazzano :-).

 

Lördag

Ingen kul dag för mej, ni slipper detaljer, men jag kan säga att jag måste ha tillgång till en toa väldigt snabbt. Jag vet inte vad det beror på, kanske åt jag nåt olämpligt. Bengt och jag åt ju lika hela dagen, men han har ju en stålmage och det har inte jag :-). Jag dricker te och vätskeersättning och vilar hela dagen.

Rosaria kommer med nya lakan och handdukar. När hon hör att jag är krassig hämtar hon genast några tepåsar med meliss som ska vara bra mot dålig mage. Senare dyker hon upp med en liten kastrull med hemlagad soppa. Så himla gulligt.

Nu har vi fått en ny solsäng som Bengt inviger. Det är fint väder, 28 grader på eftermiddagen men på kvällen blir det molnigt och prognosen säger lite lätt regn, vi får se om det stämmer.

 

Fredag

Sent igår kväll drog det in ett riktigt regnväder med åska och blixt. Vår vanliga frukostvy är idag delvis inbäddad i dimma.

Till lunch steker Bengt fisken vi köpte på marknaden igår och den smakar jättebra. Vi äter bönor frästa i olja och vitlök som tillbehör och härligt goda tomater med buffelmozzarella.

Sent på eftermiddagen åker vi in till Asti, ikväll är det den årliga Wine Street festival. Det var på denna festival som Bengt glömde sin fina skinnväska förra året, för den som kommer ihåg :-). Han åker utan väska idag…..

Vi hittar parkering väldigt nära centrum, festivalen börjar inte förrän klockan sju och klockan är nu bara sex. Vi börjar med att ta en glass på en häftig glassbar där dom även säljer en massa till synes jättegoda bakverk.

Sen strosar vi runt en stund på stan och inväntar att festivalen ska börja. Det är mycket folk ute redan i nästan alla åldrar. Inte så många mellan 15 och 25, dom gör väl andra saker så här en fredagskväll.

Vårt första stopp blir hos slaktaren Ciccio som serverar det finaste köttet från Piemonteområdet. Vi beställer en tallrik Carne cruda (råbiff) och varsitt glas Nebbiolo-vin från Albatrakten. Det är verkligen jättegott, men en stor portion som räcker gott och väl att dela på.

Vi vandrar vidare och hittar ett ställe som serverar Ravioli ai funghi (ravioli med svamp) och ett rött Barberavin från Asti, Monte Bruno. Nu delar vi på ett glas vin, någon av oss ska ju köra hem också :-). Det var rörigt inne i serveringen, många som trängde sig före mej i kön.

Vi är egentligen ganska mätta nu (iallafall jag), men blir ju så frestade av allt gott som finns hos de 38 serveringarna som öppnat upp utefter de smala gatorna. Hos Associazione girotavolando delar vi en tallrik Gnocchi d´erbette con burro (gnocchi med örter i smält smör). Här är det ordning och reda, när man beställt maten får man en kölapp och kan vänta på sin tur i lugn och ro.

Det som saknas nu är någon liten dessert, tycker jag. Vi promenerar vidare men lyckas inte hitta någon efterrätt, däremot går vi förbi ett ställe där som har tre olika krämer som ser väldigt goda ut. Hmmmm vi får väl trycka ner en sån tallrik också. Det är tre små byttor, en med avocadoricotta och kallrökt lax, en med gorgonzolakräm och  vindruvor och en med tomatkräm och soltorkade tomater. Vi delar på ett glas vitt vin. Hjälp va gott!! Det får bli istället för dessert.

Vi avslutar kvällen med en liten skvätt Asti secco (spumante). Servitören beklagar att han måste servera i pappmuggar.

Klockan närmar sig halv elva, det är jättemycket folk nu. Vi åker hemåt.

Karin – ja det var en minnesvärd vinprovning, inte lik någon annan, du borde varit med.

Åke – plötsligt händer det oväntade :-). Å grattis till den nya grillen!!

Torsdag

Efter frukost åker vi till marknaden i Moncalvo, ca tio minuters bilfärd från Grazzano. Moncalvo är grannkommunen till Grazzano. Både kommunen och huvudorten i kommunen heter Moncalvo. Det bor knappt 3000 innevånare här.

Rosaria har redan varit på marknaden, hennes man ville ha plantor till köksträdgården och sånt köper man där. Marknaden öppnar redan vid sjutiden på morgonen och stänger vid tolv- ett-tiden. Den sägs vara en av de viktigaste i provinsen Asti med ungefär 80 försäljare.

Idag handlar vi bröd, frukt, grönsaker, salami, ost och färsk fisk. Det slinker även med tre par herrsockar för 1,5 euro, hur billigt får det vara?

Innan vi åker hemåt tar vi en fika på torget. Vi beställer (som vanligt) två kaffe Americano och två cornetto, men här vet dom inte vad cornetto är! Vi lyckas komma fram till att man här kallar samma bakverk brioche (croissanter i Frankrike). Alltsammans kostar 4,8 euro. Gott och billigt. På en servering intill oss sitter en kvinna som är så himla lik Karin, fast mycket större….. jag måste lägga ut bilden jag tjyvtog på henne. Du finns alltid i närheten, Karin :-).

På vägen hem åkte vi bakom en bil där hunden hade det luftigt och skönt.Hund på flakbil.

Det har varit omkring 30 grader idag också och vi har badat både Bengt och jag!!!!!! Enligt prognosen skulle det komma några regnskurar idag, men dom har vi inte sett till.

Bengt har läst boken Factfulness av Hans Rosling, hans son och sonhustru. Boken färdigställdes och gavs ut efter Hans död. En oerhört intressant bok, mycket fakta som visar hur världen ständigt blivit bättre än vad folk tror. Men såklart är världen inte bra. Bengt rekommenderar alla att läsa den. Bill Gates har sagt ’en av de viktigaste böcker jag någonsin läst’. Han har köpt in den och ger ett exemplar till alla som tar studenten i USA.

Elisabeth – ja, vinprovningen igår var en höjdare, ni borde varit med, så mycket skratt.

Onsdag

(oj – idag blev det väldigt ”pladdrigt”)

Igår bad vi Rosaria att kolla om vi kan få besöka den vingård som ligger närmast vårt boende, bara en kilometer bort. Hon kontaktade dem och bokade tid klockan elva idag, onsdag. Hon lovade följa med oss och vi förstår nu varför, ägaren kunde i princip inte ett enda ord engelska.

Gården ägs av två bröder Natta i tredje generationen, vi tror att de var runt 60 år gamla. Jag fick inget svar på om det fanns barn som kommer att ta över, men deras far som nu var 85 år gammal var fortfarande med i arbetet.

Detta blev den roligaste vinprovningen vi varit med om. Det började med att han frågade om vi ville testa både vitt och rött vin (Rosaria översatte hela tiden), vi svarade att vi bara är intresserade av rött vin. Han började pyssla med att skära upp bröd, ost och salami! Man måste äta något när man provar vin. Sen hällde han vitt vin i ett glas och sköljde glaset med vinet, hällde över vinet till nästa glas och sköljde runt osv i fyra glas. När det var klart hällde han upp vitt vin i alla fyra glasen. Jag uppfattade att Rosaria då sa till honom att vi inte ville prova något vitt vin…… äsch sa han, dom ska ha lite vitt vin.

Det vita vinet smakade jättebra och salamin var supergod! Det är hans far som gjort salamin, dom hade tidigare en större produktion av salami som dom sålde i en egen butik, men det har dom slutat med. Men pappan har fortsatt göra salami, denna som vi fick smaka var två år gammal. Bengt frågade som vi fick köpa, men det var omöjligt.

Så småningom får vi prova ett rött vin, en klassisk Barbera, som också är jättegod. Jag tackade nej till påfyllning, men det accepterade han inte. Nu är du i Italien säger han och skrattar. Rosaria menar att det finns inga poliser här i närheten, så det är ingen fara!!!! Hon själv dricker det vita vinet, hon ska köra in till Asti för ett möte i kyrkan strax före klockan tolv.

Han är så rolig, pratar oavbrutet med Rosaria och hon försökte hinna med att översätta. Det blir inte så mycket information omkring gården och vinerna utan lite av allt möjligt. Han själv fyller på sitt vinglas flera gånger medan vi smuttar på våra glas. Plötsligt brister han ut i ett våldsamt skratt, man blir ju lite fundersam när man inte förstår. Men Rosaria berättar att han skrattade åt hennes man. Dom verkar ha varit på flera middagar tillsammans då Rosarias man inte varit så ”diplomatisk”, han säger vad han tycker och Rosaria får då och då sparka honom på smalbenen för att få tyst på honom. Rosaria själv måste ju uppföra sig, hon är ju borgmästare. Våren 2019 ska det välja en ny borgmästare. Rosaria kan inte ställa upp för omval då hon suttit i 15 år som är maxgränsen. Ja, det blev verkligen prat om allt möjligt.

Han har varit i Stockholm en gång och gått på Vasamuseet. Det tycker han är vansinnigt kul, ett sprillans nytt fartyg som lämnar hamnen och sjunker!! Hahahaha! Efter besöket i Stockholm flög dom till Rovaniemi för att träffa jultomten. Det ligger i Norge säger han, jag försöker protestera, det ligger ju i Finland, men det lyssnade han inte på. Jag lägger ner, det är ju inte så noga!

Det blev liksom ingen ordning, men vi har väldigt trevligt och vi får smaka ytterligare ett vin, ett lite finare Barbera som lagrats ett år på franskt ekfat. Det smakar ännu bättre. Sen måste Rosaria ta bilen in till stan så hon lämnar oss med den glade brodern. Vi ber om att få köpa några flaskor och då försvinner han ut för att hämta sin yngre bror som han säger ”kan lite engelska”. Lillebrorsan blir märkbart irriterad när han kommer in i lokalen och ser att han får börja med att städa efter brorsans vinprovning, hmmmm han bara lämnar, salami och ost ligger framme och vinflaskorna står öppnade!!!!

Denna bror är lika trevlig, men betydligt lugnare och han kan hyfsat bra engelska. Han har också varit i Stockholm en gång när han var väldigt ung. På Café Opera. När jag frågar om han tänker resa tillbaka till Sverige säger han nej, nej, nej och skrattar, nu är jag gift och har familj…. hahahaha, man kan undra vad han hade för sig när han var där förra gången.

Vi köper med oss några flaskor vin och får en korkskruv och en stor påse risotto-ris på köpet!

Några bilder från vintillverkningen.

Ute på gården står en traktor som precis kommit med ett lass vindruvor. Vi får se hur druvorna skruvas ner i en maskin som skiljer själva vindruvan från stjälkar och skräp. Sen pressas saften ut i en tank.

Det blev en oförglömlig ”vinprovning”.

Det är varmt idag också, 30 grader på eftermiddagen så Bengt tar sig ett dopp i poolen igen och idag finns bildbevis.

Vi äter stekt fisk och böner till middag.

Elisabeth – ingen jacka i sikte, hahaha, men jag LOVAR att om jag hittar en så ska jag slå till på direkten utan att fundera :-).

Ingalill – nej det är absolut inte så dumt här i Italien, det är bäst.

Tisdag

Dags för den första marknaden (en av många får man förmoda). Vi åker till Alba, det tar ungefär 45 minuter. Ca en mil av motorvägen vi åker på idag är betalväg och det kostar 2,5 euro. Vi hittar samma parkering som i fjol, så bra att man kan spara olika platser i GPS:en. Nu har dom dessutom kopplat parkeringen till Easy Park så man kan betala med telefonen och slipper kontanter eller kort.

Det är en liten marknad, men kul ändå att kolla runt. Vi köper lite frukt till frukosten. Sen går vi in till centrum i Alba och tar en kaffe.

En turistbuss från Sverige stannar och släpper av en massa folk, i vår ålder och äldre. Det verkar vara skåningar och en del danskar. Det kanske blir bussresor för oss också i framtiden?Det är fler svenskar i Alba idag.

Vi strosar runt i staden, det är väldigt varmt, 28 grader och sol så man håller sig på skuggsidan.

Det är lite för tidigt för att äta lunch så vi kollar på kartan och åker vidare till en liten stad som heter Bra. Staden är känd som Slow Food-rörelsens födelsestad. Vi äter lunch på en liten servering intill ett parfymeri med ett fantastiskt vackert namn.

Bra är en mycket gammal stad med många vackra byggnader bevarade.Vi tittade in i två av kyrkorna som var väldigt mörka men fint utsmyckade.

Sen går vi en ordentligt lång promenad runt hela staden.Kommunhuset.

Vi är lite kaffesugna efter promenaden men bestämmer oss för att åka vidare och fika i någon annan liten by. Nu åker vi ute på landsbygden bland vinodlingarna, det är verkligen så himla vackert i detta böljande landskap med oändlig utsikt.

Nu är det 31 grader varmt och vi känner att vi bara vill hem, vi orkar inte leta efter något kaffeställe. Vi kör hem och tar en kaffe och en Ernst-skorpa i vårt lilla hus istället. Där kan vi sitta i skuggan och njuta.

Kvällsmaten består av tomat, mozarella, lite porchetta och några bitar ost, gott!

Lite svenska nyheter måste man också hinna med.

 

Måndag

Idag händer inte mycket. Solen lyser och det är nästan vindstilla, det är 30 grader på eftermiddagen. Vi slöar hela dagen, äter, fikar och läser.

Jag läser ut en deckare som inte alls var i min smak. Lisbeth och jag var på deckarafton på biblioteket i Lödde i våras och där tyckte man så bra om denna författare. Kanske för att hennes deckare utspelar sig i Lund?? Hon heter Cecilia Sahlström. Men smaken är ju som baken :-).

Vi blir erbjudna att ställa bilen i ett garage under Rosarias villa där det är skugga. Det tackar vi ja till.

Bengt har faktiskt badat i poolen idag, men det finns inga bildbevis. Jag hann inte med att fota, det gick så snabbt.

Kristina – det var inte Arne jag tänkte på, men ungefär den stilen var det!

Söndag

Det är härligt att vakna i Grazzano. Det är soligt och redan 18 grader varmt när vi äter frukost vid halvåttatiden. Idag är det den stora paraden inne i Asti, den startar redan klockan nio, så det blev väckning med väckarklocka!

Vi har sparat adressen till en bra parkering nära centrum i Asti, i vår GPS och där finns det hur många lediga platser som helst. Det tar knappt tio minuter att promenera ner till centrum. Eftersom vi är så tidiga är det inte tokmycket folk, vi hittar ett jättebra ställe i en gatukorsning (i skuggan) där vi kan stå och kolla på paraden.

Det är ca 40 ekipage från lika många byar som ska visa upp sig. Varje by presenterar ett hantverk eller en syssla. Det är skola, sjukhus, församling, skrädderi, vinodling, grönsaksodling, mm mm mm.

De flesta byarna har en eller flera traktorer som drar stora vagnar där folk utför olika sysslor. Säkerheten är väl lite si och så, det är rätt så vingligt på vagnarna och en hel del småbarn som måste passas så att de inte ramlar av. Jag tror inte att denna typ av parad skulle kunna förekomma i Sverige. Vi i publiken står ju jättenära traktorhjulen utan några som helst avspärrningar. Det är ett otroligt oväsen, dels från de gamla bullriga traktorerna men även från människorna i paraden som tjoar och stojjar.

Hela tåget inleds med en liten orkester. I orkestern går det några gubbar och slår med jättestora piskor i gatan, i olika rytmer. Det är otroligt effektfullt, har aldrig sett eller hört nåt liknande. Tyvärr lyckades vi inte ta någon bra bild på dem. Jag tyckte nog det var det häftigaste i hela paraden.

(Klicka på bilderna så blir de större)

Vår by presenterade ”Den heliga fredagen”. Den speglar ankomsten av en ny präst där de troende har klätt upp sig i sina finaste klädesplagg.

På en av balkongerna såg jag en mamma som matade sin baby. Hon såg ut att vara väldigt ointresserad av babyn :-).

Det tog över 1,5 timma innan alla ekipage hade passerat. Vi var rätt trötta och törstiga så vi gick ner till ett av torgen och tog oss en spritz med lite tilltugg.

Nästa aktivitet blir den gigantiska matmarknaden där alla 40 byar som deltog i paraden har ett litet stånd med en specialitet. Vi letar upp Grazzano där vi äter en bruschetta med tomat och en med örtig olivolja. Det är massor av folk och supervarmt. Alla trängs hur som helst, ingen ordning alls.

Vi tänker ge upp i värmen, det är så himla mycket folk, jättelåånga köer till alla stånden. Men vi lyckas hitta ett ställe där det bara är en kort (ordnad) kö. Först köar man för att betala, sen ställer man sig i en annan kö för att få hämta ut sin mat. Vi äter en god pasta med olivolja, lök och sardeller. Vid varje stånd kan man även köpa ett glas vin. Vinet kostar 50 cent per glas, jättebilligt.

Men efter det är  vi nöjda. Vi promenerar upp till centrum igen och tar en kaffe med glass innan vi åker tillbaka till Grazzano.

På kvällen blir det valvaka – huvva vilken rysare. Och så sorgligt att SD blir så stora!