Dagbok Ångman – Varverud

Bra säng men hemsk kudde och väldigt varmt på rummet.

Frukosten är jättebra, det finns allt vi vill ha och lite mer. Klockan är kvart över åtta när vi lämnar Hannover.

Idag är det mycket tung trafik, långtradare, som är ute på vägarna. Dom har ju fått vänta en hel helg på att få köra sina stora fordon. Det är stor skillnad mot igår.

Men det flyter på hela tiden, några kortare vägarbeten, men inga köer! Det är ju fantastiskt så bra det gått hela hemresan. Nästan inga köer och inga olyckor! Vi stannar och tar en kaffe vid tiotiden. Redan halv tolv är vi i Puttgarden. Där håller de på att förbereda för den nya tunneln som ska ersätta färjetrafiken mellan Rödby och Puttgarden. Tunneln ska vara klar 2029. Så här svara AI om tunneln:

Eftersom vi är så tidiga, vi har bokat färjan 12.40 och klockan är bara 11.30, så går vi in på Bordershop en liten sväng för att köpa några öl. Inget annat är intressant. För att komma till ölavdelningen som ligger längst ner vid kassorna är man tvungen att ta rulltrappan upp en våning!! Så knäppt, men man behöver inte gå igenom hela våningen för att hitta rulltrappan ner igen, för den ligger precis bredvid den som går upp.

Vi köper öl och åker till färjeläget och checkar in.

Det är bra väder och glest med folk på färjan idag.

På båten säger dom i högtalarna att vi ska ha passen i beredskap, för det kan bli id-koll när vi passerar gränsen. Men vi behöver inte visa pass denna gång heller. Danmark hälsar oss med dramatiska moln. Men det blir ingen nederbörd, det är 16 grader varmt.

Öresundsförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn är totalt 15,9 km lång. Bron är 7,8 km lång, tunneln är 4 km och den konstgjorda ön mellan bron och tunneln är 4 km.

Det finns statistik från 2014, då passerade cirka 20 000 fordon och 33 000 tågpassagerare per dygn över bron. Trafikmängden har femdubblats jämfört med innan bron byggdes. Bygget påbörjades den 18 oktober 1995 och bron öppnades 1 juli 2000.

Inga stopp vid gränsen mot Sverige heller. Vi fortsätter mot Malmö centrum.

Inget regn i sikte, det är 16 grader varmt, men blåsigt (fast det är det ju nästan alltid här). Vi parkerar framför hotellet och checkar in. Vi får en uppgradering av rummet, så trevligt. Vi har bott här flera gånger tidigare och tycker det är ett bra hotell med trevlig personal. Comfort Hotel Malmö.

Efter att ha slappat på rummet en stund går vi ner på stan för att äta middag. Malmö är så trevligt. Vi går till Lilla Torg och väljer att äta på restaurang Piccolo Mondo, en italiensk restaurang (😂😂). Det går att sitta utomhus, det finns infravärme så det är riktigt skönt. Vi beställer varsin pastarätt. Det är jättegott.

Vi promenerar över Lilla Torg och jag reagerar direkt över alla fimpar som ligger mellan gatstenarna. Det är verkligen skillnad mot Italienska städer. Där städar och sopar krögare och affärsinnehavare trottoarerna utanför sina verksamheter.

När man ändå är i Malmö är det så enkelt att slinka in på en bar och ta ett glas vin, vi gör det! Det är ju sista dagen på ’semesterresan’. Trots att det är måndag så är det fullt med folk ute på krogarna, det är ju det som är trevligt med storstäderna! Vi dricker ett väldigt gott vin från Toscana på druvan Sangiovese. Bengt avslutar med en Grappa, men sen går vi hem :-).

Hotellet ligger bara 10 minuters promenad från centrum, det är lite kallt, men ändå skönt med en promenad.

Det är som vanligt tudelat att vara i Sverige igen. Men det är skönt att kunna prata svenska med folk! Den 29 lämnade vi Sverige och idag den 29 september är vi tillbaka i Sverige igen. Det blev en lite kortare vistelse i Italien i år jämfört med tidigare år.

Idag körde vi 51 mil.

I natt har vi sovit gott trots att kylskåpet brummat igång flera gånger i timmen. För mej går det ju ofta bra med såna ljud på natten eftersom jag tar av hörapparaterna när jag lägger mej och då hör jag allt som om det är inlindat i bomull :-).

Det blir lite sovmorgon eftersom frukost inte serveras förrän klockan åtta. Halv åtta är det 6 grader varmt ute och dimman ligger ganska tät.

Innan vi äter krånglar vi resväskorna nerför de branta trapporna, det går bra. Sen går vi en sväng i den jättestora trädgården. Sommartid är den säkert härlig, men nu ser den inte alls inbjudande ut.

Till frukost får vi sällskap av de andra gästerna på hotellet. Det är tre par från Nederländerna och vi som sovit här i natt. Ett ungt par ska vidare till Italien på semester, de två andra paren är på väg hem till Nederländerna efter att ha varit i Spanien respektive södra Frankrike.

Klockan nio sitter vi i bilen och susar norrut. Det har blivit ett par grader varmare och dimman har lättat en del. Det är en vacker morgon.

Det är varierande natur, mycket odlad mark och väldigt många kossor och får som går ute och betar.

Vi tar en fikapaus medan vi är kvar i Frankrike. Det är tråkigt väder, det blir ingen värme, runt 10 grader och grått, grått. Trafiken är rätt så gles och framförallt lugn, dock är det även här vägarbeten, två långa sträckor. 14.40 euro har vi betalt i vägavgift idag, de sista strax innan gränsen, de vill krama ur så mycket som möjligt innan man lämnar landet. Men som sagt, mycket behagligare bilkörning.

Strax före halv två kör vi över gränsen till Tyskland. Vilket pådrag det är med en massa poliser som står i beredskap för att rycka ut. 10 km/tim får man köra när man passerar gränsen. Bengt tar ett foto innan vi är framme, vi vågar inte fota så att polisen ser det :-).

Sen tar det ca tio minuter så stöter vi på det första vägarbetet :-). Men det är inga köer och hastigheten är ändå 80 km/timmen.

Det flyter på så bra idag.

Utanför Frankfurt står denna enorma byggnad, Bengt hinner fånga den på bild.

Byggnaden räknas som Tysklands största kontorsbyggnad och ligger i anslutning till Frankforts flygplats. Den byggdes mellan 2006 – 2011. Byggnaden är nio våningar hög (45 meter) och 660 meter lång. Ytan som är uthyrningsbar är 140.000 m² (ungefär 26 fotbollsplaner). I byggnaden finns kontor, hotell, restauranger, en konferensanläggning, butiker och parkeringshus. Hotellkedjan Hilton, Lufthansa och KPMG är de största hyresgästerna. Namnet är en sammanslagning av Square och Air.

Vid halv tretiden stannar vi på en Autogrill för att äta något. Det är alltid svårt att hitta något som ser gott ut, men idag tar vi oss inte tid att åka in i någon stad, vi tar nåt på en vägkrog, det går fortast. Det blir en tallrik med schnitzel, pommes, bacon, purjolök och vitkål plus någon mörkbrun sås. Vi delar på den. Det smakar ändå ok.

Vi kör vidare norrut, vi har inte bokat något boende, det är så svårt att veta hur långt man orkar köra. Bengt tar över ratten, det är mycket trafik. Ingen tung trafik får ju köra, det är söndag, men det är ju en massa helgfirare som är ute och åker. Det märkte vi på rastplatsen också, massor av familjer som åt och drack på grillen eller hade medhavd mat.

Här kör vi på en alldeles ny motorväg. Slät och fin och trafiken är plötsligt mycket gles. Vägsträckan ligger någonstans mellan Frankfurt och Kassel, väg 49.

Vi stannar och byter chaufför igen, vi har bestämt att vi ska ta oss till Hannover och vi behöver hitta ett hotell. Bengt får googla. Han kommer på att vi bott på i i Hannover tidigare, han hittar hotellet och vi har tur, det finns lediga rum ikväll. Hotellet ligger i mässområdet i utkanten av Hannover, det är lätt att hitta. Nu är det 18 grader varmt och klart väder.

VI får ett stort fint rum.

Klockan är halv åtta och vi kollar Rapport och lokala nyheter, dvs Östnytt. Ett roligt inslag från Finspång, dom har haft gräsklipparrally där i helgen, hahaha va skoj!!

Idag har vi tuffat på i 79 mil, bra jobbat tycker vi.

Klockan ringer kvart över sex. Det är dags att lämna Italien. Bilen är redan packad med det mesta utom resväskorna och lite annat smått och gott.

Vi fixar en vanlig frukost och packar ihop det sista. Klockan åtta går vi över till Rosaria och Claudio och säger hej då. Det känns som vanligt vemodigt att lämna det lilla huset och i år har vi ju bara varit här i en vecka, det har aldrig hänt tidigare.

Det är grått och bara 12 grader. ’Ni kom med solen och ni åker när det blir dåligt väder’ säger Claudio. Vi är glada åt att prognosen inte slog in för enligt den skulle vi få regn och knappt en solgnutta under veckan.

Det är rätt så fullt i bagaget så resväskorna får vi ha i baksätet.

I år tänker vi köra via Frankrike bland annat för att slippa den hemska trafiken genom Brennerpasset. Sen är det ju lite kul att ta en annan väg än den vanliga också. Det är inte så mycket trafik så här tidigt på morgonen, men den ökar såklart när vi passerar Turin, så är det ju omkring storstäderna.

Vägen kantas av höga, höga berg och i horisonten syns de snötäckta Alperna. Nu är det klart väder, solen skiner. Jag tvingar Bengt att fota fina berg och mysiga moln medan jag kör.

Vi bestämmer oss för att fika innan vi kommer till Franska gränsen och stannar på en Autogrill nära gränsen. Det finns små jättegoda mackor som vi får lite halvvarma tillsammans med mycket gott kaffe. Vi fikar inomhus, det är bara 8 grader ute!!! Så himla kallt.

När vi kommer ut till bilen har temperaturen sjunkit till 6 plusgrader. Men vi är väldigt högt uppe och rastplatsen ligger i skugga.

Vi åker vidare mot Frankrike. Ytterligare en bild på berg och moln…

Så kommer vi fram till tunneln Frejus som går över gränsen mellan Italien och Frankrike, på 1300 möh. Här är det mycket trafik, vi får köa i ca tio minuter innan vi kommer fram till spärren där vi betalar 55 euro för att få köra vidare!! Hutlöst dyrt, tunneln är ’bara’ 13 km lång!

När vi kommer ut ur tunneln är vi i Frankrike.

Vi kör genom totalt femton tunnlar, de flesta ljusa och fina, men en och annan är väldigt mörk. Det är tur att jag inte tagit på solglasögonen.

Bengt får googla och kolla om vi närmar oss någon trevlig lagom stor stad när det börjar närma sig lunchtid. Och tänk, det gör vi! Han hittar Bourgoin-Jallieu en stad och kommun med knappt 30.000 innevånare. Vi befinner oss ungefär 35 kilometer sydost om Lyon, och är nu bara 358 möh. Vi kör in i staden och hittar en parkering nära centrum. Det är 19 grader varmt, det känns ju lyxigt varmt, och solen skiner. Det finns en lång gågata där vi promenerar. Nästan alla butiker har ställt ut varor på gatan, det är ett vimmel av kläder, prylar och mycket folk. Väldigt trevligt.

Vi letar efter någonstans att äta, det finns många barer och restauranger, men vi tycker att det är väldigt höga priser. På ett litet torg spelas det livemusik, dit går vi och där finns en bar som serverar gourmetburgare. Burgare har vi ju inte ätet på evigheter. Det finns ett ledigt bord, vi slår oss ner och beställer varsin burgare, min heter Roca och Bengts Iserois. Vi kan ju absolut noll franska, vi kör lite google translate, men vet inte så noga vad vi beställt. Jag har i alla fall kollat att det inte är någon lök på min. Vi får vänta länge på maten, men när den kommer smakar den superbra. Brödet är stämplat med barens namn :-).

Baren ligger precis vid en kyrka. Vi nöjer oss med att titta på den medan vi äter, det blir inget besök i den.

Klockan är två och vi har ungefär 30 mil kvar att köra till vårt boende så vi strosar tillbaka till bilen.

Det är så fint i rondeller och korsningar här, en sån blomsterprakt.

Landskapet är väldigt platt när vi fortsätter norrut. Ibland liknar det Sverige. Det är fina vägar, ofta trefiliga motorvägar. Trots att vi är i vinlandet Frankrike ser vi inga vinodlingar.

Vi stannar på en vägkrog och tar en kaffe. Så dåligt kaffe har vi inte druckit på länge, bara blask och jättehett. Vi tar några slurkar, sen häller vi ut resten och åker vidare.

När vi svängt av motorvägen räknar Bengt ut att vi betalt 125 euro på vägavgifter idag! Inklusive den jäkligt dyra tunneln. Men…. det har varit en mycket behagligare körning än via Brennerpasset och Tyskland. Mycket mindre trafik och inte alls så hetsig. Jag undrar om det inte är värt det ändå, men det är väldigt mycket dyrare!

Nu kör vi vidare på fina landsvägar.

Vi letar en bensinstation för att tanka fullt inför morgondagen. Det är så skönt att man vet att tanken är full när man startar på morgonen och har många mil framför sig. På google finns inga mackar utsatta, men hux flux dyker det upp en pump efter vägen. Det ser helt dött ut, på en skylt står det ’OUVRIR’, jag googlar snabbt och ser att det betyder Öppet. Det var ju bra. Dessutom är dieseln billigare än vi sett i Frankrike hittills, 1,69 euro!

Då har vi full tank och bara två mil kvar. Men hjälp vilken asfalt det är sista biten. Den är ganska nylagd, men så gungig så att man blir åksjuk. Rätt smal väg, men 80 km/tim, jag kör dryga 50 och får några gånger köra ut åt sidan för att släppa fram tokiga fransmän som kör fort! Det är många korsningar, jag kör rätt i nästan alla. Till slut är vi framme, klockan är ungefär halv sju. Platsen heter Grandchamp och vi bor på Bed and Breakfast ’La Vallee Verte’.

Vi får ett fint rum, men det ligger två trappor upp, utan hiss och vilka trappor. Kocken tillika ägaren frågar om han ska hjälpa mej med att bära upp min resväska. Jag tackar nej, jag skäms lite för den är så tung, men har tar den ifrån mej och bär. Bengt får slita med sin själv han.

Vi dukar upp lite kvällsmat. Två mackor från Autogrillen där vi fikade i morse, en halvflaska vin från en mack i Frankrike och lite överbliven ost från ostfestivalen i Bra. Riktigt smarrigt. Vinet serveras i tandborstglasen, det är sen gammalt.

Vi har kört 66 mil idag.

Vi måste ju ’runda’ Schweiz eftersom de inte är med i EU och vi råkar ha fler än två flaskor vin med oss hem :-).

Jag hade svårt att somna igårkväll, jag hade ätit för mycket för sent. Klockan är halv två när jag plötsligt kommer på att vi glömt hänga ut soporna. På torsdag kväll ska plastsopor hängas ut vid grinden, de hämtas på fredag morgon. Jag vågar inte gå ut själv i becksvarta mörkret så jag väcker Bengt. Han tar på sig lite kläder och går ut med soporna, lägger sig i sängen och somnar igen på momangen.

Det är grått och mulet idag. Frukost inomhus.

Igårkväll fick vi ett tips av Claudio och Rosaria att åka till Castello di Razzano, en vingård/hotell/restaurang/vinmuséum som ligger ca 20 minuters bilresa från Grazzano. Det gör vi direkt efter frukost.

Oj, ännu en vacker plats.

Vi går in på gården framför hotellet och där står fyra personer (två par) och pratar svenska. Bengt säger; ’oj svenskar, vi har varit i Italiens i fyra veckor och detta är första gången vi pratar svenska med någon’ jaha, säger en av kvinnorna ’och det gör ni inte så länge för vi ska åka härifrån nu’ ganska så snorkigt! Tre av dem hastar vidare till receptionen, men en kille stannar och pratar med oss. Dom har bott på hotellet en natt, allt har varit kanonbra, jättebra rum och mat och en trevlig vinprovning igårkväll. Dom är på väg till Turin och vidare hem till Sverige på söndag. Kul att träffa fler som reser runt i Italien.

Vi går runt på gården och kollar. Rosaria berättade om ett nytt konstverk gjort i metall av en av deras vänner. Konstverket föreställer massor av fiskar i en stor cirkel.

Det är så välvårdat och snyggt på gården.

Vi möter en dam som arbetar här och vi frågar om muséet är öppet. Nej svarar hon ni är välkomna tillbaka klockan tre, då öppnar vi. Ok, men shopen är öppen så där får vi gå in och kolla. Vi tittar runt i butiken, vi är ensamma där.

På två ställen är det glas i golvet, läskigt!

Efter en stund kommer en tjej in och hälsar på oss. Hon är jättetrevlig. Vi köper några flaskor vin att ta med hem. Jag nämner för henne att vi trodde att muséet var öppet. Meen, säger hon, om ni kan vänta fem minuter så ska jag öppna för er. Vilken service, vi blir jätteglada och säger att vi inte alls har bråttom. Vi förstår att det är mycket att göra så här på morgonen när gäster ska checka ut och frukost ska avslutas mm mm. ’Jag är som en inventarie här’ skrattar hon, det finns bord och stolar och så finns jag.

Vilken tur att vi träffade denna härliga tjej. Muséet är verkligen värt ett besök. Så stort och så fint ordnat med smala gångar både ovan och under jord. Häftigt!

Vi får absolut inte bära vinet själv, den körs med golfbil till vår bil.

Vi åker hem igen och äter lite lunch. Porchetta med stekta grönsaker och tomat. Till det en god öl med det vackra namnet Viktor.

En liten snabb utflykt hinner vi med, bara runt i de närmaste byarna.

Det blev en liten, liten utflykt. Sen åker vi hem och latar oss igen.

Ikväll ska vi hänga ut pappers-sopor!

Usch vad kallt det varit inomhus inatt. När jag går upp klockan åtta är det bara åtta grader varmt ute, men solen skiner.

Det blir frukost inomhus, men kaffet ute i solen. Solen är ju så mycket varmare här än hemma.

Det är så klart idag så vi ser Monte Bianco. Det känns konstigt att tänka på att där uppe på en av topparna var vi för några veckor sedan.

Idag åker vi till vår närmaste stad, Moncalvo, där är det också marknad. Den är liten och trevlig. Där hittar jag äntligen exakt de sockar som jag vill ha. De är dyrare i år än tidigare, kanske är det därför många har slutat sälja dem. Men 6 euro för 3 par är ändå ett bra pris för bra sockar. Vi köper lite frukt och bröd också.

Jaha, då var det dags för elvafika. Vi går till ett kafé där vi fikat så många gånger. Tyvärr har dom förändrat hela uteplatsen, den är nu inkapslad i plexiglas, det är sånt oväsen där inne bland alla människor som pratar jättehögt och skrapar med möblerna. Med hörapparat är det nära tortyr att vistas där. Vi går till det andra torget där det finns två andra fik.

Ett av fiken har vi aldrig provat tidigare så dit går vi nu. Jag beställer två kaffe, det finns en cornetto kvar, den delar vi på.

Innan vi åker hem ska vi handla lite lunchmat. Bengt har länge varit sugen på att handla från en vagn som säljer friterat småplock. Det är massor av människor framför den vagnen men som tur är har de börjat med nummerlappar, annars hade vi nog aldrig kommit längst fram i kön. När vi kommer dit betjänas nr 48 och Bengt får nummer 63. Det är många som vill handla här innan de åker hemåt.

Jag går runt och tittar på den nya väggmålningen som avtäcktes på Italiens nationaldag den 2 juni i år. Målningen är 67 meter lång och 4 meter hög, målad av Luca Mancini efter teckningar av Mario Pavese.

Vi åker hem och förbereder lunchen, dvs värmer på de friterade småplocket. Då knackar det på dörren och där står Rosaria med två friterade Zucchiniblommor, alldeles nygjorda. Hon är verkligen omtänksam. Dom passar bra ihop med vår lunchmat. Nu är det så varmt och skönt igen så vi äter utomhus.

Eftermiddagen går i lugnets takt. Vi sitter ute i solen, läser och latar oss. Klockan sju är vi bjudna till Rosaria och Claudio på middag. Bengt berättade för dem vid ett tillfälle att han älskar den italienska rätten Ossobuco men att den är svår att hitta på restauranger här i landet. Någon har sagt till oss att det är sån mat man äter hemma, inte på restaurang. Då sa Rosaria direkt att hon ska laga det och bjuda oss och ikväll är det dags.

När vi får inbjudan skojar vi och frågar om klockan sju är svensk eller italiensk tid, italiensk säger hon och ler. Då tänker vi ju såklart att vi ska vara hos dem tio över sju, så kommer vi inte för tidigt. Men några minuter före sju knackar hon på dörren och säger att maten är klar!!

Det är inte jättevarmt ute, solen har försvunnit bakom molnen. Det är första gången vi får sitta inomhus och äta hos dem. Det doftar jättegott. Ossobuco är kalvlägg i skivor som bräseras tillsammans med grönsaker, kryddor och vitt vin, benet sitter kvar. Inne i benet finns märg som man också äter. Ossobuco betyder ihåligt ben på svenska. Till köttet får vi risotto. Det är verkligen jättegott, men mäktigt. Rosaria serverar och trots att jag ropar stopp så får jag en alldeles för stor portion. Det blev tyvärr ingen bild på maten.

Till dessert blir det vinterpäron inkokta i rött vin och nejlikor. Också jättegott, men dom är så stora :-). Och efter päronet får vi creme caramel. Puh, nu är jag så mätt…..

Bengt får kaffe och grappa på maten, jag står över.

Vi pratar om allt möjligt. Rosaria berättar att de byggde det lilla huset vi bor i till Claudios pappa, när han blev änkeman. Men när det var dags för honom att flytta var han så dålig så han fick bo med dem i det stora huset. Från 2003 har dom hyrt ut det lilla huset. Det var en man från en bokningsförmedling som knackade på och frågade om dom kunde tänka sig att hyra ut, och det ville dom.

Den delen av det lilla huset där Rosarias moster bor var tidigare ett garage, men är nu ombyggt till en lägenhet. Under pandemin bodde mostern i Genua. Hon har aldrig varit gift och har inga barn. När utegångsförbudet började gälla för de äldre höll hon på att bli tokig. Hon fick ju inte träffa en enda människa. Hon fick lämna lappar till grannarna som handlade åt henne och lämnade varorna utanför dörren. Rosaria kontaktade då polisen i Grazzano och vädjade om att få lämna byn och åka till sin moster i Genua. Hon blev beviljad dispens som tur var, annars vet man inte vad som hänt med mostern. Det är otroligt så stängt samhället var då och ännu hårdare här i Italien än i Sverige.

Barnbarnet Marika som är 14 år har nu börjat på ett internat. En del av skolans kurser handlar om vinodling och vin- och oljeproduktion. Det låter ju väldigt intressant. Varje måndag klockan åtta skjutsar Rosaria henne till skolan och hämtar henne igen på fredag halv fyra.

Sen pratar vi mycket om mat, Bengt är intresserad av alla regler som finns här. Tex att man inte dricker cappucino efter lunch och att man alltid har parmesan på pastan utom när det är fisk och skaldjur, då är det förbjudet.

Mätta och belåtna travar vi de knappa hundra metrarna till vårt lilla hus.

Idag är det svalt, bara 12 grader, mycket moln men ändå lite sol. Frukost inomhus, inte ens kaffet vill man ta utomhus idag.

När vi ätit frukost åker vi in till Asti. Det ska bli regn på eftermiddagen så det är bäst att passa på att åka tidigt. Det är marknad där idag. Det är mycket folk, men färre stånd på marknadsplatsen än vad det brukar vara. Det kanske är många som inte åker in en dag då det varnas för mycket regn. Vissa prognoser har ju visat mycket mer regn än vi fått de senaste dagarna, det verkar ha gått längre norrut och längre söderut än förväntat.

Bengt hittar i alla fall ett fint bälte som han köper.

Det blir en kort promenad genom marknaden, det är såklart lite samma, samma som igår. Vi går till ett närliggande kafé istället och tar en elvakaffe. Sen promenerar vi genom staden. Asti är en trevlig stad med många fik, restauranger och en hel del shopping. Eftersom vi är tidiga så är många affärer fortfarande öppna. De börjar ju stänga för siesta vid halv ett.

Vi sätter oss i solen på ett av de många torgen, Piazza San Secondo. San Secondo är stadens skyddshelgon.

Här har vi varit många gånger, vi räknar ut att det är åttonde året vi är i Asti, sjunde året i Grazzano. Första året var 2014 då vi bodde i Lödde och fick några dagar ’över’ i juli och gjorde en spontanresa till Italien då vi bland annat besökte Asti. Sen har vi åkt varje år från 2017 med undantag för pandemiåren 2020 och 2021. 2017 var det året vi hittade det lilla huset i Grazzano, vilken tur att vi föll för det när vi googlade efter boende. Vi har inte hittat något liknande, som vi känner att vi vill återvända till.

Det var ett tag sedan vi åt pizza, det får det bli idag. På pizzerian med det vackra namnet Laura. Här har vi ätit flera gånger och alltid varit nöjda. Bengt beställer en pizza med salami och jag en med rotsaker och färska tomater. Gott.

Vi har inte hittat någon bra olivolja detta år. Men nu ser vi en nyöppnad butik som har öppet trots att det är siesta. Fratelli Carli började sälja olivolja redan 1911, då med dörr- till dörr-försäljning. Under andra världskriget förstördes fabriken, men återuppbyggdes 1948. Nu har man butiker i ett flertal städer i norra Italien. Förutom olivolja säljs en massa andra produkter, alla baserade på oljan. Bland annat finns en olivtvål som doftar underbart gott. Vi köper olja, olivtvål och två olika pesto, en klassisk med basilika och en lite udda, med pistage.

Det var många produkter som gick att provsmaka i butiken och flera expediter som såg till att man handlade mer än man tänkt :-).

Nu har det faktiskt börjat smådugga så vi vänder tillbaka till bilen. Lite smått panik uppstår när vi inte hittar bilen på den stora parkeringsplatsen, där även marknaden håller till. Det var rätt så rörigt när vi körde in på parkeringen, massor av folk och bilar, både Bengt och jag trodde att vi hade kört in på platsen i det södra hörnet och dit gick vi, men ingen bil. Som tur är har Bengt en app där man ser var bilen befinner sig. Puh, det var fel hörn, såklart finns bilen kvar!

På hemväg stannar vi till på en stormarknad och handlar lite till kvällsmat. Där säljs Björn Borgs nya biografi Hjärtslag.

Det blir inte många regndroppar. Bengt steker en frittata till kvällsmat.

Det är ingen varm kväll, så vi äter inomhus. Senare blir det lite svensk TV, vi börjar kolla på Över Atlanten.

Vilken dimma det är nu på morgonen, men solen finns där bakom! Vi äter frukost inomhus men kaffet tar vi ute med en schal om axlarna.

Idag ska vi besöka Casale Monferrato, staden som ligger precis vid Po. När vi kommer dit tycker vi det ser ut att vara så mycket bilar, det finns nästan inga lediga parkeringsplatser. Då inser vi att det är marknadsdag. Dom har flyttat dagarna lite hit och dit här i Casale under åren, vi visste inte att det nu var tisdagar som gällde. Det gör ju inget, vi gillar att gå på marknad.

Man blir ju ganska fikasugen när klockan närmar sig elva, vi går mot vårt favoritkafé. På vägen dit ligger en butik som säljer produkter från destilleriet Mazzetti. Bengt har tidigare år köpt Grappa från dem när vi besökt deras stora butik i Alta Villa. Nu har han fått veta att dom för en kort tid sedan börjat sälja sin egna whisky. Det skulle ju vara kul om han kan handla en flaska till sin kompis som är intresserad av italiensk whisky (han som inte fick någon från Alba). Det finns en öppnad flaska i butiken så Bengt kan få en liten provsmak, så liten så den nästan inte känns. Den är god, han köper en flaska.

Sen styr vi kosan mot Bar Savoia där vi beställer varsin macka och varsin mini petit choux. Så gott, som vanligt.

Vi strosar mot parkeringen och Bengt tittar in på en liten skivaffär med mycket CD och mycket nytt vinyl. Han ’fyndar’ en LPskiva.

När vi är på hemväg, vi har hunnit köra i nästan tio minuter, kommer jag på att vi glömde kolla på Po. Det är ju ett måste, att kolla hur floden ser ut, varje år. Vi vänder tillbaka, vi har ju ändå ingen tid att passa. Nu finns hur många parkeringsplatser som helst. Vi ställer oss precis i utkanten av marknaden där dom nu håller på att packa ihop. Jag går till ett stånd som säljer frukt, det finns en hel del kvar, och ber att få köpa två plommon. Då delar försäljaren ett plommon på hälften och bjuder oss varsin halva, jag köper fyra plommon, får betala en euro, och sen lägger han i ett extra i påsen, så trevligt!

Vi promenerar ner till Po. Det är mycket vatten i floden. Det är synd att man inte gallrar ur mer, det är så igenväxt. Det är bara vid några ställen man kan se floden från den långa promenadvägen som går längs floden.

Vi går förbi Castello di Casale Monferrato.

Vi går till bilen, jag har tagit på mej för varma kläder idag, långbyxor och skjorta med långa ärmar. Det var ju svalt i morse, men nu är solen framme och det är riktigt varmt igen, jag svettas!

Vi tar en ny väg hem, det är som i Skåne, det finns hur många vägar som helst att välja mellan från plats A till B. Just denna nya väg är väldigt fin, vi kommer upp på en höjd (ovanligt :-)). Det är en så fin utsikt här också, man ser hur långt som helst.

På en annan höjd ligger Staden San Giorgio Monferrato med sitt stora slott. Vi parkerar bilen och hoppas kunna besöka det pampiga slottet. Men det är tyvärr inte öppet. Vi går ner till kyrkan, den är öppen.

På dörren till kyrkan sitter en liten lapp med orden (ungefärlig översättning): ’Här går man in för att älska Gud, härifrån går man ut för att älska sin nästa’.

Några bilder från staden San Giorgio Monferrato. Slottet dominerar, men det går inte att få något bra foton, man är i helt fel nivå. Slottet är en fästning från 900-talet. Slottets gästhus är idag hotell med restaurang med hälsocenter. När man googlar på slottet ser det helt fantastiskt ut. Nästa gång vi är här måste vi ta reda på när man kan besöka slottet!

Tänk så mycket man får uppleva när man tar en annan väg, och det gör man ju hela tiden. Så många gånger vi åkt till Casale och sett denna enorma byggnad på sin kulle, men aldrig åkt upp till den förrän idag.

Nu är värmen tillbaka och man kan ligga ute och läsa en stund innan nästa aktivitet. Klockan fem får vi komma till vingården Sulin för att köpa några flaskor vin. Vi har varit där alla år vi varit i Grazzano. Tyvärr är sonen i familjen så upptagen nu för tiden, så han har inte tid att träffa oss. Men hans kusin är också väldigt trevlig, vi träffade henne förra året också. Årets skörd är avslutad, tidigare än vanligt. De är nöjda med både kvalitet och kvantitet.

Vi behöver ingen provsmakning utan handlar det vi brukar.

Bengt fixar middag, ikväll blir det risotto med svamp, gott.

Ännu en vacker kväll här i det lilla huset.

Bengt hittade ett stort överkast i gårkväll, som jag lade i sängen under underlakanet, så inatt har jag sovit bättre. Det blev mycket mjukare.

Men, oj vad det har regnat, åskat och blixtrat inatt. Nu på morgonen är det grått och mulet, men ändå 19 grader varmt.

Efter frukost tar vi en promenad ner till affären. Någon har börjat renoverat ett av de stora husen som ligger på väg till affären. Huset är i två delar och på den ena delen är taket bortplockat och nya takstolar ditsatta. De gamla takpannorna ligger snyggt staplade intill huset, kanske ska de återanvändas. Det står en tysk bil på uppfarten så troligen är det några från Tyskland som köpt fastigheten. Spännande att se vad som händer i framtiden.

Framför kommunhuset står ett minnesmärke över stupade i första världskriget.

Här ligger den lilla affären.

När vi kommer in i affären står Rosarias mamma där. Hon handlar flera varor som packas i två kassar. Hon är alltså ensam och bär båda kassarna hem. Hon bor nära, kanske bara 200 meter, men ändå, 101 år!!

Vi köper foccacia och ett par zucchinibullar och spenatbullar som vi ska ha till lunch. Det slinker också med en salami, den vi fick smaka hos Rosaria i lördags var jättegod och den hade hon köpt i affären!

På vägen hem såg vi en smart lagning av en skärm på en lite skruttig bil.

Dags för mördarbacken.

Vädret har blivit bättre, men det känns som det står och tvekar.

Finvädret fortsätter. Vi sitter ute och latar oss, äter lunch. Pratar lite med Rosaria som sitter med sin moster som ’bara’ är 97 år och bor i andra ändan av vårt lilla hus.

Klockan sex har Rosaria fixat så att vi kan åka ner till Fratelli Natta och köpa lite vin. Det är Dario som tar emot, han som inte kan ett ord engelska. Det är lite tråkigt när man inte kan prata med varandra, synd att det ska vara så hopplöst svårt att lära sig italienska. Vi avstår provsmakning och ber att få köpa med oss några flaskor hem. Det går ju bra att förstå.

På kvällen kollar vi lite svensk tv.

Karin: Ja, just det, Svea mm. Dom som åt diverse saker 🤣😂🐶🧦.

---

Det är ju supermysigt att vara tillbaka här, men….. hjälp vilken hård säng. Jag hade nästan glömt. Det känns som att jag bara sovit ett par timmar inatt.

Men känslan av att fixa frukost och sätta sig ner utomhus och kolla den välbekanta utsikten är verkligen härlig. Det är soligt och varmt. Vi har ju sett på väderprognosen att idag, söndag, är den sista varma dagen för säsongen, på måndag ska det vända med mycket lägre temperatur och massor av regn. Det är bäst man försöker njuta av dagen nu då.

Vi gör inte många knop idag, kör en tvätt och sitter ute och läser. Bengt lagar lunch, det blir fisk och böner.

Klockan halv sex är det konsert i kyrkan, Rosaria har frågat om vi vill gå med och lyssna. Det vill vi. Vi klär upp oss lite grann och tar bilen ner till torget, därifrån går vi upp till kyrkan. Det är en väldigt brant väg upp.

Det är fin utsikt och fluffiga moln.

Uppe vid kyrkan sitter folk och väntar på att konserten ska börja. Rosarias mamma, 101 år, har fått skjuts ända upp. Såklart klarar hon inte att gå i denna brant. Men det är ofattbart att hon är så pigg och alert vid denna ålder. Inte ens en rullator behöver hon. Vi hälsar även på den nuvarande borgmästaren, vi är ju lite kändisar här efter alla år!

Vi tar några bilder medan vi väntar.

Det är gitarristen Thomas Petrucci som ska spela i kyrkan. Han är född 1996 och har tagit examen med högsta betyg och flera hedersomnämnanden. Han har deltagit i massor av tävlingar där han ofta kommit på första och andraplats bland världskända musiker.

Det blir en (för oss) annorlunda konsert som jag har svårt att beskriva. I programmet står ’En resa genom gitarrens otaliga nyanser, från andalusisk flamenco till Argentinas eldiga inhemska rytmer, genom italiensk elegans och romantisk lyrik till frammaningar av avlägsna idylliska landskap. En konsert som spänner över två århundranden och tre kontinenter och visar upp gitarren som ett instrument för poesi, dans och känsla’. Hmmm, både Bengt och jag gillar de stycken som låter lite mer klassiska bäst. Men ändå jättetrevligt att lyssna på en så väldigt duktig musiker. Han spelar sju ordinarie stycken och två extranummer. Vi är ungefär 30 personer i kyrkan.

Efter konserten är det en enkel Aperitivo. Vi får smaka lite ost, foccacia och vegetariska biffar. Biffarna har Rosaria gjort, dom är jättegoda. Lite bubbel bjuds det också på.

Kvinnan i blå klänning på bilden var vi hemma hos för två år sedan, då hade hon inflyttningsfest i sitt hus precis intill kyrkan, och vi blev inbjudna. Henne pratar vi lite med ikväll, hon är en av få här som kan engelska.

Klockan är ungefär halv åtta när vi återvänder hem.

Nu får vi se om det blir busväder imorgon som prognosen säger.

Igår åt jag något som min (känsliga) mage inte gillar. Jag vet inte alls vad det var. Typiskt eftersom vi ska packa ihop och åka härifrån idag. Vi måste vara ute ur lägenheten senast klockan tio. Jag tar det jättelugnt, äter lite, lite frukost och börjar plocka ihop. Bengt får bära allt till bilen. Jag går många gånger på toa.

En minut i tio lämnar vi lägenheten. Vi hade planerat att promenera ner till stan och kolla lite på lördagsmarknaden nu på förmiddagen. Men jag vågar inte promenera så långt, tänk om jag måste rusa till en toalett!!

Vi tar bilen och hittar en parkering precis intill torget. Vi parkerar där och går och sätter oss på närmaste kafé. Jag känner mej mycket bättre faktiskt. Vi tar varsin kaffe och sitter där i lugn och ro en lång stund.

Men gud så mycket gott fikabröd det finns på detta kafé. Men idag kollar vi bara, Bengt fotar, vi köper inget.

Magen har lugnat ner sig jag har nog gjort mej av med det som inte var bra. Vi promenerar mot marknaden. Jag letar efter bomullssockar. Bengt behöver ett nytt bälte.

Jag hittar fina sockar i ull som jag köper som present till någon 🙂

Bengt har fått en beställning på den italienska whiskyn han köpte häromdagen. En kompis som hörde talas om kapet vill också ha en. Men, men när Bengt går in och ska handla en flaska får han besked om att han köpt den sista flaskan! Tyvärr, men det kommer in nya nästa vecka. Fast då är vi inte kvar här!

Klockan är lunchtid och vi tänker stanna kvar här i Alba och äta. Bengt kommer på att vi inte ätit Angelotti på ett tag. Vi hittar en restaurang som har två olika sorter Angelotti. Vi beställer varsin sort. Innan maten får vi in en lite aptitretare som ser så god ut, men när jag skär i den så ser jag att det är råbiff som är rullad i hackade nötter. Jag smyger över bollen till Bengt, jag vågar inte äta något sånt idag.

Men Angelotti smakar bra, en är fylld med skaldjur och den andra med kött. En specialitet från Piemonte ungefär som en miniravioli.

När vi ska betala blir vi lite besvikna. Maten är inte så dyr, men cuperto (en bordsavgift) kostar 3,5 euro per person, alltså nästa 80 kronor och vi som inte ens åt av brödet dom ställde fram, usch så dyrt!

Vi hämtar bilen, jag mår bra nu! Det känns så bra att äntligen styra kosan mot Grazzano Badoglio, där vi (nästan bara) ska lata oss.

Det blir lite inköp av mat på den gamla vanliga mataffären innan vi landar vid vårt hus.

När vi kommer fram bjuds vi på en kopp kaffe hos Rosaria och Claudio, vi blir sittande länge och pratar om lite av varje, efter en stund hämtas vin och salami också. Rosaria har tre av sina barnbarn här, hon ska vara barnvakt hela helgen, det är ett väldigt liv och stoj på gården.

Vi bryter upp och hämtar packningen och installerar oss. Puh så skönt.

Det blir ett glas öl till kvällsmaten.